Aspuddskampen del 1 slut…badvakterna gav upp 00.00 natten till torsdag

Det var med sorg som Ola Bergner Schubert uppmanade Badhusvakterna i Aspudden att ge upp klockan 24.00 för också tillägga, att vi avslutar den här delen med värdighet. Badhuset är efter två års idogt arbete förlorat,   men vinsten ligger hos hos Badhusföreningen, som gjort ett storartat arbete in i det sista. Framför allt visade man såväl politiker som polis och omgivning att kampen för badhuset var inte ett litet fåtal hulliganer utan människor med stort engagemang och stort hjärta.

Den stora förloraren är Madeleine Sjöstedt som fattade beslut om rivningen, men hon lär inte kunna visa sig inför medborgarna i Aspudden efter alla lögner, censurerad blogg och med sin knähund Abit Dunda, ordförande i Hägersten-Liljeholmens Stadsdelsförvaltning som ansikte utåt. Det är inte den typen av politiker vi behöver, vi behöver människor som som dem i Badhusföreningen i mängder. Människor som väljer bort tvåloperor, reklam-TV etc för att i stället göra vår stad lite bättre. Människor som inte låter sig luras med några hundralappar extra i lönekuvertet utan som förstår att penninglycka är kortvarig lycka, men livskvalitet är något annat.

Det var speciellt att vara med den sista kvällen innan gänget lade ner sina rosor för att gå hem och slicka såren, samtidigt som de planerade inför nästa aktion,  vilken jag inte tänker tala om här. Det var fint att se 50 personer gå under den blåa polisavspärrningen med rosor i händerna för att lägga en sista blomma framför deras älskade badhus. Polisen sa lite tveksamt ni får inte gå in här, men folket fortsatte att gå. Utanför grinden till badhuset lades ner rosor, tändes marscheller och sjöngs det. Ola höll sitt sista tal till vännerna som  varit med i kampen och poliser samt vaktbolag höll sig vid sidan om förvånade vågar jag säga också rörda. Vi har inte förlorat, sa Ola vi har vunnit gemenskap och något som är viktigt sammanhållning. Det skall vi arbeta vidare med.

Innan var det fest ute på gatan vid avspärrningen, öl, vin, varmkorv och sång. Det var en liten folkfest med alla generationer med ett gemensamt,d att rädda en stadsdel som fortfarande ser ut som en liten förortsstad i miljonstaden Stockholm.

Nu återstår kampen om badhusskylten som föreningen vill ha och borde få, eftersom de själva restaurerat den. Nu återstår att ställa Madeleine Sjöstedt inför brott mot offentlighetsprincipen eftersom hon använder sin blogg i egenskap av politiker, men raderar alla inlägg som inte passar hennes åsikter. En anmälan är redan på väg. En övermodig Madeleine har sagt i media att hon är beredd att förlora valet på frågan om Aspuddsbadet, det säger väl allt.

Nu återstår att rösta emot alliansen inför 2010 och ställa krav på eventeullt nya tillträdande att rädda det lilla som återstår av det gamla Stockholm med omnejd.

Kampen om Badhuset i Aspudden var inte bara kampen för badhuset, det var kampen för demokrati och medborgarnas rätt att vara med och påverka sin livskvalitet. Leve Badhuset och Leve de tappra soldaterna som oförväget och tappert stått emot, överklagat, räknat och som kunde avsluta kampen med fanan högt i handen. Akta dig Madeleine kampen för din del är inte över… den har bara börjat.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s