Sista vårvisningen i Hagaparken

Nu ger jag mig ut på hal is genom att skriva om en konstvernissage i Hagaparken, men ibland skall man gå emot sig själv och sitt förnuft. Ett litet citat innan: Det behövs en rejäl grund att bygga ett hus på i annat fall ramlar allt ihop även om överbyggnaden verkar perfekt.

I lördags var det sista gången som konstälskare kunde gå på konstutställning bredvid Fjärilshuset i Hagaparken. Efter 12 år måste nu Stockholmskonstsalong hitta en ny plats för sin verksamhet.

För mig var det både första och sista gången jag var där och vandrade runt bland ett 90-tal utställare från hela Sverige, av allt från olja till glas och de mest skiftande skulpturer. Det som mötte mig först var lite av en nostalgiträff med Che Guevara som med allvarsam blick tittade på mig oberoende var jag stod i montern. Konstnären Amir Boric med bosniskt ursprung berättade att hans relation till Che inte var politisk utan mer för att det var ett spännande ansikte. Oberoende motivet tyckte jag det var en liten kick att mötas av porträttet.

Mer än 90 utställare och man ombeds att rösta på sin favoritmonter. Det låter sig inte göras helt enkelt. Jag behöver en ahaupplevelse för att fastna och jag hade svårt att fästa blicken på något som fick bilder på hjärnan att stanna kvar. Men av favoriterna blev Staffan Lidman, det var helt omöjligt att missa hans färgklang av en pioanotangenter.

Jag blev helt såld och även om jag inte spelar pianon fick jag en förnimelse av musik och toner i huvudet när jag studerade tavlan. Vi var många som stannade där och en amerikansk besökare uttryckte bara ”thats music”.

Från min tid i Hälsingland minns jag alla som tovade, en speciell teknik att behandla ull med bla såpa, det blev allt från vantar till grytunderlägg. I Hagaparken fanns en liten uppsättning av tovad konst och en av dem var två som skulle kunna hämtats ur Mumintrollen, sittande på en tandem.

Marie-Louise Jaensson Björkén är textilkonstnär men det här var första gången hon satsade på att ställa ut och göra något helt annorlunda än bara bruksföremål.

Förutom olja, akvarell visades även glaskonst och skulptur. 

Den här lilla ön av blått glas gick jag och småfingrade på. Tyvärr är jag sådan att så fort det ges möjlighet måste jag känna och ta på saker. Skulpturer och glas får akta sig och jag blundar för skyltar som ”rör inte föremålen” :-).

Detta är bara en bråkdel av allt som fanns och av det som hamnade i kameran, men passa på att besök utställningen som pågår till 8 april och har öppet  mellan 11.00 – 16.00. Har ni tur finns trubaduren Ulf Johan Tempelman där och spelar. Mitt betyg, tja konst är en upplevelse i betraktarens öga. Man kan inte älska allt även om det är konst. Det är  friheten och konstnärens unika möjlighet att skapa mångfald och variation för oss betraktare.

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDN,SVT,TV4 Nyheterna Alliansfritt SverigeNewsmill kulturbloggen

About these ads

One response to “Sista vårvisningen i Hagaparken

  1. I bland måste man ge sig ut på hal is också, så stärkande för själen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s