Våga duga som du är, tack Gladahudikteatern

Tematråden i Glada Hudikteaterns uppsättning av Elvis är ”du duger som du är”. Djupt rörd såg jag denna föreställning i våras, tack vare Fryshuset, något som jag är evigt tacksam för. Per Johansson, verksamhetsledare och initiativtagare till teatern, berättade med värme och humor om hur allt startade, hans egna fördomar som kom på skam. Och han myntade ett nytt begrepp, normalstörda. För det är väl de vi är normalstörda om vi tänker efter. Per Johansson berättar att anledningen till att de valde Elvis var just för att Elvis var annorlunda, någon som man kunde identifiera sig med. Det är väl vad vi behöver någon som vi känner att inte är förmer eller mindre än oss själva, utan bara en av oss.

Det är skönt att se utvecklingsstörda bli betraktade utifrån vad de kan och kan lära sig. Att de kan lära sig, om någon ger sig tid att utveckla och att man får göra det med normalstörda människor som jobbar utan fördomar.

I ”en annan del av Köping” får vi möta en grupp människor i ett Gruppboende, det öppnade säkert ögonen på många svenskar, att utvecklingsstörda både kan bli förälskade, dansa och utföra ett jobb. Men det som jag ändå tycker är skillnaden är att i Gladahudikteatern försöker man utveckla människors talanger och ge dem en chans att visa omvärlden vad de kan. ”I en annan del av Köping” tenderar man att suga ut så mycket som möjligt utan att visa upp något mer än vad vi redan sett i de tidigare avsnitten. Sammantaget är dock både köpingsserien och Gladahudikteatern ett glädjande besked om att också människor som inte är som vi som kallar oss vanliga får vara med i de stora sammanhangen.

I Allsång på Skansen sjöng Theresia och Toralf, duett. De bara ägde, som dagens unga säger. De ägde publiken, tvledningen och svenska folket. Jag tror vi var många som torkade en tår i ögat, åtminstone gjorde jag det.

I ett samhälle där allt mer handlar om att förändra sin kropp, sitt utseende, minimera sin intellektuella kapacitet till förmån för att bara se bra ut, blir jag så oerhört glad över att någon vågar offentlig säga ”du duger som du är”. Man behöver inte vara slimmad och trådsmal för att sjunga och röst har inget med kropp att göra. Röst förtrollar och skapar känslor. Därför är det tråkigt när skivbranschen tvångsbantar sina kvinnliga artister, unga duktiga tjejer opererar brösten för att bli kända och tidningarna stenhårt kör med bantning intill det anorektiska.

Jag är den grupp som ibland i ren ilska över unga tjejer brukar säga, herre gud hon är ju blond, var finns hjärnan. Men det handlar om att naturligt söta tjejer, underskattar sitt eget kön, intellekt och förmåga att förstå att livet består av mer än yttre skönhet. Skönhet förgås men det vi har i kunskap och medvetande kan ingen ta ifrån oss. Gladahudikteatern borde göra skolföreställningar, för att visa dagens elever att det finns andra värden än konsumtion, prylar och materialism. Värden som gemenskap, sammanhållning, lika värde för alla och att det är först när mina fördomar och alla andras fördomar raseras som vi kan bygga på hållbar samhällsutveckling.

Jag är ingen vän av storföretagen och inte Ericssons heller, men heder och tack för att ni sponsrar Gladahudikteatern. Så nu har jag minimerat en liten fördom till mot storföretagen, det finns guldkorn bara vi orkar se dem.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s