Jag gillar Ulricas debattinlägg i Aftonbladet

Ulrica Schenström må vara moderat, anställd inom PR, sparkad ur Reinfeldts regeringe men den debattartikel hon skrev i fredagens Aftonblad är bland det mest säkra och sakliga jag läst på länge om Socialdemokratin. Det som kan göra mig ledsen är att inte en ur socialdemokratins eget led kunde skriva detta. Ett inlägg utan sårande inslag, personpåhopp. Ett inlägg med eftertanke och som jag upplever det äkta genuint intresse i en debatt som normalt inte borde höra hemma hos Ulrica.

Problemet som jag tidigare skrivit är alla som diskuterat socialdemokratins framtid, vänster, höger, namnförslag, spekulationer, anklagelser oberoende vilken källa det kommit ur. Jag har kunnat känna irritation när ledarskribenter på tidningar långt från socialdemokratin tycker och tänker, men

”En ny S-ledare måste brinna för sina åsikter!”

tycker jag är precis det som många idag dissade s-debattörer försökt föra fram om än inte i mina ögon lika klart och genomtänkt som i ovanrubriken.

”S – som länge varit det maktbärande partiet och sällan sett sig behöva leda en idéutveckling – verkar dock ha satt större tilltro till att regeringen ska göra bort sig och förlora valet än till att det egna partiet ska kunna vinna. Det är en strategi som de borgerliga partierna satte sitt hopp till under årtionden med välkänt resultat.” Hon skriver utifrån kunskap och erfarenhet från borgliga partier och kan sätta jämförelser som inte diskvalificerar socialdemokratin som parti,  utan snarare ett starkt behov av att poängtera nödvändigheten av ett livskraftigheten hos ett parti som betytt och som beviserligen kan betyda oerhört mycket fortfarande.

När Ulrica skriver att det första steget inte måste vara en partiledare som direkt skall bli statsminister, tror jag inte det är för att inte utmana Reinfeldt utan snarare för att man inför en come back skall ha så mycket bakom sig att den som leder partiet för den tillit och beslutssfär som krävs för att bli en skicklig opositionspolitiker. Idagsläget kan jag inte känna att Statsministerposten är det viktigaste heller även om jag är socialdemokrat, jag kan känna att vi behöver en oposition som kan vinna folket och som kan bli en tuff utmaning för regeringen och riksdagen.

Alldeles för lite inom socialdemokratin handlar idag om detta och tonvikten ligger på en blivande statsminister. Som nykter alkoholist finns talessättet en dag i taget, jag tror att vi kan överföra det till den socialdemokratiska debtten och målet. Att succesivt bygga upp underifrån, skapa starka positioner och stöd som går också utanför den klassiska väljarkåren. För detta behövs målmedvetet arbete och tålamod. Debatt och transparans.

Först kommer den jobbiga processen att ta fram en korrekt bild av det egna partiet och jämföra den med självbilden. Kort sagt: Är den bild man själv ser i spegeln densamma som väljarna ser? De brister som man sedan finner måste lösas för att partiet ska bli trovärdigt.

Det andra är att tänka igenom vad syftet med partiet ska vara i den tid vi nu lever i, och framöver. Vilket är uppdraget?

En samhällsanalys som både de egna väljarna och de man hoppas kunna vinna känner igen sig i är grunden. Utan den spelar taktik, pengar, PR och annat mycket liten roll. Därtill måste vägen till den nya politiken stakas ut för att man inte ska fastna i interna maktkamper mellan vänster och höger eller motverkas av de negativa uppfattningar och fördomar väljare har om partiet. Full kraft bör i stället läggas på att söka lösningar på de problem som är vår tids stora frågor.”

Visste jag inte bättre skulle jag tro att Ulrica Schenström är köpt eller mutad av Socialdemokratiska idesmedjor…en liten motsats till den sk Primegateaffären. 

Nu tror jag att varje klok tänkande politiskt kunnig och medveten inser vikten och nödvändigheten av fungerande oposition. Ulrica skriver själv att det borgliga blocket var dåliga på detta under sin tid och manar till att inte upprepa misstagen.

Ulrica Schenström:

”En ogenomtänkt och forcerad förnyelse kan däremot skada partiet. Om ledande företrädare med ansvar för politiken som förlorade valet plötsligt kommer på att den var fel, eller påstår sig ha vetat det hela tiden, sänker det förtroendet. Likaså kan man inte byta till en vinnande politik utan att först ha identifierat vilka de stora samhällsproblemen är och hur partiet ska förändras för att få förtroendet att lösa dem.

I sökandet efter en ny partiledare kan man inte bara leta efter någon som kan vara statsminister från första dagen på jobbet. Sök i stället en person som brinner för sina åsikter – en som vill förändra och förbättra för människor. Då kan en person som verkligen vill bära människors förtroende och lösa samhällsproblem ta uppdraget och inte bara någon som vill få eller kan få makten.”

Jag uppmanar alla som har en seriös debattådra att läsa debattinlägget och ta det till sig. Jag inser givetvis att man inte får skriva att en ”moderat” eller sympatisör till de borgliga kan ha rätt, men jag är inte sämre än att jag åtminstone kan se att också andra människor har kloka synpunkter och att vi kan lära av varandra.

Jytte Guteland, ordf i SSU skriver idagens Aftonblad om faran med höger och vänsterdebatt inom socialdemokratin. ”2010 avslutades på ett för Socialdemokraterna olyckligt sätt genom ”Primegate”, med den efterföljande höger- vänsterdebatten inom partiet. Den debatten skadar. Både eftersom den gör folk rädda att sticka ut hakan, men också eftersom den bygger på en falangindelning som redan har skadat SSU och som nu riskerar drabba partiet.”

Jytte väl medveten om vad diskussioner om falanger kan innebära och har inneburit inte minst för SSU. Under den tiden jag var med fanns också denna debatt. Allt för radikala uteslöts och de mer anpassningsbara och konservativa gick vidare till partiorganisationen. Dem som man inte kunde göra sig av med de sk Röda blev aldrig några partibossar eller ens föreslagna till strategiska platser inom partiet. Kan fortfarande inte glömma hur illa Kenth Högström i Hudiksvall blev behandlad, istället för att man hade lyssnat och tagit till sig.

Till skillnad från Ulricka Schenström, fokuserar Jytte på att vinna valet och leda landet. Med ungdomlig iver att komma tillbaks gör man detta, men vi måste ställa oss frågan. Vad kan vi prestera, vad kan vi utföra och vad kan vi ge för att vinna människor tillbaks. Det är inte säkert att detta är möjligt ens till 2014 och om så inte är…kanske vi får acceptera detta. Låt oss bygga en stark oposition som inte är tondöv och dövstum, en oposition med ideer och bärkraft. Vad är det vi skall presentera inom fyra år som kan få människor att rösta på just oss?

Jag tror inte vi behöver arvtagare till Göran Persson, jag tror inte vi behöver faderliga gestalter som Österberg från Skinnskatteberg (som jag persoligen ifrågasätter som lämplig för ordförandeposten) Jag tror vi behöver en person som vågar sticka ut näsan, har ideer, orkar ta striden med alla konservativa socialdemokrater och ändå stå pall. En person som brinner för jobbet och kallet som ordförande. lika mycket som han hon brinner för de små och utsatta, marginaliserade och som kan sätta in tillväxt och ekonomi i ett sammanhang som också gör att våra minsta överlever.

3 svar till “Jag gillar Ulricas debattinlägg i Aftonbladet

  1. En fet tumme för ett suveränt inlägg!Regeringen Reinfeldt anser troligen att om någon säger något gott om oppositionen och ger råd och tips, så är man en förrädare. Det var väl därför hon åkte ut. Man tål inte att någon tänker utanför partilinjen.Man kan hoppas att denna ivriga och faktiskt ganska duktiga politiker inser hur läget är och byter läger…..Östberg är nog bra, men han ser lite grå och tråkig ut, men har samma pondus som G.P. Men han har en gedigen erfarenhet och kan ta vilken diskussion som helst.Jag skulle gärna vilja ha Veronica Palm, men hon kanske måste växa till sej en mandatperiod? Hon anses av gråsossarna och högersossarna alltför mycket vänster. Men det är just vad jag tror (S) behöver. Visa en klar skiljelinje mot (M & Co).Regeringen Reinfeldt gillar inte yttrandefriheten, det märks. Nu, efter att de sitter i en andra omgång, kan de också ändra på grundlagarna och det märks ju tydligt att dessa redan naggats i kanten. Allt för mycket och det är skrämmande. Vad kommer de göra dessa 3½ år, förutom det elände de ställt till med redan, för så många människor? De vill ju ha ett 2/3-samhälle och deras största idol är den psykopatiske Radetzki…Har du sett intervjun Janne Josefsson gjorde med karln (han är ju professor i nationalekonomi)? Det var skrämmande, mycket otäckt. Att gå en sån framtid till mötes är både rent fascistiskt och fullständigt känslokallt. Usch!Både Hemimamma och jag har länken till intervjun i våra tidigare inlägg.Ha det bästKao

  2. (Fattar inte varför min” tumme” inte fäster här)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s