Upprättelse i vanvårdens tecken

Vanvård av barn och ungdomar fortsätter, det är inget nytt, men heller inget som samhället riktigt tar till sig.

I tidningen Dagen, kan vi läsa ”Barn som vårdas på institutioner utsätts än i dag för vanvård, våld och sexövergrepp, visar en kommande utredning. Svenska kommuner medger att placerade barn fortfarande drabbas i en omfattning som ”inte är ringa”.

Jag kan inte sluta att förvåna mig över att inte Vanvårdsutredningen av tidigare äldre fall inte fått större effekt än att det får fortgå om än i ny tappning. Idag tvingas inte barn till slavarbete, men det verkar vara enda skillnaden mot den tid jag minns och dagens. Idag utstår barn sexuella övergrepp, inlåsningar, straff och inte minst feldiagnostiseringar som ger dem negativa ryggsäckar för resten av livet.

I Barnskyddsutredningen, finns förslag till hur rättigheterna för omhändertagna och placerade barn skall stärkas, i Upprättelseutredningen kommer det att finnas förslag om hur man skall skydda barnen framöver. I slutrapporten av Vanvårdsutredningen kommer det troligen ytterligare förslag.

Är det inte själva fan att inte socialtjänsten och politikerna ute i landet lever kvar i förgången tid. Att man inte har tagit till sig debatten, kunskapen och erfarenheterna från diskussioner och vittnesmål om missförhållanden för gruppen omhändertagna.

Jag kan tycka att socialtjänsten behövs, men utifrån hur bristfälligt den fungerar och framför allt så slumpartad, undrar jag om det inte är dags att bygga en helt ny organisation inom området socialtjänst. Det räcker kanske inte med socialsekreterare, beslutspolitiker, det kanske måste förstärkas på flera områden.

När en person som, en ordförande i en socialnämnd talar om blixt från klar himmel, börjar jag undra om de är både döva och blinda.

”- För mig kom det här som en blixt från klar himmel. Vi måste kunna garantera att de barn som vi placerar inte utsätts för övergrepp, säger socialdemokraten Dario Espiga, ordförande i Göteborgs kommuns sociala resursnämnd, till tidningen.”

Sara Roxell på Socialstyrelsen säger ”Socialtjänsten är ju inte där barnet är. Därför behövs regelbundna besök hos de placerade, säger hon till G-P.”

Här brister också verklighetsförankringen hos utredare på central nivå. Antalet socialsekreterare som kan besöka barn runt om i landet räcker inte till för den kontroll som behövs. När kommunerna idag sparar är det just på socialsekreterare man sparar in. Små kommuner eller stora som tex Stockholm väljer att plocka bort tjänster där klientelet är svagast – inom den sociala biten.

Jag tror det behövs volontärer eller frivilligorganisationer som ställer upp med mentorsroller för placerade ungdomar. Personer som finns i närheten och snabbt kan rycka ut vid behov. Om en en placerad med sin socialsekreterare i STockholm återfinns längst ner i söder eller norr, blir det kontorstiden och agendan som bestämmer. Under den tiden hinner mycket hända. Med en person på orten eller i den placerades närhet finns större möjligheter att få support och stöd i akutsituationer.

Men mest förbannad blir jag för att utbildningen till socionom fortfarande befinner sig på apstadiet. Evidence är ordet för dagen, men verkligheten handlar inte om evidence för den ser annorlunda ut för varje enskild person. Övergrepp, dåliga familjehem, undermåliga SIS hem har inget med evidence att göra utan att snarare samhällets ointresse att se till varje enskilt barns- ungdoms behov. Det är dyrt att ta hand om barn och ungdomar och ju äldre barnen blir dessto dyrare. Vad man idag inte inser är att det måste kosta i början för att mildra kostnaderna i slutet. Men ytterst få politiker inser detta utan väljer att skära ner i basen för att det är där det märks mest när man har besparingsprogram.

I all utbildning som har med människor att göra, framför allt inom socialtjänsten kanske man borde lära sig att lyssna mer på den grupp som omfattas av sk samhällshjälp. Det är inte alltid forskare och sk experter som vet och kan allt, och den kunskap som finns hos de utsatta glöms bort. Jag uppskattar Barnombudsmannens initiativ att låta omhändertagna barn berätta för politikerna i Riksdagshuset om vad de anser är bra eller dåligt.

Så borde det självklart vara, de som vet av praktisk erfarenhet borde rimligtvis vara mer intressanta än sk formellt utbildade experter som gör sig till talesmän för något de inte har aning om mer än i böckernas och bakom skrivbordets verklighet.

LÅT UPPRÄTTELSEUTREDNINGEN BLI STARTSKOTTET TILL ETT NYTT TÄNK OCH NYA MÖJLIGHETER ATT skydda de grupper som idag samhället tagit sitt ansvar över.

Och slutligen Vitboken om Romerna, bra, men att utesluta någon form av kompensation till Romerna är fegt av regeringen.

Ett svar till “Upprättelse i vanvårdens tecken

  1. here here!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s