Till familjehemmet för Rebellrobban o Malins son och Farsta Stadsdelsförvaltning

Familjehemmet Rotko och Annika Holm, Farsta Stadsdelsförvaltning

Det här riktar jag till er,  i egenskap av en av dem som varit med inom den svenska vanvården i den sociala barn och ungdomsvården. Jag möter dagligen människor fyllda av förtvivlan över att ha splittrats från sina familjer, tvingats tappa kontakt med föräldrar och släktingar. Som i dag i vuxen ålder lägger ner oändlig tid på att hitta anhöriga och inte minst syskon, kusiner etc. Jag möter dem som farit illa, inte alltid fysiskt eller ens utsatts för övergrepp, men som hindrats som barn att ha kontakt med sin familj, veta att de finns. Jag möter människor som berättar om syskonsplittring, föräldrar som hunnit dö innan de placerade barnen fått kontakt med dem i vuxen ålder. Jag möter grupper av vanvårdade utsatta som väser ut sitt hat mot fosterhem, socialtjänst och myndigheter för att de medverkat till att förstöra deras barndom. Jag möter människor på Facebook som berättar om hur deras barn tas ifrån dem utan någon egentlig anledning mer än att någon övernitisk socialsekreterare beslutat sig för att den biologiska familjen inte duger. MEN jag möter även ungdomar som bönat och bett att få flytta från sina biologiska familjer för att de inte står ut med den dysfunktionella livsmiljön men där Socialtjänsten inte tagit dem på allvar. Eller i bästa fall placerat redan friska barn i miljöer för missbrukare i brist på annat.

Jag möter en socialtjänst som inte ser barnperspektivet och ett familjehem i Norrtälje som jag anser inte ens vet vad vare sig vad FNs Barnkonvention innebär eller att det finns ett barnperspektiv. Jag företräder medlemmar som idag kräver ersättning av Svenska Staten för sina förlorade barnaår. Som kräver upprättelse för den tid då de inte själva kunde påverka sin situation och då ingen lyssnade till dem eller ens brydde sig.

Jag möter ungdomar idag som säger att ingen lyssnar på dem, Ingen bryr sig om vad de tycker. Tjänstemän och familjehem går över huvudet och bestämmer och beslutar om vad de anser vara bäst. Mitt arbete och Mål är inga barn skall behöva ingå i en ny vanvårdsdebatt eller om 20 år kräva staten på pengar. Mitt mål är att Kommunerna redan idag skall ersätta barn som far illa och där kommunerna begår övergrepp. För tyvärr är det så att det begås sk myndighetsövergrepp idag,  där barn som i Rebellrobbans sons ålder inte har en chans att sätta emot eller föra fram sin åsikt utan att pådyvlas åsikter från socialtjänst, familjehem och av dessa inkallade sk experter. Det handlar inte som tidigare om enbart fysisk misshandel och övergrepp utan om övergrepp från myndigheter i form av beslut om man inte kan påverka. Enligt socialtjänstlagen skall varje barn ha rätt att uttala sig och tycka utan påverkan från familjehem eller inblandad socialsekreterare. Jag tror att ni nu skapar ett barn som kommer att ha noll identitet som tonåring och vuxen. Ni skapar ett barn som kommer att hata sitt familjehem, socialtjänsten när han får veta att ni förhindrat hans möjligheter att ha normala relationer med sin biologiska familj. Ni kommer att hatas för att ni öppnar hans post, censurerar hans brev, ger honom en beskrivning av hans familj som han inte kommer att känna igen. För att du som familjehemsmamma dikterar vad barnet skall tycka och tänka. För att ni undervärderar och kränker hans ursprung genom att påhittade förklaringar som att det är inte bra att  träffa sin familj etc. För att han kommer att märka att pappa Robban Rebell är en ganska vanlig pappa om än artist och musiker, men med stor kärlek och patos för sin son. Han kommer att upptäcka att hans pappa under hela hans liv arbetat för att de skall vara tillsammans men hindrats av er eftersom ni anser att Robban Rebell inte duger som pappa och vårdnadshavare.

Ni förhindrar Robban Rebells barn att någonsin överklaga era beslut och agerande, eftersom han inte kommer att förstå hur det var innan fallet är avslutat och preskriberat.

Jag känner många bra familjehem, ambitiösa och duktiga socialsekreterare som förstår och vet hur viktigt det är för barn att ha en bra och öppen kontakt med sin biologiska familj. Nu undantar jag familjer med missbruk och andra dysfunktionella handikapp eller som av andra orsaker inte kan finnas med i bilden och där barnen också själva avgör i vilken mån de vill träffa föräldrar etc.  Men Robban Rebell är inte dysfunktionell, inte missbrukare han är en överlevare ett maskrosbarn som kastades ut som 16 åring och lärt sig leva i samhället utan att hamna vare sig i missbruk eller kriminalitet. Däremot är Robban Rebell snäll och lite ovanlig, eftersom han odlar sitt skägg som en del av sitt varumärke, sjunger och spelar och kanske inte pratar det språk ni pratar. Men han älskar sin son och anser att han kan ta hand om honom och ge det han behöver  med stöd av samhället.

Ni förhindrar hans son att älska sin pappa, en pappa att älska sin son. En mamma att älska sin son och tvärtom. Ni skapar av ett litet barn utan kraft och möjlighet att säga ifrån, en person som kommer att hata det ni står för. Med andra ord ytterligare en av många unga som kommer att förknippa samhället med maktlöshet och underlägsenhet. Hoppas att ni familjen i Norrtälje,  inte tvingar barnet att visa tacksamhet över att ni tvångsavhåller honom från sina rötter.

Jag tillhör gruppen som tror att barn alltid behöver komma att omhändertas, att barn har rätt till föräldrar, vuxna som kan ge dem den trygghet och kärlek de behöver. Men jag tillhör också den gruppen som anser att barn inte skall tvingas från sina föräldrar utan rejält giltig grund, vilket saknas i det här fallet. Jag tillhör gruppen som anser att barn har rätt att träffa sina anhöriga om de vill och orkar och att de skall få älska sina biologiska föräldrar även om de bor i en annan familj.

Mellan er och mig är det mil. Men jag kan berätta att jag nekades kontakt med mina släktingar som barn och att det ansågs opassande och inte bra. Jag skulle helt enkelt precis som Robban Rebells son, glömma mitt ursprung, Nu var jag tuffare och mer envis än Robbans son, så jag fick ta emot brev etc, men jag fick alltid höra hur otacksam jag kunde vara som inte förstod att uppskatta min fosterfamilj mer än mitt ursprung. Ni hänvisar till att Robbans son kräver extra omsorg och insatser. Ja må så vara, men ytterst är det så att om barn känner sig älskade och uppskattade för vad de är, så är det en del i arbetet med övriga insatser. Jag vet att Robban Rebells son aldrig skulle sakna kärlek och närhet hos sin pappa och att han skulle få tillgång till alla de insatser som nu ges även hos honom.

Slutligen vill jag påminna er om Barnskyddsutredningens förslag till trygghet och säkerhet för barn och ungdomar som hamnar inom socialtjänstens sk vård. Om Upprättelsutredningen, om Vanvårdsutredningen, om Barnkonventionen och skrivningen i LVU som säger att man skall arbeta på att få en bra relation mellan barn och biologisk familj och att successivt arbeta för en återförening. Jag tror också att man kan arbeta för bra relationer även om barn växer upp i familjehem, om barnet så vill och önskar.

About these ads

2 responses to “Till familjehemmet för Rebellrobban o Malins son och Farsta Stadsdelsförvaltning

  1. Det är likadant här som i Sverige, de franska barnen màr inte sà bra… Man borde lyssna pà barnen och ungdomarna… Med andra ord, jag hàller med dig.

  2. Mycket bra skrivet och Robban och hans familj är tyvärr inte ensamma…..och det är skrämmande sorgligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s