s-debatt som bär vart då?

Nu verkar det viktigare inom sociademokratin att diskutera Primegate, hurvida man är höger eller vänster inom partiet, om man tycker att det behövs pengar eller ej för att kunna genomföra reformer etc.

Jag ser ett parti som allt mer tappar mark, förlorar kontakten med verkligheten. Verkligheten sitter där ute, den ena välburgen och rund medan andra är slimmade och fattiga. I sista riksdagsdebatten för jul försvann hoppet om en anständig ersättning för arbetslösa och sjuka, som en följd av att opositionen inte kunde ena sig. Med andra ord den borgliga regeringen fick fortsatt gehör för svältgräns av människor som inte kan komma ut i jobb eller är för sjuka för att vara friska.

Jag tror att i en tid inför jul med alla barn 350 000 som inte kommer att få den jul som riksdagen och regeringen kostar på sig spelar det väldigt lite roll om primegate, om betalda konsultuppdrag eller ej. För alla de människor som kämpar dagligdags mot socialförvaltningar som inte betalar ut bidragen innan jul, för dem som försäkrats ut och inte får några pengar alls blir den sk debatten inom socialdemokratin ett hån.

Vi behöver ett samhället som genererar pengar, en industri som utvecklas. Vi behöver fler arbetstillfällen som är betalda och inte besätts av gratis eller ärligare sagt slavarbetare. Socialdemokraterna hade haft en sista möjighet att visa sitt alvar i måndagens riksdagsomröstning. I det här fallet kan inte skyllas på vare sig fria debattörer, primegate eller annat utan helt enkelt bristen på att inte samorda kampen med de V och Mp I de här frågorna.

Vi lever i ett samhället där en stor procent tror på ständigt lånade pengar för att konsumera allt från plattv till bostad, bil, semestrar etc och ett där många inte ens kan sätta sin fot på banken för att de t.ex nekas konto, svälter sig själva till döds för att få vardagen att fungera. Det är den första hälften som kan kosta på sig debatten om svek eller inte. För den som aldrig levt i skuggan är det svårt att förstå skillnaden.

Jag är enfaldig nog att tro att socialdemokratin behöver en samlande ledare, som vare sig är höger eller vänster utan snarare socialdemokrat. Socialdemokratin har vilket jag tidigare skrivit, alltid samverkat med det stora kapitalet, därav kritiken från småföretagarna som alltid känt sig klämda av socialdemokratiska regeringar.

Jag vill som socialdemokrat ha ett parti med visioner och som steg för steg visar vägen mot hur vi når ett samhället där vi får en större delaktighet. Där man inte piskar redan döda hästar att trava och där man inser att vissa människor kommer aldrig att bli A-människor eller tillräckligt ursäkta uttrycket Elitistiska  för att passa systemet. Det kommer alltid att vara en marginell grupp men ändå människor av kött och blod.

Det finns många frågor där socialdemokratin svikit, som att i tider av god ekonomi dra på med kostbara reformer som i kristider bantas ner till ingenting. Skolan, äldrevården, socialtjänsten och barnomsorgen är några områden som hela tiden fått betala samhällets upp och nedgång. Så är det nu också med bara den skillnaden att man inte satsar alls. Den socialdemokratiska regeringen började själva tillåta utförsäljning av statliga företag, avknoppningar inom offentlig verksamhet. Ja till friskolor, misslyckade bostadspolitik mm.

Man kunde tidigt stävjat miljardvinsterna inom friskolorna genom att reglera dem, man kunde ha skapat skydd för allmännyttiga bostäder, man kunde ha skapat en skola med kunskap i främre rummet utan att frångå sin ideologi.

Jag blir uppriktigt förbannad på en debatt som handlar om hur vi kommer vidare, återvinner förtroendet. Hur vi kräver att våra riksdagsvalda skall arbeta. Inte minst kan man kräva att riksdags och socialdemokrater i förtroendeställning svarar på frågor och brev. Jag skrev till MP i en fråga och fick svar tre dagar senare. Bland mina socialdemokratiska förtroendevalda har hit tills ytterst få svarat.

Det finns ett skriande förakt för den vanliga människan inom politiken och när jag använder ordet nomeklatur tycker jag att det passar in i allra högsta grad hos socialdemokratin. Så länge vi är skyddade av apparaten klarar vi oss alltid oberoende hur stora felstegen än är.

Jag orkar inte hänvisa till andra bloggare, men det finns en rad av oss som skriver kring detta. Men nu kanske  det måste bli mer verkstad än snack.

 

Ett svar till “s-debatt som bär vart då?

  1. Dj-vligt bra skrivet. ”Jag vill som socialdemokrat ha ett parti med visioner och som steg för steg visar vägen mot hur vi når ett samhället där vi får en större delaktighet. Där man inte piskar redan döda hästar att trava och där man inser att vissa människor kommer aldrig att bli A-människor eller tillräckligt ursäkta uttrycket Elitistiska för att passa systemet. Det kommer alltid att vara en marginell grupp men ändå människor av kött och blod.” Vi är nog ganska många som instämmer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s