Så skapar vi pressankor

Mats Alm vars fru försvann innan bröllopet har gått från misstänkt till utpekad mördare i pressen. Leif GW Persson gjorde redan för en vecka sedan ett spektakulärt utspel där han bestämt uttalade att mördaren var den blivande mannen. Nu fick jag rätt, skriver samme Leif GW och följs av kvällspressen som redan avgjort frågan. Mördaren är fångad och nu återstår bara att han erkänner det alla redan vet. Har ett svagt minne av att Cornelis Vreeswijk skrev en låt om just hur media skapar en mördare eller bild av en misstänkt sådan. Från början var Mats Alm en blivande make, sedan blev han en man vars fru försvann och slutligen hennes mördare. Nu gräver journalistiken vidare i privatlivet, skolan f.d. fruar för att få fram den ordentliga och sanna bilden av personen. Vad döljer sig månne under ytan på denna person? Hade han inte lite våldsbenägenhet. Var han inte lite svartsjuk trots allt…och hur kunde han gå på krogen på sin bröllopsdag…

Det jag reagerar emot är inte misstanken om skyldig eller ej, utan att media upprättar sina egna domstolar och snabbt avkunnar det som rätten tar flera dagar på sig att gå igenom. Enligt lag är vi oskyldiga så länge inte motsatsen bevisats. Om vi leker med den hemska tanken att Mats Alm skulle vara oskyldig, blir då de friande rubrikerna lika stora som de nu fällande? Journalister gör polisens jobb för att ligga ett steg före, polisen läcker lagom uppgifter till journalisterna för att den vägen hålla nyheten vid liv. Den yttersta produkten det tryckta, skrivna ordet blir slutligen dokumentet där den samlade bevisbördan från journalistkåren blir till sanning.

Jag kallade tidigare kvällspressen för Ankeborgspressen och jag tycker fortfarande att det ligger något i begreppet. Kyrkovalet som exempel vilket borde ha handlat mer om politikens makt över kyrkan än om att SD kuppar och tar över kyrkan. Mer än om att Mona Sahlin väljer att åka på fest och varför har ingen skrivit om att det verkar som många ungdomar beslutat sig för att rösta i kyrkovalet. Är inte det något man borde funderat över och kanske till och med belyst.

Den verkliga ankan, Anna Anka, intervjuas nu som högvilt i även s.k. seriös press som SVD där hon uttalar sig om skatterna. Märkligt att en person som inte själv bidragit till sin förmögenhet utan använt ett av de äldsta knepen som finns, gifta sig rikt, uttalar sig om någon hon inte vet – det svenska samhället. Att ingen skriver om det oerhört tragiska i fallet, om flickan som vann kungariket glömde sina föräldrar och inte ens berättat att hon gift sig. Kanske var hennes adoptivfamilj för vanlig, arbetarmässig för att passa in i den nya bilden av sig själv. Och det känns så sorgligt när en mamma säger, jag älskar henne och samtidigt vet att dottern ger fullkomligt högaktningsfullt den i sina föräldrar.

Å ett tips till journalisterna – två prinsessor skall gifta sig. En måste klämma fram en tronarvinge och den andra måste komma med reserverna. Hemska tanke, tänk om någon av dem inte kan få barn…vad händer med kungariket Sverige i det läget. Kan man tänka sig att Victoria eller Madeleine ställer sig i kön för adoptivföräldrar och adopterar en liten kinesbaby eller mörkhyad pojke/flicka. Skulle de barnen då full legitimitet och kunna ärva kronan? Och hur är det undersöks blivande kungagemåler innan så att man kan garantera fertiliteten och därmed säkra kungamakten. Tja det här vill ingen tidning diskutera var så säker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s