Klassresa utan att glömma sitt ursprung-Anna Johansson-Visborg

Mona Sahlin sa i sitt tal under Almedalsveckan något om klassresa, Alliansen nämner gärna ordet inte minst i skolsammanhang. Folkpartiet bestod en gång på världen av människor som gjort klassresan från arbetarklass till något som kunde liknas vid medelklass. Det var ofta barn till arbetare som tyckte att de var för fina för att stå kvar i sin gamla ideologi och som ansåg att deras utbildning var lite finare etc. Det var väl ingen tillfällighet att många lärare var folkpartister och att många barn ur arbetarklassen utbildade sig till lärare. (alltså en tidig historia)

Klassresa är inte fel så tillvida att bättre ekonomi, bättre jobb, utbildning är en rättighet. MEN att glömma och förtränga sitt ursprung är en hädelse.  Moderater som kommer ur arbetarbakgrund brukar lite tårdrypande berätta om sina socialdemokratiska föräldrar som slet och kämpade ”för att jag” skulle få det bättre. Till vardags skäller man gärna på samma grupp men förhärligar den sk gamla socialdemokratin, den som Moderaterna vill likna men aldrig kommer i närheten av.

Ett skäl är bristen på solidaritet och empati med människor som har det sämre. Individen går före kollektivet och i den gamla socialdemokratin försäkte man lyfta kollektivet.

Anna Johansson-Visborg, kallad Bryggar-Anna gjorde en klassresa, men hon glömde aldrig systrarna från den tid hon själv slet på golvet. Genom Annas envetna arbete att ge arbetarkvinnor med barn en möjlighet att få komma bort en stund på semestern, bevarade hon ett av de mer natursköna områdena i Stockholms län till arbetarna. Vid Skurusundet inbäddat bland barrskog och berghällar ligger Visborgs Stifelse stugor för mindre bemedlade kvinnor. Här kunde de hyra ett rum, en liten stuga eller något större. Bara några stenkast från stadens bullriga och dammiga gator, kunde man njuta av sommar, sol och bad.

Anna Johansson-Visborgs storslagna projekt för arbetarkvinnor, lever kvar som en oas för kvinnor och än idag kvinnor med små inkomster, som ges en möjlighet att få respit från stadsmiljön en kort tid per år. Men Anna grundade inte bara en semesterby för kvinnor, hon var en förkämpe för rätten till rösträtt, likalön för lika arbete och jämställdhet mellan könen.

Anna Johansson-Visborg, kallad Bryggar-Anna, gjorde betydande insatser inom många olika områden. Hon var aktiv inom politik, facklig arbetarrörelse och kooperationen. Hon kämpade för medborgarrätt, studieverksamhet, hälsovård, likalönsprincipens genomförande och kvinnors rösträtt och likställighet med mannen.”

För Anna var solidaritet inte en fråga om ett ord utan handling. Jag kan inte låta bli att undra hur många som känner eller vet vem hon var. Det Nya Arbetarpartiet Moderaterna lär inte veta det. 

I det samhälle vi lever idag lär det svida ordentligt att attraktiv strandtomt och skogsmark, 15 minuter från Stockholms Centrum, hyrs ut till kvinnor och troligen kvinnor som i majoritet står socialdemokratin eller vänstern närmast. Att inte segelbåtarna från Lidingö på andra sidan Skurusundet kan ankra upp i Kungshamn, att det inte finns hippa krogar och stängsel som utesluter vanliga människors närvaro. Jag är så glad att det fanns människor som Anna och jag tror hon skulle vrida sig i sin grav om hon såg ur samhället utvecklat sig. Och att begrepp och ord som hon satte högt, som solidaritet och ideologi,  är ord som dammas av inför 1:a maj och valåren.

Vi får hålla kvar minnena och tankarna kring Anna Johansson-Visborg, för det lär inte bli några fler sk klassresenärer som lämnar bakom sig minnesstenar och levande monument som kan användas av de små och mindre framgångsrika människorna.

Dagens klassresenärer sitter i miljonlägenheter i Stockholms innerstad och väntar på ytterligare skattesänkningar, att staden skall enbart tillhöra dem och att de mindre och obemedlade som Anna Johansson-Visborg slogs för förpassas  så långt bort som möjligt.

PS Jag låter arg märker jag. Men jag är arg. Arg över bristen på solidaritet, bristen på resurser inom vården, inom missbruksvården, över människor som bara ser skattesänkningar som alenasaliggörande, arg över att det inte finns resurser att göra något åt missbruket, arg för att barn som utsätts för övergrepp inte får sin sak rättsligt prövad, arg för att vi har socialtjänst som blivit en förlängd arm till ett borgligt tänkande.

Usch ja jag är arg….men jag är så himla glad över att få göra Anna Johnasson-Visborgs bekantskap och det ger mig energi,

Annonser

5 responses to “Klassresa utan att glömma sitt ursprung-Anna Johansson-Visborg

  1. Maria de Suède

    Ens ursprung har ju en viktig del i ens identitet, även om vissa vill glömma det. Jag är fackligt ombud här i Frankrike, skulle vilja engagera mig i PSE, men tiden räcker inte till eftersom jag ocksà har min teater, sen är jag ocksà författare… Min familj har sitt ursprung i Vallonerna, klensmidets mästare och det är jag stolt över…

  2. Hej maria tack för din kommentar, man kan inte kräva att en skall göra allt, det behövs fler som bidrar. då blir det inte så mycket för var och en. Lycka till…med teater, författarskap, fackligt jobb mm…

  3. Tack för en bra skrivning om solidaritet. Som du kanske inte känner till så håller stiftelsen för Anna Visborgs minne på att sälja ut Torehäll till en av de allra största rsikkapitalisterna, tala om klassresa.

    • tack för din informtion, hörde något om det i helgen skall granska det lite till. men tydligen har stiftelsen dålig ekonomi och Torehäll sägs vara ett sätt att få in pengar så man kan reparera. vet du mer eller

  4. Bra skrivet Anne!för några år sedan fick jag, med kyrkans hjälp, möjligheten att få hyra en stuga på GÅLÖ. vad jag kan minnas så tillhörde Gålö en gång en av Skärgårdsstiftelsens sommarställen som just var en plats för mindre bemedlade kvinnor och familjer att vistas på under en tid på sommaren.Jag var där 1999 och så då 2006 och döm om min förvåning när de slagit ut den mänskliga biten, den äldre kvinnan som tidigare skötte om stället var utbytt mot yngre ”penninggalna” människor och ingenting var förbättrat eller renoverat. Jag hade ju inte möjlighet att vistas där 2006 under högsäsongen för då kostade det dubbelt så mycket. så när jag kom dit på sensommaren så var det överfulla utedass, konferansfolk som festade på stort på kommuners pengar och sjöng allsång och gapade högt om ”De omöjliga ungdjävlarna”… Jag kunde inte vara tyst utan fråga dem hur många familjer som iom deras storslagna kalas, tvingats stå utan möjligheten att få komma dit, för att dessa som har råd åkte dit på de fattigas bekostnad… Men de titta bara konstigt på mig o dämpa sig… Innan jag gick därifrån, stack jag in huvudet genom den kommunockuperade restaurangens dörr och viskade halvhögt… ”GLÖM INTE BORT MASKROSBARNEN!” och plirade illmarigt på dem… hahaJag varken såg eller hörde dem efter det, trots att jag visste att de var kvar… Undrar om de satte supen, Oxfilén och sången i halsen…Det går att få tyst även på ”Skitfolk” av deras kaliber, jag lovar! Ensam! :p ❤ Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s