Månadsarkiv: januari 2012

Kritik mot omhändertagande o sämre familjehem

Statistik från Socialstyrelsen visar att kommunerna gör felaktiga och för många omhändertaganden av barn. Vidare kritiserar man den låga kunskapen ute bland socialsekreterarna som ligger bakom besluten.

Uppgifterna har lett till skarp kritik från Socialstyrelsen, som anser att kompetensen bland socialarbetarna är för låg för att de skall klara av att göra rätt bedömningar. -Det är alarmerande, det borde vara de mest kompetenta som beslutar, säger Mikael Thörn, inspektör Socialstyrelsen.

Äntligen, suckar nog många av dem som blivit drabbade och i åratal försökt få rätt mot socialförvaltningarna ute i landet. Inte minst Tessan som jag skrev om i föregående inlägg känner nog att det finns en viss upprättelse i den utsatthet hon befunnit sig i. RebellRobban kommenterade, inte ett dugg förvånad. Men det finns en fara i att bokstavligt tolka alla ingripanden som fel, vilket många nu kommer att göra. Det handlar inte om att inte omhänderta barn utan att utredningar och underlag måste vara mer professionellt och bärande både vad gäller anledningar och inte minst placeringens tid etc. Jag tjatar i vanlig ordning vidare om att Sverige måste ha nationella riktlinjer för när barn omhändertas, det måste vara likvärdiga skäl från norr till söder. Detta borde vara en konsekvens av Socialstyrelsens kritik att börja arbeta fram material för detta.

Det kommer att finnas skäl för att omhänderta barn och barnperspektivet måste alltid ligga till grunden för alla beslut som tas. Ibland är barnperspektivet att barnet mår bättre av att stanna i sin familj och att familjen får stöd och hjälp för att klara situationen. Vissa familjer kommer inte att godkänna sk hjälp, här måste till ett mellantvång. Inte vilande hot som idag att om du inte går med på detta frivilligt tar vi LVU på barnet. Vilande hot innebär att föräldrar inte har annat välja på än att acceptera att barnen placeras utanför hemmet. Ett mellantvång innebär t.ex att föräldrar måste acceptera den hjälp och stöd som samhället erbjuder.

Nästa steg är samhällets insatser i familjer som behöver hjälp. Det är en pedagogisk fråga om hur hjälpen skall se ut. Det kan knappast som vissa fall vittnar om handla om barnen får gröt eller fil på morgonen.  Hjälpen måste innebära ett stöd både till barn och familj i akt och mening att det i framtiden skall fungera. Här behövs insatser,  vilket jag inte alltid tror handlar om socialtjänstens folk, utan av människor som förmår att skapa kontakt och närhet till den familj det handlar om. Förtroende och tillit är det mest viktiga egenskaperna i arbetet med att hjälpa människor. Kring detta har jag en del tankar som inte ryms här.

Parallellt med kritiken säger FR Familjehemmens Riksförbund att man har svårt att få bra familjehem, kraven sänks. Maria Larsson, barnminister i Regeringen säger att kommunerna måste rekrytera familjehemmen, att man måste minska på sk privata företags rekryrtering av familjehem. Detta har jag också tidigare tagit upp som en fara, eftersom privatrekryterade familjehem inte har samma kontroll som dem som kommunerna själva rekryterar. Familjehem är inte en privatekonomisk/riksbolagsinsats det handlar om att jobba med barn och ungdomar i utsatta situationer där samhället har det yttersta ansvaret. I morgon skall jag föreläsa inför socialarbetare och socialpolitiker i Malmö, om just kvalité i familjevården bl.a Det känns så oerhört positivt och jag hoppas innerligt att jag kan ge dem lite erfarenheter från andra sidan och stärka deras självförtroende. Det senare tror jag allt fler socialsekreterare brister i, inte minst mot att man själva inser att vare sig tid eller kunskap alltid räcker till. Vi behöver socialarbetarna och de i sin tur behöver och har rätt till mer utbildning och kunskap från såväl forskare som oss på andra sidan. Slutligen uppmaning till Regeringen: Gör om LVU – ta tillvara Barnskyddsutredningen och arbeta för en helt ny lag när det gäller familj, barn och ungdomar.

 

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Newsmill

 

Tessans kamp för sina barn

Jag lyssnade på radiodokumentären i P4 om Tessan, tvåbarnsmamma från Norrköping. En mamma ur den sociala  vanvården,  Tessans mamma har också varit omhändertagen. Tessan förlorade sin son, när hon bad om hjälp hos Socialtjänsten. Senare försökte socialtjänsten också ta hennes dotter, men detta avslogs i Förvaltningsrätten. Tessan som har hållit sig gömd, kunde flytta hem. Men socialtjänsten i Norrköping anser att Tessan är psykiskt sjuk, men det är inget som någon läkare skriver under på. Däremot har socialtjänsten i Norrköping gjort sig till specialister vad gäller diagnos av psykiskt sjuka. Med vilken rätt undrar jag, kan en en socialtjänsteman med tre år på Socialhögskolan i en sk alroundutbildning uttala sig om en förälders psykiska tillstånd, vilket dessutom inte kan beläggas av läkare som har kunskap inom området.

Tessans historia finns på P4, men det finns många Tessan i Sverige. Rebellrobban har jag skrivit  spaltmeter om, han har ingen bakgrund i social vanvård eller sociala problem. Hans fel är att han är musiker och inte ser ut som socialtjänsten i Farsta anser att en pappa skall se ut.  Och att han inte ser sin sons speciella behov. Det som utspelas i dokumentären om Tessan känner jag igen från mötet mellan Robban och hans son. Men nog om det, det här handlar om kvinnor som varit omhändertagna. Kvinnor som fått barn, bett om hjälp i en akut situation där hjälpen består i att man tar barnen. Normalt kanske inte tjänstemännen vet något om mammornas bakgrund, men här är det samma socialsekreterare som placerade Tessan som tog hennes barn, Helena Borin, socialkontor Söder Norrköping.

Tessan for illa i sitt fosterhem, utsattes för psykiska och fysiska övergrepp. När Tessan berättade om detta för bla Helena Borin till familjehemmet och skvallrade, alltså samma familj som misshandlade Tessan. Tessan tillhör dessutom gruppen efter 1980 som inte skall få upprättelse enligt regeringen. Inte nog med att hon inte ingår i gruppen som kan söka ekonomisk upprättelse,  hon straffas för att hon varit omhändertagen. I Thomas Kangers film ”Barnhemmens Döttrar” sägs att 60 procent av de kvinnor i Västra Götaland som varit omhändertagna också får sina barn omhändertagna. Skulle den här statistiken vara utslagsgivande för riket, innebär det att den svenska socialtjänsten underkänner 6 av tio kvinnor som mödrar. Jag tror inte att 60 procent av fd omhändertagna kvinnor är oförmögna att klara av att ha barn. Jag tror däremot att väldigt många behöver ömsint stöd och hjälp för att växa in i något man saknar referenspunkter till.

Helena Borin talar om barnperspektiv och ev skador som inte kan ses nu men i morgon. Underförstått menar Helena Borin,  att Tessans dotter genom att få bo kvar hemma kommer att få skador av allvarlig art om några år. Jag kan givetvis Helena Borin lägga in mitt barn på sjukhus i flera år för att undvika ev sjukdomar i vuxenlivet. Det är däremot inte säkert att det blir några sjukdomar mer än att barnet separerats i en miljö som inte är hemma.

Skadan ligger alltså i att barn som separeras från en relation som fungerar blir skadade som vuxna. Barn behöver föräldrar och har rätt till föräldrar.

Jag har fått en ljus bild av Norrköping. Framsynt genom kommunalrådet Lars Stjernqvist som pratar om social investeringsbudget. Att förebygga och hjälpa för att inte barn i framtiden skall hamna i samma sits som vanvårdsgruppen. En bild av Norrköping i officiella sammanhang och en annan bild i verkligheten. Eller är det så att kommunalrådet i Norrköping inte känner till hur det fungerar i den egna förvaltningen. Lars,  är detta vad som kallas socialt förebyggande och insatser för föräldrar och är det så här kvinnor skall behandlas som själva varit utsatta.

För mig om jag hårddrar Tessans historia, en form av kastrering utförd av Sociatjänsten, okunniga socialpolitiker för om man läser mellan raderna i Radiodokumentären, menar Helena Borin att Tessan aldrig skall ha rätt att ha barn. Tvångssterilisering drabbade kvinnor i Sverige, kvinnor som inte levde enldigt det mönster som den dåtida Socialvården bestämt. Idag tvångssteriliserar man symboliskt kvinnor genom att ta deras barn och utsätta dem för hot och tving.

Jag är besviken och förbannad. Det finns inget som säger att inte Tessan kan klara sina barn, men hon behandlas som en kriminell. Hon får inte träffa sin son utan övervakning, inte ens i ett eget rum utan tillsammans med andra som träffar sina barn. När hennes son säger att han älskar Tessan och hon honom, ringer Rebellrobbans ord i mina öron: Jag får inte säga att jag älskar min son när jag träffar honom.

Föräldrar som förlorat sina barn får inte säga att de älskar sina barn till barnen. Det hotar barnets möjlighet att anpassa sig i familjehemmet. Barn som bor i Familjehem skall enligt Socialtjänsten på flera ställen i Sverige inte ha rätt till sin biologiska familj.  De skall växa upp med kunskapen om att det var något fel på just deras familj. Myndigheterna kränker den biologiska familjen inför barnet, men än värre är att man kränker barnet och dess rätt att älska sin familj.  Hur inkonsekvent det kan vara visar en annan historia. En ung tjej föder sitt barn men vill adoptera bort det. Det tog henne två år innan den aktuella socialsekreteraren kunde acceptera hennes beslut.

Om målet med Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen var att arbeta för att inte upprepa historien, när börjar då arbetet med att inte upprepa historien.

Målet enligt Socialtjänstlagen och LVU är att  verka för att barn skall kunna komma tillbaks till sina föräldrar i de fall där det är möjligt. Tessan säger i Radioprogrammet, att om min mamma fått hjälp och min mormor i sin tur hade vi haft ett annat utgångsläge. Är det nu meningen att det här skall fortsätta med min son. Hur kommer han att må när han blir större och förstår vad som hänt.

Maria Larsson, lyssnar du på Radiodokumentären när du kommer hem från din partistämma. Hör du att Tessan säger, att om Tessans mamma och mormor fått stöd, hade det inte behövts separera Tessan från sin familj. Det enda felet i två generationers omhändertaganden var två kvinnors utsatthet och fattigdom.

Lyssna på, Helena Borin, jag är chef här för en massa socialsekreterare…ja fortsätt du…” Lyssna på tonen. Att barn springer fram till föräldern är för att barnet är rädd för sin förälder, att de känner sig hotade om de inte gör det….säger Helena Borin, Norrköpings socialförvaltning.  Det är viktigare att barnet har en relation med socialsekreteraren än med mamman. Socialsekreteraren känner barnet och vet om dess behov, det vet inte mamman.

Jag blir bara trött och förbannad över den mästrande tonen som anser att man från tjänstemännens sida utgår från barnen. Nej ni utgår inte från barnen, ni utgår från era värderingar och tyckanden. Ni utgår ifrån att ni har större kunskap än läkare och psykiatriker när det gäller att bedöma en förälders status. Ni använder i det här fallet helt kallt Tessans barndom, ifrågasätter hennes berättelse om sin egen placering. ”Säger hon ja…….” Med andra ord Helena Borin säger att Tessan ljuger om det som skedde i familjehemmet.

Enligt Maria Larsson, landets barnminister skall man lyssna på barnen och lita på barnen. Ja det är möjligt att lappverket av LVU, små tillägg och ändringar räcker i politikernas ögon. Men det gör det inte. Det behövs en ny lag, det behövs en ny utbildning, det behövs en ny attityd från myndigheterna gentemot de människor man är satta att hjälpa. Det behövs en ordentlig utbildning i vad barnperspektiv och barnkonventionen innebär. Det behövs tvingande regler och lagar genemot  kommunernas socialtjänst.  Slutligen Barn som utsätts för felaktig behandling, hantering skall via juridiskt ombud kunna föra talan mot sin hemkommun och få skadestånd.

Det är därför vanvårdsgruppen kräver 250 000 kr av Staten, vilket Staten accepterat och därmed  erkänner att det begåtts fel. I morgon är det kanske Norrköping, Mark, Stockholm som får betala. Seriösa jurister, advokater här har ni morgondagens case. Läs in er på barnrättsfrågorna det är där juridiken behövs.

PS. Om Helena Borin ifrågasätter Tessans upplevelser från familjehemmet, kanske det är förståeligt varför många ur vanvårdsgruppen idag är rädda för att ingen skall tro deras historia.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Newsmill

Fosterbarnet når toppen – men där nere finns vi andra eller..

Aldrig har ordet Barnhemsbarn blivit så laddat som de senaste dagarna när det blev klart att Stefan Lövfén IF Metalls ordförande skulle inträda som räddare för socialdemokratin. För mig var han en fackpamp bland många, inte det namn jag följt med andra ord,  särskilt mycket. Den fackliga rörelsen har i mina ögon blivit en tandlös tiger där många frågor som var förknippade med fackets kamp idag är lite av salongernas män som påhejas av Alliansen som intygar fackets betydelse – men troligen inte makt.

Nu satt jag på Fotografiska omgiven av S-folk, media, bloggare och partistyrelsen som genom att göra valet öppet,  visade att nya tider stundar inom det slutna Socialdemokratiska partiet. Fördelen att inte vara organiserad i ett parti är man kan känna och tycka fritt utan att behöva vara rädd för att förlora en position. Fallet blir alltid lågt när man sitter på nedersta grenen av trädet.

Stefan Lövfén har lyfts fram som barnhemspojke det är inte sant. Stefan har aldrig varit på Barnhem som vi,  han placerades av fattigdomsskäl i en fosterfamilj och hör till den lyckliga skara som fick det oerhört bra. Inte bara i familjen utan också med möjligheten att ha kontakt med sin biologiska mamma under senare år. Tidningarna lyfter fram mötet med okänd bror som han mötte efter 19 år Brodern är alliansröstare men tycker att Stefan blir en bra partiledare för S.

Stefan är en av oss i och med att han lämnades bort,  men ändå inte. Han har till skillnad från oss inte stått i kön för upprättelsen, han finns inte med i kön som kräver ersättning av staten. Men media älskar att lyfta fram just barnhems- och fosterbarnsaspekten. Det är väl i så fall vår förtjänst för det är vi som gett Barnhem- och Fosterbarn ett ansikte,  inte för att vi kända,  utan för att vi slogs för något vi varit utsatta för ”vanvård”. Lite med ilska i botten kan jag ibland spy på hur lättvindigt det idag är att ha varit foster- och barnhemsbarn. Det är en merit för vissa, skådisar, författare och politiker. Men för den stora skaran är det fortfarande skammen och skulden som styr. Parkbänksfolket, de sexuellt utnyttjade barnen, missbrukarna, långtidssjukskrivna går inte gärna ut och berättar och ingen sätter heller rubriker på deras öden för än vi skall samlas för att kräva vår ersättning.

Jag var med på Fotografiska och visst kunde jag känna en viss stolthet över att någon ur ”våra led” styr ett av landets största partier. Men jag hade önskat att få ställa frågor till Stefan Lövfén om oss. Hur tycker han och tänker om OSS. Vill han slåss för vår sak också, vill han förhindra att barn idag och framtiden utsätts för vanvård. Är han stolt över att vara ett fosterbarn, är han stolt tillsammans med oss,  även om inte alla omfattar den politik han står för? Jag fick inte ställa frågorna för att de kändes små när Stormedia ställde frågor om EU, Jobben och Ekonomin.

Kulturbloggens Rosmarie Södergren bad mig ställa några frågor om Kulturpolitiken. Bästa Kulturbloggen jag lovar att ingen var ens i närheten av att lyfta fram så oviktiga frågor som kultur just då. Än mindre Barnhems- och fosterbarnens situation. Håkan Juholt som också fanns på plats, lyfte under sin korta tid, kulturen och faktiskt de små människorna i sitt installationstal så kanske det färgat av sig, vem vet.

Jag kunde givetvis ställt en öppen fråga, inför kameror och journalister, men det kändes inte riktigt bra att göra det och eventuellt förknippas med fd Fosterbarnet möter den nye S-ledaren. Nej rubrikerna vill jag nog skaffa för frågan och inte för mig som person.

Usch märker att jag låter cynisk och gnällig, vilket jag faktiskt inte är. Jag är glad över att Stefan Lövfén fick växa upp i ett bra fosterhem, med föräldrar som älskade honom och en biologisk mamma som kunde fortsätta att vara hans mamma trots allt. Så skulle det varit önskvärt att det blivit för många fler. Jag är glad över att Öviksgrabben är partiledare,  för förhoppningsvis kanske han kan förstå och kasta en ljusstråle över oss också och förstå våra krav. Kanske kan han till och med förstå önskemålen för gruppen efter 1980 att de också måste få del av den ekonomiska ersättningen.

Om vi nu skall tro Göran Johansson (fd S-ledare) utsaga , att Stefan Lövfén är lik Reindfeldt vet jag inte om det är på gott eller ont. I så fall blir V och Jonas Sjöstedt politikens velourparti som får slåss för de mjuka frågorna. Men skämt å sidor, sträck på er barnhems- och fosterbarn alla når inte månen, men vi når talltopparna och det har vi gjort genom att överleva. Förhoppningsvis kan ni också utan rädsla och skam säga ”VI ÄR BARN- OCH FOSTERBARN SOM HAFT DET LITE MINDRE BRA ÄN ANDRA BARN”  men vi finns och vi lever och vi kämpar för varandra och framtidens barn.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Global vanvård har alltid förekommit

När det i november 2011 genomfördes en upprättelsecermoni  i Stadshuset, var det mot bakgrund av vad som redan påbörjats av andra länder. Norge, Australien, Irland. Nu inser jag att problemet är mycket större än så. Barn i Europa har varit föremål för handel och illegala adoptioner i en omfattning som jag tror vi aldrig kan inse vidden av.

De vuxna barn som i Spanien letar sina rötter, föräldrar och historia, som med myndigheterna och den Katolska Kyrkans medverkan stals från sina biologiska mödrar är bara en del av detta. Hur många barn i Spanien lever i sk adoptivmiljö utan att veta det eller någonsin få reda på var de kommer ifrån. Jag blir upprörd och arg över att Världssamfundet, FN,  inte har tagit upp detta liksom att EU inte ens har frågorna på sitt bord.

Hur många fler barn har illegalt  exporterats, sålts och fått sin historia förvanskad i Europa. Jag vågar inte tänka tanken. Jag känner så oerhört starkt över hur kvinnor och barn utsatts i Spanien, familjer som av fattigdom tvingades lämna sina barn på barnhem och aldrig mer fick se dem. Allt skedde under samma period som den svenska vanvården pågick. Vi har alltså systrar och bröder i Europa som gått igenom exakt samma sak som vi. Det är dags att göra upp.

Barn är den rika världens rättigheter, vår grundläggande egoism att till varje pris skaffa oss den ägodel vi själva inte kan producera. Vi unnar inte ens ägodelen ett ursprung. Den svenska lagstiftningen som ger varje barn rätt till sitt ursprung och veta var de kommer ifrån är en rättighetslagstiftning för varje barn som adopterats eller tillkommit på konstgjord väg. Det är en lag vi skall värna om och aldrig avvika ifrån.

Jag har två adoptivbarn, men deras bakgrund är ingen hemlighet och jag anser att detta borde vara varje adoptiv- och provrörsförälders förbannade skyldighet att berätta för sina barn.

Efter andra världskriget ställdes Tyskland till svars och göra avbön för vad som skett med den judiska befolkningen. Jag tycker att Europa skall ställas till svars för vad de gjort sina barn och skapa gemensamma regler för att alla barn skall ha rätt till sitt ursprung och historia. Därefter anser jag att FN och deras arbete för Mänskliga Rättigheter skall arbeta för motsvarande. Jag inser att detta är ett gigantiskt krav men det finns en barnkonvention. Vi kan lägga oss i krigförande länder, vi kan bojkotta diktaturer, vi borde rimligen kunna införa sanktioner mot länder som inte följer Barnkonventionen. Men låt oss börja i Europa och ge tillbaks identiteten till dem som förlorat den.

Katolska Kyrkan som medverkat till barnhandel, vanvård av barn borde ta sitt ansvar och ekonomiskt stödja arbetet för upprättelse globalt.

 

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige


Hitta hotell med hjälp av nätet

Ibland ringer kompisar från andra delar av landet och frågar efter billigt boende i Stockholm. Själv på den tiden jag inte inte bodde här, tog jag in på vandrarhem vilket finns ett stort utbud av. Både centralt och en bit utanför stadens centrum. Nu är det väl så att de flesta vill bo lite centralt och efter lite googlande hittade jag en websida som ger precis det man söker. Hemsidan är överskådlig och visar på alla alternativ som finns av övernattningsboende. Det som är bra för den som inte kan sitt Stockholm är att hotellboendet är indelat i Stadsdelar. Det gör det enkelt för besökaren att hitta bra boende beroende på vad man skall göra i Stockholm. Sidan tar upp från det dyraste och lyxigaste till det billigaste billigaste. Och för att man som konsument skall få en uppfattning om hotellens servicegrad har man listat de lite bättre men inte allt för dyra hotellen väl synligt.

Hur vi vill bo är ju en smakfråga, vandrarhem passar kanske mångas ekonomi men vill man ha lite mer service och njuta av även hotellvistelsen finns möjlighet att få en bra överblick Stockholmshotell. Det som är kanske lite opedagogiskt är att man inte lagt ut länkar för vandrarhem på startsidan, många vandrarhem har också hotelldel till något lägre priser än traditionella hotell.

Men i stort är sidan oerhört informativ och belysande. För den som besöker Stockholm ges information om allt från hur man tar sig fram med kommunikationer till vad man kan göra på kvällstid. Shopping, matställen. Helt klart en websida som fyller en viktig funktion.

Äga sin bostad ja om du är frisk och inte behöver hjälp

Någon djävla ordning måste det ändå vara i Nya Moderata välfärdsSverige. Har den svenska regeringen förlorat allt vad empati och mänsklighet innebär. Det är helt klart att se över socialbidragsreglerna för ekonomiskt bistånd. När barn drabbas av kallsinniga regler borde även den mest hårdhudade Alliansregering vakna och inse att något är fel.

Vi har en regering som säger att det är fint att äga sin bostad. Det är demokratiskt och innebär makt över boendet. Därför har man låtit sälja ut en stor del av allmännyttan och satsat på bostadsrättsbyggande i Sverige. Vad som inte sagts i sammanhanget är att som bostadsrättsägare måste du vara frisk, ha friska barn och aldrig komma i en situation där du behöver hjälp av samhället. Samma sak gäller villaägare.

För det är exakt vad som händer. Bostadsrättsägare är rättslösa gentemot det sociala systemet. Socialbidrag betalas bara ut till den som hyr sin bostad. Att äga är att ha tillgångar och socialbidragstagare får inte äga smycken, ärvda saker som kan omsättas i pengar frågan är om inte också vigselringarna måste säljas innan man får hjälp.

Sverige har barnfattigdom, detta förnekar iof sig regeringen man talar om att tvärtom har barnfattigdomen minskat. Trots detta fortsätter samhället att vräka barnfamiljer och i detta fall där ett barn varit dödligt sjuk i canser utmäter kronofogden glatt både inventarier och bostadsrätten. När Emelie fortfarande var så sjuk att det var tveksamt om hon skulle överleva betalade samhället ut 14000 kr i tillfällig föräldraersättning. Men dödsrisken var avklarad sjönk bidraget till 6 000 kr/månaden.

”men när tumören var bortopererad ansågs inte längre tillståndet livshotande för dottern. Då övergick försäkringskassan till att betala ut vårdbidrag på 6 000 kronor per månad. Sedan 2008 har skuldberget vuxit. Det har gått så långt att familjen nu tvingas lämna sin bostad. Under hösten har de bott i en sommarstuga utan rinnande vatten. – Kronofogden har mätt ut våra ägodelar och bostadsrätten är ute för försäljning, säger Pernilla.”  Och dottern Emelie vädjar att få behålla sin hund, risken är ju faktiskt stor att Kronofogden också säljer hunden om den är renrasig.

I Expressen skrivs följande  ”– Det är inte tänkt att man ska leva på vårdbidrag, säger Monica Svanholm. Monica Svanholm uppger att det finns andra ersättningar som kan komplettera vårdbidraget, till exempel a-kassa och assistansersättning.” A-kassa har Pernilla Lörhammer inte rätt till eftersom hon måste vara hemma med Emilie och därför inte kan vara inskriven hos arbetsförmedlingen.

”Hon hoppas på assistentersättning, men när den kan komma är oklart.
Att hon inte sökt det tidigare beror på att hon fått höra från sjukhuset att hon inte har rätt till det. – De sa att jag inte kunde bli assistent, säger Pernilla Lörhammer.”

Verksamhetsansvarig på Försäkringskassan, Monica Svanholm,  hänvisar till regeringen och säger att det inte är ovanligt att familjer med sjuka barn får sina inkomster halverade på grund av vårdbidragssystemet. ”– Vi är medvetna om att systemet med vårdbidrag är förlegat. Det är låga belopp, men det är upp till lagstiftarna att se över systemet.”

Ja men tjänstemän med lite civilkurage kanske skulle påpeka detta till just lagstiftarna att situationen är ohållbar och att familjer tvingas ut på gatan. I det här fallet är socialbidrag inte möjligt eftersom bidragstagare inte får äga mer än kläderna de har på sig. Numer görs raider i kylskåp och skafferier så att ingen har gömt undan en liten godbit. I det här fallet borde självklart socialtjänsten träda in med ekonomisk hjälp även om familjen äger en bostadsrätt. Det är ju sjukt att man kan få hjälp först när man bor på gatan.

Helt kallt räknar jag med att den hjälp familjen erbjuds blir i form av att barnet placeras i av kommunen vald fosterfamilj, som utåt sett ser frivillig ut, men som underförstått handlar om tvång. Detta då familjen inte kan ta hand om sitt barn och saknar godtagbar bostad för ett sjukt barn. Ok jag överdriver, men vad är det för samhällssystem där inte byråkratins kvarnar kan stanna upp under tiden som Emelies familj letar lösningar. Vi lånar ut pengar till krisen i Europa, vi stöttar bankerna, vi ger pengar till företag som köper upp samhällsägda företag. MEN VI kan inte bistå familjer som på grund av sjukdom hamnar i ekonomiskt dilemma.

I dagens Sverige betalar, sjuka, barn, handikappade och äldre priset för skattesänkningar åt medelklassen. Men när gruppen som fått sina skatter sänkta hamnar i en situation där de behöver hjälp kanske de önskat att skatte-sänkningarna inte genomförts. För hur mycket pengar sjuksköterskan än får kvar i lönekuvertet varje månad, sjukdom är något vi inte rår över inte ens hos den prioriterade medelklass.

 

 

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Är det inte fint att få bli ordförande – i ett parti!

Inom socialdemokratins innersta kärna var man rörande överens om att Håkan Juholt måste gå. Man var lika överens om att Mona S inte dög. Så hon byttes ut på kongressen mot en Juholt. Inför bägge valen pratades det om de svåra eller rent ut omöjliga att få en ordförande i Socialdemokraterna. Ingen ville, alla sa nej av de tänkbara och önskade. Mona var sas det ett sistahandsval, Jo kanske men hon ville leda partiet. Problemet var bara att Partiet inte ville ha Mona. Juholt var en kompromiss sas, men han blev glad över att få leda partiet. Med andra ord två av dem som Socialdemokraterna inte gillar har haft det dåliga omdömet att säga ja till ordförandeskapet inom Socialdemokratin, vilket också skulle kunna ge en liten chans till statsministerposten.

Nu spekuleras det över nya namn. Alla säger nej, vem vågar egentligen sätta sig i heta stolen på Sveavägen och leda ett parti  där fiender och motståndare skickar hemliga meddelanden till pressen om  vad som sker eller inte sker. Vem vågar leda ett parti där solidariteten inte sträcker sig längre än till att man är beredd att sätta kniven i ryggen. Snacka om Grekiska draman.

Men å andra sida om det nu är så fint att få ordförandeposten i Socialdemokratin varför köar inte kadidaterna. De borde slåss….ja jag tänker på Centern där det fanns ett antal alternativ, MP och nu V. Eller kanske det är finare att vara ordförande i Centern, MP o V!

För sas det att när Partiet kallade så kom man. Det måste saknas kall inom Socialdemokratin idag då. Ett kall som innebär att släppa allt vad privatliv heter, vara beredd att bli uthängd och upphängd när och var som helst. Man måste självklart ständigt vara beredd på, att när siffrorna inte rusar i höjden som de bör, att någon tycker man skall avgå efter som laget inte vinner.  Att avgå löser problemen, nästan bara det att ingen vill efter.

Att ha ett Kall är fint, förr hade man kall inom sjukvård och kyrkan. Inom politiken finns kall också, åtminstone inom Socialdemokratin. Där är kallet så oteråterkallerligt att ingen känner sig manad eller kallad.

Men nu döljer sig lite av kafferepssyndromet här. Ta en kaka till! Nej tack det är bra. Jo men snälla bara en kaka till…! Ja okej en då, men bara den här gången då. Lite så är det med ordförande inom Socialdemokratin. Man trugar och vädjar, så att den som blir utvald känner att yes det är mig  de vill ha. Sedan säger man på Perssonmaner först nej och sedan Okej då. Sedan får tidningarna skriva att det var en kompromiss för den alla ville ha ställde inte upp.

Nej jag tror faktiskt att det inte längre är fint att vara ordförande – i Socialdemokratiska partiet.

 

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Mordet på folket och kärleken till makten

Det här dygnet fick jag nästan 1000 läsare av min blogg. Det är jämförbart med ett inlägg på Newsmill om sociala frågor. Nu handlade det om socialdemokratins fall och nergång. Likt det romerska och grekiska samhället trots alla visa ledare faller Socialdemokratin. Inte för att Juholt avgått,  det är hans räddning, utan för att maktfullkomligheten inom rörelsen nått sitt yttersta stigma. När jag började inom SSU i Hudiksvall hade vi en älskad och kunnig ordförande, Kenth Högström. Det var en glädje att gå på möten med honom, inte för att att vi styrdes utan för att vi kunde diskutera fritt och att Kenth backade, reflekterade och tänkte till. Vi stöttade honom till riksdagen för att vi trodde på honom, men partiet kunde aldrig ta Kenth till sig, därför att han inte dansadRe efter rörelsens inre pipa. Kenth valde sin väg efter att ha lyssnat på sina medlemmar inom partiet och pappersarbetaförbundet.

Redan då lärde vi oss att partiets röst och kärna var starkare än medlemmarnas röster i landet. Jag följde både SSU kongresser och partikongresser alla präglade av samma maktkamp. Det handlade inte om att tala för folket utan för att nå sin egen maktfullkomlighet och karriär. Priset betalades ute i landet, inte minst av Kenth Högström.

Idag ser jag flera år senare inte längre som medlem hur man samlas kring köttgrytorna för att skydda sin rygg. Bloggare som anser att just de har makten att tycka lyfts fram, man skall vara politiskt korrekt och analytiskt rätt för att räknas. När jag skriver att Sven-Erik Österberg slaktade i mitt tycke ett av de bästa kommunalråden i Västmanland, blir det tyst. Inga tidningar undersöker bakgruden eller varför. Jag väntade länge innan jag skrev rent ut om detta, för flera månader sedan pratade jag med partifolket i den närmaste kretsen kring kommunalrådet som störtades av SE Österberg, de är gamla idag. De orkar inte slåss om gamla oförrätter. Men de håller med – och många av dem slutade med politiken efter den kuppen. Bloggosfären idag handlar om att själva nå makt och position när man nått detta är allt bra. Jag bloggar för att jag är arg och RosenRasande… för att orättvisorna aldrig tar slut och därmed inte jag.

När makten blir attraktivare än budskapet är det farligt. Socialdemokratin stod för folkets önskan om att lyftas från armod till välfärd. Idag är Socialdemokratin ett högerparti bland flera, som flirtar ohämmat med alla mörkerkrafter för att vinna mark, medan SD och andra partier tar över tidigare sympatier. Låt mig säga att SD inte tar röster för att socialdemokrater blivit invandrarfientligare, utan för att SD förmår att formulera vissa frågor på ett sådant sätt att också mannen på parksoffan kan känna att han betyder något. Bloggare har sällan även om de kallar sig S-bloggare förstått att det är just de marginaliserade, utsatta och mest föraktade och nedvärderade som faktiskt stjälper lasset. Man skall vara försiktig med att använda SD som invadrarfientligt, för fletalet väljare attraheras av att just deras situation lyfts fram. Det var länge sedan socialdemokratin lyfte fram hemlösa, barn som bor på gatorna, ensamstående kämpande mammor, ja över huvudtaget grupper som inte ryms inom ramen för medelklassen i Storstäderna, bostadsrättsinnehavare. Numer handlar Socialdemokrati om hur vi skall få bostadsrättsägarna i övre- och medelklass att rösta på socialdemokratin. Det är precis de grupperna  som skiter i Socialdemokrati och  i solidaritet, som S arbetar för att återvinna. Minns inte uttrycket Skäms, Skäms, Skäms på er…..jag lånar det i alla fall. Mitt hopp idag står till V och Jonas Sjöstedt. Inte S inte svajiga MP som lyfter fingret för att kolla vart vinden blåser.

Det är inte Juholts kris, det är Socialdemokratins och karriäristernas kris.

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Så har Österberg slaktat en partivän till

Fördelen av att vara oberoende socialist är friheten att tycka utan att oroa sig. I det här fallet tycker jag mycket om det parti jag en gång verkade inom. Som SSU genomlevde jag fler ordförande varav den första var Lars Enqvist. Inom socialdemokratin i Gävleborg fick jag lära mig att det fanns ord som solidaritet och vänskap, sammanhållning.  Senaste valen har handlat om en Socialdemokrati som inte förmått gå väljare till mötes eller visa vad man vill.  Genom att överlåta hela polityren till Nya Moderaterna tappade socialdemokratin sina egna värderingar. Eller rättare sagt man kunde inte klargöra skillnaden mellan värdering/innehåll och yttre polityr.

Efter Göran Perssons tid som ordförande har det varit turbulent inom rörelsen. Maktfraktioner där Sven-Erik Österberg haft ett finger med i spelet har skapat situationer där makten för länge sedan skiter i medlemmarnas åsikter. Kongressen,  högsta beslutande inom Partiet har spelat ut sin roll, numer väljer och avsätts ledarna på interna möten i en stängd partilokal. Där sitter domaren själv och avgör att nu får det vara nog, Sven-Erik Österberg har satt ner foten med stöd av sitt partidistrikt. Självklart hoppas han nu efter att inte ens ha varit på valberedningens lista att få bli ordförande. Expressen utnämner honom till vinnare, ja i Borgerlig press blir splittringen vinnare.

Jag minns när SE blev kommunalråd, det var inga vackra metoder. Förfarandet var ungefär detsamma som nu. Intriger, baktaleri och slutligen kniven i ryggen på partikollegan som var ett omtyckt och pragmatiskt kommunalråd i Skinnskatteberg. Det var inte folket som ville ha bort kommunalrådet det var partikamraten Sven-Erik Österberg.

Jag kan inte låta bli att undra om partikulturen i Västmanland är speciell. I Fagersta där jag bodde i många år, fanns en tidig motsvarighet till Starke man, som också lyckades hamna i Riksdagen. Starke man var avskydd men delade kommunen i två läger, ingen rådde riktigt på honom och för att tysta eventuellt nära kritiker fick de lite bra positioner inom kommunalpolitiken. Att Fagersta S förlorade makten till V och Stig Henriksson skall nog Fagerstaborna vara glada över idag.

Jag tror inte att Håkan Juholt skulle bli en bra statsminister, men jag tycker tvärtemot många andra att han var en bra partiledare. Jag gillar förslaget som diskuterades på Johan Westerholms blogg om en partiledare, en statsministerpost. Detta för att han inte seglade på moln över huvudet på andra. Han hade alltid tid att prata, var trevlig och av de ordförande som SAP haft känns trots allt Håkan Juholt som den som varit närmast vanliga människor. Och där tror jag pudelns kärna ligger. Mona Sahlin fick utstå mer än vad jag trodde var möjligt inom politiken och i medierna.  Mona var också vanlig och hade den fula vanan att prata som en stockholmare (vilket hon var-är) men också lite av politikens motsvarighet till Lill-Babs.

Sanningen är väl den att inom den inre kretsen av Socialdemokratin sitter nu en grupp som anser sig utvalda att leda sitt parti. En av dem är givetvis Sven-Erik Österberg som troligen gör en sk Göran Persson innan han låter sig övertalas. Jag ryser vid tanken men har heller ingen ide om vem som skall leda partiet, för jag tror att vem det än blir kommer det att med Aftonbladet i spetsen blir nya mediadrev även mot nästa ledare. Därtill kommer den grupp som känner sig förfördelad att se till att tillräckligt mycket läcker ut för att det skall bli rubriker.

Det är nog detta som gör det svårt oberoende vilken politik man väljer att komma tillbaks. Ett parti där några ur de inre kretsarna inte accepterar den demokrati de själva varit med o skapat kommer aldrig att bli trovärdiga mot sina väljare. Att Socialdemokratin låtit hela sin existens styras av landets medier är oroväckande och att medlemmarna medverkat till det är än värre. Låt mig säga Håkan Juholt, du skall vara glad när du avgår. Ett parti som utvecklats i den här riktningen nöjer sig inte bara med ett kungaoffer, de kommer att offra även bönderna och förhoppningsvis behöver du inte uppleva den fortsatta slakten.

En sak är säker som Socialdemokratin ser ut idag ligger inte mitt hjärta där.  Och jag tror att MP och V kommer att bli de partier människor vänder sig till inför nästa val. Vem eller vilka vågar satsa sin röst på ett parti där man gör det till en vana att slakta sina ledare inför öppen ridå. Kan man göra det kan man säkert sälja ut småfolkets frågor också för att vinna makten.

Peter Kadhammar skriver något som jag tror ligger oerhört nära sanningen just nu. Socialdemokratin kan vara historia ”Bara Juholt försvinner kan Socialdemokraterna ­komma tillbaka som ­Sveriges största parti. Det är premissen i den politiska ­debatten och när vanligt folk ­diskuterar vad som pågår.

Men så behöver det inte alls bli. Socialdemokraterna kan vara historia, en politisk och sam­hällelig kraft som var viktig på 1900-talet men som snart är en rest från förgången tid. Att den tanken verkar hädisk, eller som ett illvilligt angrepp, visar bara vilken makt 1900-talets världsbild har över oss.”

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige Uppstuds

Pedofilens väl går före barnets i TV-Världen

Det är provocerande att säga att man tycker att det behövs en socialtjänstlag i Sverige. Att vi behöver en lag för barns rättigheter och skydd. Reagerar gör de som fel eller rätt hamnat i lägen där man är maktlös och inte kan påverka. Jag är inte vän av en lag som tolkas fel, används fel men det är trots allt skillnad mellan lagbrott och att följa lagar. När det gäller Mammorna och deras modellbarn på TV 3 tyckte jag på Newsmill att mammorna borde utredas och det vidhåller jag. Liksom jag instämmer i att de behöver ordentlig terapi och deras barn skyddas från dem.

Om en mamma rakar benen på sin dotter, lägger ner 5 000 kr/m på kläder o smink för samma barn. Tvingar barnet att uppträda som en dresserad apa inför kameror och anonyma pedofiler framför TV apparaterna, ja då har man inte tillräckligt med ansvar för att ta hand om barn. En mamma som är ensam, jobbar häcken av sig men som inte orkar inte alltid förmår ge sina barn det de behöver förlorar ganska lätt sina barn till samhället. Jag menar att föräldrar behöver stöd för att klara kriser, men galna mödrar som ersätter sina egna förlorade drömmar genom att använda sina barn….Har man 5 000 kr för att betala klädkonto till ett barn skall det ställas mot en vanlig familj utsatt familj troligen inte ens har 5 000 att leva på efter det att allt är betalt.

Vilka värderingar vill vi föra över till barn. Köp din värld, skit i utbildning skönhetsindustrin kan säkert ordna kirurger som opererar barn för att passa det penning och marknadsanpassade samhället. Mammor betalar säkert för detta också om det öppnas dörrar. Små utmanande flickor framför kamerorna med hud och leenden som hör inte hemma bland barn. Det är barn som görs till vuxna och förverkligar tyvärr manssamhällets drömmar om att ju yngre dess bättre. (inte alla män tack o lov).

Det som stör mig är att TV 3 i jakt på tittarsiffror och publik inte drar sig för att exploatera det mest sköra och utsatta vi har, barnen. Jag rasade över att Femman skulle ha nån djälva 12-stegsbehandling inför öppen ridå med kändisar som var missbrukare, men det var vuxna och de kunde säga ifrån. Såpan föll. Här är det sjuka mammor som bestämmer i samråd med TV 3 hur man kan använda barn på bästa sändningstid och bästa Pedofiltid och Reklamtid. Givetvis måste det vara en guldgruva för reklammakare att köpa tid när utmanande småtjejer visar upp sig i TV.

Men jag har också läst om barn som inte vill, men där man ändå i slutänden tvingas fram i ljuset. Hur mår det barnet tillbaks i skolan, efter att ha visat upp att man egentligen inte ville men…. Mammorna är inte i skolan de finns inte med bland kompisarna och de tar inte ansvaret för de fullfjädrade bitchflickor de medverkar till att skapa. För självklart blir de här barnen odrägliga när alla gränser är borta, när man inte vet skillnad mellan vuxen och barn. Och när det inte räcker med att vara vacker i TV, vad skall de ta till då. TV 3 skapar mobbingoffer, mobbare och framför allt bilden av att flickors enda möjlighet är att gå på Catwalken, som barn bli runkobjekt för pedofiler och sjuka män som drömmer om ju yngre dess bättre.

I linje med Barnkonventionen skall den kommersiella industrin etc förbjudas använda sig av barn i exploaterande sammanhang. Det kan aldrig vara meningen att vi skaffar barn för att förverkliga oss själva.

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige