Stjäl inte mitt barn – hjälp mig

Folkhälsominister Maria Larssons nya Barnrättslags förslag är en kommande lag med barnet i fokus. En lag som skyddar barn och ger ungdomar som placeras en möjlighet att få göra sig hörda. Hon vill också införa LexSara inom socialtjänsten. Det finns fler förslag och jag är glad över de åtgärderna. Just för att de ser livet ur barnets perspektiv och inte föräldrarätten. Man har förverkat sina barn den dag man inte längre klarar av dem och familjehem som inte fyller måttet skall definitivt inte ha hand om andras barn. Parallellt med detta finns en förstärkning av inhemsk adoption med visst mått av tvång. Jag är den första att anse att barn som inte har en chans att flytta hem skall kunna adopteras och få en trygghet i ett fd fosterhem just som adopterad. Barn får och ska inte bli morötter lockbeten eller användas i utpressningssyften gentemot sina biologiska familjer. Så långt barnperspektivet. BARN SOM FAR ILLA skall omhändertas…men socialltjänten har en förmåga att inte alltid ens se om barn far illa, lika lite som de förmår att urskilja famljer där det behövs stöd för att det skall fungera.

MEN JAG känner oro också över bristerna i lagen gentemot de biologiska familjerna. Att ta ett barn eller omplacera barn är en drastisk handling som aldrig får ske utan noga överväganden. Barn skall i möjligaste mån ha sina släktingar, relationer inom en nära krets så långt detta är möjligt. Att barn skall ha ett juridiskt ombud är självklart, men det är lika självklart att den biologiska familjen har ett ombud och en socialsekreterare som tillgodoser och stöttar famijen.  Jag skriver detta utifrån att när man tar barn måste det från sociala myndigheter också ses till familjens historia och bakgrund.

Jag stöter på fall där kvinnor som varit omhändertagna, placerade i famljehem som barn och tonåringar förlorar sina barn för att de betraktas som dålig förälder, inte klarar det sociala samspelet med barnen etc. Jag träffar på familjer där det inte finns ens de problemen men som ändå förlorar sina barn för att sociala myndigheter har makt utan att bli granskade gör övergrepp. I det här fallet kan jag namnge Rebellrobban som blivit socialtjänstens i Farstas gisslan med allt vad det innebär. Jag har skrivit om Rebellrobban i flera sammanhang, han älskar sin son och vill inget hellre än att ta hand om honom. Men socialförvaltningen i Farsta har med prestigeen som grund bestämt motsatsen. Senast är att Rebellrobban inte ens får ringa till sin son, han övervakas som en brottsling de tre timmar i månaden han tillåts träffa sonen. Han får inte ens bestämma vad de skall göra dess futtiga timmar…

Jag mailar med en kvinna som varit omhändertagen och som förlorat bägge sina barn. Ingen har någonsin frågat henne om hennes historia eller bakgrund. Bristen på referenser som förälder utan som en elefant i glashuset klivit in och granskat hur hon umgås och tar hand om barnen. Under tjänstemannaögon granskas hon från diskning till lek, till sätt att prata. När inte kvinnans ord räcker utan hon blir arg och ledsen klassas hon direkt som olämplig. Kvinnor som har varit omhändertagna kan ha svårare att klara sina barn, ja…men då krävs extra ordinära insatser för familjen. Det behövs mentorskap och en vuxen frikopplad från myndigheter, en vuxen som kan leda och diskutera, finnas till hands för råd och stöd. Inte en socialsekreterare som läser lagen och inte förmår att se nyanser eller historiskt sammanhang.

När vi fick vårt fosterbarn, vägrade jag delta i verksamhet som kunde klassificera barnet och därmed skapa journaler och akter om hur barnet var etc. Jag tränade barnet i dagar innan vi gick till BVC för att vara säker på att motorik etc var normalt. Allt för att inte få myndigheter på mig eller tillskriva barnet saker som inte var relevanta. Jag var rädd för sociala myndigheter långt efter det att vi adopterat barnet. Trots att jag hade stöd och kanske aldrig hade behövt vara rädd. Men det handlade inte om mig utan om barnet. I mina journaler från barndomen tillskrivs jag allt från att vara psykopatisk, obildbar, efterbliven eftersom jag alrig kunde acceptera de märkliga tester jag skulle genomgå. När vi fick barn nummer två var jag lika noga med att städa bort allt som kunde ge minsta nedskrivna omdöme som för barn nummer ett.

Det kan inte vara möjligt att man som förälder med min bakgrund och mångas med mig skall mätas och vägas för att duga. Vi mäter och väger själva för att duga, jag var och är tuff, men långt ifrån alla besitter den styrkan och envisheten.

När vi talar om Upprättelse för vanvårdsgruppen är det en förlåtelse för vad de utstått som barn, men upprättelsen ligger också i att behandlas och tas om hand i nuläget att få allt erforderlig hjälp och stöd i att kunna bli förälder. Varje en i denna situation borde ha en mentor frikopplad från socialtjänstens argusögon, socialtjänstens godtycklighet.

Sett från detta kan jag acceptera när Rebellrobban säger att samhället kidnappat hans son socialt och känslomässogt, sett ur detta perspektiv kan  jag säga att socialtjänsten straffar fd omhändertagna och placerade barn en gång till genom att inte ge dem chansen att bli föräldrar eller ens orkar gå längre än till födelsedatumet för barnet.

Maria Larsson eller hennes efterträdare måste se till att Vanvårdsbarnen inte straffas en gång till utan att vi får en socialtjänst som bygger på humanism, empati och medmänsklighet i samklang med lagar och förordningar. Samhället får inte stjäla barn från sina familjer det måste till en noggrann och riktig prövning med juridisk sakkunnighet som omfattar både barn och familj.

6 svar till “Stjäl inte mitt barn – hjälp mig

  1. Henke Stockholm

    Socialtjänsten är inte att leka med. Har stor personlig erfarenhet av dem,.Ber man dem om hjälp blir man själv granskad.Blir man felaktigt anklagad får man kämpa länge för att bevisa sin oskuld.Jag ryser bara jag tänker på dem…Ha en bra dag!

  2. I mina ögon må de ha en utbildning i all ära, men de sköljer den gärna i ett rejält bad av fördomar…..och de har svårt att ändra sig.kram nenne

  3. Man står där maktlös själv också ibland, för det är inte säkert den drabbade vill lyssna på goda råd, som kunde underlätta situationen. I det här samhället behövs fler som du i bestämmande positioner.

  4. nej det låser sig när man blir trägd, därför skulle en oberoende person mentor t.ex kunna vara förbindelselänken mellan tjänstemän och familj. Vissa förvaltningar vägrar att lyssna, t.ex Farsta Socialförvaltning.

  5. Hej Anne.Vet att du kämpar med näbbar o klor för att få upprättelse för många av åra medmänniskor.Här kommer en länk till en nystartad blogg som behandlar bl.a socialtjänstens beteende idag.http://www.aspes.se/wp/Du hittar även en del på min sida..mondo.netroots.seJu fler vi blir som ställer oss på barrikaderna och protesterar desto bättre.

  6. Ping: Moderaterna uppfinner adoptionshjulet på nytt | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s