Han var ingen dålig man

Det finns få som jag förknippar med Tottas musik som med Lennart. Han hade sin egen favorit ”Men bara om min älskade väntar”, han riktade den ofta till mig och jag väntade. Dock inte under sorglösa år, utan mer ett inferno av kamp mellan oss, i ständig konkurrens med alkohol. Det räcker inte med att vänta, minns en gång när du gick in på avgiftning så sa du jag gör det om du väntar på mig.

Jag väntade, hoppades och trodde att en dag…kanske.. men Totta sjöng också i låten ”Sex fot under”

”en dag ska jag ligga sex fot under marken
höra regnet som droppar och fåglarna i parken
inga skulder att reglera, ingen sorg att bära på
bara en sten med mitt namn och folk som kommer och går
kanske kommer du att sörja, kanske lägga ner en ros
kanske till och med sakna mig trots allt jag gjort
kanske kommer du att tänka, han var ingen dålig man..”

Det är på något sätt den text jag förknippar med dig i din ständiga jakt på att något skulle bli bättre. Förlösande. Det mirakulösa – tillnyktrandet. Du var som utmanare av livet varje dag, en lindansare utan fallskydd. En som hoppade i djupet utan att veta om det fanns en botten.

Det fanns stunder då du stannade i ljuset. Då du tyckte det fanns möjligheter – utrymme. Men de ljusa stunderna blev allt mer mörka och framför allt längre mellan gångerna. Du jagade en skugga som du aldrig hann i kapp, dig själv. Varje gång isen bar, visade det sig vara nattis…skör och tunn och ramlade ner igen.

Jag reste med dig så länge jag kunde i samma hopp som du om att det kanske skulle bli bättre. Men till slut började jag resa min egen väg och lämnade dig att resa själv. Jag orkade inte hänga med. Men min egen resa var också förhoppningen om att du skulle vända om till dig själv, ta hand om dig, tänka på dig själv och ditt liv. Du sa ibland att det inte fanns något att se fram emot, inget som var riktigt roligt.

Du som hade det bästa av allt, mer än vad många kunde önska sig, men som du aldrig orkade se. Du flydde in i dunklet från världen och livet i sällskap med människor som gjorde samma resa som du. Den flighten var alltid fullsatt.

Det har gått 20 dagar snart är det dagen då jag fick beskedet att du rest färdigt. Att du inte längre jagade dina demoner och dig själv. Det gör ont oerhört ont. Men jag inser också att du fått ro och att jag också fått det liksom andra nära i ditt liv. Märkligt nog du snubblade inte, du sprang inte du bara somnade. Jag saknar dig, på gott och ont. Men jag kan också känna att du tog nio år av mitt liv där jag allt mer insåg att det inte skulle bli förändring…det kanske var rätt att gå nu.

Det finns  starka minnen kvar, Allhelgonakyrkan, Resan till Halmstad och den märkliga natten när vi träffades under Västerbron. Men jag minns också din galna humor, ditt sätt att hantera språket. Våra diskussioner. Dina tillkortakommanden, ditt hat, din ilska, ditt svek mot mig men framför allt mot dig själv.

About these ads

Ett svar till “Han var ingen dålig man

  1. Vännen, dessa ord skulle kunnat vara från mig, det är så det fungerar detta medberoende, tyvärr.
    När jag läser dessa rader så kommer verkligheten ikapp mej igen, allt jag har lagt ett järn lock över. Min saknad över någon jag älskade mer än allt annat i så många många år.
    Jag valde den svåraste vägen till slut…..att lämna, saknaden var och är smärtsam än, men lugnare
    Kram vännen / kobben Du vet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s