Vanvården i modern tid-Elisabeth

Flickan som kallas det, får ett namn. Elisabeth. Hon skulle idag kunna ha varit en erkänt duktig sångerska, men på vägen gick det fel. Drömmen slutade med omhändertagna barn, en tid av missbruk (självmedicinering). Elisabeth berättade att frustrationen blev så stor för lite sedan att hon krossade allt porslin i ren desperation över sin tillvaro. I kombinationen med en socialförvaltning som inte har kunskap om dysfunktionella sjukdomar som ADHD/Aspberger blir situationen för den som är drabbad dubbelt stor. Vad gör en person som hela tiden måste springa in i väggen utan att komma igenom den! Hon tappara givetvis alla koncepter, blir triggad och misstroende mot allt vad myndigheter heter. Elisabeth har tappat tron, tilliten och hoppet om att något skall kunna gå hennes väg. Dessutom blir det ofta så att personer som inte får gehör, professionellt stöd ställer allt högre krav för det spelar egentligen ingen roll till slut. Det lilla bejakas inte och det stora är omöjligt att uppnå.

Jag skulle detaljerat redogöra för Elisabeths liv, men faktum är att få skulle stå ut med den tillvaro hon har. Några exempel. Det är jobbigt med många röster och lyhörda väggar. Grannarnas ljud går rakt in. Det är stökigt utanför på grund av ombyggnader mm men också för att området är ett getto där Liljeholmen placerat alla sina missbrukare. Elisabeth och missbrukare går inte ihop av förklarliga skäl.

Det finns två personer som Elisabeth litar på jag och hennes läkare. Ingen av oss har lyckats få socialförvaltningen att tänka om eller ens att försöka närma sig situationen på ett konstruktivt sätt.

Högst på listan för Elisabeth står ett boende i en form där hon har omsorg. Elisabeth vill bo i ett servicehus där det är lugnt och ljuden är lägre och kraven från omvärlden inte lika tunga som i den tillvaro som nu är.

Den historiska kampen för upprättelse av vanvårdade är en hjärtesak, politikerna säger att man skall lära av misstagen. I Elisabeths fall har det varit år av vanvård sedan barndomstiden och den vanvården pågår ännu.

I Australien finns en kvinnlig advokat som tagit sig an den australienska motsvarigheten till vanvårdsoffer. Hon gör det med hjärtat och för att gruppen är utsatt. Så mycket pengar tjänar hon inte på att föra deras talan. I Sverige finns sk advokater som träder fram och talar om gratis tjänster som visar sig vid senare påseende vara långt ifrån gratis. I Sverige sitter advokater i TV och talar om utsatta människor, men empatin och insatsen sträcker sig bara till tal. Var finns en advokat i Sverige som vågar ta upp fall som Elisabeths och alla andra som varit utsatta!

Elisabeth bad om muntlig förhandling i Länsrätten kring ett överklaganden som hon kämpar med, ansvarig tjänteman i länsrätten sa att det blir så dyrt är det verkligen nödvändigt. Ja för Elisabeth är det nödvändigt och viktigt att få föra fram sina synpunkter. Om hon dessutom kunde ha ett juridiskt biträde skulle det vara ännu bättre. Men LSS-fall i Sverige har inte rätt till bidrag för att föra sin talan rättsligt.

Det finns många Elisabeth i Sverige troligen är inte alla lika utsatta eller maktlösa, men helt klart är att de grupper som inte förmår att fullfölja arbetslinjen, inte är kriminella, inte räknas som temporärt sjukskrivna är en grupp  som faller långt ner på listan av viktiga samhällsmedborgare.

4 svar till “Vanvården i modern tid-Elisabeth

  1. Stackars Elisabeth och alla hennes systrar och bröder, barn och barnbarn och alla dem som inte såg till hennes funktioner utan endast sett henne som ett hinder och besvärlig…Stackars alla dem som inte lyckades ta till sig all den godhjärtade viljan att ge allt till andra och egentligen bara en liten liten del till sig själv.Stackars dem som fick utstå hennes frustration när hon kränktes, ty de kommer att inse att, den dag när Elisabeth är borta, att de har varit med om henne och en del i hennes kamp för sanning, rättvisan och upprättelsen, i dem har hon lämnat kvar allt detta som får hennes Fiender och Vänner att aldrig någonsin glömma henne! GLÖM ALDRIG MASKROSBARNEN! ***Kramiz*** Ps. det är okej att citera gårdagen! Ds. Love U!

  2. By the way! There´s a lot of DUCKS in your titles!Are they purhaps good or bad?Or are they only Quacks?Hugs and kisses!

  3. Under Alliansregeringen blir det ju inte bättre…ALLT är politik – även när det gäller ‘fall’ som det tragiska med Elisabeth och många fler med henne.De tillhör ”De icke önskvärda” som anses inte tillföra samhället något. De bara kostar. Den synen är förskräcklig, dessutom korkad. För om de här personerna fick den hjälp de faktiskt är berättigade till, så skulle de kunna bli de samhällsmedborgare de en gång var ämnade att bli.FDet finns en uppgift att fylla för alla människor i detta land. Felet är de som inte bryr sej, bara skriver en massa rapporter och talar fagert tal.Jag ska skriva om en annan Elisabeth, som jag trodde du EGENTLIGEN menade först, när jag började läsa. Du känner nog tillhennes fall också. Det är bland det värsta jag någonsin hört talas om och det skedde i modern tid……….Återkommer i ett inlägg om det jag minns om henne och hur det slutade.Ciao’Kao

  4. Jag känner precis igen den nedåtgående spiral av förnedring och männskliga värdet som dras igång under kontakt med myndigheter. Att upptäcka efter åtta års sjukskrivning att jag har blivit en annan människa, en individ som tror att jag är den de vill at jag skall vara för att passa in i systemet. Mitt stora problem är att jag är högutbildad,har haft bra arbeten i ledande befattning, samt haft mycket engagemang politiskt. Jag anses mer än normalbegåvad och har haft väldigt lätt för mig i högre utbildningar. Min diagnos efter många turer med alkoholmissbruk, antideppressivt och sju års nykterhet var grav ADHD,tourettes syndrom, bipolärt (nått) trotssyndrom och uppförandestörning för att nämna en del i mina journaler. Utredande läkare Ola Lundin kunde inte begripa hur min CV kunde se ut som den gjorde med tanke på de grava problem jag har.Detta var 2000, fortfarande har jag inte kunnat bli bemött på ett värdigt sätt, antingen tror de att jag luras för att få pension (det var ju mitt mål med tio års studier) eller att jag inte visar hur sjuk jag är. Inte en vettig rehab. på alla år 10-15 olika handläggare och nu i länsrätt för att jag blev friskskriven av FKläkare som jag aldrig mött, trots att flera läkare som känner mig var emot, jag hade en mycket dålig period när detta hände för 1,5 år sedan. Den förnedring och laglösa,rättslösa behandling jag fått under alla år har knäckt mig och min tro på att det finns rättvisa och hjälp. Hoppas att någon läser detta och kan hjälpa mig på något sätt. Det finns mycket mer att berätta om det svenska systemets fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s