Just nu är ljudet av den frånvarande socialdemokratiska oppositionen öronbedövande."

Det är tyst på opositionen. Fd ordförande Göran Persson, uttalade ofta att deb borgliga opositionen var svag när han satt i regeringen. Idag är det tvärtom. Socialdemokrater, V och MP gömmer sig som tysta möss bakom riksdagstaburetterna. Inte ens en ostbit lockar fram det gäng som en gång tänkte sig styra Sverige.

Man måste fråga sig om SD är skälet till att opositionspartierna inte agerar, OM så är, visar det på feghet och bristande mod att inte slåss för sina frågor, även om det skulle innebära att SD röstade på deras förslag. Nu tror jag eller hoppas åtminstone att detta inte är skälet. Snarare verkar det vara tid för omplåstring inom de två förlorande partierna, medan MP avvaktar vart de skall sälla sig i politiken. Men hur länge skall man slicka såren.

Fokus har ett intressant inlägg med rubriken ”Öppet mål för socialdemokratin” där Anders Billing väldigt sakligt tar upp den tysta opostionen med betoning på socialdemokraterna. ”Ekot av det som inte hörs är ofta det som märks mest. Just nu är ljudet av den frånvarande socialdemokratiska oppositionen öronbedövande.” Tydligare och mer poetiskt kan det inte uttryckas. Det behövs inga överbegåvade analytiker för att konstatera att många väljares förtroende för Reinfeldt knappast bottnar i deras kärlek till allianspolitiken utan snarare att de känner trygghet i Lillefar som ändå förmår att styra landet. I bristen på motförslag, aktiviteter i Riksdagen och ute på partikanslierna utgör inte Sociademokratin något regeringsalternativ inom överskådlig tid.

Om det ligger en sanning i Maria Wetterstrands uttalande om att krossa Socialdemokratin torde hon ha lyckats genom den omöjliga mesalliansen mellan MP, S och V.

Anders Billing menar att socialdemokrains problem inte handlar enbart om bristen på partiledarkandidater utan är betydligt djupare.’.

Men jag pratar här inte om något obskyrt politikområde, utan vänsterns kärnfråga – statens förhållande till kapitalet. Närmare bestämt: gränslandet däremellan, som privatiserad offentlig verksamhet och statlig reglering av marknader.” Han tar upp en rad frågor som borde ha varit naturliga för partier i oposition att ta tag i som

  • Vinterns snökaos har – för andra året i rad –blottlagt stora problem i avregleringen av järnvägen, liksom SJ:s status som bolag med vinstintresse.
  • Svenska dagbladet har i en artikelserie visat på problemen med missbruket av värktabletter. Samtidigt har SVTs nyhetsprogram påtalat stora brister i tillgängligheten av mediciner för patienter. Båda ställer stora frågor om avregleringen av apoteksbranschen.
  • Elpriset har under vintern nått nya rekordnivåer, vilket åter ställer stora frågor om den marknadens avreglering, som ju tvärtom skulle ge lägre priser.
  • Det kanske allvarligaste problemet för den borgerliga regeringen kom i början av december när den så kallade Pisa-rapporten från OECD visade hur resultaten hos svenska skolelver rasar jämfört med i andra länder. Helt uppenbart har friskolereformen bidragit till problemen för den svenska skolan. SVTs Uppdrag granskning har också förtjänstfullt påvisat stora brister hos flera friskoleföretag, liksom hos myndigheternas uppföljning av branschen.
  • Till detta ska läggas att den svenska finansbranschen under kreditkrisen var på gång att kollapsa för andra gången på 15 år (Kaupthing Sverige, Carnegie och HQ gick under – SEB och Swedbank var på vippen att göra det).

Punkterna är hämtade ur Anders Billings artikel, men det finns fler frågor, som Sjukförsäkringen, Arbetslöshetskassan, Bemanningsföretagen som tar över allt mer, Alliansens ambitioner att sälja ut det lilla som är kvar av statligt ägande inom näringslivet.

Svenska folket fick betala bankkrisen, Svenska folket får betala EUs havererade Euroekonomi och ändå har Folkpartiet mage att säga att Sverige skulle bli starkare med euron som valuta. Var skulle Sverige hamna i framtiden om planerna på två lag ett A för starka ekonomier inom EU och ett B-lag för de mindre lyckade.

Är Regeringens beredvillighet att medverka att rädda Euroekonomin en framtida försäkran för att kvala in i A-laget och få en klapp på huvudet?

Strax före juluppehållet i Riksdagens diskuterades socialförsäkringsfrågorna, det var de frågorna som socialdemokratin lyfte fram inför valet. I Riksdagen vann allianens förslag med ytterligare försämringar och jag väntar otåligt på att någon ur opositionen skall ge en förklaring till varför man lade sig utan strid. Och varför man så pinsamt tyst inte pratar om det.

Ingen pratar om att Försäkringskassan nu skall ha den övergripande makten över läkarkåren vad gäller att bedäma människors arbetsförmåga, vilket redan innan detta trädde i kraft den första januari,  har inneburit katastrof för många dödligt sjuka.

Den sk Arbetslinjen där den som inte platsar in på den öppna arbetsmarknaden eller tas emot där, förväntas arbeta för 180 kronor om dagen. Där arbetsgivare som tar emot sk fas tre inom  Aktivitetsstödet får 200 kr skattefritt per dag och arbetslös. Officiellt skall pengarna användas för handledare, men flertalet som åtnjuter statlig ersättning har ofta ingen anställd förutom de arbetslösa.

Inom en trängre krets i bloggisfären talas om tillväxtpolitik. Få utanför bloggvärlden och det Göran Hägglund kallar verklighetens folk vet knappast om att det pågår en debatt, mer än när de ser Aftonbladets sk avslöjanden som snarare lägger än mer kol på elden och krisen inom socialdemokratin än lyfter debatten där den hör hemma. Vart vill vi med Sverige?

Jag håller med om att tillväxtpolitik är viktig, men jag kan inte se att svensk industri utgör kärnan i detta. Svensk industri blir allt mer internationaliserad och ägandet ligger till stora delar i andra delar av världen. Tillväxt måste alltså ske genom inovationer, satsningar på nya områden och där fanns en bra tanke i det RödGröna resonemanget  när man talade om den gröna tillväxten. Det är inom miljöområdet som Sverige skulle kunna växa och bli starkt. Nu gör ju också Maud Olofsson anspråk på sådan satsning, även om tonen dämpats betydligt sedan valet. Men var finns den granskande journalistiken på hur det ser ut i verkligheten.

Den bistra vintern har hit tills inneburit katastrof för kommunikationerna i mellersta och Södra Sverige. Dåligt underhåll av spårvägar, tåg samt urusla inköp av tåg som inte fungerar i en svensk vinter. Vi kan skicka folk till månen men vi kan inte beställa tåg som är gjorda för vinter. Det skulle troligen vara bättre att utveckling av tåg och allmäna färdmedel utvecklades i Sverige än köps från länder där begrepp vinter är minimalt.  Jag tror att ett skäl till tystnaden kring det här problemet beror på att det var en socialdemokratisk regering som splittrade SJ, delade upp det i flera sk affärsområden. En uppdelning som gör att ingen behöver ta ansvar.

Det var under socialdemokratin som man började lägga ner serviceanläggningar för tågen, inte minst SJs egna verkstäder. Det var inte det borgliga STockholm som avskaffade verkstäderna för Tunnelbana och bussar. Det skedde under en socialdemokratisk allians med moderaterna i Stadshuset.

Det är alridrig för sent att säga förlåt och heller inte försent att göra avbön på politiskt dumdristiga beslut. Jag har tidigare sagt att det borde finnas en sanningskommision inom Socialdemokratin, jag vidhåller det.

Under tiden som Björnen sover i sitt lugna bo, mössen gömmer sig i riksdagsbänkarna, går striden vidare inom S om vem eller vilka som skall leda partiet. I mars vet vi. Det är två månader lite drygt, under den tiden kommer vi att leva vidare med noll oposition, jag slutar med Billings vackra men mycket allvarliga rader ”Just nu är ljudet av den frånvarande socialdemokratiska oppositionen öronbedövande.”

 

6 svar till “Just nu är ljudet av den frånvarande socialdemokratiska oppositionen öronbedövande."

  1. Varför förs inte den politiska debatten så att den inkluderar folket?Varför så tyst om dom livsavgörande frågorna om framtiden och ideologiska skillnader… och alla brännande, heta, aktuella frågor som ingen vågar ta i offentligt…Eller är det en tanke att politiken görs upp, formas och verkställs i dunkla rum långt från folket, som bara vart fjärde år behövs för låtsasdemokratin och serveras då ett fåtal liknande valalternativ…Vad händer egentligen?

    • det är en fråga man måste ställa till politikerna men det krävs också delaktighet av fler människor. Vi får den politik vi förtjänar genom att inte delta eller medverka. det är den bistra sanningen. politik kräver delaktighet, mao måste fler tvinga sig in på den politiska arenan.

  2. Där tar det stopp. Den politiska arenan har effektiva dörrvakter…Varför tar inte oppositionen upp frågor om utförsäkring, nyfattigdom och att många människor far illa…Varför utmanar inte oppositionen högerns värderingar och världssyn…Varför låter oppositionen – om den alls låter – som Alliansen…Är det så illa att det bara får finnas ett sätt att se på världen. Högerns, USA:s och den råa kapitalismens?Säg det i så fall! Då vet vi åtminstone var ”fienden” finns… eller ska vi inte få veta det?

    • det krävs också folklig resning, alltså ett seriöst grepp på oposition från folket. o då menar jag aktivt, demonstrationer, strejker, markeringar men så länge en majoritet klarar sig med bara skattelättnader måste den andra gruppen bli tydligare. man måste tala om att alla kan hamna i en svår situation också de sk medelklassmänniskorna. om tex människor som haft det bra trädde fram och berättade om att livet kan bli annorlunda vid sjukdom etc kanske vi skulle få en annan debatt

  3. Det är sant att det behövs en folklig resning, men dom som behöver resa sig mest orkar inte… då måste nå´n annan föra deras talan. OPPOSITIONEN!Att strejka är ju riskabelt och olagligt… facken är köpta av arbetsgivare, allianstankar och kapitalet.Demonstrationer… kanske om dom görs varje dag… som du säger då krävs engagemang, logistik, talare…Markeringar? Bloggar… insändare…Historiskt sett har aldrig dom gjort uppror som haft mest anledning – dom har inte klarat av det – utan medelklassen som upptäckt att deras liv kan förändras till det sämre……som du påpekar, det är det medelklassen behöver påminnas om idag också! Vem gör det på ett trovärdigt sätt och blir sedd/hörd i den massiva borgerliga propagandan?Här finns utrymme för vänsterpolitrasket! Om det finns…

  4. Jag fattar inte hur ett så väletablerat och stabilt parti som (S) kunde sänka sej så totalt. Det är en gåta för mej. Börjar tro det är medvetet….Jag stönade högt när Mona Sahlin blev partiordförande. Som inrikesminister skulle hon nog passa. Hon är en erfaren politiker. Men absolut inte som partiordförande och kanske en framtida statsminister. Det hade blivit katastrof och det var bra att hon avguick.(S) måste tillbaks till sin gamla, välkända ideologi. Helst i Olof Palmes anda. Jag hade velat sett Margot Wallström som statsminister. That’s my opinion.Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s