just skrivet, Anne om Östberga

Mötte några av östbergas ungdomar utanför porten en dag, de var på väg till Gålö för att bada.
Jag gillar dem högt och rent, de representerar en ny grupp ungdomar i Östberga som även om de inte har föräldrar med guld i fickorna, ändå lever som ungdomar gör mest. När vi möttes sa de, bra skrivet om Östberga. Förvånad stannade jag upp frågande och funderade över vilken av alla otaliga artiklar om Östberga som jag skrev när läget var som värst här uppe på höjden.

-Jo den där om Östberga som gud glömde, sa den ene ynglingen. De hade googlat på Östberga och givetvis snubblat över artiklarna den som de nämnde skrev jag (6 mars 2007 på Sourze). Jag var förbannad och trött över inbrott, förstörelse, bilbränder, vakter i porten. Bussen skulle just gå så jag kunde inte fråga vad de tyckte var bra med just den artikeln. Så här i efterhand ses den som en lång anklagelseakt.

Jag måste ge credit till att Östberga blivit lugnare, mindre stök och mindre förstörelse. De värsta gängen verkar ha försvunnit och hit tills har sommaren i Östberga varit ovanligt lugn. Ändå finns det ingen kvällsverksamhet för ungdomarna som inte kan resa någonstans. Många tonåringar är hänvisade till badbussen, basketplanen och parklekens område under sommaren. Deras föräldrar har inte råd med semestrar, resor eller andra förnöjelser. Jag tror att tyvärr många ungdomar i Stockholm och kanske Sverige i stort lever sina sommarlov under samma villkor. I en tid när privatekonomin blir sämre, jobben färre och arbetslösheten ökar, betalar ungdomar ett högt pris.

Men det behöver inte leda till ökad kriminalitet, förstörelse eller bråk. Sverige hade under 1930-talet en fattigdomsperiod som troligen var än värre, men fattigdom behöver inte innebära ökad olaglighet. Trygga familjer, andra värden än bara prylar kan ändå ge självkänsla, tillhörighet och stolthet. Stolthet i att fattigdom nödvändigtvis inte behöver innebära att vi går utanför lagens råmärken. En av mina gamla elever från gymnasiet brukar jag möta på Facebook, han har jobbat sedan han tog studenten men skall nu utbilda sig till lärare. Han var med och gav uppmärksamhet kring hur Vin och Sprit hanterade de anställa på Lagena i Södra Stockholm. Han har skrivit om strejker och upprop. Om hur arbetarna vid Lagena skulle sägas upp och ersättas med personal från uthyrningsföretag. Nog luktar det som gamla tider och var finns fackföreningen. Den som skall stå i bräschen för arbetarna. Fackföreningen, sa en av mina gamla pensionärer, finns den idag.

Följande citat kunde läsas under min f.d. elevs logg ”
”En ny och utökad definition på arbetslöshet, som inkluderar människor som gett upp och inte längre söker jobb, fick arbetslöshetssiffran att stiga till 32,5 procent i slutet av juni.
Befolkningen vill inte längre vänta på sysselsättning och bättre levnadsvillkor. Och hittills i år har fattiga invånare arrangerat minst 24 stora protester mot bristfällig kommunal service.”

Nej det är inte Sverige men skulle väl kunna ha varit, det är ett citat om utvecklingen i Sydafrika. När skall vi i Sverige vakna och inse att det nya Sverige håller på att bli det gamla Sverige.

Även om jag ibland kan se dystert på framtiden, finns det ändå hopp. Hopp i att se killarna i Östberga som nu börjar gymnasiet i höst, min f.d. elev som skriver om arbetarfrågor på ett sätt som får mig att minnas 60-talet då vi var så många som ville förändra.

På sätt och vis kan jag känna besvikelser över alla dem som jag minns från 60-70 talets kamp för bättre villkor som idag smält in i etablissemanget och lever i sina skyddade hålor. Välbetalda, goda jobb och karriärer i det borgliga system som de själva en gång fördömde. Nåväl du själv då, säger läsaren.

Ja, inte vet jag. Jag kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan. Vet inte om jag har råd att slutföra min utbildning som jag verkligen vill ha, även om det innebär att bli arbetslös lärare Men ändå arbetslös med formella meriter. Vet faktiskt inte hur ens dag två, tre ser ut framöver. Men ett vet jag med bestämdhet. Jag har inte blivit vare sig centergrön eller blå, tvärtom har den röda färgen blivit allt mer klar och det är glädjande mitt i eländet. Så det viktigaste för oss som har barn, mina barn lever i ett socialt sammanhang och det får vi som föräldrar vara glada över.

PS efter jag skrivit denna blogg läste jag om just familjer som inte har råd med semster och sommarlov till sina barn, http://www.expressen.se/Nyheter/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s