det måste bli slut på rättsrötan inom den svenska socialtjänsten

Barn, familjehem och biologiska familjer utsätts dagligen för regelrätta sociala övergrepp från Socialtjänsten i Sverige. Jag vet att det finns undantag, men allt både vad som kommer i mail, samtal och i tidningar visar att den myndighet som skall ta till vara barnens intresse är de största svikarna av barnperspektivet. Socialtjänstemän kan använda allt från regelrätta hot till förvanskade utredningar byggda på egna utsagor, tyckanden och egenhändigt ihopsnickrade sk bevis på att de har rätt. När man förlorar ett mål, skrivs utredningen om och läggs fram igen och se då vinner socialtjänsten. Det är så stora brister inom Socialtjänstlagen och dess tolkning att om Svenskt rättsväsende byggde på samma princip skulle många hamna i fängelse, samtidigt som de verkligt skyldiga skulle gå fria. Nedanstående publicerade jag i Newsmill men tar upp det igen här. Det mest flagranta inom svensk socialtjänst är att familjer vars barn omhändertas enligt LVU åläggs att betala för barnets placering i familjehem. Detta är frivillig för förvaltningarna att göra, alltså inte tvingande. Men i fallet RebellRobban har man nu tagit till denna åtgärd från Farsta Socialdistrikt för att ytterligare kränka hans rätt att slåss för sin son. Farsta Socialdistrikt är enligt min uppfattning betydligt värre än någonsin Mark Kommun, för ingen granskar Farsta eller ifrågasätter deras handläggning av sociala omhändertaganden.

Läste med intresse Patrik Nybergs inlägg om Familjehemmen och det som skett i Mark Kommun. Jag vill dock inte fortsätta den debatten mer än att jag tycker han rätt vad gäller hatkampanjer och det svartvita seendet. Däremot är det märkligt att inte vare sig Familjehemmen eller Socialtjänsten svarar på den kritik som kommer upp. Innebär det att familjehemmen är utan skuld och att Socialtjänsten anser sig alltid göra rätt. Om det senare är fallet kommer vi aldrig att nå en förändring i synen på barnperspektiv och positiva förändringar inom socialtjänsten.

Det figurerar en film på nätet där svenska familjehem påstås få 10 000 kr per dygn för att de tar hand om barn ”som kidnappats av den svenska socialtjänsten”. En av dem som intervjuas är Ruby Claesson, jurist som reser världen över och anklagar Sverige för dess antiagalagar. En lag som hon anser inkräktar på föräldrars rätt att fostra sina barn. Ruby Claesson ingår i en organisation som kallar sig ”Nordic committeé for Human Rights” som under lång tid fick människor att koppla samman detta med FNs verksamhet för mänskliga rättigheter. Ett groende missnöje bland föräldrar som anser sig kränkta i sin föräldrarätt, skapar självklart hat och missnöje, Facebook har flera sidor med den formen av innehåll. Jag tror och vet att det förekommer felaktiga grunder för omhändertaganden, liksom många är väl grundade. I det första fallet har svensk socialtjänst en låg förmåga eller ingen alls att erkänna sina fel, att ompröva och försöka rätta till. Istället drivs det in absurdum ärenden vidare till länsrätter och överdomstolar för att just Socialtjänsten skall få rätt. Hatet och ilskan mot socialtjänsten grundar sig på myndighetens egna tillkortakommanden, i att inte kunna erkänna sina fel.

Ytterst handlar det inte om enskilda förvaltningar och dess utövanden utan om bristen på, vilket jag skrivit hur mycket som helst om, gemensamma kriterier och tolkningar för när och hur samhället skall ingripa vid omhändertaganden. Varje förvaltning har sin egen tolkning och ett ärende som får avslag i en del av landet godkäns för LVU i en annan del. Vidare används LVU som hot, ”om ni inte går med på det så gör vi det ändå”. När myndigheter hotar enskilda medborgare skapas inte kommunikation utan misstroende. Det finns inga rättsfall där en social myndighet ställts till svars för att de hotat en familj, men det finns vakter på socialkontoren för att de anställda känner sig utsatta och hotade.

Omhändertaganden kommer alltid att finnas och skall vara en utväg vid behov. Barn skall inte utsättas för kränkande hantering, otrygghet, övergrepp i den egna familjen. Med andra ord: alla är inte mogna eller kapabla att ha barn. Men även i fall där det är befogat beter sig socialtjänten som en elefant gentemot familjerna. Istället för att arbeta för smidiga övergångar, stöd till den biologiska familjen efter beslut om omhändertaganden, lämnas den biologiska familjen åt sitt öde. Det var inte ovanligt förr att kvinnor som fick sina barn tvångsomhändertagna skaffade nya barn som gick samma väg. En familj som förlorar sitt barn förlorar inte rätten till att skaffa nya barn.

Flertalet familjehem gör bra jobb och långt ifrån alla tjänar stora pengar. De stora pengarna tjänas i de sk HVB-hemmen som drivs under institutionslika förhållanden. Men inte ens där är pengarna alltid det rådande. Faktum är att det behövs familjehem, HVB-hem och det finns ungdomar som behöver andra vuxna, vård och behandling för att klara sina liv. Problemet är bara att socialtjänsten inte förmår att utröna vilka barn som skall hamna var. I många fall placeras barn med problemföräldrar på HVB för missbrukare och kriminella, istället för i ett familjehem där de kan få rätten till den trygghet man inte haft tidigare. I Barnskyddsutredningen liksom i Upprättelseutredningen finns förslag om hur man skall komma till rätta med problem i familjehem och på HVB-hem. Jag väntar fortfarande på att detta skall bli verklighet, som t.ex att familjehem inte skall få ha mer än tre placerade samtidigt. Att HVB-hemmen skall granskas och i de fall de inte fungerar stängas. Att barnen/ungdomarnas röster skall vara lika mycket värda som de vuxnas omdömen. Felet idag är att socialsekreterare inte lyssnar på barn eller ungdomar och om de gör det, tar man inte hänsyn till deras åsikter och önskemål.

Varje barn som placeras är unikt, det innebär att också den familj som tar emot barn måste fungera ihop med barnet. I annat fall kommer inte placeringen att fungera. Detta vet socialtjänsten, men i bristen på nationella riktlinjer och gemensamma grunder för vård av barn och unga, sker inga ändringar.

Familjehem skall självklart ha betalt för att de tar emot barn. Det som kallas omkostnadsdelen idag skattepliktigt, skall vara skattebefriat. Istället skall familjen redovisa med kvitton och signatur från de placerade barnen på att pengarna använts till det som är tänkt, barnets behov. Familjehemsplacerade barn skall vad gäller ekonomi ha det bättre än barn i biologiska familjer, detta för att tyvärr pengar är en avgörande del för vilket värde man har som människa. Placerade barn skall ha den bästa skolgång som finns att tillgå och det får aldrig vara en ekonomisk fråga som avgör de här barnens utbildning och framtid.

De diskussioner som förs i regeringskorridorer och på departement, bloggar och debattsidor når aldrig fram till socialtjänsten. Det finns en rädsla ute i bland socialkontoren att tvingas in i nya tankar och arbetssätt. När socialstyrelsen fick uppdrag av Maria Larsson att genomföra kontaktmannaskap för placerade ungdomar, fick man tvinga kommunerna att delta. Projektet innebär att 10 kommuner, med vardera sex omhändertagna, skall ha en egen kontakperson vars jobb innebär att bara finnas till för de omhändertagna. Ute i kommunerna vill man inte ha den här formen av kontaktmannakrav, det innebär nämligen att enskilda socialförvaltningar inte kan styra som de vill. Men det innebär också att avsätta resurser ur redan beskurna sådana, vilket gör att kommunpolitiker inte kan fortsätta skära ner inom den sociala sektorn.

Men varför går inte Socionomförbundet, Socialcheferna ut och bemöter debatten? Varför ser vi inga inlägg från Familjehemmen? Kanske är det så att misstroendet är så starkt att bemötanden från de berörda inte skulle betraktas mer än som ursäkter och undanflykter.  MEN om de gjorde det, erkände sina fel och misstag, tog upp arbetssituation och vad de möter dagligen, kanske vi då skulle kunna börja hitta möjligheter till förändring. Sist men inte minst, med en åsnas envishet, vi måste få nationella riktlinjer för hur omhändertaganden skall gå till och vilka kriterier som skall gälla. Det skall vara lika i över hela landet från Kiruna i norr till Malmö i söder.

Tidigare publicerad i Newsmill här redigerad.

18 svar till “det måste bli slut på rättsrötan inom den svenska socialtjänsten

  1. Olga Granlöf

    Socialtjänsten är förhindrad att kommentera pga respek till barn, deras föräldrar och släktingar. Vilka individer skulle vilja att privata engelägenheter som relationsproblem, missbruk, psykist ohälsa ska diskuteras offentligt? Inte jag, inte Du, inte barnen som jag som skolkurator kommer i kontakt med.

  2. jag talar inte om enskilda ärenden, men det finns ju föräldrar som godkänner att man talar offentligt i tex vissa TV program. Men nu talar jag inte om enskilda ärenden utan om socialtjänsten o rättsrötan, om socialsekreterare som gömmer sig bakom lagar och paragrafer som ofta är mer regel än lag etc…detta kan man debattera..

  3. Göran Grauers

    Jag håller med dig om att socialtjänster måste lära sig erkänna sina fel och brister, men kan vi det som vanliga människor? Hur många av oss är medvetna och erkänner våra egna fel och brister?
    Det som istället måste hända är att domstolarna slutar agera socialnämnders förlängda arm. Jag har företrätt människor i LVU ärenden under 13 år och läst massor av utredningar och många många gånger pekat på brister i utredningarna för domstolarna som aldrig någon enda gång tagit notis om detta. Här har funnits utredningar som varit som avskrifter ur kafferepsskvaller där allt bara kretsat kring olika tyckanden från socialtjänstens utredare. Jag tycker.., jag känner…, jag oroar mig.., jag uppfattar. Listan kan göras hur lång som helst.
    En utredning som bygger på socialsekreterarens eget tyckande kan aldrig vara vare sig vara saklig eller objektiv som grundlagen fodrar (1 kap § 9 RF). De flesta utredningar jag läst har alltså varit grundlagsvidriga.

    Även brottmålsdomstolarna är bedrövliga vad gäller att se myndigheters fel.
    Här är ett exempel ur en dom från Göta hovrätt;

    Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Rolands problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning. Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja Roland och Ralf åt och att placera Roland i ett annat familjehem i Y-stad samtidigt som Ralf fick stanna kvar i familjehemmet Eriksson. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.

    Här är mina kommentarer till det hela.
    Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Rolands problem där – . Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.
    Om där inte finns någon utredning finns inget underlag som ens kan vara bristfälligt.
    Domstolen har i princip fastslagit att det är fritt fram för myndigheter att ta medborgares barn utan utredning och det är sedan upp till medborgaren att bevisa att en utredning varit nödvändig. Det här rimmar jäkligt illa med demokrati och rättssäkerhet.
    Där finns fler kommentarer till detta men av utrymmesskäl tar jag inte upp det, men uppmärksamma att domstolen uppfattat att Roland har problem och att Ralf får vara kvar utan att man vet vad problemet är. Det kan också sägas att familjehemsplaceringen var så kallat frivillig och de biologiska föräldrarna krävde utredning.

  4. hej göran, det måste självklart till bättre utbildning av socialtjänstlagen också bland jurister inom domstolsväsendet, men förvaltningsrätterna är bedrövliga…ja revolution kanske behövs inom socialtjänsten

  5. Kort sagt barn blir utnytjade med olika metoder genom tiderna. Inget nytt under solen. Vem ska dras inför rätta när regeringen inte kan lägga sej i hur socialtjänsten hanterar de tandlösa lagarna? Och tjänstemannen är ansvarsbefriad?

  6. Gotland socilatjänsts mened och tjänstefel

  7. Ok jag kan inte läsa för jag börjar bara gråta… Tänker på våra barn. Vi har 2 barn som togs o ja alltså det var mga år sedan o nej de får inte komma tillbaka , vad vi vet så prövas det inte o nej vi får inga beslut el tillfrågade ngt. Vi har inte träffat barnen på oj måste räkna- 3-4 år. De bodde först i ett hem tillsammans , sen ansökte vi om att de skulle få flytta hem- utredning påbörjades men vi orkade inte slutföra den då ett möte hölls i månaden o de drog ut på tiden o det märktes o de sa det också att tanken var inte att barnen skulle flytta hem igen till oss utan rota sig i famhem. De togs när de var 2 o 3 år- det är ca 10 år sedan. Sen flyttades ett av barnen till ett annat hem i vintras o den fam hör inte ens av sig till oss. Jag har skrivit brev där jag vill att de öppnar ett bankkonto så vi kan sätta in födelsedagspengar ex till barnet men nej.. Gråter igen- så är det och ja ngt måste göras för oss alla som inte får vara tillsammans som riktiga familjer

    • Hej ”mamma”,

      Jag är också mamma och jag har inte fått lov att prata eller träffa min son. Jag kommer från ett hem där min man misshandlade mig inför sonen, pappan fick EV och som hämnd så har han stängt av umgänget (soc såg till genom sina falska ord att jag såg olämplig ut i utredningen och domstolen beslutade givetvis vad soc sade) på falska grunder. Han har hotat mig då vi bodde ihop om jag någonsin lämnar honom så kommer han att ta sonen ifrån mig. Det har han gjort. Han utnyttjar viktiga nyckelpersoner i samhället och svartmålar och grovt förtalar mig och skapar en helt ny ”saga”. Jag vet vilket helvete (mist sagt) du går igenom. SOC stjäl inte barn endast genom LVU…de svartmålar även en lämplig förälder som ”olämplig” och den olämplige som ”lämplig” samtidigt som SOC uppmuntrar den nyblivna/ne vårdnadshavaren att STÄNGA AV UMGÄNGE genom falska påhittade orsaker (som straff mot den lämplige förälderns ifrågasättning och kritik till SOC).

      En vacker dag kommer vedergällningen från Herren. Tro mig. En kram till dig och en önskan om frid i ditt brustna hjärta.

  8. Rensa träsket!

    Från Tage Uniksson:

    Problemet är socialtjänstens stasi-liknande tystnadskultur.

    Hemlighetsmakeriet hindrar insyn, och utan insyn odlas dåliga kulturer i skiten som aldrig städas bort.

    Öppna upp socialtjänsten för insyn, bort med sekretessen, den skyddar endast socialtjänsten och används som vapen mot de omhändertagna.

    Skall allvarliga ingrepp i människor frihet och integritet göras, så ska det göras öppet, ny lagstiftning krävs.

    Anonymisering av individer går naturligtvis att ordna utan att man slipper redovisa ärendena, om den omhändertagna så önskar.

    Allt hemligt arbete odlar korruption, alltid.

  9. Anne S.,
    inledningsvis tycker jag att det är märkligt att du angriper Ruby H. C. i ”NKMR”, utan att eg. motivera detta eller komma med belägg för dina påståenden om henne och organisationen.

    Vidare, så överensstämmer inte följande stycke med verkligheten för de fäder, vars barn och föräldraskap rycks ifrån dem, förfulas och skändas, genom bl.a. socialkontorens och domstolarnas försorg:

    Att barnen/ungdomarnas röster skall vara lika mycket värda som de vuxnas omdömen. Felet idag är att socialsekreterare inte lyssnar på barn eller ungdomar och om de gör det, tar man inte hänsyn till deras åsikter och önskemål.
    ”.

    Nästan 200 000 barn i Sverige träffar inte sin pappa (http://bit.ly/dSrSlU) – en form av outtalad LVU – och det kan ibland vara ett direkt resultat av att man lyssnar för MYCKET på barn och hänvisar till deras ”vilja”, utifrån ”ålder och mognad”, ett diffust Föräldrabalks-begrepp, utan vetenskaplig grund eller metoder att utröna det med.

    Följaktligen: om barnet säger: ”jag vill inte träffa pappa”, då anser socialtjänsten att man inte ska ”tvinga”* barnet till det. Barnet kan vara såpass litet som nio år gammalt.

    Därtill behöver inte socialtjänsten varken bemöda sig om att göra hembesök hos pappan, för att anse sig vara kapabel nog att kunna uttala sig nedlåtande om denne och hans vanor/ovanor, eller träffa pappan tillsammans med sitt/sina barn, för att anse sig kunna uttala sig negativt om dennes föräldraskap och relation till barnet (/barnen).

    Att socialtjänsten själv tidigare kan ha skrivit andra utredningar, där barnen inte säger ett ord om detta, utan tvärtom vill spendera mer tid hos sin pappa, tycks vara irrelevant. Det enda som tycks betyda något är socialtjänstens (och mammans) vilja, i valfri ordning.

    Domstolen går på samma linje som socialtjänsten och den åtgärd som är MEST ingripande för pappans och barnets liv (d.v.s. att SEPARERAS på obestämd tid och frånta en ostraffad pappa rätten till fastställt umgänge) är den åtgärd, som man beslutar om, trots att det säkerligen finns betydligt mindre ingripande åtgärder.

    Du nämnde FN.
    Sverige undertecknade den 10 dec 1984 FN:s konvention mot tortyr (http://bit.ly/orDu0E).

    Ändå tillåts systematisk tortyr pågå runtom i landet, utförd av myndigheter och riktad mot t.ex. pappor och barn.

    VARFÖR?

    (*= ang. att ”tvinga ett barn”, så finns en mycket bra dom, som utförligt resonerar kring det: T 8421-07, Solna tr)

  10. Hej jourhavande man från mansjouren. Jag diskuterar inte kvinnor eller mäns rätt till sina barn utan barns rätt att själva avgöra eller åtminstone ha en röst som tas till vara i debatten. Det finns barn som vill vara med sina fäder och skall självklart ha rätt till detta. likväl som de har rätt att säga nej till umgänge. Det finns fall där barn tvingas till umgänge med sina pappor trots att de fällts för misshandel av mamman, övergrepp etc..jag anser att barn har rätt att säga nej. Biologiskt föräldraskap är inte med automatik kärlek mellan barn och föräldrar. Föräldrar måste som alla andra förtjäna sina barns kärlek och inte tvärtom. Jag vill inte kalla det tortyr eller andra svulstiga ord i min debatt. Jag vill ha en rättsordning som garanterar barn och biologiska familjer juridisk trygghet och lika inför lagen.
    Det finns dessutom pappor som INTE vill träffa sina barn eller ens ta ansvar för dem efter en skilsmässa etc. Låt oss ta den debatten på annan plats för det är komplex fråga och kräver mer än några ord i en kommentar. För din kännedom kan jag tala om för dig att jag kämpar just med en pappa och hans rätt till vårdnaden om sin son…

  11. Anne S. det låter i och för sig bra att du just nu kämpar för en pappas rättigheter. Fortsätt med det.
    :O)

    Vi* stöder dig fullt ut, till 100%, på den punkten!

    TIPS: om du väl börjar med det, så kommer du kanske snart att märka att det finns en UPPSJÖ fall att ta dig an! (läs t.ex. på http://www.minpappa.nu)

    Detta eftersom:
    * det handlar om inget mindre än den STÖRSTA STRUKTURELLA ORÄTTVISAN (Källa: ”Strukturell pappadiskriminering”, http://www.youtube.com/watch?v=2QlVDxoBLhA) i svenska samhället idag och eftersom
    * lagen är mans-/pappa-diskriminerande och felskriven (Fb 6 kap. 3§).

    (*=Roslagens Mansjour, m.fl.)

    _________________________________________________________
    Tortyr

    När det gäller tortyr, så var det jag och inte du som först skrev det ordet här.

    Tycker du att sanningen är ”svulstig” alltså?

    Det är precis tortyr det handlar om – per definition -, för ostraffade (och säkert även andra) pappor och mammor, som genom myndigheters ”försorg” separeras från sina barn.

    Att en pappa tvingas att separeras från sina barn är, liksom omotiverade s.k. ”LVU-mål”, att likna vid just TORTYR.

    För mig är det uppenbart och bara någon som saknar empati (liksom många socialsekreterare/”vårdnadsutredare” tycks göra) kan misstycka om detta.

    Min poäng var ”bara” att Sverige undertecknade en FN-konvention mot tortyr, redan för längesedan, men att tortyr ändå tillåts i skrivande stund.
    _________________________________________________________
    Ang. barns ”vilja”

    Ja, det finns barn, som vill det ena och det andra.
    Barn kan även LJUGA, manipuleras samt vara lojala samt med den s.k. boföräldern, känner Du till det?

    Detta faktum ignoreras SYSTEMATISKT av såväl socialtjänst som domstolar i detta land!

    Myndigheter ignorerar SYSTEMATISKT möjligheten att ”PAS – Parental Alienation Syndrome” (http://en.wikipedia.org/wiki/Parental_alienation_syndrome) – förekommer.
    Varför?!

    Jag är själv ett levande exempel på att det i allra högsta grad förekommer.

    Vad jag skrev om, eller åsyftade, ang. barns vilja, är dels att barn borde ha en SKYLDIGHET till två föräldrar, snarare än bara en rättighet.

    Med ”skyldighet” eller, som jag kallar det: ”FÖRÄLDRAPLIKT” (liksom skolplikt, som få tycks ifrågasätta), menar jag att barnet har en skyldighet att ha två föräldrar, vare sig det vill eller inte.

    Detta förutsatt att föräldern inte är dömd för något brott gentemot barnet.
    Det underförstås.

    Ang. ordet ”tvinga” så ogillar jag det SKARPT i dessa sammanhang!
    Har du läst den dom från Solna tr, vilken jag rekommenderade?

    Att ett barn umgås med en förälder, som inte har begått brott gentemot barnet kan ALDRIG ses som något som helst tvång!

    Tänker Du verkligen så?
    Min fråga till Dig är då:
    hur växte Du själv upp och hur var Dina föräldrar?

    Allt ifråga om åsikter tycks utkristallisera sig personens egen uppväxt, värderingar, etc.
    _________________________________________________________
    Biologiska föräldrar VS ja vadå?

    Vem/vilka är bättre satt/-a att fostra barnen än de biologiska föräldrarna?
    Har Du någon idé om det?

    Tänks staten eller en fosterfamiljen sköta ”jobbet” bättre, eller vad?
    Vem/vilka tänks vara kapabla nog att skilja barnen åt från sina föräldrar?
    Vem/vilka tänks älska andras barn mer än sina egna?

    _________________________________________________________
    ”Förtjäna kärlek”

    Dessvärre (för Dig men lyckligtvis för mänskligheten?) har du fel på den punkten, d.v.s att en förälder måste ”förtjäna” ett barns kärlek”.

    Varifrån har du ens kunnat förvärva en såpass BAROCK idé?!
    Sann kärlek är: OVILLKORLIG, oavsett avsändare/mottagare!

    Allt annat är falsk kärlek.

    Jag förstår inte vad du menar med ”alla andra” i detta citat:
    ”Föräldrar måste som alla andra förtjäna sina barns kärlek och inte tvärtom.”

    Vad Du skriver ter sig för mig likt en gåta.

  12. Hej Anne! Instämmer till fullo att det måste bli ett slut på rättsrötan nu!

    Det som sker i Sverige idag är att rubricera närmast folkmord…
    Familjer hetsas och förföljs som under värsta stasi eller gestapo tider.
    Påhoppade och aldrig trygga då de oftast utsätts för ren ”djävulskap” och trakasserier.

    Detta tär på folkhälsan då man utsätts för negativ stress i vad det verkar all oändlighet.

    Så bedrövligt. En skam för Sverige.
    Att sådant får ske år 2012….

    Ät fruktansvärt

    Christina

  13. Tack Ann fören mycket bra och viktig artikel.

  14. jag hade det så med en soc sekr som blev förälskade i mina barn! dessa barn var alldeles för fina för mig. Men hallå, det var jag som uppfostrade dessa fina barn, ensammen sedan jag och mitt x inte kunde leva tillsammans, då var mitt yngsta barn precis fyllt två år mellanbarnet 6 år och stora 9. sju gånger fick jag hålla på under flera år och det var bara hennes tyckande och tänkande som gällde, men 7 ggr gick lvu inte igenom, men det har satt sina spår hos oss alla, jag blev helt utbränd på detta, men fick fortsätta att försöka gå alla kurser jag blev satt på för jag fick inget jobb.

    och soctanten blev sur på att jag inte levde på socbid och hade mycket kundskap, som jag även har lärt mina barn, så att de visste sina rättigheter när de skulle interjuvas dom, jag sa till ungarna säg saningen, som ni ser den, men de ville ha mamma med sig, men jag satt tyst och gjorde inga tecken till dem för det var ders tur att få prata öppet och rakt

    • HÄRLIGT att se att du klarade av 7 helvetes LVU försök som aldrig gick igenom. Jag kan tänka mig att du var totalt utbränd pga SOC efter denna terror!

      LVU skall du veta är inte den ENDA formen av barnstöld…det gäller även stöld av barn mot en skötsam förälder (som aldrig begått ngt brott) där den olämplige/a tar över HELA ansvaret kring barnen och du som lämplig förskjuts och grovt förtalas och som grädde på moset förlorar vårsnaden ”tack vare” SOC. Denna kriminella organisation stjäl barn hänsynslöst, brutalt och jag har aldrig bevittnat förrns´maj 2009 och till dags dato att svenska myndigheter hjälper de utsatta i samhället – det är tvärtom utifrån min egna lärdom och utifrån många, många andra föräldrars bestulna barn på falska grunders utsagor. Svenska myndigheter terroriserar, förföljer och beljuger, skändar och förfular föräldrar och BARNENS SORG EFTER SINA FÖRÄLDRAR framställer soc som att ”barnen är traumatiserade PGA föräldrarna”. Man kan ju undra HUR ”barn blir traumatisredae” av sina föräldrar om de inte fått lov att se dem under en längre tid…ja t.o.m flera år…

  15. Haller med att sociala myndigheter har for stor makt.men de ar skyddade av lagen. Darfor kan sociala gora vad de onskar. Min son blev utredd av socialen konstant under 10ar. Fran 12 ars alder blev han tvingad att ha sin far pa skoltid att ha umganges ratt. Jag hade ensam vardnad om min son men sociala bara samarbetade med Pappan. Jag var egen foretagare men blev utbrand av att inte ha ett privat och familjeliv. Skrev en bok. Socialjournaler. Publiserad 2014. Maj Blomqvist. Las den sa far ni veta att sociala ar skyddade av de sina. Det maste ha kostat mycket i skattepengar att utreda ett barn sa lange och det fanns ingen grund for detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s