Kyrkovalet o politiken

Vem skall styra kyrkan, Gud eller politikerna!

Politiska grupperingar eller det budskap som kyrkan står för – ovillkorlig kärlek och en plats för sökare och den som letar en makt högre än oss själva. Något som ger oss hopp i en tid när samhället blir allt kyligare och politiken hårdnar.

Skall då samma politik som ute I-samhället tar ifrån människor det sista av människovärde och trycker ner de redan utsatta också styra kyrkan,

 

Nu vill ju alla partier säga att de främjar människans möjligheter. I vilken mån det sker skulle ju vara intressant att höra från Moderater och andra borgare. Skall deras kyrka vara en kopia av den politik de för i övriga samhället eller skall de i kyrkorummet spela humanister och människor som värnar om de svaga. Eller skall deras kyrka anpassas för de välsituerade, som i kyrkorummet rättfärdigar sina handlingar till människans bästa,

 

Rösta åt vänster i Kyrkan, det garanterar att kyrkan inte faller i borgliga händer!

Möjligt men för mig är inte kyrkan politik, för mig är kyrkan och tron det lilla hopps som finns kvar där jag kan hitta mig själv, finna ro utan att behöva styras av politiska viljor. Det står var och en fritt att ha en tro, även borgare men den tron behöver inte innebära att man också styr rummet där tron samlas.  Faktum är att de enda som var emot tillsättandet av Olle Carlsson som kyrkoherde i Katarina Församling var kyrkorådets borgliga politiker. Anledningen var att han inte var god nog administratör, men låter inte som den viktigaste uppgiften för en Kyrkoherde. Själva titeln antyder mer en ledare, herde för människorna, en andlig ledare kanske. Och det var väl det som Olle Carlsson var bra på att få människor till kyrkan och våga tro på att kyrkan stod för vårt behov av andlig andrum.

 

Religion används som argument till ofreden i världen, men religionen i sig är inte krigisk det är när religion blir en del av den politiska strategin som religionen blir farlig. Om man skall tolka det kristna budskapet handlar det som jag har lärt mig om den villkorslösa kärleken och att vi duger som vi är. Det är därför som missbrukare, f.d. missbrukare, kriminella, ateister, muslimer m.fl. kan samlas i samma kyrka därför att vi har en och samma gud. Vi har en och samma tro på något utanför oss själva, hur vi sedan praktiserar detta i vardagen må vara vars och ens samvete.

 

Kyrkan och religionen skall också stå för allas jämlika rättigheter, ingen är mer värd än någon annan. Det är våra handlingar som räknas och hur vi tänker med hjärtat och inifrån oss själva som är grunden. I detta budskap kan jag inte se någon politik eller politiskt parti som bärare av den rätta tron eller med ensamrätt om hur kyrkan skall vara.

 

Om det från början fanns en strategisk tanke i att politiken skulle styra kyrkan och människornas tro, berodde det ytterst på att skapa makt och hålla folket nere med hjälp av tolkningar kring djävulen och Gud. I dag är människan upplyst, politiker kan inte hota människor med helvetet. Så vad är det som återstår för de politiska partiernas intresse för kyrkan? Ja det skulle jag gärna vilja veta. Helt kallt bort med politiska partier från kyrkorummet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s