Era barn är inte era barn….de kommer genom er- men inte från er

De två syskonen skall stanna tills vidare i sitt nya fosterhem. Det beslutade socialnämnden i Marks Kommun efter råd av två sk superutredare. Superutredarna kom fram till att Marks Kommun gjort fel när de utan förvarning tvingade ett syskonpar att flyttas från sin ursprungliga fosterfamilj. Socialstyrelsens utredning av Marks Kommun visar att Socialnämnden och tjänstemännen under lång tid begått fel när det gäller placeringar av barn. Raden av misstag skulle kunna radas upp här, men min reflektion blir om det inte finns fler kommuner som skulle behöva granskas. Kanske är det för få som anmäler socialtjänsten, av rädsla eller flathet.

Som orsak uppger ordförande i Socialnämnden att barnen är för sköra för att flytta. Skitsnack, för de här barnen är det som att få komma hem till sina biologiska föräldrar. Barnen har ingen annan bild av föräldrar. 

Barn som upplever tidiga separationer bygger upp misstro och bristande tillit till den vuxna omgivningen. Man vet aldrig riktigt säkert om man får stanna, får slå sig till ro och må bra. Den misstron kan följa med upp i vuxenåldern och mynna ut i problem med relationer till män/kvinnor men också till egna barn.

Beslutet i Marks att inte återföra barnen till sin ursprungliga fosterfamilj är olyckligt och Marks Kommuns politiker och socialtjänstemän borde bytas ut omgående. De sk superexperterna borde också motivera vad de bygger sin rekommendation att inte flytta barnen just nu. Barnen lever för närvarande i två föräldramiljöer, en som i tysthet saknar och en som de tvingas acceptera för att samhället så bestämt.

En adoption från den första familjen skulle i det här läget vara det bästa, eftersom det skulle ge barnen bevis på att de är älskade, behövda och bekräftade. En adoption i samverkan med biologiska familjen och en förnuftig socialnämn skulle ge barnen det bästa av allt. Trygghet i sitt grundboende men ändå rätt till sitt biologiska ursprung.

På Facebook pågår en infekterad debatt om föräldrars rätt till sina barn och att det är liktydigt med barnperspektiv. Låt mig säga som profeten ”Vi äger inte våra barn – vi ska förtjäna dem. 

PROFETEN – Kahlil Gibran

”En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: ‘Tala till oss om Barnen.’

Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig.”

Det är grundtesen för mig. Jag tycker om Profetens tolkning av barn. Det är ur barnperspektivet, sedan kan vi utöka med FNs Barnkonvension.

Men jag har också en djup empati för de föräldrar som känner att samhället sviker dem genom att använda barn som straff och skuld. Jag tycker verkligen att föräldrar skall ha en rejäl chans att vara föräldrar innan barn flyttas. Men frågan är hur länge den provtiden skall pågå. Skall föräldrar fram till den dag då barnen blivit så stora att sk vanliga familjehem inte längre fungerar ges chans på chans.

I USA finns ett projekt med ensamstående mammor, flera av dem missbrukare eller med andra sociala problem. Ett speciellt program har arbetats fram där mammorna erbjuds vård och behandling under tiden som barnen bor i familjehem. Behandlingen tar ca ett år och mammorna tillåts träffa sina barn i den familj där de är placerade. När mammorna blivit färdiga kan de i samråd med kontaktperson diskutera hurvida de skall ta tillbaks sitt barn eller låta barnet stanna kvar i fosterfamiljen. Många av kvinnorna är dock osäkra på om deras nykterhet alt sociala anpassning är stabil nog och väljer i sådana lägen att låta barnen stanna kvar. Däremot har de möjlighet att träffa sina barn.

I det här fallet erbjuder samhället både barn och föräldrar möjligheter. Föräldrar får också en chans att fundera över om de klarar ett förnyat ansvar med barn och själva göra ett val. De föräldrar som väljer att ta tillbaks sina barn har en provtid på ett år. Fungerar det inte placeras barnen för gott i fosterhem.

Själv har jag funderingar kring mentorsystem för ensamföräldrar som behöver stöd.

Genomsnittsåldern på placerade barn ligger på ca 15-16 år, alltså är det väldigt få små barn som placeras rent statistiskt. Barn i tonåren har redan grundlagt sin misstro och sitt bristande egenvärde. Finns det dessutom diagnoser med i bilden ökar problemen att hitta bra placeringar. Det är ett av skälen till varför många tonåringar skickas till första bästa hem som påstår sig vara expert på just de här ungdomarna. Expertisen behöver aldrig bevisas och har aldrig utvärderats, men socialtjänstens behov av snabba placeringar gör att man aldrig kontrollerar hemmens sk expertverksamhet. Jag är övertygad om att OM de här barnen placerats mer varaktigt i lägre ålder skulle problemen inte bli lika grava i tonåren.

Däremot är det viktigt att placeringar så långt som möjligt sker i samförstånd och samarbete med den biologiska familjlen. Det skall också finnas utrymme för umgänge med ursprungsfamiljen. Vad som krävs är bättre kunskap och utbildning för socialsekreterare och andra som skall arbeta med familjeproblematik, Det krävs kvalitetsmärkning av familje- HVB och SIS-hem på att de verkligen klarar det som sägs.

Barn som placeras skall ha bästa möjliga skolgång och det krävs förändring av skolans inställning till placerade barn. Därmed ökar också kravet på kunskap hos lärare och skolpersonal kring det här.  Bo Winnerljungs, forskare och anställd på Socialstyrelsen, forskning visar att placerade barn klarar sig sämre i skolan än t.ex adopterade barn. Han menar att placeringar på gott och ont är ofrånkomligt men skolan är något som alla kan bidra med för att barnen skall går ur nian med betyg för att klara nationella program på gymnasiet.

Många tycker givetvis att jag som arbetar inom Samhällets Styvbarn borde vara en fanatisk motståndare till omhändertagande av barn. Men jag har träffat så många ungdomar som undrar vilken upprättelse de kan få för att samhället underlät att omhänderta dem, fast de bad om hjälp. Som tvingades växa upp under förhållanden som inga barn skulle behöva uppleva. Bland mina vanvårdsvänner är det ytterst få som kritiserar att de omhändertogs, deras kritik handlar om att Samhället som förälder var en lika usel förälder som de föräldrar man tog dem ifrån.

Tyvärr är det ofrånkomligt med slagsida i familjesociala debatten, det blir antingen eller. Barn mår bättre av stanna kvar i familjer där de utsätts för övergrepp, säger dem som anser att föräldrar har rätten till sina barn på vilka villkor det än må vara.

Orsaken, det finns familjehem där man utsätter barnen för samma övergrepp. Så det är bättre att den biologiska pappan begår övergreppen än fosterpappan. Man skall vårda hela familjen. På Barnbyn Skå vårdades hela familjerna. Resultaten var katastrofala liksom familjesituationerna. Barn skall inte vårdas med sina föräldrar och föräldrars rehabilitering skall inte vara en fråga för barnen. Barn skall inte känna ansvar eller skuld till vuxna/föräldrars brister. De skall inte bära ryggsäckar av vuxna människors problem vilka det än månde vara. Barn skall vara barn och vuxna bete sig som vuxna.

Därav kommer jag alltid att förhålla mig som den tråkiga som inte lägger mig på någons sida utan förfäktar att det finns VUXNA MÄNNISKOR SOM INTE BORDE HA BARN, DET GÄLLER I LIKA HÖG GRAD ÖVERKLASS OCH BORGARE. För gudarna skall veta att många sk överklassbarn växer upp i betydligt mer dysfunktionella miljöer än barn i arbetarklass.

6 svar till “Era barn är inte era barn….de kommer genom er- men inte från er

  1. Bra skrivet!! Håller med dig till fullo!!

  2. Jag har så svårt att se att samhället fortfarande gör dessa grova övergrepp på våra barn och det som en gång var barn, det är som man finns i ett ekorrehjul det går bara runt i dessa byråkratiska kvarnar som tror de är duktiga på att förstå hur bra de egentligen inte är.Tvångsförflyttning hit och dit bara för att de kan göra så och för att en utreddare inte uträtt fallet rätt nä skam åt de som vet så bra,Dagens beslut är lika dåliga som när jag var barn.före detta barn o fosterhemsbarn

  3. I min blogg har jag skrivit vad som hände oss på annan ort, i Västerbotten.

  4. Nu kom väl bloggadressen med?

  5. En av Domenics vänner

    Hejsan, här kommer ytterligare ett övergrepp, som skett mycket pga inkompetens hos berörda instanser.Pojken Domenic Johansson, som omhändertogs av Gotlands Socialjour på ytterst lösa grunder och på ett mycket aggresivt sätt år 2009.Upprinnelsen till ärendet var att föräldrarna ville hemskola pojken från skolstarten. Detta av två orsaker: det ena var att han upplevde skolmiljön som stressig och trivdes inte riktigt, det andra att familjen planerade en flytt till indien, där han skulle börja skolan.Han är fortfarande i fosterhem, familjen är förkrossad, varken föräldrar eller farföräldrar får träffa honom annat än mycket sporadiskt, och Gotlands Socialtjänst verkar inte ha Domenics bästa för ögonen, annars skulle de se till att arbeta för en återförening av familjen. De orsaker som socialjouren har angett för omhändertagandet är skrattretande, bla anges karies och oro för att han skulle lida av socialt utanförskap om han bodde kvar hos sina föräldrar.Det vore intressant att veta vad du anser om detta.http://friendsofdomenic.blogspot.com

    • jag har läst om fallet men vet väldigt lite. jag tycker det låter märkligt för man ju trots allt rätt att flytta utomlands med sina barn. har man provat anmäla till socialstyrelsen. jag tycker de borde göra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s