Morgan Allings krig är slut…när ska vi alla ingå i fredsprocessen….

En befriande avskalad och offerfri barndomsberättelse. Ett skyttegravskrig utan skyttegravar och där vi själva får fundera över vem som är skyldig eller oskyldig. Där kriget handlar om barnets kamp mot vuxenvärlden.

Visste sedan tidigt att Morgan Alling höll på med en bok om sin uppväxt. När jag äntligen för några dagar sedan hade boken i min ägo, släppte jag den inte förrän jag läst hela…vilket innebar jag läsande gick från tunnelbanan i Västertorp till Hemstyrkans Lokaler 300 meter fram. Jag hörde hans sommarprogram liksom många andra sommaren 2009 och fylldes av en varm glädje över att någon vågade gå ut och berätta så öppet om ett liv som jag vet många fler med mig känner igen. Men med en viss skillnad, väldigt många orkar inte öppna dörren. Inte ens för sina närmaste. Kanske är det ”kändisskapets” tillgång att kunna dela en historia utan att bli sedd över kanten, omvärlden förstår märkligt nog bättre och är mer förlåtande. En kändis som använder narkotika, drabbas ytterst sällan av pöbelns raseri eller förakt, tvärtom finns nästan en förväntan över att så är det i kändisvärlden. Medan förakt och intollerans frodas när uteliggare vill bo i samma kvarter som ”ordentliga borgare” eller en behandlingsenhet ligger för nära just mitt villaområde, är det nästan lite mysigt med kändisgrannens kokainpartyn. Han ser trots allt ut som vi.

Däremot uppstår en annan som jag tycker mindre bra om när kända människor berättar om sina liv. Det blir en beundran av att  ”tänk att du orkade och kunde” med din bakgrund och din historia. Ärligt talat jag spyr över alla som beundrar….ofta lär de sig inget mer än att just beundra och ge duktighetsindex. Lärdomen borde vara av Morgans liv och alla andras liv med samma bakgrund, och alla andras liv som ser lika dana ut idag som de gjorde då…att människor reagerar över orättvisor, inser att det sociala skyddsnätet inte fungerar som det skall. Att barn tyvärr behandlas nästan lika djävla illa som Morgan och hans bror, idag 2010. Att det är samma snörpande moraliska godtyckliga sociala system som fortfarande råder. Ni får gärna tycka synd och beundra, men lär er något under resans gång. Det  som jag tycker bäst om i Morgans bok är  bristen på känslopjunk och badande i ordrika känslor.  Bristen på anklagelser och skitsnack har fått vika i utbyte mot rakhet och ett konstaterande berättande där vi som läser får fundera själva. Gud så skönt..

”Kriget är slut”, är en avskalad beättelse. Skyttegravarna får vi gissa oss till och även om jag gillar sättet att skriva, önskar jag att mer av känslorna inför olika situationer kunde ha lyst  fram. På ett ställe berättar Morgan om hur han lät  lillebror  klä skott för något han själv gjort för att slippa stryk av styvfadern. Morgan berättar att han gör det oberört..och jag kunde känna exakt den känslan också i boken. Ändå vill jag tro att det var barnets försvarsmeknism som i högre grad spelade in än brist på känslor.

Kriget är slut är också en bok om relationer mellan en fosterfar och en fosterson. Där bägge i slutet övergår till att bli far och son utan ordet  ”Foster”. Fosterpappanär varm och kärleksfull, men vi märker också hur barnet värjer sig med misstro ganska långt fram i tiden. Först i slutet skymtar lite av innerligheten och kärleken. Han vågar erkänna att han faktiskt älskar sin ”foster”pappa och det sker när han bitvis börjar tro på och tycka om sig själv.

När kriget är slut är en berättelse om vikten av att våga gå vidare utan att släppa erfarenheten och historien, och våga ta med en och skapa något konstruktivt. Det gäller inte bara för oss institutions- och fosterhemsbarn utan alla som har en dysfunktionell bakgrund. Men vi måste få hjälp och stöd att hitta vår väg och vi måste våga ta emot hjäpen.

Läs nu med god behållning ” När kriget är slut”,  Morgan Alling (Forum) med eller utan egen erfarenhet.

 

 

Ett svar till “Morgan Allings krig är slut…när ska vi alla ingå i fredsprocessen….

  1. Bra skrivet… Så sant! kan Du skicka boken till mig sen är Du gullig! Ha en förhoppningsvis Varmare och soligare höst efter att vi återtagit FolkHemmet SVERIGE! Den här ggn har jag en som kör mig till en vallokal… Den här ggn röstar jag för allra sista ggn och jag ska fanemej gå i graven och veta att jag var med och halshögg borgarna en gång till… Lev Gott, Anne! Kramiz :)<3 (vilken jävla kod förresten-6gny6-) LOL

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s