Rädda SAP….en elegi över socialdemokratin

Fick ett meddelande på Facebook, från en av de eventuella kandidaterna till ordförandeposten inom Socialdemokraterna, en vädjan om att ställa upp och ”rädda” partiet. Alla medlemmar, sympatisörer behövs. Alla sätt är välkomna.

Det är väl första gången som någon ur den sk nomeklaturen skriver vädjande mail till oss föga intressanta gräsrötter. Vad säger att vi är viktigare att lyssna på nu än tidigare. Jag känner en viss sympati och sorg, över att läget blivit så prikärt att också vi som aldrig tillfrågats tidigare uppmanas att ge en röst och ge oss in i kampen för att återvinna socialdemokratin. För mig har partiet i flera år känts som Dom där uppe – Vi där nere, våra frågor har haft föga värde, vi har rört oss i en värld lång från politikens salonger och finrum.

Mycket av det jag förknippat med socialdemokrati har i flera år fått allt mindre utrymme. Omtanke om de svaga och utsatta, de arbetslösa, de sjuka de marginaliserade. Barn som far illa och har farit illa. Människor som bär med sig år av sorg och trauman över förlorad barndom.

Jag tycker om arbetslinjen, tillväxt på människans och naturens villkor. Jag är emot försäljning av vapen och utrustning som kan medverka till människors undergång. Ändå har Sverige med Socialdemokratins goda minne sålt vapen till krigförande länder, senast hittades svenska vapen både i Irak och Afgahanistan.

Jag har aldrig tyckt om att människor blivit sjukskrivna förtidspensionerade för att samhället inte kunnat ordna ett arbete man kan försörja sig på ellre inte ens idats ta tag i detta problem innan de Nya Moderaterna kastade ut gruppen i ett nytt slavarbete, utan lön och möjlighet till försörjning.

Jag har aldrig förstått att Socialdemokratin som växte upp i Industrins vagga, kunde tillåta att svensk industri rustade ner i Sverige och flyttade till länder med lägre löner. Kanske skulle man trots allt haft en annan skattepolitik för att ha förhindrat detta. Inte sänka lönerna, svenska löner var åtminstone inte särskilt höga om man jämförde med andra industriländer i Europa.

Jag har aldrig förstått att man från stor satsning på barnomsorg, skola och social satsningar på 60-talet skar ner allt till ett minimum under 80-90-talet. Att man inte kunde skydda hyresrätten som ett boendealternativ.

Att man aldrig förstått att kunskap är större än ekonomi. Att människor som hålls i okunskap aldrig får de medel som behövs för att utöva sin demokrati eller makt. Då tänker jag inte på Björklunds skola från 50-talet eller friskolor som tar våra skattepengar och placerar dem i skatteparadis. Nej jag tänker på att grundläggande kunskap som att läsa, skriva och räkna kan räcka långt också i ett högteknologiskt samhälle.

Jag har aldrig trott på att sk ungdoms- elevdemokrati är lösningen, för att lära sig demokrati behöver man grundläggande kunskaper om samhället och hur samhället ser ut. Lika väl som en förtroendevald politiker skall vara påläst och kunnig i det han beslutar om, behöver ungdomar kunskap för att föra samhället vidare.

Men jag har en stor tilltro till att ungdomar både kan och vill lära sig, om de blir motiverade och förstår vad deras kunskap kan led till. Det handlar inte om skriftliga prov, betyg i statiskt tänkande. Det handlar om att se helheter och sammanhang. Sätta in det man lär sig i ett större perspektiv. Jag har aldrig sett dagens lärare som okunniga eller en outbildade, jag har sett ambitiösa lärare med stora ambitioner vars drömmar skurits ner i samma takt som satsningar på skolan minskat.

Jag har sett hur penningsamhället utvecklat också den sk socialdemokratiska ideologin, till att bli en del av förvaltar- och penningsamhället. Ett parti som inte förmått lyfta från välstånd till delaktighet.

Mätta och nöjda människor blir engagerade! Nej inte alls, mätta och nöjda blir egoister. För när jag är mätt och däst, klappar jag mig på magen och studerar min egen navel. jag menar inte allt folk skall svälta, för det gör man idag. Jag menar att vi missade tåget med att förena ekonomisk utveckling med solidaritet och socialt engagemang. Det uppstod en nomeklatur av unga politiker som passades in i leden och som kunde föra vidare det som var vedertaget just då. Man diskuterade inte visioner, framtidssamhälle utan kortsiktiga mål.

När jag var aktiv i Fagersta Arbetarkommun förde jag fram att barn måste få kosta och att ju mer vi satsar tidigt ju lönsamare blir det i slutänden. Detta togs jag snabbt ur, medan jag i dag finner att Norrköpings Kommun jobbar just efter den modellen. Är det inte märkligt.

Socialdemokratins problem är och har varit avståndet mellan er där uppe och oss där nere. Det straffar sig idag. Nu skall vi försöka rädda vad som räddas kan. Jag läser sympatisörer som ser ökad privatisering som lösning, jag ser en massa diskussioner om att lägga sig så nära det borgliga systemet som möjligt. Men jag ser ingen som diskuterar hur vi når dem som tröttnat, gett upp, kämpar för att överleva. Jag ser ingen som ger ljus åt dem som är på väg att förlora sina bostäder, barn som ramlar ur systemet. Jag inser att vi behöver en god samhällsekonomi för att klara också undergrupperna, men det behövs hopp och tro.

Oberoende politiskt system i dag, ser jag samma som tidigare. De som fick stryk också i det socialdemokratiska styret tar stryk idag också. Vinnarna där de samma. Men vinnarna lever i ett luftslott som om att det aldrig tar slut. De ser lika kortsiktigt som de styrande politikerna…till plånboken i fickan.  Bara politikerna har bytts ut.

När jag talade om sanningskommission, var det inte tomt prat. Jag tror vi behöver det. Erkänna misstagen och felgreppen, inte bara de högtravande ekonomiska i finrummen, utan det som omfattar folkflertalet. Låta folkets röst komma till tals och att någon lyssnar.

Skall vi rädda socialdemokratin, behövs annan kommunikation och närhet till människorna i basen och inte bara till dem som kliar varandra på ryggen.

Med andra ord jag vet inte om det är värt arbetet att delta..jag måste verkligen fundera över det.

2 svar till “Rädda SAP….en elegi över socialdemokratin

  1. Bra skrivet. Själv är jag vänsterpartist och LIDER svårt efter valet och av socialdemokratiska partiets våndor. Det måste finnas ett stort och starkt (s) och ett V som (så gott vi kan) drar S vänsterut!Men bra skrivet. Ger ändå hopp.Tjo!

  2. Så bra du skriver… så skitbra du skriver… tycker ju precis likadant …;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s