Jag tar mig rätten att kalla dig djävla mongo och fitta…

Ja rubriken är stötande, men det är också att kalla någon för mongo, könsord, CP, Idiot etc. Människor med olika handikapp,  är utan någon som helst rätt, använda som skällsord och tillmälen för när vi beter oss dumt. Inte minst bland ungdomar används olika psykiska och fysiska handikapp som en beskrivning på att någon beter sig dumt eller illa. Män använder gärna kvinnliga ordet fitta för att beskriva hur män uppför sig i olika icke sk manliga situationer. Det är stötande och förnedrande,  i en tid när vi talar om jämställdhet och människors lika värde.

Aftonbladet har sin kampanj ”Vi gillar olika” som syftar till att vi vill ha ett mångkulturellt samhälle där färg och etniskt ursprung inte spelar någon roll. MEN helt klart är vi inte lika ”gillar olika” när det gäller människor som har handikapp, eftersom den gruppen används för att uttrycka negativa tankar.

Jag känner många sk ”Olika”  med handikapp, inte minst CP, Cerebral pares, som är en muskelsjukdom och inte ett tecken på att man är mindre intelligent än andra. De flesta jag känner är mer begåvade än kanske både du och jag. Jag minnes en klasskompis från Forsa Folkhögskola. Han var bland de första jag vet som protesterade mot Samhällets trösklar för handikappade. Varje tågresa han företog sig (ca 35 år sedan) beskrev han som en skymf mot honom som person, inte minst när de frågade efter en ledsagare i tro om att han inte hade intellektuell kapacitet att åka tåg själv. Han flög med SAS till USA,  vilket inte var helt lätt då SAS på den tiden också var behäftade med alla fördomar som fanns kring CP. Tågresor och USA resa blev böcker, böcker om hur samhället inte fungerar-fungerade.

Jag har träffat en ny person med CP, sällan har jag sett ett så vackert skriftspråk i en handledning för personliga assistenter som hos honom. Det är inte instruktioner,  det är en beskrivning av människovärde och rätten till människovärde i en poetisk form.  Det finns många med sjukdomen CP, begåvade, vackra och kloka.

Du är mongo, ropar barnen, djävla mongo, säger ungdomar i ilska. Mongo är detsamma som mongoloid, vardagsord för ”Downs-Syndrom”. Ett kromosomfel gör att bl.a ansiktet får ett mongoliskt utseende. Är därmed folkgruppen Mongoler detsamma som mindre bra, mindre intelligenta eller mindre kloka än du och jag?

När jag bodde på barnhem, hade vi en avdelning för bl.a Downs-Syndrombarn, vi tyckte de var konstiga, men reagerade inte speciellt på att de fanns där. Vi var ju alla placerade för att ingen ville ha oss. Jag minns från dansresorna i Hassela på 70-talet att en av våra kompisar hade Downs-Syndrom. Han var bror till en av mina kompisar på byn. Han dansade och förde sig lika väl på dansen som aldra andra inklusive bjöd upp. Ingen skulle ha kommit på iden att nobba en dans med honom. Senare, inte minst genom Tom Alandhs film om, ”Martin och Jag” (2008) lärde jag mig att det finns lika många personligheter inom gruppen med Downs-Syndrom som det finns hos oss sk vanliga. Att många av dem lever ett bra liv, även med arbete, kan utvecklas och har en självklar rätt i ett samhället som kallar sig Vi gillar olika. Idag kan vi med hjälp av fostervattensprov sortera bort ”mongolida barn” innan de föds. Vilken fattigdom i ett modernt samhälle att inte också kunna inrymma, den som föds olik.

Ett annat uttryck är ”du är så djävla störd”, idiot, har du ADHD… Men vi säger också uttryck som när vi glömt eller glömmer ”jag har lite lätt Alzheimers”. En av de svåraste sjukdomarna som finns för anhöriga, när en persons minne och själsförmögenheter tonar bort allt mer. Den blir aldrig lätt, den tar dem vi älskar i från oss. Men vi använder ordet vårdslöst och tanklöst. En störd person är inte lätt, störda personer beter sig märkligt. Men att vara störd är en psykisk åkomma som drabbar inte bara den sjuke utan också omvärlden. Det finns grader av stördhet, men knappast så många att vi kan använda uttrycket som ett epitet på någon vi inte gillar. Utvecklingsstörd, det var en grupp som tidigare låstes in och gömdes för yttervärlden, som vi skämdes över och kunde göra oss roliga över. De kunde till och med visas upp på cirkus. IDAG vet vi att utvecklingsstörd har lika många personligheter och grader som det finns stjärnor på himlen. TV-serien om Köping och gruppboendet visade oss andra sidor. Glada Hudikteatern visade oss att det finns andra tolkningar av intelligens än den vi normalt talar om. Vi har barn som går i särskola som har olika grader av utvecklingsstördhet etc… men har vi därmed rätt att använda deras handikapp som ett skällsord när något inte passar oss.

Vad jag egentligen syftar till är vår språkliga fattigdom att uttrycka oss i ord istället för epitet. Det måste vara en språkfattigdom att sätta likhetstecken mellan sjukdom och människors dumhet. Liksom det måste vara en fattigdom att inte acceptera att vi har ett samhälle där ”vi gillar olika”  ger varje människa rätt till sin egen personlighet. Ordet DUM är också ett ord som jag egentligen avskyr. Inom skolan när jag var barn, sa lärarna ofta att man var ”dum i huvudet” när man inte klarade en uppgift eller till den som inte kunde tillgodogöra sig kunskapen på ett som läraren godtagbart sätt. När man säger åt ett barn att de är dumma för att de inte förstår eller inte gör det som förväntas, ger vi barnen negativa självtankar. Dum har inget med intelligens att göra utan är ordet för när vi uppför oss illa mot andra.

Så du som använder mongo, fitta, djävla störd, CP etc är DUM, för att du kränker andra människors integritet och rätt att vara dem de är.

”Läs även andra bloggares åsikter om downs-syndrom, cp, dum, sjukdomar

Annonser

4 svar till “Jag tar mig rätten att kalla dig djävla mongo och fitta…

  1. JÄKLIGT BRA INLÄGG!!!! Och sååå viktigt!!! Något jag själv försöker jobba med på olika sätt – kanske mest s.k. osynliga handikapp. Härligt skrivet Anne!

    KRAM på dig!

  2. bra skrivet men ett sakfel – CP är ingen muskelsjukdom utan en hjärnskada som t ex kan yttra sig med ofrivillga rörelser och/eller spasticitet mm mm beroende på var skadan sitter i hjärnan. Är noga med att skilja på sjukdom och skada….

  3. Katarina Palm

    Efter ca 30 år som informatör verkar det du skriver som nu, måste vi sätta punkt för detta. Men små lätta steg kommer vi framåt i detta, men man kan inte banka människor fri från fördomar, utan vi som vet hur det är måste jobba tillsammans och Tack, för att du skrev om detta. Hoppas alldeles snart kunna bidra med min första bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s