ungdomar vill ha diktatur då har skolan o vi misslyckats

Läste i Newsmill.se att var fjärde ung vill ha en form av diktatur eller stark person som styr. Ett oroväckande besked i en tid när allt fler länder slåss för sina demokratiska rättigheter. Jag kan inte låta bli att klandra skolan för den här utvecklingen, i artikeln i Newsmill anklagas företagen för att de inte medverkar till demokratisk utveckling. för mig har företag aldrig varit detsamma som att främja demokratiska värderingar,  men det må stå för skribenten. Däremot har skolan i uppdrag att lära och träna elever i demokrati och undervisa i demokratiska värderingar. Detta fick ett snabbt slut när Jan Björklund skar ner allt som kallades elevdemokrati och elevpåverkan.

Elevdemokrati idag är som facklig verksamhet i stort, anpassa dig inom ramarna och allt är bra. Men gå inte utanför det som är av etablisementet tillåtet. Centern vill inskränka Strejkrätten, vilket också företagens organisationer vill, bara att diskutera inskränkningar i strejkrätten är att göra ett avsteg mot demokrati och frihetliga rättigheter.

Jag har väldigt lite insyn i dagens skolverksamhet, men jag vågar äta min obefintliga hatt på att, skolan i allt mindre utsträckning främjar demokrati till förmån för vad som är i allmänhet bra för kapital- och anpassning till systemet. Lite av detta kan man se i ungdomskulten som idag backas upp av just finansiella intressen där utseende, snabba pengar, kläder och fester får ett allt större utrymme. De sk ungdomsbloggarna är ett typexempel på anpassning till systemet. Hur många läsare skulle tex en bloggande tonåring få som skrev om vikten av demokrati, göra uppror, granska och ifrågasätta det rådande systemet! Och hur många annonsörer skulle en sådan sida få.

Den politiska bloggosfären når idag de redan frälsta detta oberoende poltisk färg. Det är en sk interndebatt som jag ibland undrar vart den för. Inför valet sades det att Netroots bloggare hade stort inflytande. Frågan är inom vad iså fall. Jag bloggar själv och mitt område barn och ungdomar som far illa, vanvård och socialpolitik lockar inte särskilt många läsare jämfört med bantning- kläder och plastikkirurgins magiska effekt på vårt utseende. Och troligen är det så i mitt fall också att jag bara når dem som redan är insatta, frälsta eller allmänt intresserade.

Minns en debatt kring skärpning av straff inom kriminalvården, där många av offren och deras anhöriga pratade om dubbel livstid etc. Jag undrar vad resultatet skulle bli om man frågade svenska folket om deras inställning till dödsstraff.

Det här är en undersökning gjord av en elev bland sina kamrater

”Jag frågade de flesta (ca 80 st) i min skola om de var för eller emot dödsstraff. Resultatet blev 42,5 % var för dödsstraff och 45 % var emot, 12,5 % visste inte var de skulle stå, för det var inte antingen eller. Utav de som var för, så var det många som sa att det berodde på vilket brott som hade skett och att man var tvungen att vara 100 % säker på att det var rätt ”brottsling” som stod inför rätta.”

Jag är böjd att tro att siffran för ja är större idag sett ur hela populationen.

Jag ser debatten om hårdare och omänskligare straff som ett led i just det att yngre kan tänka sig en diktatur. När människor blir oförsonliga, får allt starkare enskilda och privata intressen inom ekonomi, samhällsfrågor minskar den kollektiva tillhörigheten och solidariteten. Vi förmår inte längre urskilja, utan skapar en svart-vit debatt antingen för eller emot.

Varje politiskt parti borde ta varningen på allvar att ungdomar ropar efter en Lillefar (den ryske tsaren). Varje partiledare borde tänka sig för två gånger innana han hon börjar prata om statsbärande partier. Vill minnas att Fredrik Reinfeldt uttalat sig för att moderaterna skulle bli statsbärande alltså ärva Socialdemokraternas långvariga maktinnehav. Så talar en partiledare som ser sin position som hotad om han tvingas lämna makten.

Rätten att rösta är en av grundstenarna i en demokrati för att skapa ett levande samhälle. Konstigt nog verkar de flesta svenska företag exkludera arbetet för att stimulera röstdeltagande i sitt samhällsansvar, skriver Per Grankvist, Per Grankvist är chefredaktör för Bonnier Tidskrifters affärstidning CSR i Praktiken.se.”

Det är märkligt att detta kommer från en chef i ett av Sveriges absolut största monopolföretag vad gäller information och kommunikation, borde det inte ha varit den fackliga rörelsen, de politiska partierna, ungdomsorganisationerna som borde fört fram detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s