Muntliga berättelser skall ske offentligt enligt lagförslaget om ersättning för vanvård

Nu finns lagrådsremissen att ladda ner på regeringens hemsida http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/27/48/e80563e1.pdf. Efter att snabbt läst igenom en första gång finner jag en oroande sak som ”att muntliga förhandlingar skall vara offentliga” vilket innebär öppet för allmänhet och media, om inte nämndens ordförande förespråkar annat. ”9 § Nämnden ska hålla muntlig förhandling om sökanden begär det och det inte är uppenbart obehövligt. En muntlig förhandling ska vara offentligOm det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken det hos nämnden gäller sekretess som avses i 26 kap. 14 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får ordföranden vid förhandlingen besluta att den ska hållas inom stängda dörrar.”

Jag trodde i min enfald att varje varnvårdads historia och upplevelse var skyddad och framför allt i det här sammanhanget. Ett viktigt beslut i Vanvårdsutredningen var att all dokumentation, berättelser etc skulle sekretessbeläggas i 70 år.

11 § Nämnden får besluta om förhör med vittnen och sakkunniga. Ett sådant förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får hållas under ed. I fråga om förhör med vittnen gäller 36 kap. 1, 2, 4–6 och 9 §§, 10 § första och tredje styckena samt 11–18 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. I fråga om förhör med sakkunniga gäller 36 kap. 9 § andra stycket, 15 och 18 §§ och 40 kap. 9–10 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.”

Vittnesmål skall ske under ed, hur skall ett vittne minnas detaljer 40 år bakåt i tiden, så att man edsvuren kan säga att precis så var det.

I anslutning till den nya lagen har också gjorts en justering av sekretesslagen ”

14 a §
Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (2012:000) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Detsamma gäller för uppgift om personliga förhållanden för personal i sådan samhällsvård. Grovt tolkat innebär det att stora delar av material kring vår historia kan bli offentligt, ungefär som akterna, man stryker vissa stycken om någon begär ut akten.

Vidare finns en omfattande skrivning om beviskrav, den som kan bevisa mycket kommer att ha lättare att beviljat medan den som inte har några vittnen eller andra som kan styrka måste bygga på individuell förmåga att övertyga på ett trovärdigt sätt. Att man måste ha papper eller kunna styrka ett omhändertaganden är självklart, men att ”styrka” övergrepp, barnhemspersonals behandling kan bli svårt. Om det förekommer ungefär samma eller likartade berättelser om ett barnhem/fosterhem räknas det som ”bevis” men om barn haft olika uppfattning om barnhemmet eller inte varit där under just den aktuella perioden, är trovärdigheten mindre då.

Jag kan lite känna vilket jag gett uttryck för tidigare,  att det är gruppen vanvårdade som skall bevisa vanvården och att samhället brustit i sitt ansvar. Även om jag varit med och slagits för ersättningsfrågan och accepterat beloppet, behöver det inte betyda att jag anser att den lagtext som gjorts är till vår fördel.

Gränsen 1980 nämner man i förarbetena till lagen, om att t.ex sexuella övergrepp räknas i en preskriptionstid från den dag du fyllt 18 år. Faktum var att gränsen för omhändertaganden 1980 kunde sträcka sig till det år man fyllde 20. 18 år som myndighetsålder infördes 1989.  Det borde i så fall innebära att anmälningstiden för sexuella övergrepp borde räknas från det år man fyllt 20. Men inte ens en välvillig syn på tidsberäkning skulle ge möjlighet för den som utsatts för övergrepp.

Om man fyller 20 och omhändertagandet upphör 1980, man personen på sig i bästa fall fram till 1990 att göra en anmälan. Även om lagen säger att den som fyllt 18 respektive 20 då skall göra sin anmälan, är det inte detsamma som att personen gör det. Sexuella övergrepp på både pojkar och flickor är skuldbelagt och många tar inte upp det förrän i vuxen ålder. Och i de fall förövarna inte finns kvar vem skall man då ställa till svars. Vad jag inte fattar är varför man hänger upp sig på just sexuella övergrepp i gruppen efter 1980. Vanvården bestod av så mycket mer och om detta kan många i den gruppen berätta och har berättat inte minst för Vanvårdsutredningen.

Jag är medveten om att mina mindre positiva tankar kring lagförslaget kommer att betraktas som misstänkliggörande, oroande och ”inte sant”. Men lika väl som juristerna i den nämnd som skall besluta eller domare, tolkar lagtext och förarbeten må det stå mig fritt att göra det. Och min uppfattning är att det kommer att bli synnerligen svårt att få ersättning från staten.

Det luktar mycket traditionell rättegång – vanvårdade VS staten. Jag ser framemot en oberoende jurist tolkning av den här lagen.

Jag hoppas också att media granskar förslaget och tar upp det i olika sammanhang.

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

8 responses to “Muntliga berättelser skall ske offentligt enligt lagförslaget om ersättning för vanvård

  1. Arkivhandlingar blir mao hårdvaluta.Berättelsen få alltså inget värde om inte innehållet kan styrkas, är det riktigt uppfattat?

    • jo det står att hänsyn skall tas till att det brister i dokumentation och att man är medveten om att alla handlingar inte är kompletta. men jag tror viktigaste nu är att få folk runt domaren som varit med i arbetet kring tidigare utredningar. människor som vet o har förkunskap. jag tror kravet måste bli att t.ex Göran Johansson, Anders Nyman etc blir rekryterade.

  2. Berit Emanuelsson

    Jag delar din uppfattning om att lagförslaget liknar rättegång.Bevisbördan läggs på offret,och om offret inte lyckas övertyga nämnden,blir offret skyldig att betala de kostnader som förhandlingen medfört!?Rätta mig om jag har fel.Tack.

    • nej det blir ingen sådan rättegång. Det blir inte sas staten mot dig oss. Utan vi skall bevisa så långt som möjligt att vi varit vanvårdade av allvarlig art. Får vi avslag kostar det ingenting. Det står också att nämnden skall hjälpa till att få fram papper etc, men jag kan tycka att den delen borde legat utanför som det ser ut nu. så ingen behöver betala någonting.

  3. Jag håller med dig i dina kritiska reflexioner om det här. Jag förstår att de vill ha någon form av bevis för att betala ut ersättning men vad dessa bevis ska bestå av kommer att behöva diskuteras igenom ordentligt.
    Jag är över 60 år och har hållit min barndom hemlig för alla nu levande jag känner (förutom de jag har träffat genom genom gruppen i V-ås) och att hitta någon från den tiden som fortfarande är vid liv och dessutom har någonting att säga verkar som rena utopin för mig. Bara att vara beredd på långbänk.

  4. ja statens kak är liten! det är ju upprörande att vi skall bevisa våran sak
    då är det ju ingen upprättelse! vi vanvårdade blir återgien å sido satta!
    staten är ju en så kallad rättshaverist!

  5. Låter lite som kaka på kaka det här. Varför ska det tillsättas en myndighet som skall leta fram arkivhandlingar. Om jag inte kommer ihåg fel så är det väl redan gjort i många av fallen under utredningens gång. Så vissa borde redan vara färdigutredda, bara att betala ut skadeståndet till dessa personer!? Varför utreda samma sak en gång till? Det är väl ändå bara att dra ut på tiden och plågan för de berörda helt i onödan.

  6. oh vad kränkande hur ska man då kunna bevisa tex att man blev sexuellt utnyttjad som barn /ungdom av fosterhemets manliga sk förebild ska jag som blev utsatt för detta tro att förövaren överhuvudtaget skulle erkänna detta eller att det finns vittnen som i dag skulle stå på min sida detta är bara en plåga om att samhället fortfarande står för okunskap för mig och många andra handlar livet om överlevnad inte bevis på att vuxna människor som skulle ha varit våra förebilder begått stora grova fel emot redan utsatta barn /ungdomar ja det enda som e sant är att OKUNSKAPEN ÄR MÄNNISKANS VÄRSTA FIENDE alla borde vara överens för att förhindra att liknande saker ej ska kunna hända igen och jobba på detta ge alla utsatta en ersättning utan någon kränkande sk rättegång eller skriv personligt till maria larsson samt ge henne alla akter jag tror att var och en som vill ha bevis och orkar läsa igenom det kan efter sin slutledningsförmåga förstå att något ej stått rätt till annars hade man väl ej som i mitt fall ej mörkat detta i min akt ang vad jag skriver i börja här står endast att jag som 16åring fick en fin summa a 750 kr till slalomutrustning och absolut inget om något om sexuella trakasserier mm det va ingen som trodde mej då och jag har inget hopp om att man i dag ska tro mej eller har den här regeringen något speciellt sätt att tro barn /ungdomar som blev kränkta för 25-30 år sedan nej har vi i dag som vuxna något att lära eller har vi blivit klokare det är frågan och det är det enda som behöver Bevisas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s