Minst 15 000 kvinnor kan ha utsatts för övergrepp

250 000 – 300 000 personer beräknas ha varit omhändertagna i den sociala barnavården från 1920 och en bit in på 20 00-talet. Statistiskt är mer än hälften kvinnor. Av den grupp som farit illa, där dryg 1 000 människor skall intervjuas fram till mars 2011 borde alltså också där majoriteten vara kvinnor. Statiskt borde då ca 30 000 personer behandlats ur ett vanvårdsperspektiv under den tid de bodde på barn- och i fosterhem och lite drygt 15 000 skulle vara kvinnor.

Oberoende sifferleken, finns det en kvalitativ skillnad mellan gruppen män och kvinnor inom vanvården.

 

Som kvinna hade man redan utan problem, ett lägre värde i Sverige och att då vara kvinna och omhändertagen skapade bara det en värdeminskning av könet. Flera kvinnor utsattes för regelrätta sexuella övergrepp i sina fosterfamiljer och utnyttjades även på samhällets institutioner. Men med den gamla synen på sexuella övergrepp räknades det knappast som brottsligt att ligga med lillpigan som var placerad av barnavårdsnämnden. Och klagade lillpigan var det hennes ord mot familjen och barnavårdsnämndens uppfattning. Jag vill inte bortse från att många pojkar också utnyttjades men det finns en konsekvenskillnad som jag tycker måste lyftas fram ur ett genusperspektiv.

 

Kvinnor var mer utsatta i det gamla Sverige, våldtäkt i familjen var begrepp som inte existerade och kvinnor som mot sin vilja accepterade sex med sin man, betraktade det knappast ens som våldtäkt utan mer som mannens rätt. Kvinnor som placerades kom i ett socialt underläge, vård och fostran för att bli moraliska medborgare var oftast syftet. Där den biologiska familjen inte ansågs kunna ge den uppfostran skulle samhället träda in och i deras tjänst fosterhemmen eller barnhemmen. Även om inte alla flickor utsattes för övergrepp sattes en social kappa på könet, Bara att vara omhändertagen var i sig en nedgradering och att flickans värde betydligt mindre än husets egna döttrar. Att växa upp i en situation där man som kvinna/flicka får en självbild skapad av sin omgivning gör att bilden ”dålig flicka förstärks”. När man som 15-16 åring lämnade fosterhemmet för att arbeta i samhället var bilden färdig. Pigtjänsten/hembiträdet var inte bara en avlönad piga utan också ett sexuellt byte.

 

Många kvinnor kom genom detta att också ha vad samhället kallade ett promiskuöst leverne med många sexuella partners. Inte för att man ville utan för att det förväntades. Genom sexualiteten uppstod en kort stunds bejakande av sig själv att man åtminstone var behövd där om än i den yttersta misären.

 

För kvinnor som var omhändertagna fortsatte alltså övergreppen ofta också efter att placeringen upphört. I brist på som man upplevde andra egenskaper var sex det man kunde erbjuda och kvinnorna förväntades också släppa till. Med en dålig självbild som grund bildade en del ur den här gruppen egna familjer. Bristen på referensramar och social kompetens/hemvist bidrog till att de också förlorade sina barn till samma myndighet som de själva varit utsatta för som barn.

 

När jag vill se vanvårdsfrågan ur ett genusperspektiv är det utan att ha någon forskning bakom mig. Det har inte forskats på den här gruppen, det finns ingen kvinnoforskning om kvinnors utsatthet som omhändertagna av samhället. Det finns därmed ingen statistik eller belagd validitet, men berättelser, egen upplevelse och vardagsbetraktelser och i skönlitteraturen kan bekräfta att det var så.

Män som var omhändertagna även om de var utsatta, kunde som män gömma sig i manskollektivet när de kom ut i samhället. Detta oberoende om det var ett kriminellt kollektiv eller det vanliga. De männen blev generellt sett inte heller särskilt solidariska mot sina ”systrar” så till vida att de hade större förståelse eller hänsyn till dem än andra män.  Anledningen kunde vara enkel att man helt enkelt inte vill skylta med sin egen historia eller bakgrund.

 

För många kvinnor är också historien inom vanvården, historien om den stora tystnaden. Än idag vet jag kvinnor som inte berättat för sina barn om det som hänt dem själva av rädsla och oro för vad barnen skall tycka. Däri kan också märkliga beteenden, sjukdomar ha sin grund men som aldrig blir officiellt diagnostiserade.

Men rädslan för att berätta är också rädslan för vad som kommer upp till ytan. Hur hanterar man sin historia av utsatthet/övergrepp/dålig självbild och de minnen det medför. Att leva medvetet med sin historia, att somna och vakna med levande minnen hur gör jag för att klara den ångest och det mindervärde som ingen vet och som jag aldrig berättat.

 

Det finns inga belägg för att den här gruppen kvinnor dricker mer eller använder droger mer än andra. Men totalt sett är överdödligheten i vanvårdsgruppen överrepresentativ för övriga medborgare. Så om jag spekulerar borde andelen missbrukare vara högre bland vanvårdskvinnorna. Missbruket blir en självmedicinering och livsstilen en konsekvens på det bristande värde man redan fått som barn. Nu blir inte alla kvinnor eller vanvårdade problemmänniskor, många kanske lever ett helt liv med sin historia i hjärnan väl gömd men inte glömd. En del klarar att skapa ett i alla fall till synes socialt bra liv.  Skådespelare, karriär i yrkeslivet, företagare. Välartade barn och kanske till och med lyckliga äktenskap.

 

Men det vi ser på ytan är nödvändigtvis inte sanningen. Övernitisk fostran och förväntan på sina barn. Överdrivet socialt pedanteri för att smälta in i systemet.

Lite mer fördomsfull och vid direkta frågor ett undvikande eller tillyxat svar om sin historia. Frågan är bara, vilken mammahistoria barnen får höra när de frågar, hur var det när du var barn mamma?

Kvinnor som ger sina lifestories är de i medelåldern, själv var jag strax över 50 när minnena vaknade ordentligt, är inte heller märkligt. Har man ägnat ett helt liv åt att vara någon man egentligen inte är, fostrat sina barn, hållet ihop sin familj har det inte funnits utrymme att också bearbeta sin historia. När barnen lämnar hemmet och det ges tid till egna tankar uppstår behovet av att göra något. I det här fallet några hundra som valt vanvårdsutredningen som en väg.

När delar av den här gruppen kvinnor söker sig till sjukvården för medicinska besvär behandlas de utifrån detta med medicinering av olika slag. Troligen finns en hög grad av lyckopiller och annan lugnande medicin med i bilden. Kvinnorna behandlas alltså för kroppsliga symptom, som egentligen har ett psykologiskt ursprung.

 

Att komma ut i samhället efter att ha varit föremål för social fostran av Staten har jag beskrivit som ett större straff än att vara i fosterhem eller på barnhem. För det var som s.k. vuxen som vi mötte de verkliga fördomarna och vilka vi var.  Jag skulle också önska att Maria Larsson vågade, när hon får materialet kring vanvården på sitt bord i januari också kunde låta någon titta på kvinnornas situation. Men också för att de här kvinnorna aldrig kan driva frågan om våldtäkt rättsligt eftersom brotten är preskriberade, Maria Larsson borde öppna dörren för att extra åtgörder för de här kvinnoran. Inte för att särbehandla varnvårdsgruppen, utan för att kanske få en förklaring till varför väldigt många kvinnor idag har ett dåligt mående.

 

Ett svar till “Minst 15 000 kvinnor kan ha utsatts för övergrepp

  1. Ja! Du vet vad Du ser och Du ser vad Du vet…Vi är många som sitter fast i vårt förflutna och som fortfarande mår så fruktansvärt dåligt då vi fortfarande inte får upprättelse, utan staten gömmer sig, socialtjänsten gömmer sig, polisen ingriper inte, Sjukvården vägrar ta på sig ansvaret för feldiagnosticeringar och fel medicineringar och vi som överlevt har inget liv, ingen att berätta för hur ont alla övergrepp gör som fortsätter förtära oss livet igenom. Du skriver klokt och konsist och Du tar upp ämnen som ingen annan vågar. Jag är lycklig över att få vara en del i Ditt liv. LOVE U!***KRAMIZ***

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s