Politikersvek mot barn som berättar

“Min pappa rökte hasch. “Min mamma gick på Metadon”. En rad ur boken “Musketörernas Barn berättar.” Utgiven med stöd av Allmänna Arvsfonden.

Det är novelliknande berättelser från tonåringar som skriver om att växa upp utan föraldrar eller ha föräldrar där drogberoendet är starkare än kärleken till barnen.

Jag hade möjligheten att få vara med när boken presenterades, några av dem som skrivit fanns på plats. Det var nervöst. Föräldrarna satt I publiken och de berättelser ungdomarna skrivit handlar om svek, brutna löften, angest, skam och skuld men också om kärlek och längtan . Var det vart fel att mamma och pappa inte fungerade?

Boken ingår I ett litet projekt som kallas for “återföreningsprojektet”. Att försöka läka sår och hitta möjligheter för familjer att åtminstone få några år tillsammans.

Droger och dysfunktionell livsmiljö är hot mot barn, men det går att förlåta foräldrar om de ger sig tid att lyssna och höra på den verklighet deras barn upplevde.

Det började med Tom Alandhs film “Vi som överlevde Rågsved”. En dokumentär om förhoppningar som startade under 50-60-talet. Inflyttning av norrlänningar och andra arbetslösa landsortsbor och trångbodda innerstadsfamiljer, fick del av nybyggda bostäder I Rågsved. Nu började en ny tid, men det blev inte alltid sa ljust. Många familjer hade problem innan, inte minst med alkohol. En del inflyttade fick inte de jobb man trott. Nybyggda lägenheter blev inte lösningen.

 Ett gäng ungdomar samlades på en slänt vid tunnelbanan,. Där utvecklades en egen ungdomskultur I mellanölets regi, hasch och senare andra droger kom in I bilden. Av de 100 som fanns med I gänget har 60 dött. Det var ur de överlevande I Rågsved som musketörsprojektet växte fram. Tillsammans stöttar man och hjälper varandra. De hjälps åt med den praktiska vardagen som att gå till vårdcentraler, arbetsförmedlingar, socialkontor etc. Allt för att garantera att rattigheterna tillgodoses. Det finns av förklarliga skäl en stark misstro mot socialtjänsten I de här grupperna.

Det sociala utanförskapet skapade problem I relationerna med barnen. Flera förlorade vårdnaden och barnen omhändertogs.

Det är då återföreningen kommer in. Barnen har blivit äldre tonåringar, de har fått chans att berätta om hur de kände och känt det.

I publiken satt föräldrarna, Musketörerna och lyssnade när deras barn läste högt ur boken.

 Det uppmärksammas väldigt lite den här formen av händelser. Tom Alandhs film, som jag minns, diskuterades inte särskilt mycket efteråt. Jag tror man sa, jaha och ryckte på axlarna. Rågsved angår inte oss.

Stefan Jarls Modstriologi, berörde en hel värld. Det var nytt att skildra ungdomsgäng och framförallt utanförskapet. Men då hette det sociala problem inte utanförskap.

Det var samma utanförskap, samma sociala historia som fanns kring Stoffe o Kenta som fanns I gänget I Rågsved, de kände gängen från Västerort. Det finns barn till Modsfolket, idag vuxna, sprungna ur samma desperata och hopplösa situationen. Idag är utanförskapet en del av samhällets struktur.

Vad innebär det att komma med förhoppningar till Stockholm på 50-talet, att flytta från trångboddhet till relativt sett större lägenhet. Från landet till staden. Det var naturligtvis samma drommar som formade foräldrarna I Västerort, Jordbro och Rågsved som formar våra invandrare idag, Allt skulle bli så mycket bättre. Bättre för våra barn.

 

Inbjudna till presentationen av återföreningsprojektet var många. Men var fanns de engagerade socialpolitikerna från våra partier? Var fanns socialchefer, lokalpolitikerna i Stockholm? Ja var fanns media. Jodå alla var inbjudna I hederliga kuvertforpackade inbjudningar. Ulf Kristersson, moderat socialborgarråd hade dock den goda smaken att anda meddela att han inte kunde komma den 26 april.

Arrangörerna berättar I mail för mig att politikerna blivit inbjudna att lyssna på barnens berättelser, men man kom inte då heller. Myndigheter och politiker har inte hört av sig efteråt.

Rädda Barnens representanter sa att Musketorerna och återforeningsprojektet är bland de viktigaste som hänt inom frivilligarbetet.

 

“Vi måste fortsätta vårt arbete. Det är viktigt. Om vi har tillräckligt 
med tålamod kommer det att vända. Om vi arbetar tillsammans kommer vi 
att lyckas. Vi arbetar för att våra och andras barn ska få en bra 
tillvaro och en tro på att framtiden även är till för dem!”, skriver Michaela Sjögren en av musketörkämparna från Rågsved, I ett mail till mig.

Att media inte fanns på plats var kanske lite överdrivet, Tom Alandh fanns där med fotograf. Uppföljning är kanske att vänta om just Musketörernas Barn, de som överlevde mot alla odds.

Under tiden lyssnar jag på Kenta Gustafssons tänkvarda texter som handlar om bla överlevarna och dem som inte överlevde bla I Rågsved.

 

“Musketörernas barn berättar” bearbetad av Felicia Skullman

Tryckt med stod av Allmänna arvsfonden.

Kan beställas på http://www.musketorerna.se

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s