Socionomstudenter har inga behov av att lära om Vanvården i den svenska socialvården

Jag brukar prata med socionomstudenter till och från och möts ofta av att de tycker att ”verkligheten” utifrån sällan når föreläsningssalarna. Den verklighet man möter utanför högskolan har väldigt lite med verkligheten att göra. Professorer, forskare och sk experter pratar utifrån teoribildning  och om evidens och statistik. En fråga som inte diskuterats sedan starten är Utredningen om Vanvård, de flesta studenterna har inte ens en aning om att det pågått något som kallas Vanvård inom svensk barnavård, om de inte själva varit drabbade. De flesta vet inte att det finns en barnskyddsutredning på Socialdepartementet med nya ideer och riktlinjer om ökad barnsäkerhet, rättigheter för barn (barnperspektivet), skarpare förslag till regelverk mot lagbrott inom socialtjänsten. De flesta har ingen aning om att Lex Sara, numeromfattar hela socialtjänsten vilket innebär också barn, ungdoms och familjesektorn. När man så skriver till högskolorna om Vanvårdsutredningen och vikten av den här frågan blir känd också för studenterna möts man av häpnadsväckande svar.

Så här svarar studierektorn vid en Socialhögskola Annika Halén:

”tack för ditt brev  om undervisning för blivande socionomer! Barns behov finns inskrivet i exemensmålen för socionomexamen, och är därmed både ett obligatoriskt och mycket viktigt inslag i vårt program.

Min kommentar: Trots dessa sk viktiga mål verkar det inte fungera särskilt väl ute på arbetsplatserna och uppdateringarna var kommer de ifrån. Professorer, forskare.

Vi har på vår institution flera framgångsrika forskare på området, och dessutom lärare med lång såväl klinisk som pedagogiks erfarenhet av barn och barns behov. Så, med all respekt för de perspektiv och de kunskaper ni står förhar vi i dagsläget inte behov av några extra föreläsningsinsatser.”

Min kommentar: Det kanske är därför som utbildningarna blir som en kamrat sa till mig, verklighetsfrämmande, det finns väldigt lite gemensamt mellan forskaren och verklighetens socialtjänst.

Jag returnerade med en fråga och fick följande svar: ”Förmodligen uttryckte jag mig klumpigt; era kunskaper skulle med största sannolikhet kunna tillföra nya och andra tankar till vår utbildning. Brukarperspektivet är också något vi månar oss om att bevaka i socionomprogrammet. På institutionen finns t ex en ”brukargrupp” bestående av företrädare från institutionens ledningsgrupp och lärare samt representanter från olika sk brukarorganisationer,  där vi inventerar, informerar och planerar för hur vi kan bidra till varandras verksamheter. Det arbetet underlättar ett mer strategiskt arbete med brukarperspektiv i undervisningen.” Min kommentar:  Samhällets Styvbarn är ingen brukarorganisation, utan en intresse- och kamratförening för kunskapsspridning och ömsesidigt stöd” vidare ett arbete för att erfarenheterna från Vanvården skall leda till att det inte upprepas.

Om vi nu skall hårddra experternas uppfattning är det med andra ord, forskare och professorer som vet hur vi hade det när vi växte upp, placerade av barnavårds- och socialtjänst. Jag tror ytterligare hårddraget att det är lättare att vara narkoman än att tillhöra vanvårdsgruppen för att få gehör. Narkomanerna har sin Brukarförening som torde vara den förening som hänvisas till. Men Brukarföreningen har väldigt lite med frågan om Vanvård och bristerna ute i kommunerna när det gäller placerade barn och ungdomar.

Det är trist att Vanvårdsutredningen inkl Upprättelseutredningen inte har trängt igenom till de blivande yrkesgrupper som skall hantera frågan i vardagen. Eller att man inte har kännedom om Barnskyddsutredningen. Det finns ett behov av forskning inom sociala sektorn, men den är strikt begränsad och Bo Winnerljung torde vara en av de få som sett vikten av temat omhändertagna barn. Det finns ett behov av forskning kring hur det kunde uppstå vanvård i nästan 70 år bland de grupper som varit placerade i HVB- och fosterhem – barnhem. Vilka värderingar som präglade systemet när placeringarna gjordes. Det skulle behövas forskning på konsekvenserna av vanvård i barn- och ungdomsåren. Varför lyckas några och andra inte, trots ungefär samma bakgrund. Hur kom det sig att trots allt väldigt många fick det bra, även om tillsynen var lika usel i de hemmen som i de mindre lyckade. Hur påverkas människors känsloliv, relationer etc i vuxen ålder, när man tvångsseparerats från familj och släkt, blivit fråntagen sina syskon… ja nog finns det teman för forskning som skulle kunna tillföra också socionomutbildningen nya perspektiv.

Från 1 Juli 2011 gäller Lex Sarah socialtjänsten i dess helhet, det innebär att den att den gäller även bland annat barn- och ungdomsvården. Lagen ålägger redan i dag personal inom äldreomsorgen och omsorg av funktionshindrade att anmäla missförhållanden.  Tanken är att socialarbetare skall bli bättre på att upptäcka och anmäla missförhållanden. Till dags dato har ytterst få av Lex Sarahanmälningar inom äldre och handikappområdet i kommunerna lett till några åtgärder.

Medborgare kan anmäla till Socialstyrelsen för granskning om man misstänker att något är fel eller att en förvaltning inte följer reglemente och lagar, men socialstyrelsen kan inte ge några böter eller straff utan bara kommentera om åtgärder. Det mesta som gäller den sociala sektorn är skyddat av en politisk mur jag tror också att det är därför som det finns ett lågt intresse för att diskutera och lära från tidigare misstag. När kommunerna måste betala sexsiffriga belopp i framtiden för att ungdomar anser sig felbehandlade inom socialtjänsten, då lovar jag att det också blir intressant i utbildningarna.

Jag vill inte lägga skulden på studenterna, för jag tror att studenterna om de fick veta skulle vara intresserade av kunskap från flera håll och inte bara från experter, forskare och professorer.

 

Äntligen lite strid mot nätkommentarerna

Nu går media ut och reglerar kommentarsfälten på sina nättidningar. Aftonbladet och Expressen har öppet erkänt att kommentarerna till många artiklar är både rasistiska och ofta bara en massa trams utan innehåll. Själv har jag några gånger anmält inlägg som jag tycker tangerar vad som kan kallas det fria ordet. Tryckfrihet och yttrandefrihet är två värdefulla rättigheter som under flera år vårdats av svenska medier utan att staten har behövt lagstifta eller reglera. Nättidningarna har dock haft svårare att klara den rollen och i en ambition får man anta har ordet varit mer än lovligt fritt.

Jag är ingen vän av censur, men har sällan förstått vad svordomar, könsord, rasistiska tillmälen etc har med debatt att göra. Det som är viktigt är att kunna komma till tals i media, i gammelmedia var det snudd på omöjligt för vanliga människor att tycka eller få in en synpunkt. Nätet har möjliggjort en ömsesidig kommunikation mellan redaktioner och läsare som är viktig. Genom att hårdare granska inlägg kanske debatten kan bli fruktsam. Men det krävs också att en moderator etc ibland går in och kommenterar så att det inte uppstår missförstånd eller rena felaktigheter. Näthatet och spridningen av rykten är omöjliga att komma åt. Förtal på nätet är t.ex inget som polis eller åklagarmyndighet tar i. De flesta anmälningar får till svar brott kan inte styrkas.

Att nu de etablerade medierna tar sitt ansvar är ett steg i rätt riktning för att få kunna behålla det så värdefulla om yttrande- och tryckfrihet.

Jag tycker att SVT debatt borde följa efter, liksom de tidningar som idag inte har någon kontroll.

Aftonbladet

Nu skärper Aftonbladet reglerna för läsarkommentarer. – Vi ersätter de anonyma kommentarerna med öppna, säger chefredaktör Jan Helin.

Expressen  Gårdagens bloggpost om ”Ny policy för artikelkommentarer” fick direkt ett tusental inlägg och svar. Jag deltog i den debatten eftersom intresset för Expressens försök till att stoppa näthat och rasism i tidningens forum var så stort; jag intervjuades också av Sveriges Radio, Tidningarnas Telegrambyrå, Sydsvenskan, Medievärlden, Journalisten och tvingades av tacka nej till TV4 och ”Breaking News” i Femman. I tisdagens DN står det om Expressens initiativ och det finns fortfarande förfrågningar från andra redaktioner som vill diskutera hur vi försöker verka för en god ton.

Dyrare bil- och dyrare kollektivtrafik

Första september höjs kollektivtrafikpriserna i Stockholm. Motiveringen är att höja kvalitén på tunnelbana etc. Jaja det har vi hört nu i många år, trots detta har vi en kollektivtrafik vintertid inte värd namnet. När SJ höjde sina priser var motivet detsamma, bättre tågtrafik. Vi konstaterar att tågen går lika illa idag som tidigare. Nu tycker några forskare vid Karlstads Universitet att det skall bli chockhöjning av bilskatten för att nöjesåkningen skall minska och att fler skall åka kollektivt. De påpekar i artikeln att köpcentrum och billiga affärer ligger utanför städerna och att bilen därmed blir nödvändig för att t.ex handla. Ja men det är lika illa för den som bor i glesbygd där det finns dåliga kommunikationer, låg turtäthet med bussar etc för där blir bilen en nödvändighet. Bilen blir en nödvändighet även för nöjesresorna till Mormor eller andra släktingar, eftersom den ger frihet att göra spontana stopp, egen planering av resorna. Därtill är det dyrt att åka tåg, faktum dyrare än bil om man är några stycken som delar kostnader för bilen. Billiga kollektivresor med SJ kräver att man bevakar prislistorna, avgör tre månader i förväg när man skall resa etc.

Dyra kollektivresor både lokalt och nationellt gör det också omöjligt för familjer med svag ekonomi att kunna ha fri rörlighet. Barn till fattiga föräldrar kommer inte att kunna åtnjuta de kollektiva förmånerna och där spelar det heller ingen roll om bilskatten är hög eller låg. Bilister betalar redan idag ett högt pris för det sk nöjet att ha bil och den lilla grupp som har bil enbart för nöje är ju lätt att komma åt. Varför inte lyxbeskatta dyra sportbilar, stadsjeepar och andra bilar som inte ligger inom ramen för vad vi kan kalla ”vanliga bilar”.  Det finns tre kategorier av bilister, lyxåkare, nödvändighetsåkare och de som har bilen för att kunna ha en friare fritid. Jag tycker inte att den senare gruppen skall bestraffas för att allmänna kommunikationer inte är kompatibla med det liv människor vill leva.

I Västerås är det billigare att åka mitt på dagen, buss alltså. Men dyrt på morgonen. Man har sk anpassat taxesystem. Med andra ord man bestraffar dem som åker till jobbet klockan sju men subventionerar ledighetskommitténs resor mitt på dagen. Lite överdrivet några har ju arbetstider som startar mitt på dagens också.

Men faktum är, om det skall bli dyrare med bil och dyrare med allmänna kommunikationer så finns det inte så stort utrymme för konsumentens fria vilja. Lika lite som det går att protestera sig bort från besluten. Vi måste till våra jobb och vi kommer att vilja träffa släkten i Norrland även om bilåkandet blir dyrare.

Är det inte dags att skapa ett trafiksystem privat och kollektivt som är anpassat till folket och inte till byråkraterna.

Till familjehemmet för Rebellrobban o Malins son och Farsta Stadsdelsförvaltning

Familjehemmet Rotko och Annika Holm, Farsta Stadsdelsförvaltning

Det här riktar jag till er,  i egenskap av en av dem som varit med inom den svenska vanvården i den sociala barn och ungdomsvården. Jag möter dagligen människor fyllda av förtvivlan över att ha splittrats från sina familjer, tvingats tappa kontakt med föräldrar och släktingar. Som i dag i vuxen ålder lägger ner oändlig tid på att hitta anhöriga och inte minst syskon, kusiner etc. Jag möter dem som farit illa, inte alltid fysiskt eller ens utsatts för övergrepp, men som hindrats som barn att ha kontakt med sin familj, veta att de finns. Jag möter människor som berättar om syskonsplittring, föräldrar som hunnit dö innan de placerade barnen fått kontakt med dem i vuxen ålder. Jag möter grupper av vanvårdade utsatta som väser ut sitt hat mot fosterhem, socialtjänst och myndigheter för att de medverkat till att förstöra deras barndom. Jag möter människor på Facebook som berättar om hur deras barn tas ifrån dem utan någon egentlig anledning mer än att någon övernitisk socialsekreterare beslutat sig för att den biologiska familjen inte duger. MEN jag möter även ungdomar som bönat och bett att få flytta från sina biologiska familjer för att de inte står ut med den dysfunktionella livsmiljön men där Socialtjänsten inte tagit dem på allvar. Eller i bästa fall placerat redan friska barn i miljöer för missbrukare i brist på annat.

Jag möter en socialtjänst som inte ser barnperspektivet och ett familjehem i Norrtälje som jag anser inte ens vet vad vare sig vad FNs Barnkonvention innebär eller att det finns ett barnperspektiv. Jag företräder medlemmar som idag kräver ersättning av Svenska Staten för sina förlorade barnaår. Som kräver upprättelse för den tid då de inte själva kunde påverka sin situation och då ingen lyssnade till dem eller ens brydde sig.

Jag möter ungdomar idag som säger att ingen lyssnar på dem, Ingen bryr sig om vad de tycker. Tjänstemän och familjehem går över huvudet och bestämmer och beslutar om vad de anser vara bäst. Mitt arbete och Mål är inga barn skall behöva ingå i en ny vanvårdsdebatt eller om 20 år kräva staten på pengar. Mitt mål är att Kommunerna redan idag skall ersätta barn som far illa och där kommunerna begår övergrepp. För tyvärr är det så att det begås sk myndighetsövergrepp idag,  där barn som i Rebellrobbans sons ålder inte har en chans att sätta emot eller föra fram sin åsikt utan att pådyvlas åsikter från socialtjänst, familjehem och av dessa inkallade sk experter. Det handlar inte som tidigare om enbart fysisk misshandel och övergrepp utan om övergrepp från myndigheter i form av beslut om man inte kan påverka. Enligt socialtjänstlagen skall varje barn ha rätt att uttala sig och tycka utan påverkan från familjehem eller inblandad socialsekreterare. Jag tror att ni nu skapar ett barn som kommer att ha noll identitet som tonåring och vuxen. Ni skapar ett barn som kommer att hata sitt familjehem, socialtjänsten när han får veta att ni förhindrat hans möjligheter att ha normala relationer med sin biologiska familj. Ni kommer att hatas för att ni öppnar hans post, censurerar hans brev, ger honom en beskrivning av hans familj som han inte kommer att känna igen. För att du som familjehemsmamma dikterar vad barnet skall tycka och tänka. För att ni undervärderar och kränker hans ursprung genom att påhittade förklaringar som att det är inte bra att  träffa sin familj etc. För att han kommer att märka att pappa Robban Rebell är en ganska vanlig pappa om än artist och musiker, men med stor kärlek och patos för sin son. Han kommer att upptäcka att hans pappa under hela hans liv arbetat för att de skall vara tillsammans men hindrats av er eftersom ni anser att Robban Rebell inte duger som pappa och vårdnadshavare.

Ni förhindrar Robban Rebells barn att någonsin överklaga era beslut och agerande, eftersom han inte kommer att förstå hur det var innan fallet är avslutat och preskriberat.

Jag känner många bra familjehem, ambitiösa och duktiga socialsekreterare som förstår och vet hur viktigt det är för barn att ha en bra och öppen kontakt med sin biologiska familj. Nu undantar jag familjer med missbruk och andra dysfunktionella handikapp eller som av andra orsaker inte kan finnas med i bilden och där barnen också själva avgör i vilken mån de vill träffa föräldrar etc.  Men Robban Rebell är inte dysfunktionell, inte missbrukare han är en överlevare ett maskrosbarn som kastades ut som 16 åring och lärt sig leva i samhället utan att hamna vare sig i missbruk eller kriminalitet. Däremot är Robban Rebell snäll och lite ovanlig, eftersom han odlar sitt skägg som en del av sitt varumärke, sjunger och spelar och kanske inte pratar det språk ni pratar. Men han älskar sin son och anser att han kan ta hand om honom och ge det han behöver  med stöd av samhället.

Ni förhindrar hans son att älska sin pappa, en pappa att älska sin son. En mamma att älska sin son och tvärtom. Ni skapar av ett litet barn utan kraft och möjlighet att säga ifrån, en person som kommer att hata det ni står för. Med andra ord ytterligare en av många unga som kommer att förknippa samhället med maktlöshet och underlägsenhet. Hoppas att ni familjen i Norrtälje,  inte tvingar barnet att visa tacksamhet över att ni tvångsavhåller honom från sina rötter.

Jag tillhör gruppen som tror att barn alltid behöver komma att omhändertas, att barn har rätt till föräldrar, vuxna som kan ge dem den trygghet och kärlek de behöver. Men jag tillhör också den gruppen som anser att barn inte skall tvingas från sina föräldrar utan rejält giltig grund, vilket saknas i det här fallet. Jag tillhör gruppen som anser att barn har rätt att träffa sina anhöriga om de vill och orkar och att de skall få älska sina biologiska föräldrar även om de bor i en annan familj.

Mellan er och mig är det mil. Men jag kan berätta att jag nekades kontakt med mina släktingar som barn och att det ansågs opassande och inte bra. Jag skulle helt enkelt precis som Robban Rebells son, glömma mitt ursprung, Nu var jag tuffare och mer envis än Robbans son, så jag fick ta emot brev etc, men jag fick alltid höra hur otacksam jag kunde vara som inte förstod att uppskatta min fosterfamilj mer än mitt ursprung. Ni hänvisar till att Robbans son kräver extra omsorg och insatser. Ja må så vara, men ytterst är det så att om barn känner sig älskade och uppskattade för vad de är, så är det en del i arbetet med övriga insatser. Jag vet att Robban Rebells son aldrig skulle sakna kärlek och närhet hos sin pappa och att han skulle få tillgång till alla de insatser som nu ges även hos honom.

Slutligen vill jag påminna er om Barnskyddsutredningens förslag till trygghet och säkerhet för barn och ungdomar som hamnar inom socialtjänstens sk vård. Om Upprättelsutredningen, om Vanvårdsutredningen, om Barnkonventionen och skrivningen i LVU som säger att man skall arbeta på att få en bra relation mellan barn och biologisk familj och att successivt arbeta för en återförening. Jag tror också att man kan arbeta för bra relationer även om barn växer upp i familjehem, om barnet så vill och önskar.

Farsta Socialförvaltning går emot Regeringsrättsbeslut

Idag fick Robert Rebell en ovälkommen information från Farsta Stadsdelsförvaltnings social enhet. De begränsar nu hans möten med sonen till varannan månad två timmar åt gången under övervakning. Under sommaren har Socialförvaltningen nekat honom allt umgänge eftersom familjen hade planer som inte passade inte med faders besök.

I våras fick Robban besked från såväl förvaltningsrätt som Regeringsrätt att han skulle ha utökat umgänge med sonen och på sikt också i den omfattningen att en återförening skulle kunna bli möjlig. Nu skiter Farsta Socialdistrikt i detta och kör över både förvaltningsdomstol och Regeringsrätt. Robban har inte fått några besked om ändringar från Länsrätt eller RR men socialdistriktet Farsta fortsätter sin mobbing och kampanj mot Rebellrobban. Indirekt är detta också en kampanj mot sonen att för att han inte får träffa sin pappa, inte har rätt att tycka om honom. Han tillrättavisas i Familjen att det är de som är hans familj och att R har en pappa och faktiskt mamma, beaktar inte vare sig förvaltning eller familjehem.

Jag har många nyvunna vänner bland familjehem där det finns både vishet och klokhet i hur man skulle och borde hantera relationer mellan placerade barn och biologiska föräldrar. Barn har rätt att medverka och tycka till om sin situation, all hänsyn skall tas utifrån barnets perspektiv. Rebellrobbans son vill dessutom träffa sin pappa, men tillåts inte älska eller tycka om honom.

Syftet med flertal placeringar i familjehem är att verka för en återförening mellan barn och biologisk familj. Bara i undantagsfall skall placeringar vara lång- livsvaraktiga. Varför jag står bakom Robban o hans kamp är för att Socialförvaltningen i Farsta inkl Robbans föräldrar underkänner som honom som person och människa. Nedvärderar och kränker hans person. Det är illa att kränkningar sker mellan enskilda människor, men än mer kränkande när en myndighet medvetet och systemastiskt gör allt för att knäcka de människor man också ditsatt för att hjälpa.

Det finns åtskilliga exempel på förvaltningen i Farsta om hur de utan någon som helst kontroll, tolkar Socialtjänstlagen blott och enbart till sin sida. Jag kommer nu att lägga ut namnen på politikerna i Stadsdelsförvaltningen i Farsta. Jag kommer att fortsätta lägga ut namn med jämna mellanrum på socialpolitiker som troligen inte ens öppnat breven med sociala ärenden innan de fattar beslut.

• Kontakt

Här hittar du kontaktuppgifter till Farsta stadsdelsnämnds politiker. Du kan också läsa mer om dem i stadens förtroendemannaregister (se länk längst ned på sidan).

Stadsdelsnämndens ordförande Birgitta Holm (m) Sköndalsvägen 43, 2 tr 128 66  Sköndal Mobil 076 12 18 998 E-post: birgitta.holm@​stockholm.se	Vice ordförande i stadsdelsnämnden Ersättare sociala delegationen Gunnar Sandell (s) Majrovägen 33 122 45 Enskede Telefon 08 123 141 41 Mobil (endast för sms) 070 162 12 84 E-post: gunnar.sandell@​sll.se Länk till webbplats (Länk till annan webbplats, http://hem.passagen.se/gsandell/)
Ledamot i stadsdelsnämnden Ordförande i sociala delegationen Arne Fredholm (m) Öknebovägen 2 122 48 Enskede Telefon 08 508 29 260 Mobil 076 12 29 260 E-post: arne@​fredholm.biz	Ledamot i stadsdelsnämnden Roland Bjurström (m) Skrakgränd 7, 8 tr 123 49 Farsta Telefon 08 556 12 760 Mobil 070 315 59 67 E-post: roland.bj@​telia.com
Ledamot i stadsdelsnämnden Lars Jilmstad (m) Vildandsvägen 46 123 49 Farsta Mobil 070 345 64 36 E-post: lars@​jilmstad.se	Ledamot i stadsdelsnämnden Lisbeth Crabo Ljungman (m) Farstavägen 17 123 34 Farsta Mobil 070 583 39 39 E-post. crabolj@​gmail.com
Ledamot i stadsdelsnämnden Ledamot i sociala delegationen Leif-Åke Andersson (m) Boxergränd 26 128 62 Sköndal Telefon 08 93 80 34 Mobil 073 374 65 50 E-post: sivleifa@​telia.com	Ledamot i stadsdelsnämnden Ledamot i sociala delegationen Vladan Boskovic (fp) Getfotsvägen 98 122 46 Enskede Telefon 08 605 82 16 Mobil 073 657 33 53 E-post: vitebsk@​comhem.se
Ledamot i stadsdelsnämnden Eva Gustafson (s) Rottnerosbacken 26 123 48 Farsta Telefon 08 605 79 18 Mobil 070 309 09 17 E-post: gustafson.eva@​gmail.com	Ledamot i stadsdelsnämnden Karin Lekberg (s) Sköndalsvägen 191 128 68 Sköndal Mobil 073 960 70 05 E-post: karin.lekberg@​subtopia.se
Ledamot i stadsdelsnämnden Ledamot i sociala delegationen Mariana Moreira Duarte (mp) Hägervägen 27 122 39 Enskede Mobil 076 643 35 02 E-post: mariana.moreira@mp.se	Ledamot i stadsdelsnämnden Sebastian Sandström (mp) Piprensarvägen 5, 2 tr 123 72 Farsta Telefon 070 839 26 37 E-post: ssa@​kth.se
Ledamot i stadsdelsnämnden Ersättare i sociala delegationen Inger Stark (v) Nordmarksvägen 27 123 72 Farsta Mobil 070 619 41 24 E-post: inger.stark@​comhem.se

Ersättare i stadsdelsnämnden Ersättare i sociala delegationen Ann-Louise Ebérus (m) Glimavägen 4 122 40 Enskede Mobil 070 356 47 51 E-post: lollo111@​hotmail.com	Ersättare i stadsdelsnämnden Marie-Louise Gudmundsson (m) Kexvägen 8 128 69 Sköndal Telefon 070 66 66 100 E-post: marie.gudmundsson@​telia.com
Ersättare i stadsdelsnämnden Mikael Jonsson (m) Filipstadsbacken 42 123 43 Farsta Mobil 070 362 18 18 E-post: micke@​mickejonsson.se	Ersättare i stadsdelsnämnden Hans Strömberg (m) Arvikagatan 50 123 43 Farsta Telefon 08 604 10 28 Mobil 073 229 93 66 E-post hans.o.stromberg@​gmail.com
Ersättare i stadsdelsnämnden Peter Lundberg (m) Östmarksgatan 7 123 42 Farsta Mobil 073 921 60 36 E-post: peter.lundberg@​moderat.se	Ersättare i stadsdelsnämnden Ersättare i sociala delegationen Thomas Bäcklin (fp) Lingvägen 197, 2 tr 123 59 Farsta Mobil 076 12 46 053 E-post: tom.backlin@​telia.com
Ersättare i stadsdelsnämnden Tobias Gillberg (c) Mobil 070 485 26 32 E-post: tobias.gillberg@​centerpartiet.se	Ersättare i stadsdelsnämnden Daniel Carlstedt (s) Ullerudsbacken 58, 2 tr 123 73 Farsta telefon 08 700 26 85 Mobil 073 077 29 45 E-post: daniel.carlstedt@​sap.se
Ersättare i stadsdelsnämnden Godfrey Etyang (s) Säfflegatan 2 123 44 Farsta Telefon 08 94 51 38 Mobil 070 794 03 19 E-post: godfrey.etyang@​comhem.se	Ersättare i stadsdelsnämnden Vice ordförande i sociala delegationen Tuula Karlsson (s) Hägervägen 3 122 39 Enskede Telefon 08 605 99 40 Mobil 070 985 99 40 E-post: tuula.karlsson@​comhem.se
Ersättare i stadsdelsnämnden Annaklara Martin-Löf (mp) Bordsvägen 29 122 46 Enskede Telefon 08 545 93 918 Mobil 070 496 07 38 E-post: annaklara.m@​gmail.com	Ersättare i stadsdelsnämnden Coura Mbaye (mp) Lingvägen 163 123 59 Farsta Mobil 070 623 12 44 E-post: coura.mbaye@​mp.se
EJ FOTO
Ersättare i stadsdelsnämnden Thereza Nordlund (v) mariathereza@​tele2.se

Växel Plan 11: 08-50818000

Telefax: 08-50818099

Jag gör inga som helst publicistiska brott när jag lägger ut bilder och namn, men jag tycker det kan vara bra att den som drabbas av omhändertaganden av sina barn i Farsta har ett ansikte att hänvisa till. För mig är det också totalt ointressant vilken färg politiker har den här formen av beslut, okunnigheten och tillintetgörande visar sig vara lika effektivt från socialdemokrater som supermoderater. Det visar ärendet i Mark Kommun där det var socialdemokrater som beslutade om flytten av de tre barnen som bott i samma hem sedan de var så gott som nyfödda.

Spela för att leva leva för att spela

Livet är något av en roulette, vi vet aldrig vem som vinner eller vad som vinns. Jag tror att det är detta som gör att vi lätt faller för spel, inte minst kulan som rullar runt sargen på roulettbordet där ivriga ögon följer dess rörelse och där nerhoppet av kulan får oss att dra andan. Vi ser den rulla förbi precis mina siffror för att konstatera – bättre tur nästa spel.

Att besöka ett Casino är spännande och glittrande, det ger en dröm om vinst och höga sådana. Själv har jag inte besökt något Casino i Sverige, men väl på Rivieran. Där var jag en iakttagare som snabbt insåg att kassan inte skulle räcka länge om jag gav mig hän.

Jag har alltid tyckt att spel är spännande, just möjligheten att inte kunna påverka eller styra. Det är croupieren som avgör, hur snabbt rullar kulan. Hur gör han hon ansatsen vid starten. Att spela om större summor var inte vanligt när jag började spela, men det var tillräckligt kittlande för att ändå hoppas på att kvällens öl eller delar av krognotan skulle kunna betalas.

Men mest intressant var det att spela Black Jack. Korten har en märklig dragning till mig fortfarande även om jag numer väljer mina tillfällen och framför allt när plånboken inte blir allt för lidande. Det var en viss känsla av att slå dealern, leka med esset eller klädda kort för att få en black jack, samtidigt som croupieren förlorade. När det gick som bäst vann jag ofta just i Black Jack och mindre på rouletten. Det var korten som var mina vänner men också mina fiender. Minns när jag en kväll spelade in 800 kr och påmindes av en kamrat om att lägga av när allt var på plus. Jag tog mina marker, växlade in dem och hade en trevlig kväll. Spelet var periodvis väldigt intensivt och i den stunden bestämde jag mig för att stå på andra sidan bordet. Jag utbildade mig till Dealer och senare till Croupier. Fortfarande var det dock korten som var intressanta vare sig jag stod som Dealer eller som spelande gäst. Numer tar jag det lugnt, även om det ibland kan kännas en oerhörd lust till att sätta mig vid black jackbordet, starta räkningen av hur många klädda kort som går etc. Spel är oerhört spännande men spänningen får inte överstiga plånboken och där någonstans måst vi lära oss dra en gräns.

Om vi inte vågar hoppas har vi förlorat allt…

Jag skrev på loggen i Facebook att jag skulle åka och lyssna på Håkan Juholts sommartal i Västertorp. Det fick en mängd kommentarer, vilka jag återger i sin helhet här. Men med lite kommentarer och egna tankar. Många av dem handlade emellertid om misstro och att partierna spelat ut sin roll. Andra krafter bestämmer utvecklingen, t.ex ekonomins fantomer, internationellt kapital eller vad som kan kallas ren skär kapitalism. Ett visst fog finns det för misstänksamheten, Göran Persson lyckades inte visa att socialdemokratin till var till för de svaga utan valde att möta de borgerliga partierna, genom att försämra sjukförförsäkring, A-kassa etc. Han var också den som naggade pensionärernas ersättning i kanten. Försämrade de sociala villkoren för dem som redan hade det sämre. En sådan politik får inte den som vill vara socialdemokrat att ropa högt av glädje.

Det jag gillade med Håkan Juholts tal var hans förmåga att agitera och lyfta fram frågor som trots allt berör väldigt många. Boende, utbildning, kommunikationer och pensioner. Pension är utebliven eller inarbetad lön. Som sådan borde den rimligtvis beskattas som lön och inte som ett vänligt bidrag bidrag från Staten. Jag har aldrig ens förstått att pensioner skall beskattas fullt ut när många redan betalat skatt på sin pension under tiden de var yrkesverksamma. Kanske är det dags att se över pensionssystemet, dagens tilltro till kapital- och aktiemarknaden för att vi skall kunna bli gamla verkar inte särskilt gynnsam eller säker.

JAG gillar Håkan Juholt för att han lyfter fram kulturen i alla dess former. Den som vill hänga upp sig på bristen av akademiska betyg hos Håkan Juholt, jag har aldrig hört en partiledare vare sig åt höger eller vänster som med sådan emfas och kunskap talat om kulturens betydelse och dessutom genuint kulturintresserad. Men det ställer också krav vid en ev regering, stöd till kulturen måste återinföras för att också den smalare och mindre sk lönsamma sådan skall ha sitt utrymme. Hm jag blev imponerad över hans kunskap om alla statyer i Västertorp, kanske påläst inför dagens tal, men jag tyckte nog det verkade mer av intresse och egen kunskap också. Vid en valseger gäller det att minnas vad man sa tidigare – om satsning på kultur.

Boende för dagens unga är väl en självklarhet liksom för den som inte har råd att skaffa bostadsrätt. MEN nya hyresrätter är inte billiga, i framtiden måste det till hyror som också lågavlönade orkar med att betala även om de är ensamstående. Bostadsbidrag utgår idag inte till ensamstående yrkesarbetande med låga löner. Det innebär att hyran tar merparten av en låg lön.

Jag förstår dock kommentarerna i min facebooklogg, varför skulle det finnas garanti för att det blir bättre med Juholt vid makten. Inte ens jag vågar säga att så blir, allt för lätt vet vi att politiker ganska snabbt glömmer sina brandtal när de hamnar i maktens korridorer. Men det är ju å andra sidan vår sak att vara vaksamma och aktiva så att ingen vare sig Juholt eller andra glömmer vad de sagt och lovat.

För mig finns det åtskilliga frågor som kvarstår inför en socialdemokratisk regering. Hela det sociala blocket från ekonomiskt bistånd till omhändertaganden och hantering av social lagstiftning. Här är det svårt för politiker att säga något förutom om barnfattigdomen. Men jag undrar, kommer socialtjänsten återgå till att bli en verksamhet dit människor kan gå utan att känna sig som ett jon i fattigvårdskön på 1939-talet. Kommer man att revidera den nuvarande socialtjänstlagen som berör barn och ungdomar så att den blir mer rättssäker och ge reellt inflytande också för de sk ”klienterna”. Kommer man att satsa på vård och behandling för missbrukare och inte gå i fällan med att mer medicinering är lösningen. Fan jag vill ha en debatt kring sociala frågor som berör vardagen och inte rosa moln i himlen

Å andra sidan om jag inte vågar tro eller hoppas på att något kan bli bättre, att jag kan påverka, ha rätt att tycka och komma med synpunkter så har politiken och en stor del av utvecklingen tappat sin betydelse. Då blir jag ett offer, som undantar mig själv ansvar och opinionsbildning. En önskedröm skulle vara att socialdemokratin vid ev maktskifte efter nästa val lät fler frågor diskuteras ute bland människor innan de blir beslut. Om vi sedan inte deltar är det ju upp till var och en av oss. Jag skall nog satsa på att det kan bli bättre och våga tro lite mer.

Skulle Håkan Juholt säga nej till att be oss i vanvårdsgruppen om ursäkt vid en offentligt ceremoni. Nej det skulle han inte, han skulle säga som Per Albin sa Samhället skall inte ha några styvbarn vare sig nu eller i framtiden.

Nu återger jag lite kommentarer från kvällspressen och bloggare kring Håkan Juholts tal.

Expressen
”Verkligt ansvar är så mycket mer än att agera kamrer och balansera en budget. Verkligt ansvar är att ha en idé om vart man vill föra Sverige, sa Håkan Juholt – en tydlig känga till Fredrik Reinfeldt som uppehöll sig länge vid vikten av ett ansvarsfulls ekonomiskt agerande under de svåra ekonomiska tider som nu eventuellt väntar i sitt sommartal i går lördag.”
Håkan Juholt stannade länge vid ansvarsbegreppet, och talade med emfas.
”Det vi ser är ansvarlöshetens lättja, ansvarslöshetens oförmåga.”

Juholt vill satsa på hyresrätter om de vinner valet blir det lag på att det i landet måste byggas lika mycket hyresrätter som bostadsrätter. Dagens barn och ungdomar måste också ha någonstans att bo var hans budskap.

Opinionsblogen skriver  ”Håkan Juholt får barnvisans lilla flicka – hon som ska köpa en docka, kläder, muff och gräddkarameller och allt hon vill ha för en femöring – att se ut som en snåljåp.

”I Västertorp utlovade han lika skatt för pensionärer och löntagare, höjda ersättningar i a-kassa och sjukförsäkring, avskaffad barnfattigdom, att varje skola ska vara bäst, lägenheter till alla som vill ha, T-bana till Nacka, Täby, Älvsjö och fler turer. Alla ungdomar ska få sommarjobb i tre veckor med avtalsenlig lön. Och alla ungdomar ska få jobb, praktik eller utbildning. Tågen ska gå i tid och elmarknaden regleras. Lönerna ska upp.”

Anne Skaner  snart dags att åka o lyssna på Håkan Juholt…kanske lite kul en dag som denna    Maria Nilsson  Jag kan inte komma men jag hoppas man kan se talet på teve sen. Ha en bra dag Anne. Kram. Hoppas få träffa dig snart igen på nästa träff.Per Olausson  Näe Juholt gillar jag Inte! Jag är FD sosse och tänker inte bli det igen särskilt inte med Juholt som ledare. Om han jobbade på en bilfirma så skulle jag vända i dörren. Förtroende för honom är Noll. Tyvärr…   Pyret MobergJuholt verkar bra! Den ende som talar om kulturens betydelse!!!  Birgitta PalénÄr inte f d sosse, men vad det gäller idag är, som jag ser det, inte längre hö-vä-skalan i politiken. Den är förlegad o har spelat ut sin roll, alla politiker oavsett färg o position sörjar runt i samma påse! Birgitta PalénDet här skulle med oxo: Den verkliga maktutövningen försiggår på en helt annan nivå! T ex vad som sker med dollarns position just nu. Det kommer att påverka alla länders förutsättningar att i förlängningen vara suveräna nationer ö v t!! Per Olausson Det som hänt med sossarna genom åren har bara stärkt min avsmak för dom. Frå att ha varit ett parti som brydde sig om folket har man utvecklats till en slags politikerfabrik som skapar politiker som bara tänker på sig själva och trampar in …Visa mer  Birgitta Palén Så sant så sant! Vill man har en bredare utblick över skeendet, med annan info än vad mainstreammedia tillhandahåller rekommenderar jag siten ”Vaken.se”. God Läsning med öppna ögon! Anne Skaner man kan välja att ställa sig utanför men nu tar jag era kommentarer med mig och skriver blogg kring detta. läs mig gärna där.

Aftonbladet, Expressen

Mitt i Steget  Martin Mobergsblogg, Jens tyckerier

lärarleg för mvg och sociatjänst för IG

Ett betyg betyder så mycket. En lärare i morgondagens skola skall vara legitimerad, prövad, testad och mer därtill för att få sätta ett betyg. Kunskapen ligger i lärarens legitimation och ämneskunskap. Halleluja. Ett IG kan läsas in, ett icke betyg kan läsas in. Att lära barn läsa är en mission, att lära dem räkna är en nödvändighet. ALLA skall vara åtminstone godkända efter 9 år.

MEN SE socialsekreterare kan vem som helst bli. Man halkar in på ett högt betyg satt av en legitimerad lärare, gärna från lite borgerlig medelklass och VIPS efter 3,5 ca 23 år gammal får jag avgöra alla människors liv. HÄR handlar det inte om legitimation eller ens ämneskunskap. Socionomutbildningen är en pyttipannautbildning med lite av varje och praktik som man själv bestämmer hur och var den skall se ut.

Jag blir så djävla arg för att människor efter några futtiga år på en högskola skall ges rätt att avgöra en 60 årig arbetslös människas liv, en utslagen familjs öde, ett barns framtid genom  slumpmässigt urval för att man tycker det är så… är utslagsgivande. Problemet är att det ställs ingen högre kunskap ute i kommunerna på de personer som skall avgöra andra människors liv. Men än värre är att FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA verkar sakna kunskap och engagemang för de beslut man fattar när det gäller den sociala barnavården.

Rätten går slentrianmässigt på socialsekreterarnas utredningar, utan att granska eller ställa frågor om vad som ligger till grund för den enskilda socialsekreterarens sk  jag tycker beslut. Det behövs ingen bevisföring från socialtjänsten, men den familj som ev kommer att förlora sitt barn skall å andra sidan BEVISA att socialtjänsten har fel. Inom skolan talas om att elever skall betygsätta sina lärare…tänk om människor som kom i kontakt med socialtjänsten fick betygsätta enskilda socialsekreterare..!

Inom polisen talas om en kåranda som gör att man inte sätter dit en kollega även om han eller hon gjort fel. Lugn samma kåranda finns inom socialtjänsten för där gör ingen och kan ingen göra fel. De orkar inte ens gå ut och diskutera de otaliga frågor som drabbade av socialtjänsten utsätts för. Inom skolan skall eleven vara delaktig, ges löpande information om sin utveckling etc. Hon-han skall i god tid ha kunskap om de blir underkända eller ej. De skall ha all hjälp för att kunna utvecklas.

Inom socialtjänsten är delaktighet ett ord man inte känner till. Saker som att stötta familjer, barn för att ge dem möjlighet till utveckling existerar inte och om familjen blir IG alltså förlorar sina barn, lämnas de därhän åt sitt eget öde. Barnet får i bästa fall tillsyn men är barnet sk inte enligt socialsekreteraren, mogen att föra sin talan, är det socialsekreteraren som avgör.

För mig handlar det inte om att avskaffa socialtjänstlagen, inte att sluta ta om hand barn. Inte avskaffa socionomyrket. För mig handlar det om KRAVET på kunskap, erfarenhet och klokskap, utbildning och praktik. Samma krav som vi ställde på rättsväsendet när det gällde övergrepp på barn och kvinnor, att jurister måste ha större kunskap in och information för att kunna fatta bra beslut. När det gäller barn som omhändertas krävs det inga särskilda kunskaper i Förvaltningsdomstolarna, pensionär eller barn, skit samma.

Kravet på att alla LVU ärenden skall ligga på de traditionella domstolarna kommer från allt fler håll utan att politikerna ens orkar lyfta ett ögonbryn. KRAVET på att domstolarna måste ha en bättre kunskap kring social barnavård och lagar är ett måste, för bara en domstol är inte heller nog. Det blir mycket tyckande när man bloggar, men jag är inte jurist. MEN jag möter dagligen familjer vars barn tas ifrån dem godtyckligt för att en illa påläst politiker och tyckande socialtjänsteman beslutat att barnen skall omhändertas.

Jag är förvånad över att inte myndigheter inom socialtjänsten utsätts för mer än vad de gör. Å andra sidan är väl detta en av de få medborgarinrättningar som bevakas av Securitas och ABAB-vakter. Detta säger lite om medborgarnas maktlöshet, en maktlöshet som blir allt större ju längre ner på sociala skalan vi finns.

Eftersom Alliansen inte anser att socialsekreterare och barnrättsfrågor har en större dignitet, är det min förhoppning att socialdemokraterna inser och lär och därmed kanske vågar ta tag i detta problem om de kommer till makten.

När socialtjänsten ger en familj IG eller blankt betyg har man inte ens chansen att läsa igen det.

det måste bli slut på rättsrötan inom den svenska socialtjänsten

Barn, familjehem och biologiska familjer utsätts dagligen för regelrätta sociala övergrepp från Socialtjänsten i Sverige. Jag vet att det finns undantag, men allt både vad som kommer i mail, samtal och i tidningar visar att den myndighet som skall ta till vara barnens intresse är de största svikarna av barnperspektivet. Socialtjänstemän kan använda allt från regelrätta hot till förvanskade utredningar byggda på egna utsagor, tyckanden och egenhändigt ihopsnickrade sk bevis på att de har rätt. När man förlorar ett mål, skrivs utredningen om och läggs fram igen och se då vinner socialtjänsten. Det är så stora brister inom Socialtjänstlagen och dess tolkning att om Svenskt rättsväsende byggde på samma princip skulle många hamna i fängelse, samtidigt som de verkligt skyldiga skulle gå fria. Nedanstående publicerade jag i Newsmill men tar upp det igen här. Det mest flagranta inom svensk socialtjänst är att familjer vars barn omhändertas enligt LVU åläggs att betala för barnets placering i familjehem. Detta är frivillig för förvaltningarna att göra, alltså inte tvingande. Men i fallet RebellRobban har man nu tagit till denna åtgärd från Farsta Socialdistrikt för att ytterligare kränka hans rätt att slåss för sin son. Farsta Socialdistrikt är enligt min uppfattning betydligt värre än någonsin Mark Kommun, för ingen granskar Farsta eller ifrågasätter deras handläggning av sociala omhändertaganden.

Läste med intresse Patrik Nybergs inlägg om Familjehemmen och det som skett i Mark Kommun. Jag vill dock inte fortsätta den debatten mer än att jag tycker han rätt vad gäller hatkampanjer och det svartvita seendet. Däremot är det märkligt att inte vare sig Familjehemmen eller Socialtjänsten svarar på den kritik som kommer upp. Innebär det att familjehemmen är utan skuld och att Socialtjänsten anser sig alltid göra rätt. Om det senare är fallet kommer vi aldrig att nå en förändring i synen på barnperspektiv och positiva förändringar inom socialtjänsten.

Det figurerar en film på nätet där svenska familjehem påstås få 10 000 kr per dygn för att de tar hand om barn ”som kidnappats av den svenska socialtjänsten”. En av dem som intervjuas är Ruby Claesson, jurist som reser världen över och anklagar Sverige för dess antiagalagar. En lag som hon anser inkräktar på föräldrars rätt att fostra sina barn. Ruby Claesson ingår i en organisation som kallar sig ”Nordic committeé for Human Rights” som under lång tid fick människor att koppla samman detta med FNs verksamhet för mänskliga rättigheter. Ett groende missnöje bland föräldrar som anser sig kränkta i sin föräldrarätt, skapar självklart hat och missnöje, Facebook har flera sidor med den formen av innehåll. Jag tror och vet att det förekommer felaktiga grunder för omhändertaganden, liksom många är väl grundade. I det första fallet har svensk socialtjänst en låg förmåga eller ingen alls att erkänna sina fel, att ompröva och försöka rätta till. Istället drivs det in absurdum ärenden vidare till länsrätter och överdomstolar för att just Socialtjänsten skall få rätt. Hatet och ilskan mot socialtjänsten grundar sig på myndighetens egna tillkortakommanden, i att inte kunna erkänna sina fel.

Ytterst handlar det inte om enskilda förvaltningar och dess utövanden utan om bristen på, vilket jag skrivit hur mycket som helst om, gemensamma kriterier och tolkningar för när och hur samhället skall ingripa vid omhändertaganden. Varje förvaltning har sin egen tolkning och ett ärende som får avslag i en del av landet godkäns för LVU i en annan del. Vidare används LVU som hot, ”om ni inte går med på det så gör vi det ändå”. När myndigheter hotar enskilda medborgare skapas inte kommunikation utan misstroende. Det finns inga rättsfall där en social myndighet ställts till svars för att de hotat en familj, men det finns vakter på socialkontoren för att de anställda känner sig utsatta och hotade.

Omhändertaganden kommer alltid att finnas och skall vara en utväg vid behov. Barn skall inte utsättas för kränkande hantering, otrygghet, övergrepp i den egna familjen. Med andra ord: alla är inte mogna eller kapabla att ha barn. Men även i fall där det är befogat beter sig socialtjänten som en elefant gentemot familjerna. Istället för att arbeta för smidiga övergångar, stöd till den biologiska familjen efter beslut om omhändertaganden, lämnas den biologiska familjen åt sitt öde. Det var inte ovanligt förr att kvinnor som fick sina barn tvångsomhändertagna skaffade nya barn som gick samma väg. En familj som förlorar sitt barn förlorar inte rätten till att skaffa nya barn.

Flertalet familjehem gör bra jobb och långt ifrån alla tjänar stora pengar. De stora pengarna tjänas i de sk HVB-hemmen som drivs under institutionslika förhållanden. Men inte ens där är pengarna alltid det rådande. Faktum är att det behövs familjehem, HVB-hem och det finns ungdomar som behöver andra vuxna, vård och behandling för att klara sina liv. Problemet är bara att socialtjänsten inte förmår att utröna vilka barn som skall hamna var. I många fall placeras barn med problemföräldrar på HVB för missbrukare och kriminella, istället för i ett familjehem där de kan få rätten till den trygghet man inte haft tidigare. I Barnskyddsutredningen liksom i Upprättelseutredningen finns förslag om hur man skall komma till rätta med problem i familjehem och på HVB-hem. Jag väntar fortfarande på att detta skall bli verklighet, som t.ex att familjehem inte skall få ha mer än tre placerade samtidigt. Att HVB-hemmen skall granskas och i de fall de inte fungerar stängas. Att barnen/ungdomarnas röster skall vara lika mycket värda som de vuxnas omdömen. Felet idag är att socialsekreterare inte lyssnar på barn eller ungdomar och om de gör det, tar man inte hänsyn till deras åsikter och önskemål.

Varje barn som placeras är unikt, det innebär att också den familj som tar emot barn måste fungera ihop med barnet. I annat fall kommer inte placeringen att fungera. Detta vet socialtjänsten, men i bristen på nationella riktlinjer och gemensamma grunder för vård av barn och unga, sker inga ändringar.

Familjehem skall självklart ha betalt för att de tar emot barn. Det som kallas omkostnadsdelen idag skattepliktigt, skall vara skattebefriat. Istället skall familjen redovisa med kvitton och signatur från de placerade barnen på att pengarna använts till det som är tänkt, barnets behov. Familjehemsplacerade barn skall vad gäller ekonomi ha det bättre än barn i biologiska familjer, detta för att tyvärr pengar är en avgörande del för vilket värde man har som människa. Placerade barn skall ha den bästa skolgång som finns att tillgå och det får aldrig vara en ekonomisk fråga som avgör de här barnens utbildning och framtid.

De diskussioner som förs i regeringskorridorer och på departement, bloggar och debattsidor når aldrig fram till socialtjänsten. Det finns en rädsla ute i bland socialkontoren att tvingas in i nya tankar och arbetssätt. När socialstyrelsen fick uppdrag av Maria Larsson att genomföra kontaktmannaskap för placerade ungdomar, fick man tvinga kommunerna att delta. Projektet innebär att 10 kommuner, med vardera sex omhändertagna, skall ha en egen kontakperson vars jobb innebär att bara finnas till för de omhändertagna. Ute i kommunerna vill man inte ha den här formen av kontaktmannakrav, det innebär nämligen att enskilda socialförvaltningar inte kan styra som de vill. Men det innebär också att avsätta resurser ur redan beskurna sådana, vilket gör att kommunpolitiker inte kan fortsätta skära ner inom den sociala sektorn.

Men varför går inte Socionomförbundet, Socialcheferna ut och bemöter debatten? Varför ser vi inga inlägg från Familjehemmen? Kanske är det så att misstroendet är så starkt att bemötanden från de berörda inte skulle betraktas mer än som ursäkter och undanflykter.  MEN om de gjorde det, erkände sina fel och misstag, tog upp arbetssituation och vad de möter dagligen, kanske vi då skulle kunna börja hitta möjligheter till förändring. Sist men inte minst, med en åsnas envishet, vi måste få nationella riktlinjer för hur omhändertaganden skall gå till och vilka kriterier som skall gälla. Det skall vara lika i över hela landet från Kiruna i norr till Malmö i söder.

Tidigare publicerad i Newsmill här redigerad.

Skratta månde diktaturerna….över sin seger av västvärlden

Om vi begränsar nätet löser vi problemen. David Cameron, premiärminister i England griper till samma förslag som redan kritiseras i länder som Kina och andra diktaturer…censur. Om vissa människor inte tillåts umgås över cybervärlden kommer det inte att bli några problem. Upprorsmakare kan inte sprida sina idéer. Hur dum får man bli….det förekom upplopp och kravaller långt innan cybervärlden ens fanns som tanke….kravaller uppstår inte på grund av internet utan till följd av att människors sociala situation blir allt mer desperata. Jag anser inte att kravaller löser problem, men jag kan se det i skenet av en ökad arbetslöshet främst bland ungdomar, skriande hög i England, föräldrar som aldrig haft ett arbete, på nåd och onåd utlämnad till samhällets krav för att överleva.

”Från att ha varit ett medel som används av regeringar i Kina och Egypten har nu frågan om att stänga av de social medierna och mobiltelefoner också kommit att diskuteras på allvar i länder som USA och Storbritannien. I samband med kravallerna i London och flera andra städer i Storbritannien, sa David Cameron att han önskade att man kunde stänga såväl Twitter som Facebook för att på så sätt hindra huliganer från att hålla kontakten med varandra och planera sina aktioner.”

Det sker en oroande utveckling inom ramen för demokrati i Västvärlden, i USA har man valt att bemöta terrorism med ökad kontroll via teknik för att kartlägga medborgares liv. I Sverige har vi ökade möjligheter att kontrollera mail, mobiler etc för att komma åt terror. Kina använder samma argument, de använder censur av nätet för att för hindra sk terrorister hota den kinesiska diktaturen, men där Västvärlden talat om just diktatur och kinesernas rätt till det fria ordet och politisk frihet. I England lyfts nu samma tankar, stäng av kanalerna för information för den som inte rätt kan sköta den.

I Libyen deltar västvärlden med att stötta demokratiska krafter, som av Gadaffi klassas som terrorister, har han då inte samma rätt att göra det Västvärlden anser hotar sina intressen. ”     I Afrika, svälter miljoner, Svältkatastrofen på Afrikas horn förvärras för varje dag.   Hjälparbetaren Kamahl Isa Ahmed på UNHCR: ”Alla ska i alla fall komma och få mat.”  De svälter på grund av torkan som troligen har ett ursprung i den allt mer försämrade miljön i världen. De orkar inte slåss eller ställa till kravaller, undrar om David Cameron skulle kalla det huliganism om miljoner afrikaner började slåss för att få mat. I det här fallet behöver inte Västvärlden bekymra sig, svälten har nått så långt att ytterst få i de drabbade områdena orkar ens slåss för överlevnad.

Läser en intressant artikel i Expressen….Så blev London de förlorade barnens stad”.  ”Hälften av alla som åtalats för upploppen i England är ­under 18 år. Många kommer från Englands fattigaste statsdelar.
Upploppsmakarna och plund­rarna som satte London i brand beskrivs som en förlorad ­generation utan framtid som bestämt sig för att ta till våld.”

När de minderåriga barnen kommer till rättegången finns inte ens föräldrarna där. England är ett barnovänligt land där barn alltid varit en familjefråga. Aga, alkohol, droger allt är familjens ansvar. Man försökte väcka frågan om åldersbegränsning för konsumtion av alkohol i det engelska parlamentet för några år sedan. Resultatet blev noll, det är föräldrarnas ansvar att bestämma.

Vill minnas att KD har en liknande familjepolitisk handlingslinje i Sverige, Barnuppfostra är familjens angelägenhet och det skall samhället inte inte lägga sig i.

David Cameron vill inte bara ha nätcensur, han vill vräka alla familjer vars barn deltagit upploppen från de statligt subventionerade bostäderna. Hemlösheten då, tja det skulle man tänkt på innan, säger David Cameron. Med andra ord nätcensur, ökad hemlöshet, större kontroll är den politiska lösningen i en modern stat med ökad arbetslöshet och ökade klassklyftor. Barnfattigdom.

Runt om i världen och skyddade Europa, krackelerar ekonomin. Banker och penninginstitut arbetar för att skydda sina pengar och tillgångar. De politiska insatserna handlar om miljardlån till varandras länder för att rädda vad som räddas kan av en kapitalistisk ekonomi som får allt svårare att överleva. Det totala priset betalas av medborgaren. Den som förväntas rösta vid varje lands val och därmed medverka till att något blir bättre. Problemet är att rösträtten inte garanterar social utveckling för kollektivet utan bara för den enskilde som redan har något att bygga med.

Sverige har höga skatter, sägs det, ja tack o lov för det. I de flesta länder med ekonomisk kris inkl USA är skatt ett skällsord, en politisk handling som inkräktar på individens frihet att själv bestämma över sin plånbok. Men Alliansen vill gå samma väg, sänka skatter inte bara för den som arbetar utan också för företag och penningmarknaden. För mig är skatt en lite garanti på att samhället har kontroll över ekonomin, att åtminstone en liten del av det samlade nationella kapitalet kan komma en större grupp till godo.  Skattehöjningar är nu lösningen inom EU, vilket får folk att gå i taket. Inte de arbetslösa i London eller de fattiga i Grekland, Portugal, Italien  osv utan dem som redan har.

Social fattigdom som breder ut sig allt mer, är en stor kostnad för ett land och världen. Men så länge social fattigdom är detsamma som terror, huliganism och hot mot de besuttnas intressen kommer ingen att våga ens tänka tanken på att överlevnad handlar om att vi alla måste omvärdera våra liv och vad som är värdefullt. Miljökatastrofer som bidrar till torka och svält i Afrika är delar av svaret på en oansvarig politik från Västvärldens roffarpolitik. När samhällets beslutsfattare säger det är inte vårt ansvar,  saknar kunskap och förståelse om hur samhället ser ut, bortom den än så länge blomstrande medelklassen, brister i lösningar av sociala frågor kommer det att öka grogrunden för terror, upplopp och meningslöst våld.