…vill inte hamna i svensk åldringsvård…om inte….

Idag utbrast jag spontant…hoppas jag aldrig behöver bli gammal och utsatt för samhällets sk hjälp…. Det var med ett visst vemod jag kom till ett äldreboende i Stockholms norra utkanter. Vi möttes av tomma lokaler under reparation. Adressen vi hade visade till just den platsen där det inte fanns en människa, trots att vi skulle kontakta den sk receptionen.

Vi vandrade vidare och kom slutligen till en annan del av huset och möttes av personal som sa, det är inte vårt ansvar, vi är ett annat företag. Just då mötte vi en kvinna som kom ur hissen, vi presenterade oss från Färdtjänsten, tant X skulle hem till sin servicebostad i äldreboendet. Hon kunde inte flytta sig utan hjälp och rullstolen tillhörde företaget som skjutsade hem henne.

Vi presenterade oss varvid kvinnan hastigt viskade något till en annan kvinna som dök upp och vi fick höra att personalen på X avdelning hade tretimmarslunch – det var deras schema. Vi ombads åka med X till en viss våning och vänta. Vi väntade utanför dörren till lägenheten och så småningom dök två biträden upp och sa oj ni skulle ha ringt…. men vi hade inga telefonnummer att ringa till.

X fick hjälp ur stolen till en annan rullstol och innan jag gick öppnade jag balkongdörren i den instängda lägenheten för att åtminstone släppa in lite frisk luft. X hade klagat på att hon var hungrig. Kylskåpet var tomt. Matsalen var sommarstängd eller repartionsstängd.

Vi gick en aning förstämda. Detta var ett av många möten med svensk åldringsvård som politiker och biståndshandläggare aldrig ser. Inom Färdtjänsten ser man ibland så mycket elände när de gamla kommer hem att man undrar var all den vackra fyrfärgsreklamen om svensk äldrevård tas ifrån. Hur många gånger möts vi inte av personal som inte verkar veta att de ens har personerna boende hos sig. Sjukhus där personalen från Färdtjänsten får både klä av och klä på kunderna. Ibland lämnar vi kunden sittande på en säng i ett rum där plötsligt personalen försvunnit. Vi tar av ytterkläderna och säger de kommer nog snart.

Ibland lämnar vi dem i en lägenhet, tom på folk. I väntan på att hemtjänsten eller distriktssjukvården skall dyka upp. vi vet aldrig när det sker. Vi vet bara att det skall vara någon som möter när de äldre kommer hem från sjukvård, kortidsboende etc.

Vi möter äldreboende där de gamla möts med respekt och medmänsklighet. Oftast i miljöer där det kostar lite extra. Lite mer privat, lite mer pengar och därmed lite mer personal. Svensk äldre- och geriatric har mycket att önska. Jag förstår unga människor som inte vågar tänka tanken att bli äldre och jag förstår äldre som önskar att de får dö snabbt utan sk vård och insats av samhället.

Färdtjänst är lärorikt. Det är en utbildning och kunskap som aldrig kan ges i någon skola eller utbildning. Det är möten med människor i situationer där personalen i bilen är deras ledsagare och kontakt med målet. Färdtjänstföraren är ledsagare, avklädare, samtalspartner och ifrågasättaren…det händer ibland att man måste köra tillbaks kunden till sjukhuset för att den skrivna adressen av olika skäl inte fungerar.

Sedan 1970-talet har ribban för att få omsorg och vård höjts väsentligt för Sveriges äldre. Under de närmaste decennierna kommer antalet personer över 80 år att öka dramatiskt. Kommunerna tvingas därför till ännu hårdare prioriteringar. Det är djupt otillfredsställande att äldreomsorgen försämras medan den politiska debatten handlar om punktvisa förbättringar utan ekonomisk täckning. Med nuvarande politik kommer avståndet mellan den politiska retoriken och verkligheten att öka ytterligare, skriver professor Mats Thorslund i DN  14 juni 2010.

Om det nu finns en vilja bland sk beslutsfattare inom socialtjänstens äldrevård att göra bra beslut, kanske man borde praktisera i verkligheten. Inte redan förutbestämt, modellriktigt och reklamfäigt äldremottagande. Utan hur det ser ut i verkligheten. När biståndshandläggarnas beslut inte fungerar, politikernas tal om vänligt bemötande av äldre bara är något på papperet och saknar grund i verkligheten. Färdtjänstpersonal skall inte visa känslor eller empati i sitt arbete. De skall helst vara nollställda och utföra jobbet. Men ibland fungerar det inte. Bristfällig instruktion, bristfällig beställning från sjuk- och äldrevård. Brister som betalas av den körs i bilen i form av vad jag upplever som förnedrande behandling av människor som är i underläge.

Låt mig nu säga att detta är en sida av färdtjänstjobbet. Det finns oändligt mycket av glädje, humor, värme och underbara sk kunder. Men de har ett gemensamt, de är inte händerna på den svenska äldrevården. De har anhöriga, barn etc som möter upp, finns till hands. Talar för dem och ser till att deras ”gamla” får exakt det som de skall ha.

Om man nu avskaffar den svenska värnpliktens obligatoriska del kanske vi kunde ha en form av samhällstjänst inom svensk äldrevård för alla. Politiker som skall fatta beslut borde följa vardagen i ett treveckorspass med färdtjänst, biståndshandläggare och socialarbetare kanske borde ge sig ut och möta det som KD så populärt kallar verklighetens folk. Mitt verklighetens folk är dem som inga röster har, ingen talar för. De är inte produktiva, de är inte rika, ja ibland är de till och med missbrukare…ni kanske skulle fatta andra beslut vi upphandling och tillsyn av äldres boende och omvårdnad utifrån det mötet med verkligheten.

Att arbeta med äldrevård är berikande, jag jobbar extra som timanställd kvällare. En stor del av mina tanter och farbröder är lyckliga över att kunna bo hemma. Att få så god tillsyn och omtanke att de inte behöver flytta. Andra vill flytta för att de känner att de av olika skäl inte klarar sig hemma längre. MEN de får inte flytta, biståndshandläggaren anser ofta att gamla är för friska  för att få ett kollektivt boende. Jo men så är det, många gamla skall vara så illa där an att de hamnar på en sjukvårdsavdelning, för att få sin vilja igenom.

De skall vara så gamla och vara så borta att det inte finns minsta försvar för biståndshandläggaren att säga nej till flyttning.

Jag har skickat många äldre till sjukhus. Det har mina arbetskamrater och chefer gjort också. Hör och häpna många av dem är tillbaks hemma inom 12 timmar. Lika dåliga och lika kravliga som när de reste in. Vet ni varför gamla sjuka skickas hem med vändande post? Sjukvården får bara betalt per vårdbesök, inläggning är ingen affär för sjukvården. Därför skickas gamla fram och tillbaks mellan bostaden och sjukvården. För varje gång de kommer tillbaks får sjukvården betalt igen…

Privat vård  och sk undersökningar, säger Alliansen skall konkurrensutsätta och förbättra. En av mina tanter säger att den tillsyn och vård hon får hemma är betydligt bättre än den hon fick i det privata sjukhemmet. Där kunde hon ligga nerbajsad i timmar för att personalen var trött på att byta blöjor så ofta. De fina utesittarstunderna i trädgården hanns aldrig med. Högläsningen…ja det stod i reklambladet… visste hon inte ens om att fanns. Personal var så nerskuren att man knappt han uträtta det mest grundläggande. Det är ett av landets största privata vårdföretagare, som numer också ägnar sig åt missbruksvård.

Allt extra betalades utöver den redan höga avgiften. En extrafilt kostade 100 kr, blöjor, recept, läkarbesök allt betalades utöver den sk vårdavgiften. ”Pensionärer i flera Stockholmskommuner har tvingats betala för sprutor och katetrar. Det är en logisk konsekvens av den borgerliga privatiseringsivern, och är en rejäl väckarklocka för oss andra.

I undersökningen deltog 1 200 vårdplatser runt om i landet och sammanlagt omfattar undersökningen ungefär 31 000 åldringar. De preliminära resultaten från undersökningen som Valvira nu publicerar omfattar 942 vårdanstalter.
På två tredjedelar av vårdanstalterna har man minst den mängd personal som Social- och hälsovårdsministeriet rekommenderar. Var femte vårdanstalt har mer personal än rekommenderat, men i ungefär tio procent av de undersökta fallen hade vårdanstalterna mindre personal än rekommenderat
.”

Benke, 85, sitter i en fåtölj hela dagarna.

Och när han blir ensam och rädd ringer han till SOS.

Och sonen Micke Moberg, 50, jagar mellan biståndshandläggare, enhetschefer och vårdcentralen.

Han är en son.

Den kommunala äldrevården är tyvärr inte bättre och den försämrades redan under den tidigare regeringens tid. Men den sk valfrihetsreformen har medfört att friska äldre, äldre med solidariska anhöriga/barn  och äldre med fet plånbok klarar sig. Men den stora gruppen som saknar språkrör och plånbok far lika illa och tyvärr än sämre.”

Men inte bara äldre behandlas sämre, sjukvården kastar ut folk mitt i natten utan möjlighet att ta sig hem eftersom de inte vill ge sk sjukresa för patierna. Historierna som jag mötts av är så graverande att man undrar vad landstingen sysslar med. Medelålders man med urinbesvär, fick kateter på sjukhuset kl 02.00 skickades hem 30 minuter senare. Saknade pengar och kommunikation att ta sig hem. Fick gå hem två mil.

En av många historier från verklighetens folk, kära KD. Vill ni veta om den  handikappade kvinnan vars hiss och lift varit trasig i två år så att hon kunnat komma ut. Eller de äldre män och kvinnar på tre och fyra trappor i sina hem som inte varit ute på fem år, för att de inte kan ta sig ner för trapporna, ens med hjälp av hemtjänsten. De är för friska och det kostar att göra enskilda lösningar för dem. Alltså blir de sittande i sina lägenheter allt medan årstiderna flimrar förbi utanför fönstren.

Alla politiker lovar bot och bättring. Alla skall lösa problemen, som t.ex KDÄldrevård tema för KD i Almedalen,

men var alla goda förslag skulle finansieras teg man om. Är det inte signifikant för politiken att lova och komma med ideer, att man skall öka personaltätheten, skapa reella möjligheter till värdig vardag, samordning, men inte att det måste betalas.

Eller Fokpartiet som slår fast att äldre par självklart skall få bo ihop till livets slut även om bara en är beroende av vårdplats. Grattis borde det inte vara  mänsklig rättighet, att samhället inte framtvingar tvångsskilsmässa bland gamla för att reglerna är stelbenta och kommunalpolitikerna inkompitenta och okunniga.

Låt mig säga till slut, alliansen sa att ökad konkurrens skulle ge bättre lön inom äldrevården. Låt mig då säga att efter tre år som timanställd har jag lika mycket betalt per timme som den som kommer från gatan och är 20 år. Alltså min eller andras erfarenhet och mitt ansvar värderas inte särskilt högt av arbetsgivarna vare sig privata eller kommunala. Låt mig också säga att besparingskraven handlar om två saker: För kommunen att hålla nere kostnaderna, underhålla byråkrati och chefer. Inom den privata sektorn ge så stor utdelning som möjligt till ägarna.

Jag och flera med mig inom äldrevården, till skilllnad från dig Göran Hägglund möter verklighetens folk varje dag…på ett sätt som du och dina gelikar aldrig kommer att göra och det spelar ingen roll från vilket politiskt perspektiv vi tittar. I slutänden blir resultatet detsamma. Den som kan betala för att inte bli kränkt gör det, andra får ta vad som erbjuds.

Jag kommer imorgon och övermorgon flera dagar se äldre som är prisgivna och sitter på sin säng väntande på att någon skall komma och ta hand om dem. NEJ jag vill inte bli gammal och sjuk, jag vill inte bli gammal och vårdbehövande. Inte nu och inte i morgon.

Fler bloggare om äldrevård

Rolf

Bimbo Boy

scabernestor.blogg.se

 

 

4 svar till “…vill inte hamna i svensk åldringsvård…om inte….

  1. Bor och jobbar inom Äldreomsorgen i en liten kommun…kan inte säga att jag känner igen mig i allt detta du skriver…visst är det problem att få en plats på ett Äldreboende ibland…men jag tror att problemen är mycket mycket större i en stor kommun. I en liten kommun har man ‘koll’ på varandra på ett annat sätt och hjälper varandra.TACK och lov så drivs äldreomsorgen i kommunens regi här! Fasar för att den skulle läggas ut på entrepenad!Men bra att du skriver om det här!!!!!!

  2. lägger in en kommentar från min facebooksida.Lena Dahlström har kommenterat din länk:Ingen som någonsin arbetat i äldreomsorgen (om man inte har pengar) vill själva hamna där. Jag har jobbat i äldreomsorgen i omgångar, senast 2008 och min analys är att nästa steg är ättestupan. Det går inte att spara in ett öre till i omsorgen av äldre. Ändå gjorde nyss äldreboendet i närheten av mig det. Man drog in en sjukskötersketjänst just innan semestern vilket så klart skapade kaos. Vart går alla skattepengar? I egna fickor?

  3. Min mamma har hamnat på äldreboende i en västsvensk kommun och jag har som anhörig upplevt precis det du skriver om. Ändå kan de gamla skämta om detta, men det är allvar under, detta är den nya ättestupan. låt dem dö bara.,.man blandar dementa och svårt sjuka med friskare äldre som bor vägg i vägg, personalen är inte dimensionernad, på kvällar och helger skall två eller en person sköta alla gamla flera av dem ringer och behöver hjälp, det säger sig själv att detta inte är rimligt. Men politikerna sparar miljoner och kan höja sin lön. Det är en skam för vårt samhälle hur vi behandlar våra gamla.!

  4. Det är upprörande….förfärligt, människor som betalt skatt hela sitt liv och varit stolta över detta. Behandlingen är inte människovärdig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s