Idag läste jag rubriken om att man måste kunna låsa in unga förövare på slutna behandlingshem (SIS-hem). Min reaktion blev att det gör man redan idag, låser in unga förövare under täckmantel behandlingshem inte fängelse.
Men det var textens skrivning och språkliga utförande som fick mig att hicka till
”Vi föreslår att vi visar mer mod och därmed vågar gå emot föräldrarna genom att vi i samhället fattar beslut oftare om placering där det säkerställs att den unga killen får den vård han faktiskt är i behov av. Det måste bli lättare för Socialförvaltningarnas ungdomsenheter att placera på låsta behandlingshem. Lägg här till att ett låst behandlingshem inte är ett fängelse med fängelseceller utan en plats, ett boende med välutbildad personal där den unga killen rör sig fritt inom ett inhägnat område långt borta från gänget. Det är på behandlingshemmet den välutbildade personalen kan ge det varje enskild pojke behöver. Kriminaliteten har en kärna, en grund som ofta består av ett stort behov av kärlek, omtanke och en låg självkänsla hos pojken. Vårdpersonalen kan baka kanelbullarna och skapa en djupare kontakt. Vi ska naturligtvis inte vara så naiva att tro att enbart en åtgärd räddar ungdomsbrottslingar utan det handlar om ett helhetsgrepp där självkänslan och arbete med den egna personligheten står i centrum. Vi tror dessutom att vårdinsatserna blir mindre ju tidigare vi reagerar. ”
Skribenterna är Aphram Melki (C) gruppledare i Järfälla och lAnna Nilsson, Kommunalråd i Järfälla (C), specialpedagog. Bägge är ledmoter i Polisstyrelsen, men ärligt hur är ställt när man 2012 beskriver de människor man pratar om som små gossar ”Dagens arbetsmetoder skjuter enbart dessa små gossar längre bort från oss. Deras tro på samhället och att vi bryr oss om just dem är borta och kriminaliteten i sig ser vi som deras rop på hjälp. Nu är det dags att göra skillnad! Vi får aldrig ge upp!”
Jag måste ställa frågan i vilken tid lever debattörerna och hur mycket vet de om hur det fungerar i dag. Faktum är att många föräldrar ber socialtjänsten gripa in när deras tonåringar inte fungerar socialt. Detta gäller föräldrar till både flickor och pojkar. Brottslighet beskrivs som något som små pojkar sysslar med och som blir bättre på behandlingshem med utbildad personal. Ja jag vill återkomma till detta ämne igen. Just nu måste jag bara ge läsarna en möjlighet att fundera över om jag har alla hästar hemma eller om det är i det andra stallet det saknas.
Ja du Anne, det är nog i det andra stallet det saknas….(hehe)
Och det rejält!
Kram
2006 låstes två syskon in på Folåsa behandlingshem, det var helt oskyldiga, hade aldrig begått några brott, hade inga problem med droger eller alkohol. Flickan var 11 år och pojken 14. De fråntogs sina mobiler och förbjöds kommunicera med omvärlden. De hamnade på olika avdelningar och fick träffa varandra 15 minuter en gång i veckan under övervakning. JO fastslog att de satt olagligt frihetsberövade under de första 17 dagarna. JO säger uttryckligen frihetsberövade, alltså är ett § 12 hem bara ett finare ord på fängelse. Dörrarna till byggnaden var låsta och sovrumsdörrarna larmade. Den i närmst ålder till flicka var 15 år. Jag har bett både JO och JK att utreda om det är lagligt att låsa in helt oskyldiga barn. Man måste här också inse att det inte är en domstol som beslutar låsa in barnen. Domstolen kan bara besluta om LVU eller inte, det är alltså upp till socialnämnden, alltså politikerna att besluta om frihetsberövande, men eftersom politikerna sällan är insatt i ärenden så blir beslutet upp till tjänstemän att frihetsberöva våra barn. Högsta domstolen har också granskat följande dom vilken säger att myndigheten har rätt att ta medborgares barn utan utredning och kan sedan inte medborgaren bevisa att en utredning varit nödvändig så har myndigheten gjort rätt.
Här är utdraget ur domen.
Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Pers problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning. Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja Per och Sven åt och att placera Per i ett annat familjehem i Xberg samtidigt som Sven fick stanna kvar i familjehemmet Eriksson. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.
Det här är information som en semestervikarie fick när hon började på Ljungaskogs § 12 hem för flickor
1. Ingen beröring, mer än vid speciella tillfällen
2. Beröring är bra, men inte här på träningsboendet. Det är här för kort tid, de är inte mogna för det.
3. Tjejerna har antingen ett stort avstånd eller en väldig närhet. De kan inga mellanläge.
4. Håll alltid distans.
5. De manipulerar och utnyttjar all personal som inte markerar att detta är deras arbete och ej något personligt.
6. Se på dessa tjejer som om de kom från Mars och du från jorden.
7. De är inte som andra.
8. Jag, som personal, kommer aldrig att kunna sätta mig in i deras värld.
9. Ljungaskog är en ”sopstation”.
10. Dessa flickor är ”hopplösa fall”.
11. Betrakta dem som en ”sak”.
12. Betrakta alla som missbrukare, kriminella och smittade av någon dödlig sjukdom.
13. Misstänk alla.
14. Allt engagemang är ett o-professionellt beteende.
Politikerna finns i en annan värld. Vi fängslar redan helt oskyldiga barn utan domstolsbeslut eller möjlighet att överklaga. Det är heller inte bullbakning som är på agendan.