att tiga är att samtycka

För några veckor sedan kom upprättelseutredningen, som berör ett antal tusen människor i vårt land. En utredning som föreslog såväl ersättning som officiell ceremoni. Kompensationen är tänkt för dem som for illa i den svenska barn och ungdomsvården, där samhället inte tog sitt ansvar med tillsyn. Åtskilliga såg säkert hur illa många av de här barnen for med teg – tigandet var att tyst samtycke till att barnen inte var värda så mycket mer. Eller man skall inte lägga sig i…

Idag 2011 tiger en stor del av såväl kultur- som politikereliten i den här frågan. Opositionen ligger lågt, vet vi egentligen vad de enskilda opositionspolitikerna tycker – om att ge vanvårdade ersättning och ursäkt. Men det tigs också om hur dagens barn har det. För hur kan annars så många barn fara illa, trots att de flyttas från sina hem för att få det bättre någon annanstans.

Pratade med en person som arbetar med placeringar och familjehem i Stockholm, hon sa att merparten av dem som placeras i Stockholm är över 15 år. Alltså barn som för att ha en rimlig chans borde ha placerats långt tidigare. I familjen trängs dels egena barn samt några familjehemsplacerade. Ofta alldeles för många för att få del av kärlek och omtanke som är tillräcklig. Tonåringar som placeras revolterar, de misstror, de hatar och vägrar förstå. Framför allt kan de aldrig förstå att de är älskade. Som tonåring behöver man ibland få vara ensambarn. Känna att just jag betyder något, de vill ha mig inte bara för pengarna utan för att de verkligen bryr sig.

Men vi tiger och samtycker till det rådande. Det är enklarae så.

Nu skriver Dagens Nyheter att ungdomar prostituerar, alltså ungdomar som placeras på instituioner.

”Hela tolv procent av flickorna och fyra procent av pojkarna säger att de har haft sex i utbyte mot pengar eller droger. Den yngsta började när han var åtta år.” 500 ungdomar intervjuats. Det är de barnen som samhället så småningom omhändertar inte fem i tolv utan halv ett. Allts åt helvete för sent.

Vad får en åttarig pojke att sälja sex, eller en 12-årig flicka att sälja sig till en snuskig gubbe. Pengar säger ni cyniskt, men jag säger säljer sig för att de saknar allt väsentligt som egenvärde, tilltro och vuxenkontakter.

”Även 515 vuxna missbrukare placerade på lvm-hem har fått frågan. Där svarar 15 procent av kvinnorna och 4 procent av männen ja.” Vi hittar samma siffror inom gruppen vanvårdade i utredningen Vanvård. Där har pojkar utsatts för sexuella övergrepp inte bara av män utan också av sina fostermödrar. Samhället teg och samtyckte.

Jämställdhetsminister jNyamko Sabuni (FP)  är upprörd. Hon ser det som en jämlikhetsfråga att barn utsätts för sexhandel.

Kommer samhällets insatser för sent frågar DN.

 – Ja, det är klart att det gör det. Denna undersökningen är gjord när barnen tas in på institutionerna. Insatserna bör göras mycket mycket tidigare. Vi får inte blunda för problemen.

Nej Nyamko Sabuni men det är inte en jämställdhetsfråga utan ett ansvar för socialtjänsten, vuxna och socialdepartementet. Jag vet inte vad du skall göra åt detta ärligt talat. Dessutom är det ofta så att de här barnen, ungdomarna fortsätter att exploatera sin kropp också på ungdomshemmen, på permissioner etc. Om man inte är älskad spelar det inte så stor roll om man särar på benen. Den ena kränkningen är inte värre än den andra.

Men vi tiger och samtycker. För ingen ropar NU FÅR DET VARA NOG….

Stockholms socialtjänst skär ner på allt från hemlösa till barn- och ungdomsvård. De försvinner tjänster med socialsekreterare, utredare, barn- och ungdomsspecialister. Hur skall man i en kommun där den sociala biten får stryka på foten för att kunna hålla skattetrycket lågt. Vi tiger och samtycker för att satsa på de här barnen skulle kanske innebära att din skatt ökar något.  

Och det är ju inte dina välbeställda barn som knullar runt och säljer sex för att ingenting längre spelar någon roll.

Nu finns Barnskyddsutredningen och tilläggsförslag för att stärka rätten för utsatta barn i Upprättelseutredningen. Jag har läst och jag vet att inget av detta kan verkställas om inte kommunerna garanteras ekonomiskt stöd. För insatserna kräver fler socialsekreterare, bättre utbildade socialsekreterare, mer resurser för att klara HBV- och familjhem. OM ni inte sköter det riskerar ni att bli stämda….och jag är övertygad om att morgondagens omhändertagna inte tänker fänta 50 år på upprättelse. De kommer att kräva den omgående.

Jag vill att alliansregeringens budgetansvariga någon gång kunde svara på vilket värde utsatta barn och ungdomar har. Eller räknas de till den negativa budgeten, den del ni inte kan sälja ut. Bättre att tiga och samtycka. Några barn hit och dit spelar väl ändå ingen roll.

Jag skulle önska att vissa socialförvaltningar i Stockholm som omhändertar barn trots att det inte finns uppenbara problem i familjen, men blundar för problem som skulle behöva snabb utryckning.  Jag är övertygad om att den dag alliansregeringen hittar ett sätt att sälja ut utsatta barn- och ungdomar till någon form av entreprenörs-verksamhet kommer man att göra det. Det skatteplacerade företaget som erbjuder hjälp  ersätts med skattemedel och kanske lite extra för att företaget skall köpa också de värst utsatta. Då kan man som inom all annan privatiserad kommunal verksamhet rationalisera verksamheten så att vinsterna blir stora och minsta möjliga insatser till behövande barn.

Jag är cynisk för ni tiger och samtycker om fortsatt vanvård, exploatering av  barn och ungdomar. Jag är cynisk för att jag hör tonårstjejer säga att deras högsta dröm är att bli rika få mycket pengar och kunna handla mer. Vi håller på att skräddarsyr ett samhälle bara pengar, konsumtion och varuproduktion betraktas som viktigast. Hur skall några tusen fd vanvårdade, sexsäljande tonåringar med problem kunna konkurrera i den divisionen.

 

VÄLKOMMEN TILL DITT NYA SVERIGE….HOPPAS DU TRIVS MEN SÄTT PÅ DIG SKYGGLAPPAR SÅ ATT NI KAN TIGA OCH SAMTYCKA.

Ett svar till “att tiga är att samtycka

  1. Tack för din medverkan i TV om kampen för de redan utsatta barnen i samhällets vård! Intressant att höra att alla som utsatts har olika historier om vad som upplevts som övergrepp, beroende på ålder, kön, personlighet osv….. …men jag förstår dock att vi fortfarande måste hålla ihop, oberoende av våra personliga erfarenheter och lidanden, det går ändå inte går att mäta i ören, kronor eller millioner eller millimeter, förutom att dokumentation förmodligen saknas i de grövsta fallen.Vi måste forstätta kampen om upprättelse för oss redan utsatta barn, och kräva av vår regering att skärpa lagen för omhändertagande av barn och barnens rätt vid samällets omhändertagande i framtiden.Kram, Lillian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s