Mordet i Ljungby borde aldrig ha skett – var finns hjälp när det behövs

Mordet på den fyreårige  pojken i Ljungby är en tragik av stora mått och ett ingripande från Socialtjänsten hade kanske kunnat stoppat det. Men det är också bristen på Samhällsingripande när det verkligen behövs och där en familj ber om hjälp,  som visar hur illa ställt det är med socialtjänsten. Det handlar inte bara om enskilda socialsekreterares och politikers bristande förmåga att vara lyhörda, det handlar till största delen om bristen på helhetssyn och gemensamma riktlinjer för landets socialtjänst i vilka fall de skall ingripa eller inte.

För media har tradgedin i Ljungby blivit en mordhistoria, fast det  för andra gången på kort tid mördas ett barn.  Mordhistorierna skymmer debatten för något som inte löser sig,  även om förövaren hittas. En familjs utsatthet och behov av hjälp, socialtjänstens brist på barnperspektiv och kunskap om Barnkonventionen.

Jag läser med stort intresse My Krozersdebattartikel i AB, som skriver att familjen inte fick den hjälp de bad om och behövde. Mamman i familjen hade, när mannen häktades, 2010,  bett om hjälp för att hon inte klarade det dagliga ansvaret, socialtjänsten hänvisade till ett socialt nätverk som helt klart saknades. Framför allt saknades nätverk för barnen i annat fall hade inte det tragiska mordet skett. ”Hur hade barnen det när deras mamma i januari 2010 ansöker om hjälp med det mest grundläggande: de sex syskonens morgonhygien, frukost, få iväg dem till skolan, städ och tvätt? Pappan satt häktad för grov kvinnofridskränkning. Mamman var för första gången ensam med barnen.

Både socialnämnden i Uddevalla och förvaltningsrätten i Göteborg avslog mammans begäran. De två instanserna ansåg inte att hon hade hälsoproblem och menade att hon hade stöd i ett personligt nätverk. Men problemet var inte i första hand hennes hälsa. Mamman hade genom sin anmälan klargjort att hon ensam inte kunde tillgodose sina egna barns mest basala behov. Vem skall då ta tillvarata barnens grundläggande rättigheter?

I den förundersökning som pågick och som senare ledde fram till åtal och fällande dom mot pappan, fanns alla fakta. Barnen hade sett sin mamma misshandlas. Hon verkade hjärntvättad och hade varit psykad och slagen under lång tid, enligt en polis som vittnade.”

I min diskussion tar jag inte upp vem som mördade 4-åringen, det är lika tragiskt hur det än hände,  jag vill fokusera på just bristen inom Svensk Socialtjänst att utbildning och riktlinjer är så oklara att man inte ens kan ha ett barnperspektiv när det gäller biståndsärenden. Det gjordes för några år sedan en kartläggning när det gäller barn till missbrukande föräldrar. Då framkom att om familjen enbart sökte försörjningsstöd/socialbidrag så kartlades, i många fall, inte barnens hemförhållanden. ”Så här står det i en av de inledande paragraferna i Socialtjänstlagen:                                                                                       1 Kap Socialtjänstens mål

2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

Bestämmelsen är tänkt att svara mot artikel 3 i FN:s barnkonvention. Barnets bästa ska alltid skall beaktas vid myndigheternas beslutsfattande, när besluten rör barn. I SoL 5:1 a framgår att socialnämnden har skyldighet att, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med andra samhällsorgan och organisationer. Även om föräldern söker bistånd för egna behov så har alltså socialnämnden en skyldighet att på eget initiativ se till att barnen får det stöd de behöver.”

Aftonbladet avslutar ett reportage från området med ”Man måste komma ihåg att det som skedde i Ljungby också skedde på grund av detta. Ingen såg, inga vuxna var där för att reagera. Kriscentrum i Ljungby stängdes då ingen kom dit, men det kanske inte berodde på att man inte behövde tala utan snarare dåligt samvete över att just inte vuxna reagerar eller bryr sig.”

Men så är det självklart inte alltid, ibland rapporterar vuxna till Socialtjänsten för att de tycker illa om grannen och grannens barn, eller för att hämnas oförrätter. I sådana fall är det inte omtanke om barn och familj utan skvaller och elaksinnat förtal som leder till att barn hamnar i utredningar fast de inte behöver det. Men det visar också igen på bristerna inom en gemensam regelsamling på nationell nivå. Barnen i Ljungby är ett av många exempel på brister i nationella riktlinjer för insatser och omhändertaganden av barn.

För några veckor sedan kunde vi läsa om mamman i Sigtuna som mördade sina barn, för att hon inte vågade be om hjälp ”Socialstyrelsen ska undersöka hur kommunens socialförvaltning hanterar ärenden som gäller barn. En anledning är fallet där två pojkar, fyra och åtta år, misstänks ha blivit mördade av sin mamma.”
Det är samma sida av samma mynt också här kände Socialtjänsten till att det var problem.
”– Det är ett beslut utifrån det fruktansvärda som hänt, men också utifrån att vi har flera klagomål på Sigtuna sedan tidigare, säger Agneta Krantz, sektionschef vid Socialstyrelsens region öst, till Sveriges Radio Uppland som nu skall granska Sigtuna Kommu.”

I veckan fattdes beslut om att de två barnen i Mark skulle kvarstanna i sitt nya fosterhem, detta trots att det första familjehemmet betraktas som ”psykologiska föräldrar”.  Psykologisk förälder blir man när man haft barn från i princip då de varit nyfödda eller oerhört små. Att rycka upp de barnen efter fyra år är som att ta barn från deras biologiska familj.  Här fanns inget att invända mot familjehemmet i Mark, men återigen var det bristen på  dokumenterad kunskap, kunskap om LVU och bristande nationella riktlinjer som avgjorde.

När vi säger att Upprättelseceremonin den 21 november skall vara en punkt och avslut för vanvården i förfluten tid, är nästa steg noll tolerans eller åtminstone lägsta möjliga nivå av barnvanvård. Jag tappar lite tron på detta då vi under bara några månader  sett tre barn mördas och där familjen bett om hjälp utan att få hjälp. Samtidigt som socialtjänsten  i Farsta Socialdistrikt tar ifrån en 1o årig pojke sin pappa och förhindrar att sonen får en normal relation med fadern. Eller fullt fungerande familjer förlorar sina barn för att en illassinad granne inte gillar familjen.

Återigen: Det krävs en gemensam tolkning av LVU som gäller i hela landet från norr till söder.

Maria Larsson måste verka för att Socialtjänsten och LVU fungerar lika oberoende var i landet vi befinner oss. Detta är något som skulle uppdras till Socialstyrelsen att arbeta med och som skall spridas via SKL. Sveriges Kommuner och Landsting har idag inte rollen som tolkare med fokus på barnen och behövandes villkor,  utan utifrån politiska hänsyn där ekonomin ligger i främsta rummet.

När skall socialarbetarkåren resa sig och kräva ändringar tillsammans med oss andra. Det var väl inte detta ni utbildade er för.

About these ads

13 svar till “Mordet i Ljungby borde aldrig ha skett – var finns hjälp när det behövs

  1. Problemet är ju att hela socialtjänsten och LVU INTE fungerar och jag tror inte heller på att den någonsin vill göra det…
    Det måste till ngt annat. Det är fruktansvärt att detta sker MEN att ingen reagerar är än värre. Det värsta av allt är nämligen tystnaden…..

  2. Jag anmälde misstanke om barnmisshandel av vårt barn. Tidigare hade jag bott skyddat, haft polislarm pga misshandel av barnets pappa. Socialtjänsten vände alltihop och ansåg mig som olämplig som vårdnadshavare pga att jag uppsökt läkare för att dokumentera blåmärken och bad fadern stämma mig på enskild vårdnad. Ska jag tillägga att fadern hade nära anhörig inom politken i stan?

  3. Anne: du är långt ifrån först med att ställa dessa krav! Men som Christina Andersson ovan hävdar är grundproblemen dock djupare, vilket jag tog upp med K Wigzell. Tyvärr ingick det inte i hennes direktiv att granska orsak och verkan. Men hon instämde i att debatten saknas. Att särskilde utredare Göran Johansson (inkl. hans trupp av majoriteten socionomer) skulle ha granskat betydligt mer omfattande processer faller på rimligheten av hans kompetens och kunskaper. Vanvårdsutedningen är redan den ett skämt, vilken tog 5 år. Innan dess utredde han, på direktiv av sin kompis Morgan Johansson, samma frågor OM Vanvård fanns från 1920 – 1980. Vidare har han suttit i utredning om SiS-hemmen och utrefann inget anmärkningsvärt på ställen som inte en jävul har insyn i… Han hävdade ju också i delrapporten att vanvård på institutionerna nog var obefintliga då det fanns så många vuxna där… Vanvårdsrapportens och din fixering vid fosterhemmen har däremot varit omfattande! Jag anser dessutom att G J är jävig (på flera plan) därför skulle han aldrig ha tillsatts för denna utredning, som i grunden endast är en rapport dessutom. Regeringen skulle aldrig ha godkänt enbart ”Vanvårdsutredningen” med, i grunden, all rätt! Och DU föreslår nu att denne man ska sitta i nämnden!

    Utöver de andra vanvårdsföreningarna anser jag även att i synnerhet du, som ordf. för Samhällets styvbarn har skadat saken oerhört mycket. På flera sätt.
    I förra veckan ringde jag 020-numret och det var ingen kö. Långt ifrån! Kom fram direkt. Jag meddelade att jag inte kommer till ceremonin, men att jag ville ha det skriftliga ursäkten. Inte för att jag tror ett skit på det – vem gör det? – utan för att jag vill läsa hur det har formulerats.

    Ni har visst skrivit att ni har inbjudits som förening till ceremonin. Då bör ju andra föreningar även ha inbjudits! Det visar på hur representanter för Staten åter igen kränker oss. Bl a har Socialstyrelsen känt till hur dessa föreningar har verkat, fått en drös med klagomål, och ni har inte ens fått föreningsbidrag,
    En s k INDIVIDUELL Upprättelseutredning ska alltså handla om Vanvårdsföreningarna och deras störda representanter, som inte ens inser att de vanvårdade är långt ifrån en homogen grupp.
    Jag skulle önska att en jurist tittade på detta förfaringssätt av Statens ansvariga…

  4. Hej Inger bara ett klargörande: INGA FÖRENINGAR HAR BJUDITS IN MIG VETERLIGT. ALLA BJUDS IN ENSKILT. SÅ DET O FÖRENINGARNA FÅR STÅ FÖR DIG OCH DITT LÄSANDE. JAG GÅR I EGENSKAP AV MIG SJÄLV.

  5. Inger, tack för dina utfall igen. Du tillhör ju skaran som anfaller mig i brist på annat. Varså god. Det som slår mig är att du som vet och kan hur det skall vara, var fanns du när utredningarna började. Varför ändrade du inte direktiven för utredningarna så att det passat dina syften. det är så lätt att sitta vid sidan om o tala om hur allt skall vara, när man själv inte tar ansvar eller medverkar. Vanvårdsutredningen byggde på samma grund som utredningen i Norge, den var till för att folk skulle berätta. Inte för att ställa förövarna inför rätta eller ens ta upp den frågan eftersom det skulle varit snudd på omöjligt. När det gäller kerstins utredning var vi många som träffade henne och diskuterade olika utgångar. Men Kerstin hade direktiv att följa. Jag tycker dock att Barnskyddsutredningen har många kloka ideer och förslag, som däremot inte verkar genomföras fullt ut. Du får så gärna anse att jag förstört för dig och andra som gnäller. Det är något man får ta när man är ordförande och debattör. Tack o lov, Inger har jag supportrar också, liksom vänner som sakligt kan diskutera utan att kasta galla eller bli osakliga och angripa person. Du har en stark tilltro till statsbidrag. Sant Styvbarn har inte fått statsbidrag, men det är inget självändamål. Trots allt att få statliga pengar är inte alltid detsamma som att något är bra. Jag har arbetat i föreningar som vägrat statliga bidrag för att kunna vara fria och oberoende. Faktum är ju att skall man söka statliga bidrag, skall det vara utifrån ett syfte och mål, inte bara för att få bidrag.

  6. Anne: Vad vet du vad jag har gjort och kommer att göra?
    Angående inbjudan till vanvårdsorganisationer: det kan inte vara så att vanvårdsföreningarna är stoppade? Å andra sidan blir det väl bara vanvårdsföreningars gaphalsar som kommer till Blå Hallen.

    Du skriver: ”Vanvårdsutredningen byggde på samma grund som utredningen i Norge, den var till för att folk skulle berätta”. Du har fel. Norge samlade först in kunskaper OM institutionerna och sen kom berättelserna vid möjlighet att söka ersättning. (likt Sterilitetsutredningen i Sverige.) En annan skillnad var att utöver hos Staten kunde de i Norge även kräva skadestånd hos vissa kommuner. (I Sverige hade Staten det yttersta ansvaret för samhällsvård av barn och unga fram till 80-talet, vilket man alltså inte ska glömma bort.)

    I Sverige har Vanvårdsrapporten varit totalt fixerad vid fosterhemmen, vilket i sin tur har skadat mycket och förhindrat utveckling. Tur att Göran Johansson har haft stöd hos bl a dig i frågan, ty när det gäller kritik och avslöjanden av institutioner riskerar ju arbeten/sysselsättning att försvinna. För (S) är väl det viktigare än att stoppa en fortsatt barnhandel i samhällets regi, antar jag.
    Nej, du har inte förstört för mig personligen – men i sak. Om det är någon som har gnällt för uteblivet föreningsbidrag så är det verkligen du! Föreningarna har ju fått bidrag tidigare men det är väl inte okänt vad föreningarna gjorde istället?
    Medan du och andra vanvårdsföreningar har skrikigt er hesa på pengar
    - och då helst utan krav på stödbevis – har mitt och några andra till haft andra skäl för att få vanvården upp på bordet.
    Den kom inte hela vägen dit. Vem ska man tacka för det?
    Nu är det hög tid att ta upp varför den, efter alla år, inte kom dithän.

    • Hej Inger, tack för ditt inlägg, jag skall besvara detta. Men sedan kommer jag inte lägga ner mer energi på dina inlägg. Helt enkelt för att jag inte vill ha liknande Forum som andra sajter du medverkar på. Faktum Inger det som skiljer dig och mig är. Jag är positiv och optimist. Vad är du.

      Angående inbjudan till vanvårdsorganisationer: det kan inte vara så att vanvårdsföreningarna är stoppade? Å andra sidan blir det väl bara vanvårdsföreningars gaphalsar som kommer till Blå Hallen.
      ” Inger, för det första är det individuella inbjudningar vilket innebär att man inte går som förening utan som enskild. Du har tydligen inte förstått det. Det du så föraktfullt kallar gaphalsar låter som en annan som uttalar sig i de här frågorna. Jag har svårt att förstå ditt förakt och din usla människosyn. Vad synd Inger att inte du var en av dem som skötte utredningen och allt kring den.”
      Du skriver: ”Vanvårdsutredningen byggde på samma grund som utredningen i Norge, den var till för att folk skulle berätta”. Du har fel. Norge samlade först in kunskaper OM institutionerna och sen kom berättelserna vid möjlighet att söka ersättning. (likt Sterilitetsutredningen i Sverige.) En annan skillnad var att utöver hos Staten kunde de i Norge även kräva skadestånd hos vissa kommuner. (I Sverige hade Staten det yttersta ansvaret för samhällsvård av barn och unga fram till 80-talet, vilket man alltså inte ska glömma bort.)
      ”Vad gäller Norge finns det en debatt till där du inte verkar ha så stor insyn eller åtminstone kunskap. Det är inget som hindrar någon från att söka ersättning från kommunerna, Vanvårdad och Bortglömd driver det, så du kan ingå där om du vill. Jag tror inte på att driva processer mot kommunerna, men det är min uppfattning. Du får gärna göra det, för i Norge var det frivilligt föe kommunerna att betala. Kommunal självbestämmande gäller även i Sverige.””

      I Sverige har Vanvårdsrapporten varit totalt fixerad vid fosterhemmen, vilket i sin tur har skadat mycket och förhindrat utveckling.
      ”Så mycket skitsnack och bristande kunskap. Det finns i både del 1-2 av Vanvårdsutredningen dokumentation från Institutionerna, Barnhem, Ungdomshem. Fosterhem var vanligt i Sverige kanske inte så märkligt att det dominerar.”

      Tur att Göran Johansson har haft stöd hos bl a dig i frågan, ty när det gäller kritik och avslöjanden av institutioner riskerar ju arbeten/sysselsättning att försvinna. För (S) är väl det viktigare än att stoppa en fortsatt barnhandel i samhällets regi, antar jag.
      ”Du är ju så himla feg att du inte vågar prata eller skriva till den det berör, jag svarar inte för Göran Johansson eller andra i i min blogg. De är vuxna nog att svara för sig själva. Du är som är vissa andra inom de sk nya partierna, du läser det du har lust att läsa, exkluderar det som inte passar din världsbild. Jag skriver dessutom generellt inte om andra föreningar, personer. Vad S anbelangar får du väl skriva till S och fråga. Jag ansvarar inte för deras politik. Om de står för barnhandel tycker jag du skall ta kontakt med polis och myndigheter, eftersom Barnhandel är allvarligt.”

      Nej, du har inte förstört för mig personligen – men i sak. Om det är någon som har gnällt för uteblivet föreningsbidrag så är det verkligen du! Föreningarna har ju fått bidrag tidigare men det är väl inte okänt vad föreningarna gjorde istället?
      Medan du och andra vanvårdsföreningar har skrikigt er hesa på pengar
      - och då helst utan krav på stödbevis – har mitt och några andra till haft andra skäl för att få vanvården upp på bordet.
      ”Du överskattar min förmåga Inger, jag har sällan uttalat mig om föreningsbidrag. Jag har sagt att det behövs pengar för att driva verksamhet, vilket gäller alla föreningar i det här landet. Men de kanske inte heller skall ha något. De föreningar som fått bidrag och som du antyder inte skött det, så är det deras bekymmer och inte mitt. Vi klarar oss på medlemsavgifterna, även om det skulle vara bra med mera för att driva verksamhet. Du var inte med när frågan väcktes, kravet om ersättning har funnits hela tiden. Vi har inte skrikit om ersättning vi blev besvikna på att det blev nej detta då det fanns med i förslaget. Jag vet inte ditt skäl för att få upp vanvården, men det är väl knappast så att ditt öde är värre än många andras. Jag tror att merparten vill ha ett erkännande på att samhället gjort fel.”

      Den kom inte hela vägen dit. Vem ska man tacka för det?
      Nu är det hög tid att ta upp varför den, efter alla år, inte kom dithän.
      ”Dina kryptiska slut, Inger gör mig alltid lika förvånad. Vill bara säga att jag är glad över inte att vara så bitter och kränkande som du är. Att jag har många glädjeämnen i livet och att RosenRasande är min egen blogg. Jag skriver om vad jag vill och när jag vill. Men det är är sista svaret och det sista du får publicerat hos mig. Inte för dina åsikter utan för din brist på konstruktivitet och bristande förmåga att hålla dig till verkligheten, ditt förakt för dem som inte är som du.”
      Jag kommer att radera inläggen om en vecka.

  7. LVU lagstifningen

    Vanvårdsutredningen är rätt på sitt sätt. Samtidigt får man inte glömma att många icke fosterhemsbarn också behandlades dåligt i denna tid före lagen mot barnaga.

    Det jag invänder emot är att det fått ta sådan tid att komma såpass här långt, samtidigt som socialtjänstlagarna i dag bevisligen inte fungerar.
    Framföralllt är LVU lagstiftningen en styggelseför oskyldigt utsatta.
    En intressant film för information till andra länder om oss i Sverige och vär lagstiftning:

    http://danielhammarberg.blogspot.com/2011/02/kortfattad-guide-till-svensk.html

    Historien är oerhört viktig, men detta fortsätter ju att ske nu!!

  8. Anne: det är inte första gången du visar på att du inte klarar en debatt – har sett dina känsloutspel otaliga gånger genom åren – men jag ska besvara ditt påstående: ”Du är ju så himla feg att du inte vågar prata eller skriva till den det berör, jag svarar inte för Göran Johansson eller andra i i min blogg. De är vuxna nog att svara för sig själva. Du är som är vissa andra inom de sk nya partierna, du läser det du har lust att läsa, exkluderar det som inte passar din världsbild.” Skillnaden mellan dig och mig är ytterst 2 saker: Jag har högre krav på forskning kontra utredningar. Därför behöver jag inte vända ”kappan efter vinden” för att ev. ställa in mig hos någon alls. 2) Det krävs nämligen även mod för att stå pall men även att ens egen människosyn hur grundvärden som man inte kan kohandla om. Vidare krävs granskning och besinnig vid skrivanden och yttranden. Snacka går ju, men blir man mer trovärdig för det?
    Jo, då jag har delgett även Göran Johansson mina åsikter. Jag snackar inte skit om folk utan jag står för mina åsikter. Även om det ibland kostar på. Därför skulle jag önska att Vanvårdsutredningen revs upp alternativt checkades av just folk med specialkompetens. Under alla dessa år har man i grunden inte kommit någonstans utan Vanvårdsutredningen stampar på samma fläck. En tragedi helt enkelt för många som än idag är i samhällsvård.

    • Hej Inger jag känner inte dig, vet inte vem du är. Inte vad du har för kvalifikationer att underkänna en utredning som trots allt bestod av fler än Göran Johansson. Inte minst en expertgrupp med betrodda forskare inom området. Vad gäller mina känsloutspel tror jag du inte vet vad du talar om eftersom jag ytterst sällan har just känsloutspel och har inte otaliga gånger heller framträtt i sådana sammanhang. Du är säkerligen modig med in uppfattning, jag vet i vilken mån du har gehör för att riva upp utredningen om Vanvård eller ändra direktiven för densamma. Vilka är de experter som du talar om? Och förklara vad du menar med att stampa på samma fläck. Vanvårdsutredningen var tänkt som en dokumentation av de erfarenheter utsatta och drabbade delger. Vad som gjorts är att dra slutsatser av densamma. Därtill ett antal förslag som tillsammans med Upprättelseutredningen och Barnskyddsutredningen ger riktlinjer och förslag till förbättringar. Jag tycker du skall redogöra för din kompetens eftersom du förkastar andras. Det är inte forskning som gäller i Vanvårdsutredningen, men den kan leda till olika forskningsområden. Jag vet inte i vilken omfattning du är trovärdig. Du har en ton som är oerhört självgod och dig själv närmast. du uttalar dig för en stor grupp och kallar deras berättelser för icke berättigade. Redogör för dina syften i ditt nästa svar.

  9. På vilket sätt Inger är du mer kompetent än alla andra. Vilka är dina meriter i förhållande till dem du kritiserar. Vilka har du bakom dig av experter som anser att utredningen är undermålig och borde rivas upp eller är bara du som anser det eller några stycken i din närmaste omgivning. Slutligen Inger, jag behöver inte ställa mig in hos någon och har aldrig gjort. Vad gäller din synpunkt på känsloutspel genom åren, har jag ingen aning för jag känner inte dig. Vet inte vem du är. Har inget mig veterligt gemensamt med dig heller vare sig nu eller tidigare. Däremot är du väldigt snabb att lså ner på det mesta. Ge mig en hint om dina meriter som är större än dem som under flera år arbetat med de här frågorna.

  10. Har du inte mod nog att lägga ut min kommentar då du själv frågar? Stackare! Dock; debatter, i andras namn, kommer du tyvärr inte undan. /Inger Olsson

    • Hej Inger det handlar inte om mod, det handlar om att dina hota och ältande blir trist eftersom det är samma sak varje gång. Om du vill debattera mig i andra namn eller någon gör det, så är det upp till dem och dig Inger. Jag kommer inte att ta in fler kommentarer från dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s