….25 åring tack eller annan ung…upprättelse och vanvård suck

Det brinner på redaktionerna i Sverige. Intresset för vanvård och upprättelse är enligt rapporter rekordhögt. Presskonferensen på torsdag är fulltecknad eller vad säger man…slutsåld. Det är bra, frågan behöver upp i ljuset.

MEN önskemålen inför denna dag är märkliga. Vanvårdsutredningen handlar om människor i en snittålder av 45, samtliga intervjuade har historier som är preskriberade – alltså inte juridiskt möjligt att driva i domstol. Behovet av att göra upp med sitt förflutna kommer kring 35-40 ibland äldre. Men media har inte förstått sammanhangen. De vill ha unga omhändertagna eller fd omhändertagna, gärna kring 25 och självklart boende i Stockholm.

De skall förutom att berätta om sitt misserabla liv, också kunna uttala sig om vanvårdsutredningen och upprättelseutredningen, detta trots att många unga tyvärr inte omfattas av utredningen eller upprättelsens krav.

I de mail jag får och de är några stycken, är män som kvinnor runt 40-45. De har nyligen börjat fundera över varför och existensiella frågor. De har tidigare inte orkat lyfta sin historia i ljuset, men här händer något som gör att allt fler vill träda fram och ta tag i historien.

Om människor skall uttala sig om upprättelseutredningen bör de ju rimligtvis vara människor som vet att det pågår, har lite kunskap om vad upprättelseutredningens syfte är och var. Jag nekar ingen att prata i media, tvärtom, men jag blir lite full i skratt åt att journalister och reportrar inte har mer kunskap om det ämne de skall skriva om.

Det blir så ytligt och klyschigt när man vill ha någon ung idag, som skall uttala sig om det som varit. För tyvärr vanvården pågår i oförminskad takt, men den uppgörelse som nu ligger i ljuset är historiens vingslag och det som varit.

Vad journalisterna borde fokusera på vad gäller dagens unga omhändertagna är rättsskyddet. Att man borde ha rätt till advokat för att granska socialnämndernas underlag, som förde talan i fall där barn och ungdomar inte får det de har rätt till – trygghet när samhället träder in i föräldrars ställe. Det är nämligen det som är ett stort problem, rättssäkerheten för såväl unga omhändertagna som föräldrar till barnen har mycket små chanser att driva sina frågor mot samhället, eftersom det inte finns pengar.

OM KOMMUNERNA visste precis som vid mobbing, att de var ersättningsskyldiga om barn far illa, skulle troligen fler kommuner göra sitt jobb mer noga och följa upp sina barn. Dagens upprättelse där vi kräver ekonomisk gottgörelse, är en fingervisning till kommuner och samhälle att det i framtiden blir kommunerna som får stå för ev skadestånd. Vi har inte sett att Regeringen kommer att ta något beslut om ek gottgörelse, men det är min förhoppning för alla dem som varit utsatta och för dem som omfattas av vanvården idag att ett sådant beslut fattas i Sverige Riksdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s