Maria Larssons penningpåse

200 miljoner till landets kommuner för att stärka placerade barns trygghet. Det blev en jättenyhet inför höstens budgetpropp. Något som varit känt sedan sommarens början.  I paketet ingår en socialsekreterare för de barn som placeras. En socialsekreterare som skall jobba utifrån barnperspektivet – och inte myndigheten. Detta låter väldigt bra men för mig hopas sig frågetecknen.

Tanken är god och i teorin kan det säkert fungera, men verkligheten ser inte ut som Maria Larsson skissar. Runt om i landet skärs det ner på socialsekreterare, omsättningen är hög inom yrket. I snitt jobbar en socialsekreterare i högst 5 år. Socialsekreterare sitter på samma kontor som de kolleger som  gör omhändertaganden och placeringar. De äter och fikar ihop. De har en kollegial tillhörighet i en utsatt yrkesgrupp. Lek med tanken att Socialsekreterare A gör en placering i vad hon anser bra familjehem. Barnet upplever motsatsen och skall ha socialsekreterare B som stöd. Barnet berättar och någonstans måste kritiken ta vägen. Vad gör B med barnets/den unges historia. Lyssnar, ordnar en förflyttning. Och sedan. B fungerar bra men slutar efter ett år, skall då C komma in på scenen och ta över. Tänk om barnet inte gillar C. Tänk om den kollegiala sammanhållningen är större än barnets bästa.

Rent personellt kan jag inte förstå hur det skall fungera. Skall kommuner som ligger nära varandra gå samman o dela tjänstemän. Skall Stockholm som har brist på socialsekreterare och de som finns jobbar många av dem redan häcken av sig, köpa tjänsten från privata bemanningsföretag.

Även om det tekniskt går att lösa, vad garanterar att kommunerna satsar de av staten tilldelade medlen för det som är tänkt utbildning av familjehem, fler socialsekreterare etc. Det kommunala självstyret är trots allt starkt inte minst när det gäller pengar från staten.

Jag skulle hellre sett att barn hade tillgång till en juridisk kompetens som kan lyfta frågor där barnen far illa och driva deras ärenden. Barn som mår bra och har bra familjehem behöver inte någon specialinsats och barn har redan idag en socialsekreterare som håller kontakt eller åtminstone på pappret skall göra det.

Jag vet att jag är gnällig och vissa kommer att lyfta min negativa inställning, men jag är så van vid att staten anslår pengar till sk goda ändamål och som på slutet inte blir mer än vad det redan var.

När Maria Larsson hänvisar till Barnskyddsutredningen är det helt rätt men i vanlig ordning föredrar regeringen att ta en liten bit här och där istället för att skapa en helt ny lag med nya förutsättningar där barn och unga är i centrum och där Barnkonventionen är lag.

Läs vad socialsekreterar i Nu bryter vi Tystnaden säger om sin arbetssituation så kan ni får en inblick i vad det handlar om.

 

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

About these ads

4 svar till “Maria Larssons penningpåse

  1. Göran Grauers

    Anne,

    Som du vet så har jag ideellt företrätt människor i LVU ärenden i 13 år. Barn skall ju, vid omhändertaganden enligt LVU få en egen advokat som skall agera i barnets bästa. Det här är min erfarenhet under åren; Jag har företrätt många familjer i exempelvis Karlstad och alla barn har alltid fått samma advokat. Denna advokat är bästis och bundis med socialtjänsten och det är något jag observerat i alla kommuner jag varit i och det är många, alltid samma advokat för barnen och när vi väntar på att komma in till rättegång så står barnens advokat och skämtar och har roligt med socialtjänsten. Jag har aldrig någonsin varit med om att barnens advokat kommit upp och hälsat på föräldrarna eller mig som föräldrarnas ombud.
    En advokat som företräder barnen skall ju göra det objektivt och sakligt, men jag har aldrig under alla åren varit med om att en advokat tagit kontakt med föräldrarna eller mig som ombud för att direkt få vår version av vad som hänt. Advokaterna går ALLTID efter socialtjänstens utredning och är socialtjänstens förlängda arm. Alltså om man inte ens lyckats hålla advokater till god etik och moral utan lyckats köpa in advokater som går ens ärende, hur räknar då Maria Larsson med att man skall kunna ha socialsekreterare som är objektiva och sakliga och företräder barnen på ett rättssäkert sätt? Jag anser att där måste till en helt ny fristående funktion, en form av granskningsnämnd bestående av jurister, läkare, psykologer och lekmän som skall ha till uppgift att kritiskt granska vart eviga LVU som tas i Sverige. Varje barn skall också få ett ombud som svarar till denna nämnd och inte till socialtjänsten och detta ombuds skall följa barnet under hela LVU och socialtjänsten kan inte hävda sekretess i någon form gentemot detta ombud, som alltså skall ha full insyn i vården.
    Se min artikel i advokaten; http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2010/Nr82010-Argang76/Rattssakerheten-och-insynen-i-LVU-varden-ar-bedrovlig/

    Göran Grauers

    • Göran vi provar nu ett ärende o får se vart vi hamnar. Kanske tvingar vi fram en annan lagstiftning. jag anser att som du att rättssäkerheten för omhändertagna barn måste stärkas och inte minst – domstolarna måste lära sig vad det handlar om. tyvärr har de här frågorna låg prioritet inom Samhällets Styvbarn och framför allt media. Vad jag hoppas är att juristerna kanske börjar diskutera. Vi får aldrig ge oss.

  2. Kärstin Eliasson

    Jag har ju jobbat inom socialtjänsten sedan 1979 med lite avbrott för barnafödande och annan arbetsgivare än kommunen, och jag tycker att det är jätteviktiga saker du skriver om. Regeringens duttande med pengar är bara spel för gallerierna och det ni nämner om kollegialitet finns absolut. I alla yrkesgrupper. Min erfarenhet, och den är ju min, är att socialarbetare liksom resten av samhället har blivit individinriktade in absurdum. För mig har just detta att vara socialarbetare handlat om att kunna se individen i det lilla sammanhanget och som en del i det samhälle vi har. Vi i vårt jobb ser med skrämmande tydlighet, tycker jag, hur politiska beslut påverkar de svaga allra mest. Är du en smart unge som lever i goda förhållanden med stabila vuxna med gott om pengar blir du inte så berörd av regeringens nedmontering av det solidariska samhället. Men de barn vi socialarbetare träffar har ofta inte föräldrar som bryr sig/orkar/har förmåga att skydda sitt barn(kanske för att de inte har haft det stöd och de förebilder de hade behövt) och då blir det verkligen katastrof om inte andra vuxna gör det. Ibland blir jag trött på att du, ni och många andra likställer barnets väl och ve med att stanna kvar hos föräldrar som faktiskt inte sätter sina barns behov framför sina egna. Lika trött som jag blir på aningslösa, omedvetna socialarbetare som ser det här jobbet som enbart en försörjning. Jag tycker det finns annat man kan jobba med isf.
    En väg till en lösning på det problem ni nämner kanske vore att barnets soc sekr vore anställd av staten istället. Hur man sen får folk att STANNA KVAR på sina tjänster så att barnet slipper byta socialarbetare, det vete fåglarna! Personlig utveckling, som bl a innebär att man ska fara och flaxa mellan olika arb givare och projekt, är ju modernt …(Gud, nu känner jag mig verkligen som en satmara!
    Min erfarenhet av advokater är tyvärr inget vidare. O jag tror inte att ni kan hitta så många socialarbetare som känner sig lierade med dem. Trasiga barn och trasiga föräldrar har inte mycket att hämta i juridiken.
    Trygghet, omsorg, hälsosam mat, föräldrar som mår bra, hälsa, bra utbildning i en trygg skola som inte börjar slå ut barnen redan i förskolan, många vuxna omkring barnen var de än befinner sig, att alla beslut ska fattas utifrån barns behov, varje skattekrona granskas innan den läggs på vuxnas prioriteringar, byråkratlöner och bjäfs med frågan; kan inte den här användas till något som kommer barnen till del istället?
    Ha en bra torsdag, idag ska jag träffa människor som vill bli kontaktpersoner för barn och vuxna. Det finns trots allt massor av härliga människor i den här världen som bryr sig i det lilla. Det tar bort illamåendet man känner när man slår på TV-nyheterna och lyssnar på sossar som vill privatisera arbetsförmedlingen och Marior som vill kasta ut en nanodel av sina miljoner till pöbelns barn!

    • kan ju bara instämma i det du skriver men tror också att genom Nu bryter vi tystnaden kanske något kommer att hända på sikt, allt för barn o utsatta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s