Kultursatsare – pråmensällskapet

Så tog jag mig äntligen iväg till Nöjespråmen. En solig eftermiddag på Södermälarstrand, där ett gäng entusiaster försöker driva traditionen vidare från gamla Vispråmen Storken.  15:e träffen var det i söndags den 27 juni. Entusiasterna består av Billy Shamrock en entiteiner och entusiast som saknar motstycke, Pierre Ström, trubadur och en hiskeligt bra Bellmantolkare, Rebellrobban som troligen medverkat till att färre resenärer känner sig otrygga när de stiger på tunnelbanans röda linje mot Farsta. Mathias Pettersson, som sköter PR-sektionen mfl mfl.

Konceptet på Nöjespråmen bygger på en stor mängd nya okända namn kombinerade med etablerade musiker. Tanken är att värna om nybörjare, (kuppkvarten) att ge en scen och publik för den som vill ta steget. Sådana platser är det inte gott om i Stockholms nöjesvärld. Det var den tanken som drev Vispråmen Storken, där huserade namn som Cornelis Vreeswijk, Jejja Sundström, Git Magnusson, Fred Åkerström, Rune Andersson, Skepparn, Sid Janss mfl.

Det var Storken som lade grunden till att den svenska visan fick en ny publik, nya sångare och därmed förde vistraditionen vidare. En av delägarna var Bosse Stenhammar som drog igång  Mosebacke Etablissemanget som under en följd av år var visans egen scen.

Denna soliga söndag efter midsommarfirandet, bjöds det på hälsingetema. Att Hälsingland i dess norra ände är en musikalisk skatt kanske bara den vet som bott eller känner till de musiker som fötts och startat sin karriär där. Det gäller allt från folkmusik till jazz. För den som inte vet detta, kan åtminsonte placera in Lillbabs på Järvsökartan. Men nu var det lite mindre kända namn som Stefan Olsson&TB 350 som var en härlig blandning av hög musikalisk kunskap och underfundiga texter av Stefan Olsson. Där fanns också Emma Svensson, 12 år som jag vågar påstå ett stort musikaliskt löfte. Nämna vill jag också Kristina Olsson som var ett med sin tvärflöjt och helt klart visar vilken oerhört bra förstärkning ett så sprött instrument kan vara.

TB 350 var namnet på båten som huserade Storken, nu lever namnet vidare med Stefan Olsson. Gruppen spelar mestadels tonsättningar av Cornelis Vreeswijk icke tonsatta dikter. Har ni chans lyssna på gänget.

Hittat till säsongsfinalen hade också Erik Brodén tidigare Perssons Pack  gjort. Erik torde vara en av de bästa gitarristerna norr om Dalälven och en absolut musiker. Perssons Pack spelar förresten på Kulturhusterassen den 29 juni.

Det slår mig att den icke komersiella musiken (jag räknar visor och folkmusik till detta) kanske mister sin scen i Stockholm. Södra Teatern tas i höst över av ägarna Riksteatern som skall (nödvändigt) reparera hela Södra Teatern. Det finns löften om att traditionen skall leva vidare med blandning av etnisk och svensk folk, singsong, visor etc men inget är klart. Och någon nystart lär det emellertid inte bli förrän kanske i mitten av 2011. Stockholm behöver ställen som Nöjespråmen och Mosebacke Etablissemanget. Vi får innerligt hoppas att såväl Nöjespråmen efter semestern återkommer och att Mosebacke/Södra Teatern fortsätter den av Stenhammar och Git Magnusson startade scenen för visan och folkmusiken.

Ser Rickie Lee Jones från hennes spelning på Berns våras. Rickie Lee Jones behöver ingen presentation. Lyssna på henne.

 

 

 

Ett svar till “Kultursatsare – pråmensällskapet

  1. Strålande skrivet, och fantastisk kul att väljer att skriva om pråmen.den 31/10 är det dags igen att fälla landgången för pråmen.mer info på http://www.mediaart.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s