Statistik från Socialstyrelsen visar att kommunerna gör felaktiga och för många omhändertaganden av barn. Vidare kritiserar man den låga kunskapen ute bland socialsekreterarna som ligger bakom besluten.
Uppgifterna har lett till skarp kritik från Socialstyrelsen, som anser att kompetensen bland socialarbetarna är för låg för att de skall klara av att göra rätt bedömningar. -Det är alarmerande, det borde vara de mest kompetenta som beslutar, säger Mikael Thörn, inspektör Socialstyrelsen.
Äntligen, suckar nog många av dem som blivit drabbade och i åratal försökt få rätt mot socialförvaltningarna ute i landet. Inte minst Tessan som jag skrev om i föregående inlägg känner nog att det finns en viss upprättelse i den utsatthet hon befunnit sig i. RebellRobban kommenterade, inte ett dugg förvånad. Men det finns en fara i att bokstavligt tolka alla ingripanden som fel, vilket många nu kommer att göra. Det handlar inte om att inte omhänderta barn utan att utredningar och underlag måste vara mer professionellt och bärande både vad gäller anledningar och inte minst placeringens tid etc. Jag tjatar i vanlig ordning vidare om att Sverige måste ha nationella riktlinjer för när barn omhändertas, det måste vara likvärdiga skäl från norr till söder. Detta borde vara en konsekvens av Socialstyrelsens kritik att börja arbeta fram material för detta.
Det kommer att finnas skäl för att omhänderta barn och barnperspektivet måste alltid ligga till grunden för alla beslut som tas. Ibland är barnperspektivet att barnet mår bättre av att stanna i sin familj och att familjen får stöd och hjälp för att klara situationen. Vissa familjer kommer inte att godkänna sk hjälp, här måste till ett mellantvång. Inte vilande hot som idag att om du inte går med på detta frivilligt tar vi LVU på barnet. Vilande hot innebär att föräldrar inte har annat välja på än att acceptera att barnen placeras utanför hemmet. Ett mellantvång innebär t.ex att föräldrar måste acceptera den hjälp och stöd som samhället erbjuder.
Nästa steg är samhällets insatser i familjer som behöver hjälp. Det är en pedagogisk fråga om hur hjälpen skall se ut. Det kan knappast som vissa fall vittnar om handla om barnen får gröt eller fil på morgonen. Hjälpen måste innebära ett stöd både till barn och familj i akt och mening att det i framtiden skall fungera. Här behövs insatser, vilket jag inte alltid tror handlar om socialtjänstens folk, utan av människor som förmår att skapa kontakt och närhet till den familj det handlar om. Förtroende och tillit är det mest viktiga egenskaperna i arbetet med att hjälpa människor. Kring detta har jag en del tankar som inte ryms här.
Parallellt med kritiken säger FR Familjehemmens Riksförbund att man har svårt att få bra familjehem, kraven sänks. Maria Larsson, barnminister i Regeringen säger att kommunerna måste rekrytera familjehemmen, att man måste minska på sk privata företags rekryrtering av familjehem. Detta har jag också tidigare tagit upp som en fara, eftersom privatrekryterade familjehem inte har samma kontroll som dem som kommunerna själva rekryterar. Familjehem är inte en privatekonomisk/riksbolagsinsats det handlar om att jobba med barn och ungdomar i utsatta situationer där samhället har det yttersta ansvaret. I morgon skall jag föreläsa inför socialarbetare och socialpolitiker i Malmö, om just kvalité i familjevården bl.a Det känns så oerhört positivt och jag hoppas innerligt att jag kan ge dem lite erfarenheter från andra sidan och stärka deras självförtroende. Det senare tror jag allt fler socialsekreterare brister i, inte minst mot att man själva inser att vare sig tid eller kunskap alltid räcker till. Vi behöver socialarbetarna och de i sin tur behöver och har rätt till mer utbildning och kunskap från såväl forskare som oss på andra sidan. Slutligen uppmaning till Regeringen: Gör om LVU – ta tillvara Barnskyddsutredningen och arbeta för en helt ny lag när det gäller familj, barn och ungdomar.
Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4 Nyheterna Alliansfritt Sverige, Newsmill
