Babyklappe – för oönskade barn

Av en händelse lyssnade jag på P1 Studio 1 idag och fastnade på ordet Babyklappe. Det är precis som det låter en lucka i en vägg på ett sjukhus dit oönskade barn lämnas in anonymt. Orsaken till Babyklappe är att många spädbarn hittas döda i parker och på soptippar eller helt enkel överges någonstans i det fria. Efter ett år om inte någon hört av sig till sjukhus eller kloster, adopteras barnet som lämnats in via Babyklappe bort.

Babyklappe har vållat diskussion i Tyskland, systemet har funnits i tio år och kritiken handlar dels om barnkonventionen och barns rätt till sitt ursprung, medan försvararna hävdar liv före död. En undersökning visar att andelen barn som dödas inte minskat, men det säger försvararna av Babyklapper är fel. Sociala problem har ökat och kanske skulle fler ha dött om inte babyklapper fanns. Det finns 80 Babyklapper i landet, men vissa kliniker får in bara ett barn per år medan andra inte får några.

Att bo mitt i ett välfärdsland och höra detta är som att flytta sig bakåt i det gamla svenska samhället där barn lämnades för att föräldrarna inte kunde ta hand om dem. En satsning på social välfärd, trygghetssystem i kombination med generösa abortregler, preventivmedelsinformation har gjort att andelen sk oönskade barn i Sverige minskat. Det innebär inte att barn föds och lämnas bort, men svenska barn har i lag rätt att alltid få veta sitt ursprung. Så har det dock inte alltid varit. Många har i vuxen ålder fått veta att de är adopterade och har haft ytterst få möjligheter till att få reda på mer om sitt biologiska ursprung. För den som inte vet var ursprunget är kan det innebära problem, inte minst när man får egna barn.

Mary Gauthier amerikansk sångerska själv hittebarn, säger att i USA kallas adoptivbarn lite elakt för Bastarder. Bastard blir man den dagen man frågar om sitt ursprung och inte visar tillräckligt med tacksamhet mot sin nya familj. Hur mår de barn som via Babyklapper adopteras bort. Vilka svar får de! Din mamma ville inte ha dig… eller du lämnades i en lucka. För barn innebär det att vara oönskad, om inte av sin adoptivfamilj så av livet.

Tyskland styrs av katolska kyrkans reaktionära familjemoral, där såväl preventivmedel som abort är ett brott mot Gud än stöd för utsatta kvinnor. I försvarsdebatten i Tyskland handlar det om att liv går för ursprung. Inte att skapa ett samhälle där det är möjligt att öppet kunna lämna bort sitt barn eller skapa sådana sociala möjligheter att mamman eventuellt kan ta hand om barnet. Jag vet inte i vilken mån preventivmedelsupplysning existerar i Tyskland, men i Studio 1 intervjuades unga kvinnor på gatan som såg Babyklapper som en lösning. Barnet får i alla fall chans att överleva.

I det gamla bondesamhället dödades också oönskade barn i Sverige. Eller barn lämnades till änglamakerskor. En änglamakerska var en kvinna som mot ersättning tog hand om fosterbarn och genom vanvård gjorde dem till ”änglar”, vilket innebar att hon skötte om dem så illa att de dog. Det kunde exempelvis göras genom misshandel eller svält. (wikipedia) Det var ingen lösning att vara stolt över, men frågan är vilken stolthet man kan känna som land att en lucka i väggen är öppningen för oönskade barns väg till livet. Borde inte Tyskland som skrivit under FNs Barnkonvention hitta bättre möjligheter. Jag vet inte vilka kvinnor som lämnar sina barn i luckorna i Tyskland, eller dödar dem eller lämnar dem i parkerna. Men jag tror inte det är medelklassen och däröver utan snarare invandrade kvinnor, unga tjejer med icke europeisk kulturbakgrund. Kvinnor som inte vågar komma hem med ett sk oäkta barn.

Jag kan bara som ett barn av det svenska vanvårdssamhället känna att världens utveckling stått stilla betydligt längre än vad jag från början trott. Inte bara Sverige skapar vanvårdsbarn, 2010 det görs överallt till och med till i det rika Tyskland.

 

 

 

Ett svar till “Babyklappe – för oönskade barn

  1. Min Morsa måste ha varit en förbaskat dålig Änglamakerska…Hon både svalt och vanvårdade mig.Sen tog samhället över vårdnaden och förövarrollen, och döm om mångas förvåning.Vid snart 53 års ålder lever jag ännu, dock som en väldigt fysiskt och psykiskt trasig människa!Den som försvarar liv framför död vet inte vad livet kan göra för ont.Jag hade hellre sett att Socialstyrelsen beviljat min Morsa abort, då, 1956. Fast å andra sidan… SKAM DEN SOM GER SIG! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s