Chans att visa vad de kan

Idag startade socialdemokraternas jobbkongress. Mona Sahlin öppnade med självförtroende och lovade att jobbfrågan skulle återerövras. Men bra tal och stark inledning räddar inte valet 2010. Det vet hon liksom de kongressledamöter som fanns på plats idag.

De områden som jag själv vurmar för sociala, skolpolitiska och äldrefrågan skall bli helt klart intressant att se om kongressen vågar avvika från den borgliga alliansens politik. Den nya gymnasieskolan som bäddar för fortsatt utslagning av svaga grupper, vilka inte orkar med Björklunds pluggskola kommer att hamna utanför systemet. Här har socialdemokratin en viktig roll att fylla. Att hitta vägen till Lärlust också för den gruppen. Lärlust går genom kreativitet och skapande. En kreativ och passionerad hjärna förmår att också på sikt klara teoretiska problem. I den nya skolan ligger sk kreativa ämnen som valbara i konkurrens med utökad engelska, matte, nya språk. Elever på yrkesprogrammen kommer att ges ett minimum av samhällsutbildning, samhällskunskap blir 50 poäng. Alla lärare i ämnet vet vad det innebär, undervisningen är över innan den börjar. Självklart är ju elever som väljer yrkesinriktad utbildning lite dummare och behöver inte så mycket kunskap om samhället. Den övriga björklundska eliten tar hand om tänkandet för de mindre begåvade.

Jag spetsar hårt för jag tror att vi hamnar där. Byggnadsarbetare tjänar bra ja än så länge, tills deras löner skall konkurrera med polska och baltiska låglönearbetare. Att därtill förneka gruppen grundläggande utbildning i viktiga ämnen som samhällskunkskap och historia, är att sparka tillbaks SVerige i en tid då arbetare inte behövde utbildning mer än för att klara sitt jobb.

Men för den som inte vill bli byggnadsarbetare, rörmokare eller annan av staten förutbestämt yrke kommer inte att finnas några alternativ överhuvudtaget. Jan Björklund diskuterar inte i termer av lärlust utan i termer av lärtvång. Lärlust kommer ur passion och kreativt tänkande. Matten blir lite roligare om jag har ett ämne som väger upp och som jag tycker om. Nationella prov i alla ämnen kommer dessutom att formatera skolan till att all undervisnings innehåll förutbestäms av staten och skolverket. Det innebär att utrymmet för eget tänkande och reflekterande måste hållas inom ramen för den av staten stadgade gränsen för vad som är kunskap.

Detta är givetvis vad en borglig regering vill ha. Icke kritiska, granskande elever. Utan istället megafoner som upprepar näringslivet och kapitalets paroller om vad som är kunskap. Kunskapen skall anpassas till vad näringslivet vill ha och där ingår inte kritiskt tänkande eller självständiga elever.

Jag kan också med viss ångest se morgondagens pensionärer, inlåsta i sina lägenheter omskötta av lägst betalande service där ett chips i dörren talar om hur länga man stannade hos ”kunden” och där vårdbiträdena knappar in sina uppdrag vartefter på en mobil. Allt för att kontrolleras att de inte spiller för mycket tid hos de gamla. Maten skyfflas i  sju lådor i kylskåpet och den dagliga promenade avgörs om det finns personal eller ej. Servicehusen för gamla i Stockholm stängs och byggs om till trygghetsboende. Det innebär att tant Elsa som bott i sin servicelägenhet helt enkelt får flytta på sig eftersom hon är för vårdkrävande. Den sista instansen innan bårhuset, sjukhemmet drivet av ett privat vinstdrivande vårdbolag. Där merparten av de anställda knappt talar svenska vilket inte är nödvändigt i framtiden, för den nya effektiviteten innebär att prata så lite som möjligt eftersom tid kostar pengar.

Tyvärr började socialdemokraterna nedrustningen både inom skola och äldrevård, vilket biter dem i rumpan idag. Samma snörda ekonomiska tänkande styrde över människors behov då som nu, men gömt under lite andra formuleringar. Menar Socialdemokraterna allvar med att vinna valet handlar det inte bara om att återställa A-kassa, sjukförsäkring och ändra sjukvården. Det handlar om att utbildning måste få kosta liksom äldre människors behov. Eftersom ansvaret för både gamla och barn numer är en kommunal fråga är det tyvärr kommunerna som avgör penningflödet. Detta talar för att åtminstone staten skall ha det övergripande ansvaret för skolan så tillvida att ingen kommun för snåla på barn och ungdomars utbildningskostnder eller minska lärartäthet, öka klasstorlekar etc för att spara pengar till annat. Hellre en snävare kommunal organisation med mindre tjänstemän eller i värsta fall lägga ut allmängiltig verksamhet på privata intressenter.

I Stockholm kan Carin Jämtin och den rödgröna gruppen börja med att säga nej till nedläggning av Hässelby Gymnasium och lova att om de vinner valet blir skolan kvar. Vidare kan den rödgröna gruppen lova att elever som inte hittar målet just nu får en chans att vara i en skola där kanske sk kunskapsämnena inte är de mest populära men kanske fotografering, film, skrivande etc. Gör en seriös utvärdering av medieprogrammen i Stockholm. Hur har eleverna lyckats, vad gör de etc. Vad tycker eleverna själva om de tre gymnasieåren i ett medieprogram. Medieprogrammet är inte i första hand till för att skapa mediaarbetare utan till för att hitta kreativa områden för att stimulera elever till framtida studier. Om vi ser det så är medie- estetprogram det mest viktiga som finns tillsammans med Fryshusets idé om passion- och karaktärsämnen.

Ett svar till “Chans att visa vad de kan

  1. Fortsätt skriv för faan människa!Love IT!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s