Ingen barnlag före 2012 – går pengarna till skattesänkningar istället för barnen

Hade de väsentliga delarna av Kerstin Wigzells utredning Barnskyddutredningen (Lag om stöd och skydd för barn och unga) varit genomförd skulle Barnen i Markaryd aldrig ha flyttats från sitt familjehem. Socialutskottets ordförande, Kenneth Johansson (C) säger i SVT Debatt att han värnar om barnen, men säger i nästa andetag att en ny lag kan komma först 2012 eftersom det saknas pengar.

 Kerstin Wigzell var utredare i den sk Barnkyddsutredningen, (Lag om stöd och skydd för barn och unga) (LBU) och lämnade sitt förslag 16 juni 2009 till regeringens äldre och folkhälsominister Maria Larsson.

Barnskyddsutredningen var det mest kreativa och rejäla som skedde inom den sociala sidan under alliansregeringens förra fyra år. Den gamla LVU och SOL (Socialtjänstlagen) skulle uppdateras och anpassas utifrån barnens perspektiv. Jag minns att jag skrev om detta i flera sammanhang, efter att ha läst utredningen insåg jag redan då att det största hotet mot utredningen var ekonomin. Att genomföra Barnskyddsutredningens förslag kostar pengar och måste få kosta pengar. Problemet är bara att de pengar som skulle kunna läggas där hamnar på´skattesänkningar och andra sk tunga investeringar i samhället. I valet mellan industri- och sysselsättning och omhändertagna barn och ungdomar, väger valet lätt. Den senare gruppen får vänta till 2012.

I media har visats upp barnen från Marks Kommun som blev schackpjäser i ett socialt spel där politiker och socialsekreterare visade samma brist på kompetens. Barnen placerades som små i ett familjehem som kom att bli det enda hem de visste om. Efter fyra år beslutas att de skall återförenas med sin biologiska mamma. Det misslyckas och barnen kommer i jourfosterhem och slutligen i ett nytt fosterhem.

Marks Kommun har fått 30 anmälningar, men Marks Kommun är inte de enda som gör de här misstagen. Läste om någon som undrade hur en lag kan vara så olika beroende på kommun och stadsdelsnämnd.

Det är det som är problemet, socialtjänstlagen tolkas utifrån regelverk som blir lag, det saknas nationell grundsyn på vilka kriterier som skall gälla för barn och ungdomar som omhändertas eller placeras i familjehem. Och problemet ser lika ut i Stockholm, Norrland och Skåne.  Att det här fallet hamnade i rampljuset berodde på en envis fostermamma och anmälningar. Men i vissa fall som i Rebellrobbans kamp för att få hem sin son, är intresset ljumt. Trots att REbellrobban utsätts för ett socialt justitiemord.

Men mest skrämmande nu är att Regeringen nedprioriterar barn och ungdoms rättssäkerhet. Att en ny barnavårdslag flyttas fram. Det var väl inte det som Kerstin Wigzell tänkte sig 2009 och knappast heller Maria Larsson ansvarig minister.

De flesta har väl vare sig läst eller ens hört talas om Barnskyddsutredningen så det är värt utifrån det som hänt i Marks Kommun och pågår lite varstans att summera utredningens viktigaste frågor.


Förslaget innebär att bestämmelser som rör barn i socialtjänstlagen (SoL) och samtliga bestämmelser i lagen om vård av unga (LVU) förs samman i en särskild lag. Den nya lagen föreslås heta lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU).

– En samlad lag blir lättare att överblicka och förstå för dem som berörs, säger utredaren Kerstin Wigzell. Barnperspektivet blir tydligare och den sociala barn- och ungdomsvården lyfts fram som det betydelsefulla och komplexa område det är.

Barnskyddsutredningen föreslår drygt 40 förändringar eller kompletteringar av nuvarande bestämmelser.

  • Barn ska få utökade möjligheter att kunna tala med och få hjälp av socialtjänsten, oberoende av vårdnadshavarens samtycke. Exempelvis ska barn över 15 år kunna få hjälp även om föräldrarna motsätter sig det. Socialtjänsten ska också, när hänsyn till barnets säkerhet så kräver eller om det är barnets önskan, kunna avvakta en kortare tid med att underrätta föräldrarna om att man inlett en utredning.
  • Den som misstänker att ett barn far illa ska, i samband med anmälan, kunna påkalla ett möte med socialtjänsten och den familj som berörs i syfte att öka öppenheten mot familjen och stärka samarbetet mellan myndigheter. Socialtjänsten får sedan ta högst 14 dagar på sig för att besluta om en utredning ska inledas eller inte. Rättssäkerheten ökar genom att förfarandet blir mer enhetligt och förutsägbart. Den som har gjort en anmälan ska också kunna få information om socialtjänstens beslut.
  • Socialtjänsten ska kunna följa upp ett barns situation, även när föräldrarna motsätter sig detta, om det finns befogad oro för att barnet far illa samtidigt som laglig grund för tvångsåtgärder saknas. Det kan gälla efter en avslutad utredning, där föräldrarna avvisat insatser. Det kan även gälla en situation där föräldrarna tagit hem sitt barn från en frivillig placering i familjehem eller på institution och samtidigt avvisar andra insatser.
  • Varje barn som omhändertas ska få en egen socialsekretare, som ska besöka barnet minst fyra gånger per år och så långt som möjligt föra enskilda samtal med barnet. Socialsekreteraren ska ha ett särskilt ansvar för att följa vården av barnet och för kontakten med barnet under omhändertagandet. Barnets socialsekreterare bör ha en självständig ställning gentemot den som vårdar barnet, för att inte riskera att barnets intresse får stå tillbaka av hänsyn till familjehemmet eller institutionen.

Familjehemsföräldrar som övertar vårdnaden om ett barn ska ha rätt till fortsatt stöd från den kommun som placerat barnet i hemmet. En överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna innebär ett starkare skydd för barn som långsiktigt behöver bo kvar i familjehemmet. Familjehemsföräldrar kan idag tveka inför en vårdnadsöverflyttning med hänvisning till att man är orolig för att förlora socialtjänstens stöd.

  • Socialnämnden ska vara skyldig att ha rutiner för att förebygga, upptäcka och hantera risker och missförhållanden. Det är nödvändigt att en verksamhet som har till uppgift att skydda barn har tillförlitliga system för kontroll av säkerheten i den egna verksamheten. Det kan t.ex. gälla anmälningar som försummats på grund av bristande rutiner för hanteringen eller övergrepp på omhändertagna barn, där socialtjänstens kontakter och insyn brustit.

– Det gäller dels att inse att oacceptabla händelser alltid kommer att kunna inträffa dels att göra allt för att undvika att så sker, säger Kerstin Wigzell.

  • Socionomexamen ska krävas för sådana arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården, som innebär att utreda och bedöma ett barns behov av stöd och skydd samt att följa upp insatserna för barnet och barnets situation. Socialsekreterare som saknar tidigare erfarenhet ska få lämplig introduktion i yrket.

– Det är självklart att socialsekreterare ska ha hög kompetens, med tanke på föräldrars och barns rättssäkerhet och berättigade krav på kvalitet i verksamheten, enligt Kerstin Wigzell.

På längre sikt bör specialistkompetens krävas för uppgifterna. En specialistutbildning om minst ett år föreslås införas inom högskolan.”

Jag tillhör en av många i den sk Vanvårdsgruppen i Sverige, jag hade hoppats att vår historia skulle gett större genomslagskraft också i regeringen, men helt klart är att Vanvårdsfrågor väger lätt och fram till regeringen får pengar över till att skydda barns och ungas trygghet, kommer fall som i Marks Kommun att fortsätta, Rättsövergrepp runt om i landet fortsätta i tysthet. Det är bara att konstatera att barn som hamnar i samhällets vård har ett lågt värde i jämförelse med sk tunga frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s