Skattesänkning före barnvårdslag – allianspolitik

För några dagar sedan uttalade Fredrik Reinfeldt löften om nya jobbskatteavdrag 2012. Den svenska ekonomin går bättre än väntat och dem som förtjänar skall också varda givet – skattesänkningar. Sverige går bra och folket jublar över beskedet, olika undersökningar visar att svensken tycker det är bra med förslaget, alla vill ha mer men ändå upprätthålla samma sociala villkor och reformer som tidigare. Välfärdssamhället skall växa men vem skall betala.

Om Svenska Staten nu har en så god ekonomi borde inte då överskottet läggas på områden som hit tills varit underfinansierade eller inte finansierade över huvudtaget, som t.ex Barnskyddsutredningens genomförande. I snitt omhändertas 4-5 procent av de svenska barnen årligen. I vissa fall är det rätt och riktigt att omhänderta, men barn som sköts i samhällets vagga kräver extra uppmärksamhet på att de får den hjälp och de rättigheter man har rätt till. Som garanti för att placeringar sker enligt barnens önskan och behov, att tillsyn och rättssäkerheten stärks.

Inför höstens riksdagsarbete var vi många som hoppades att Barnskyddsutredningen skulle finnas med på propositionslistan över årets arbetet. Men så var inte fallet. Ordförande i Riksdagens Socialutskott, Kennet Johansson (C) sa i ett debattprogram i TV,  att frågan troligen inte kommer upp före 2012 då det saknas pengar.

På Socialdepartementet säger man att  i dagsläget,  vets det inte när Barnskyddsutredningens arbete kommer upp på dagordningen. Frågan bereds (detsamma som allt från sitta och tänka till att ev slutföra något) mao ett tomt ord för att inte någon vet vad som händer. Däremot hänvisas till att vissa ändringar gjorts, som tillsynslagen vilket innebär att Socialstyrelsen skall kontrollera HVB och Statliga SIS-hem oftare, minst fyra gånger om året.

Barnskyddsutredningen  som skall leda till en lagen om stöd och skydd för barn och unga, är troligen en av de viktigaste utreningarna om gjorts av alliansregeringen, förutom Upprättelseutredningen vars betänkande lämnas första veckan i februari, och skulle leda fram till en säkrare hantering av barn och ungdomsärenden vid landets socialförvaltningar.

Hit tills har jag inte hört en enda riksdagsledamot ta upp frågan om Barnskyddsutredningen eller krävt att regeringen skall lyfta upp den för beredning i ordets bemärkelse.  

I juli 2011 träder förstärkningen av Lex Sarah i kraft som innebär att ”Den som misstänker att ett barn far illa ska, i samband med anmälan, kunna påkalla ett möte med socialtjänsten och den familj som berörs i syfte att öka öppenheten mot familjen och stärka samarbetet mellan myndigheter. Socialtjänsten får sedan ta högst 14 dagar på sig för att besluta om en utredning ska inledas eller inte. Rättssäkerheten ökar genom att förfarandet blir mer enhetligt och förutsägbart. Den som har gjort en anmälan ska också kunna få information om socialtjänstens beslut.

Enligt utskottets uppfattning pågår det således ett omfattande arbete för att öka skyddet och stödet för barn och unga i socialtjänsten. Riksdagen bör inte föregripa detta arbete. Motionerna So211 (m), So522 (fp) yrkandena 1–4, 6, 8 och 9 samt So619 (s) yrkande 22 får anses åtminstone delvis tillgodosedda och avstyrks.” (skrivet 2009)

Ändå är det bara det som inte behöver finansieras som tagits upp. Ansvaret ligger på kommunerna.

Anledningen till att det brådskar med Barnskyddslagen är för att det trots historisk kunskap Om Vanvården inom den Svenska Social och Barnavården, inte sker särskilt mycket i landet. Fortfarande begås övergrepp mot barns rättigheter ute i socialdistrikten, barn far fortfarande illa vid placering i familje- och HVB hem. Ungdomar utsätts för felbehandling på de sk SIS institutionerna. Brister i utbildning och kompetens präglar socionomutbildningen eller alternativt får de inte lära sig hur verkligheten ser ut. Att lokalpolitiker stiftar egna lagar som skyddas JO.

Här kommer några av utredningens  punkter:

  • Barn ska få utökade möjligheter att kunna tala med och få hjälp av socialtjänsten, oberoende av vårdnadshavarens samtycke. Exempelvis ska barn över 15 år kunna få hjälp även om föräldrarna motsätter sig det. Socialtjänsten ska också, när hänsyn till barnets säkerhet så kräver eller om det är barnets önskan, kunna avvakta en kortare tid med att underrätta föräldrarna om att man inlett en utredning.
  • Kommuner ska vara skyldiga att ha tillgång till öppna insatser för barn och familjer med olika behov av och rätt till stöd och skydd. Kommuner ska därutöver kunna erbjuda insatser (service) t.ex. i form av familjestödsprogram, på ett enkelt och obyråkratiskt sätt, utan föregående utredning och behovsprövning.
  • Socialtjänsten ska kunna följa upp ett barns situation, även när föräldrarna motsätter sig detta, om det finns befogad oro för att barnet far illa samtidigt som laglig grund för tvångsåtgärder saknas. Det kan gälla efter en avslutad utredning, där föräldrarna avvisat insatser. Det kan även gälla en situation där föräldrarna tagit hem sitt barn från en frivillig placering i familjehem eller på institution och samtidigt avvisar andra insatser.
  • Varje barn som omhändertas ska få en egen socialsekretare, som ska besöka barnet minst fyra gånger per år och så långt som möjligt föra enskilda samtal med barnet. Socialsekreteraren ska ha ett särskilt ansvar för att följa vården av barnet och för kontakten med barnet under omhändertagandet. Barnets socialsekreterare bör ha en självständig ställning gentemot den som vårdar barnet, för att inte riskera att barnets intresse får stå tillbaka av hänsyn till familjehemmet eller institutionen.

– Samhället måste ha höga ambitioner när det gäller trygghet, omtanke, skolgång och hälsa för de barn som samhället omhändertagit, sa Kerstin Wigzell, som gjorde Barnskyddsutredningen.

Fler exempel på vad som måste tas upp:

Yngre barns rätt att yttra sig
Utredningens förslag: Den nuvarande bestämmelsen, om att
barn bör höras om det är till nytta för utredningen och det kan
antas att barnet inte tar skada av att höras, ska upphöra. Det ska
framgå av LBU att barnet ska ges möjlighet att yttra sig om det
inte är olämpligt.

Vägledning för mer likvärdig bedömning av
anmälningar
Utredningens bedömning: Föräldrars och barns förståelse för
behovet av en utredning liksom den allmänna tilltron till anmä-
lan som instrument för att skydda barn och unga kräver ökad
förutsägbarhet när det gäller på vilka grunder beslut om utred-
ning fattas. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Socialstyrelsen
bör utarbeta vägledning för att uppnå en mer likvärdig bedöm-
ning av vilka typer av anmälningar som i normalfallet bör för-
anleda en utredning.

I samband med att Upprättelseutredningen presenterar sitt betänkande i februari kommer enligt uppgift, ytterligare skarpa förslag att läggas till utökad rättssäkerhet för barn som placerats i Samhällets skydd.

Det är min förhoppning att riksdagspolitikerna förstår vidden av det och uppvärderar barnfrågorna.  När det gäller nedrustningen av socialtjänsten skall erkännas att detta påbörjades av en socialdemokratiskt ledd regering. Man var inte heller särskilt lyhörd eller intresserad av att granska socialtjänstlagen och LVU om hur den följdes upp ute i landet. Nu får vi hoppas att dagens S-ledamöter har lärt sig av misstagen och kan, både genom att trycka på nya lagförslag  samt acceptera kravet på ekonomisk kompensation för dem som varit vanvårdade av samhället.

Det senare torde också stå som varning till landets kommuner om att felaktigheter, okunskap och överträdelser i kombination kan leda till skadestånd. O tro mig där kommer kön av advokater vara lång.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s