Månadsarkiv: januari 2010

centern 100 år av hemlöshet

Var och såg jubileumsfilmen om Centern 100 år.  http://kulturbloggen.com/?p=17066 Ett centerparti som historiskt gått från ingenstans men till den yttre högern vid två tillfällen. På 30 – talet hade partiet inskrivet i sitt partiprogram att man vill bevara den svenska folkstammen mot invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Man hade också en högerpolitik som låg långt till höger om dåvarade Högerpartiet. Under Fälldins ledning bröts samarbetet med Socialdemokraterna och partiet placerade sig i en mitten-högerfåra.

Idag är Centern tillbaks till Högerhöger, under Maud Olofssons ledning. ”Partiet har strävat efter att etablera sig i mitten av svensk politik och samarbetat med partier både till höger och vänster, Men med Maud Olofsson som partiledare har Centerpartiet åter tydligt positionerat sig som ”icke-socialistiskt” och ser Socialdemokraterna som huvudfiende.”

Men Centern är som katten med sju liv. Centern överlever inte för att de har så mycket att komma med, utan som en form av missnöjesparti som samlar upp allt från socialkonservativa till traditionalister och vilsegångna får.  Visserligen finns ett missnöje med partiet ute bland medlemmarna, men kritiken slår partiledningen ifrån sig med hänvisning till att kritikerna lever i det förgångna. Hur deseparata ledningen är visar väl uppgörelsen om kärnkraften – den fråga som Fälldin inte ville dagtinga med blev exakt motsatsen av Maud Olofsson. I filmen undviker Fälldin kritiken mot Maud Olofsson, men hans inställning till kärkraftsfrågan torde vara densamma idag som då. Centern har för länge sedan lämna landsbygdens folk, den grupp som startade partiet för att stärka lantarbetarnas och småböndernas villkor. Istället vill man bli ett stadsparti,  därav alla kompromisser och övergivande av sina gamla ideer. Landsbygden krymper och även om vi inte har så många småbönder eller lantarbetare kvar så är landsbygden det geografiska område som står utanför partiernas diskussioner. Maud Olofsson kommer inte att bli den samlande kraften utan kommer att slåss på samma ringhörna som Moderater, FP och KD alltså i städer och större tätorter.

Men dessvärre tror jag att Centern överlever och tar sin in i riksdagen. Det har spekulerats om gemensamma vallistor under beteckningen Alliansen, där kan Centern åka snålskjuts på moderata framgångar utan att behöva stå för någon egen politik och fortsätta att vara ett lydigt verktyg till moderaterna.

Centern firar 100 år 2010 men av det som var grunden till partiet finns bara en allt mer krympande landsbygd och ett parti utan ideologisk övertygelse. Men överlever gör de…tyvärr. Det är med C som med V i slutänden röstar människor för att ska skall hålla sig kvar i riksdagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Media vill ha vanvårdens gråterskor inte vår kunskap

När vi var placerade inom den svenska barn- och ungdomsvården, pratade myndigheterna över våra huvuden. De pratade om oss och inte med oss. Framför allt lyssnade de inte även om de någon gång tog sig tid att prata med oss. Idag är vi vuxna, ca 1000 av oss ingår i landets historias största och mest unika utredning. Vi har kostat miljoner och kommer att kosta än mer innan det är klart. Mängder av människor vilka inte varit med i utredningen, några som inte känt till andra som inte orkat eller velat ringer och mailar. Hur blir det nu? För oss omfattas också vi av era krav på upprättelse.

I dag ställs vi inför en unik situation, i ett exeptionellt läge får de forna barnhems- och fosterbarnen uttala sig i media. Ju fler tårar och svordomar dess bättre. Jag föringar inte dem som framträder, men jag blir trött över medias ensidiga fokusering på individer, institutioner och behovet av gråtande barnhemsbarn. När Media sedan skall diskutera de tunga aspekterna återkommer experterna, socialfolket, juristerna, sofftyckare som upprepar det vi upplevt sedan tidigare, att de talar över våra huvuden. Vi är degraderade till källan för den korta nyhetens behag för att åter överlämnas till de som vet kan och analysera bättre än vi etc.

window.Fusion.space(”Rektangel”);

 

Thomas Kanger som gjorde filmen Barnhemmens Döttrar som uppföljare till Stulen Barndomfilmen, är en mästare i att göra lågmälda men starka sociala reportage. Barnhemmens döttrar som fokuserade på flickorna/kvinnorna blev en visning i TV som inte ens ansågs värdig att skriva om i pappers- nätmedia. Inte ens SVT gjorde någon större drive på temat som jag tycker är givet, genus/kvinnoperspektivet i vanvårdsfrågan.

Det finns en samlad erfarenhet på flera tusen år om vi slår ihop alla vanvårdade, deras kunskap handlar inte bara om att gråta i TV när man trycker på rätt knapp utan också att kunna förmedla de djupare perspektiven av deras liv. Jag har tittat mycket på kvinnobilden inom gruppen vanvårdade och sett att det finns skillnader i utvecklingen mellan de män och kvinnor som varit föremål för omhändertaganden. jag är trött på grovhuggna gubbar i TV och tidningar som säger samma sak som de alltid sagt och berättat men som inte förmår att lägga ett djupare sammahang i vår historia, Var finns alla de kvinnor som drabbades vi trots allt fler kvinnor i utredningen än män. Inom Samhällets Styvbarn har vi haft förmånen att ha kvinnliga ordföranden vilket gjort att det åtminstone ibland fokuserats på mer än återkommande upprepande historier. Men det innebär statitstikt att vi är underrepresenterade i mediasammanhang trots att det finns fler kvinnor än jag och min  föregångare Linda Styf.

Det finns så oerhört många infallsvinklar på vanvårdsfrågan att jag som journalist aldrig skulle ha problem att göra vare sig artiklar, TV eller Radioprogram. Och är det inte märkligt att de absolut bästa inslagen gjordes av kvinnliga journalister efter det att utredningen presenterats. De hade ha läst på och satt sig in, och kunde åtminstone förstå varför jag inte var intresserad av att berätta mitt livs historia utan ville se Vanvården i ett större sammanhang. Vanvården handlar ja om placeringar, taskiga fosterhem, hugg och slag. Men vi har samma elände idag om än i andra tappningar. Vanvården handlar om posttraumatisk stress, ångest, sömnlöshet, rädsla för att bli ungslängd från försäkringskassan, inte få den hjälp vård man behöver. Omhändertagna barn- och barnbarn (socialt stigmatiserande) människor som inte förmått eller orkat vara de föräldrar de önskat i brist på referenser i livet. Kvinnor som lever under den perfekta ytan av rädsla för att historien skall hinna i fatt och korthuset rasa ihop.

Jag blir arg och upprörd när man skriver att barnhemsbarnen skall lämna sin historia och gå vidare. För det första är det inte 20-25 åringar som berättar om vanvården utan människor i övre medelåldern.  Ur den grupp som levt vad vi kallar normalt liv har inte ens det räckt till. Med stigande ålder kommer också verkligheten i fatt oss, vi börjar fundera över sammahang och varför. Skulle den gruppen inte ha rätt att berätta och föra sin historia vidare och självklart få ersättning för den tid då många av oss var obetald och gratis arbetskraft åt  bl.a svenska bönder.

jag blir arg och upprörd över partipolitiska anspelningar och dålig historiebeskrivning. Den borgliga kören av skribenter och kommenatatorer talar om sossestyrning i 70 år. Låt mig då säga att det fanns både lagar och förordningar om hur barn skulle ha det i det sk sossstyrda Svverige. Socialdemokratin styrde nationellt men i kommunerna var det borgligt i allra högsta grad och det var i kommunerna som försyndelser och övergreppen gjordes. Skall jag då anklaga bondrörelsen och kommunerna om jag är på andra sidan.

Vanvård av barn vare sig det skedde för 20 år sedan o längre eller idag är lika illa oberoende vilket parti som styr. Det är utifrån detta som jag anser att kunskapen och erfarenheterna från vanvården borde ha haft en större inverkan i  Maria Larsson barnpolitska lagstiftning. Det skulle funnit referensgrupper av annat slag än socialbyråer, institutioner etc.  Dagens tal om evidencebaserad behandling etc av barn och ungdomar blir sjukt galet. Evidence ingår i naturvetenskaplig forskning där man siffermässigt etc kan mäta resultat. Människor är kött och blod, olika beteenden, erfarenheter miljler och de kan inte mätas men man väl ta till vara deras erfarenhet och kunskap på ett socialt mänskligt plan. Det bästa fosterhemmet är inte den utbildade kvinnan och mannen som gått igenom socialstyrelsens utbildningar utan kanske människor med stort hjärta, grundläggande kärlek till barn, vilja och förmåga att kunna älska de här barnen och därmed också kunna ge dem gränserna. Men det skall jag återkomma t

Svekfull är polisen och kyrkan mot sig och andra

En högt uppsatt och numer namngiven fd polischef misstänks för våldtäkt på barn. En lärare inom en frikyrkoskola misstänks ha våldfört sig på barn. Vart är vi på väg? Det är oroväckande och skrämmande när människor som vi normalt skall kunna lita på tillhör gruppen förövare. Polisen har en vana att alltid klara sig undan anklagelser om övergrepp på människor (utövat våld) och frikänns på löpande band. Här verkar det svårt att ta sig ur och istället vänder sig poliskåren lite hånfullt och säger att vi tyckte inte om honom som chef. Men det var väl knappast i den sits han befinner sig nu utan när han talade för jämställdhet och kvinnors rättigheter etc som man inte tyckte om. Att kalla honom för kapten klänning var väl snarare polisens hån mot en chef som talade för jämställdhet och kvinnliga poliser etc.

Polisanställd borde nog skilja mellan brottet och människan innan brottet uppdagades. Polisanställda borde kanske börja rannsaka sig själva och sin yrkesattityd. Jag är förbannad och ilsk över den misstänkte polischefens brott. Just utifrån att han framstått som jämställdhetens riddare. Men också solen har sina fläckar helt klart. Men jag är lika förbannad över poliskårens reaktioner om att inte kunna fördöma hans eventuella brott (jag utgår från misstanke) som att inte kunna skilja på en kollega som vill verka för jämställdhet. Att jobba för jämställdhet inom polisen verkar vara rätt nödvändigt trots allt och heder åt de poliser den polis som vågar fortsätta detta trots den fd kollegans brott.

Jag kan känna min avsky och mitt hat mot den här handlingen och personen som gjort det, men jag undrar i mitt stilla sinne varför inte de höga direktörerna i samhället fick får ståta med sina namn. Jag vill minnas Geijeraffären där två flickor på en institution i Stockholm såldes och utnyttjades av höga politiker. När dessa namngavs uppstod en solidarisk kör över partigränserna om hur media och den sk bordelldrottningen kunde vara så hemska att de anklagade landets högsta för dessa vidrigheter. Nu hänger vi ut en fd polischef, troligen helt ofarligt. Han jobbar inte längre som polis och fd kolleger kan håna och skratta utan problem.

Jag blir inte förvånad över att kyrkorna och dess församlingar döljer pedofiler, varför skulle svenska samfund vara ett dugg bättre än katolska kyrkan på irland och andra ställen där man utnyttjat och sexuellt förgripit sig på barn som man har haft ansvar för. Jag blir bara så förbannad över att Svenska Kyrkan inte vill beröras eller röras vid Vanvårdsgruppen och inte behagar ens svara på mail.

Jag blir förbannad och sur på alla frikyrkor som inte kan göra rent hus med sina problem och att man sammantaget inte kan göra avbön för de misstag som görs. Polisen och kyrkan är för människor troligen de två institutioner som torde ha stöd av allmänheten, men en polis som kör med dubbla roller en kyrka som inte kan visa empati för de utsatt i Sverige är det stora sveket.

Nu tycker jag till slut att pressen borde gå ut med också namnen på direktörerna, skall en hängas skall alla andra hängas ut också.

 

Dansa med vargar, Carlgren

Det svänger snabbt inom regeringens olika sektioner. Eller vad sägs om Andreas Carlgren som nu gett ytterligare en pudel till sitt parti genom att säga att överskjutningen av vargar var ett misstag. Ena dagen måste vi skjuta av varg för att få en friskare vargstam, som sedan visar sig vara riktigt frisk, sedan blir allt ett misstag men först efter att 24 vargar har skutits. Nu skall vi importera varg från Ryssland som är vad då – friskare eller vad. Carlgren säger också att han aldrig talat om att göra vargstammen friskare, syftet var att lugna människor i områden där man är orolig för vargen.

”Regeringen antog att en minskning av den nuvarande vargstammen skulle göra människorna mer tillåtande till inplanterina av nya vargar.” Tja när kom tankarna på inplantering av varg, hörde inte ett ord om att detta innan vargjakten tilläts. Men längre fram i artikeln säger Andreas Carlgren  att ” Den licensierade vargjakten kommer att fortsätta, men i framtiden kommer syftet med jakten att vara en friskare stam.”
Hur kan vi avgöra om vargen är frisk eller sjuk. Ylar den sjuka vargen mer eller vad gör den! Vad säger att varg i Ryssland är friskare än svenska vargar.

Jag kan ju inte låta bli att raljera över regeringens sjukdomsbegrepp som ter sig allt mer förvirrande. Alla sjuka är inte sjuka och skall friskförklaras och överföras till Arbetsförmedlingen. Alla döda skall överföras till begravningsbyråerna som därmed för jobb åt sina anställda. Nej allvarligt, om vi har en regering och försäkringskassa som inte kan avgöra människors sjukdomstillstånd hur i allsin dar skall någon kunna avgöra vargens fysiska status.

Det finns väl många skäl till varför vi har vargskräck i det här landet, ett av dem att skogen kryper allt närmare tätorterna eller rättare sagt tätorten flyttar in i skogen. Det som tidigare var mat för också vilda djur skjuts idag också av männiksor. Det innebär att den sammantagna maten för t.ex vargar minskar. När jag var barn var min fostermamma så arg på Räven för att den snodde hennes höns så hon uppmanade min fosterpappa att skjuta räven. Men om det var brist på mat för Räven kanske hönshuset var en bra plats att försörja sig på. Vi kanske måste tänka om när det gäller vilda djur i Sverige, ska vi ha dem eller ej. Om vi tar bort vargen, vad blir nästa. Lodjuren eller…

Jag kan förstå att man måste ha viss skyddsjakt på Varg, men jag är inte övertygad om att vi löser problemen genom hormonstinna jägare som bara ser vargen som ett skadedjur.

 

 

 

Surugatmamma i Indien västvärlds exploatering

Såg ett program på TV 4 om Barnfabriken, en stad i Indien är man säljer surugatmammor till hugade amerikaner och andra västländer. Fattigdomen får märkliga ansikten i världen. T.ex att sälja barnembryo. De indiska kvinnorna gör det för att få pengar till sina barns utbildning, eller kunna hjälpa sina män att skapa en social trygghet i form av företag.

Köparna är amerikanska familjer. Men det här är också möjligheten för samkönade äktenskap. Två män från USA åkte till Indien för att få barn via surugatmamma. I Japan är det förbjudet med surugatmammor, så man satsade på Indien. Men mannens hustru skilde sig innan barnet var fött och det var oerhörda problem att få hem barnet till Japan. Tradgedin är att barnet är utan mamma. Mamman ansåg sig inte vilja ha barnet eftersom det inte hade hennes gener.

Hur långt går vi i Västvärlden när det gäller att exploatera fattiga länder. Kön av villiga adoptivfamiljer till Haiti växer. Sverige deltar inte eftersom Adoptionsorganisationerna i Sverige har som policy att inte utnyttja den här formen av katastrofer. På Haiti vaktas barnen i alla åldrar för att skydda dem från samvetslösa barnhandlare och västerlänska familjer som tror att man räddar barnen genom att adoptera dem. Stackars barn tänker jag som skall växa upp med tacksamhetsstämplen i pannan för att vi rika väst vill adoptera dem i detta svåra läge.

Jag är för adoption som sista utväg, jag tror att också surugatmammor kan fylla en roll. Men jag anser inte att vi som västland har rätt att exploatera fattiga länder eller utnyttja fattiga länders naturkatastrofer.

 

Mer kontantekonomi för sekundamänniskor

Nu ska de sk uttagskorten i bankomaterna tas bort. De har varit avgiftsfria och gjort att människor springer omkring med mindre kontanter. Nu tas de bort och för en stor grupp medborgare innebär det att de måste gå till banken för att få ut pengar. För sk betalkort ges inte till vilka som helst, allt beror på bankernas välvilja. Och litar inte banken på dig, så är det bankköerna som gäller. Det innebär att risken för personrån och överfall ökar.

Betalkorten kostar pengar och i snitt kostar det ca 250 kronor om året att ha ett kort. Dessutom tar vissa affärer extra avgift eftersom korten är oerhört dyra för mindre butiker. Tanken med korten var ju att minska kontanthandel och risken för rån. Men nu rånar bankerna och kreditkortsinstituten kunderna istället liksom affärsägarna. Det är ganska skönt med butiker som säger vi tar inte kort, det är för dyrt. När jag var i Canada för många år sedan var det möjligt att hyra en bil kontant, vilket inte gick i Sverige. I Sverige är det plastbrickan som gäller vare sig du avser betala kontant eller ej.

Faktum är att snart all handel är omöjlig om du inte har någon form av kontantkort, så skuldsatta, maringaliserade och fattiga, arbetslösa samt invandrare kommer att få glädjen att gå till banken. Bankerna har dragit ner servicen, tre eller fyra kassor servar kön av nummerlappar. Stora bankärenden blandas med mindre uttag och för den som har bråttom gäller det att ha lång lunch som man ska hinna ta ut sina pengar. När Nordea lade ner kassaservicen lovade man bättre service på bankerna, av detta har inget blivit. Samtidigt ökade möjligheten att hämta ur kontanter på de stora varuhusen och köpcentrumen men det gäller alltså inte sk sekunda medborgare.

Skjuter från höften fy Husmark/Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt och Christina Husmark Pehrsson skjuter från höften. Det parti som sänkt levandsstarden för sjuka och arbetslösa genom sänkta normer generalliserar RödGröna förslaget om att ingen under 58 år ska kunna fastna i sjukskrivningssystemet. Det är ju intressant då era partivänner i Socialförsäkringsutskottet i går anklagade Alexandra (AB) för att inte vilja jobba utan att leva på bidrag. Bara att ni kallar en försäkring för bidrag degraderar begreppet sjukdom, att ni tillåter era partivänner kalla folk lata och ointresserade av att jobba är kränkande. Vem kan leva på den formen av försäkringspengar som sjukkassan erbjuder, det är ju ett hån. Men för er som inte behöver anlita offentlig service spelar detta säkert ingen roll.

Jag är övertygad om att den RödGröna gruppen inte kommer att lämna någon i sticket som behöver hjälp. Däremot har ju ni en policy att sjukdom är en begränsad situation som bara omfattar gravt cancersjuka. När ni talar om handikappade etc blir det patetiskt ni har ju sänkt bidragen för Handikappade, ni har gjort tolkningen av LSS-lagen som skulle vara till hjälp för människor med särskilda fysiska psykiska behov så att om man kan äta med en gaffel behöver man inte personlig assistent.

Om ni nu gjort så bra ifrån er varför sviker då väljarna. Är väljare så dumma att de inte förstår hur snälla moderaterna är som värnar om de utslagna och små i samhället. Nej i  så fall är de kloka för ni värnar om slaveriet och tvinga en död häst att gå. Ändringen i sjukförsäkringen tillkom efter ramaskri och protester, detta nämner i inte ett ord om. Ni leker med siffror och tabeller, men ni lånar till skattesänkningar, i ett trångt läge borde man rimligtvis låna för att klara den sociala kollektiva välfärden under en svår tid. Ja o sjukvårdsbiträdet får 1500 kr mer i månaden, men vad ni inte berättar är att sjukvården, medeciner, avgifter i samhället inkl allmänna omkostnader ökar. Ni nämner heller inte vad som sker den dagen räntorna återgår till sk normal nivå.

 

Mona pratar köksspråk och Reinfeldt träffar Obama

SVDs retorikkonsult Katti Strandberg tyckte att Reinfeldt verkade avständ och säker, en konsekvens av att han varit EU ordförande och träffat Obama, till skillna mot Mona Sahlin som sparkat runt i Stockholm. Å andra sidan lät Reinfeldt som en promemoria och Mona mer köksspråksuttryck skulle då vara mer positivt eller…

Aftonbladets motsvarande expert tyckte att Mona Sahlin å andra sidan verkade säkrare och offensiv. Egentligen är alla former av analyser från sk retorikexperter mfl rätt onödiga, eftersom de ger de svar som tidningen söker. Borglig press skulle aldrig erkänna att oppositionen skulle vara starkare än den sittande Alliansen.  Reinfeldt vann omröstningarna i samtliga tidningar, jag tror han skulle vinna även hur dålig han var. Därför att om man inte gillar Mona Sahlin så röstar man på Fredrik Reinfeldt inte för att han har en bättre politik utan för att protestera. Jag litar inte på omröstningar i tidningar, dels därför men också för att man kan rösta hur många gånger som helst.

Jag kan inte förstå att människor skulle få ett ökat förtroende för Reinfeldt för att han säger vi kan sänka skatten för pensionärer en gång tre gånger om det behövs. Det låter som överbud, jag ska vara bättre än dig. Verkligheten visar sig när man har makten. Reinfeldt kunde inte förklara hur man kan sätta landet i skuld för att sänka skatterna för medel och höginkomsttagare, varför kan man inte låna för att sänka pensionärernas skatter i så fall.

Många sk lyssnare och TV-tittare lyssnar inte på vad politikernas äger egentligen utan hör det de vill höra. Jag tillhör skaran som hoppas på en RödGrön valseger, men jag kommer att vara lika vaken och kritisk mot dem om det inte sker förändringar. För en sak kan man berömma Alliasen för, nedmonteringen av svenska samhället började dagen efter valet och pågår varje dag. Det är knappast troligt att en återuppbyggnad är lika enkel att genomföra och det måste de RödGröna också säga så att inte människor får felaktiga förväntningar.

 

 

 

Havandeskapsersättning för företagen

Det är intressant att Hillevi Engström, moderaternas jämställdhetansvarig taleskvinna talar i termer om att föräldrapenningen måste delas mellan barnets föräldrar, jämställdhets bonus och jämställdhetsbonus för vab-dagar, hårdare tag mot lönediskriminering och ge fler deltidsarbetande kvinnor heltid.
Moderaterna försöker nu greppa jämställdhetsfrågan och använder sig av feministiska begrepp som Könsmaktsordning,
Men sedan blir jag lite så där förvånad, för de vill också se över sjuklönesystemet för gravida arbetstagare (kvinnor) så att arbetsgivare ”löper mindre ekonomisk riks när anställda får havandeskapsbesvär (kvinnor). Tja det är ju ett elände att kvinnor föder barn och ev får vissa besvär. Men i rimlighetens namn skulle inte arbetsgivare ha en sk statligt finansierad ersättning för att de anställer kvinnor. Jag tänker på alla kvinnor med menstruella besvär som är hemma kanske en-två dagar i månaden. De besvären är betydligt vanligare och frånvaron högre än att gravida kvinnor får sk havandeskapsbesvär.
Det låter bra att företagen skall lockas att anställa unga kvinnor genom att de går skadelösa om kvinnan blir med barn. Men vad är havandeskapsbesvär! Det kan ju vara allt från fysiska åkommor till att man inte orkar heltid, utan skulle behöva kortare arbetsdag. Om man å andra sidan är sjuk kunde ju försäkringskassan vara lite generösare mot gravida och inte på avstånd sitta och bestämma vem som mår dåligt etc i sin graviditet.

Moderaterna vill inte kvotera in i statliga styrelser eller om föräldrapenning, vabdagar etc, man förväntar sig att parterna löser problemen. Går inte detta kan man tänka sig en lagstiftning. Borde det rimligtvis inte vara lika över hela fältet. Att arbetsgivare inte skall kompenseras för att kvinnor föder barn. Den dag männen delar föräldraledigheten, tar samma ansvar för barnet som kvinnan den dagen kommer det inte att finnas behov av havandeskapsersättning därför att alla då inser att den korta tid i livet som kvinnor föder barn också är en garanti att på sikt öka folkmängden och gruppen produktiva människor.

Om man nu skall hårdra sk havandeskapsersättning kunde man väl ha en garantipeng för äldre arbetskraft som riskerar att bli sjuk, för ungdomar som väljer att stanna hemma från jobbet.

Claes Borgström som är S-partiets jämställdhetstalesman tycker att man måste lagstifta och ställer sig kritisk till M-förslaget. Jag vill dock ge dem en eloge för att de faktiskt sett att kvinnor diskrimineras och att jämställdheten är inne i en backlash. Jag håller dock med Borgström om att vi allt för länge försökt den snälla vägen och att det kanske måste till lag och sanktioner för att företagen skall förstå att det är allvarligt menat.

 

 

 

 

 

 

Moderaterna de nya doktorerna med rätt att kränka

Någon tar sitt liv, en annan orkar inte med livet men lever ändå.   Helena Riviére och Gunnar Axén bägge ledamöter i Socialförsäkringsutskottet har nu utökat sin profession till läkare. Utan att ha bakgrund eller vetskap om människor kränker man och förnedrar utsatta i det här fallet Alexandra.

Borde det inte räcka med ett självmord i spåren av försäkrinskassans agerande och hur illa skall människor må för att moderaterna skall anse det räcka. jag gissar ingen av er har någon anhörig som mår illa eller också är i så lyckliga omständligheter att de inte behöver samhällets skyddsnät. Men egentligen skall vi vara glada över att ni sticker ut huvudena för nu börjar moderaterna äntligen kännas igen också vardagen. Reinfeldts ledsna ansikte har länge förvillat svenska folket till att tro att Moderaterna är särskilt lämpade att ta hand om utanförskapet. Jag antar att då Maud Olofssons färger nu bleknar inför nästa val och kanske inte blir så framtonande om ens kvar, att ni måste påta er rollen som skarprättare. Detta efter att ha låtit andra partier sköta den saken.

Psykisk ohälsa står inte skriven i pannan, men kan vara nog så tärande som någonsin en medecinsk sjukdom som canser. Många inom gruppen vanvårdade inom den sociala barnavården har många psykisk ohälsa som gör att de inte fungerar på arbetsmarknaden. Om jag vore arbetsgivare och som idag kan välja mellan välutbildade friska människor och den grupp som räknas till sjuka skulle jag givetvis välja i första. Varför skall jag riskera utbilda, satsa på en person om troligen inom kort kommer att gå tillbaks som sjukskriven. När man pratar om att få ut människor i arbetslivet diskuterar politiker utan koppling till ett eget arbetsliv ungefär som att arbetsgivarna står i kö när det är tvärtom. Vill påminna er om att det finns en stor grupp sk äldre arbetskraft idag som inte får jobb, trots att de är både friska och kompetenta. Också denna grupp skall tävla mot de fd sjukskrivna.

Ni låter inte människor som redan har ett halvtid eller deltidsjobb ens få jobba kvar utan tvingar människor till arbetslöshet för att reglerna skall fungera. En sak är säker jag vill ha mer av moderat välfärdspolitik i spalterna. Det gagnar den rödgröna gruppen i slutänden. Och det gillar jag.