Barnskyddsutredningsförslag – bidde en tumme i Höstbudgeten

Maria Larsson fick 500 miljoner till sin satsning på att säkra omhändertagna barns rättigheter vid årets budget. Något som gick ganska spårlöst förbi mediarubrikerna. Kanske för att pengarna fördelas under tre år och att sett utifrån, är en ganska medioker summa om man avser att göra rejäla insatser inom barn- och ungdomsvården.  I grunden till satsningarna ligger erfarenheten från ”Utredningen om Vanvård” och Kerstin Wigzells ”Barnskyddsutredning”. I det förslag som Kerstin Wigzell presenterade låg skarpa åtgärder som saknas i det som skall genomföras i höst. Barnskyddsutredningen har blivit en proposition under hösten och skall tas i november. Om Kerstins förslag skall jag återkomma. Den markerade texten är de förslag som Socialdepartementet föreslår som ändringar inom Barn- och Ungdomsvården.

1/ Varje barn som placeras ska få en egen socialsekreterare som ska besöka barnet regelbundet och prata enskilt med barnet vid dessa besök. Socialsekreteraren får ett uttalat ansvar att följa vården och hålla kontakt med barnet. Barnets skolgång och hälsa ska uppmärksammas särskilt.

Detta har redan delvis genomförts i vissa kommuner, men ställer krav på kommunerna att friställa socialsekreterare för att enbart arbeta som ombud för placerade barn. Han eller hon får inte ha några andra uppgifter som har med placeringen att göra. Inte heller hamna i lojalitetskonflikt med den grupp som handhar placeringen. Jag ser vissa problem i detta inte minst i mindre kommuner där man skurit ner bemanningen på socialkontoren. Vidare hur skall man lösa långa avstånd mellan placerad och deras hemkommun. Tanken är ju också att barnen skall kunna nå sin kontaktsekreterare vid behov. Socialkontoren stänger kl 17.00. En ide är att komplettera förslaget med en godman för barnet eller ”ojävig” stödperson även vid SOL placeringar men framför allt vid LVU placeringar, någon som inte ser till kommunens sparbudget eller har andra motstridiga intressen.

2 Familjehemmen ska få bättre stöd. I Barnskyddsutredningen finns förslag om att det ska skrivas avtal mellan socialtjänsten och familjehemmet. Syftet är att uppdraget till familjehemmet blir tydligt och att det också klart framgår vad socialtjänsten ska ansvara för under placeringen.

Hemförsäkringen täcker inte om ett fosterbarn skadaren fosterförälder, om de inte är skrivna på samma adress. (vilke de sällan är) Försäkringen som socialen tecknar täcker bara självrisken. Men det hjälper inte om inte hemförsäkringen gäller. Socialens försäkring behöver allstå ses över. Rätten att begära företräde inför nämnden borde understrykas och stärkas. Det är idag den enda rättighet som familjehem har. Utnyttjas sällan då de flesta inte ens vet att rätten finns.

3 Socialnämnden är skyldig att ha rutiner för att förebygga, upptäcka och hantera missförhållanden i den egna verksamheten. Stödet till kommunerna i detta arbete ska stärkas. Det måste också utvecklas en medvetenhet om att oacceptabla händelser kan inträffa och en beredskap att göra allt för att undvika att så sker.

Maria Larsson skriver att stödet till kommunerna skall stärkas. DET är kommunerna som har den möjligheten redan idag, men som inte tar barn och ungdomar på allvar. Man skall hantera missförhållanden i den egna verksamheten. Vad innebär det i klartext. Det framgår inte. Men rimligt borde vara återinförande av Tjänstemannaansvar. Ett tydligt påpekande att den tjänsteman som ansvarar för utredning och beslutsunderlag också är den som måste stå till svars om den placerade far illa och inte får sina rättsliga behov tillgodosedda. Jag skulle vilja påföra att varje placerat barn har rätt till en oberoende juridisk kontaktperson, som prövar och går igenom ärendet utan påverkan från socialtjänst eller politiker. Brister i utredning, grundläggande konkreta och faktiska bevis skall innebära att barnets ombud kan begära en ny utredning eller komplettering innan beslut tas och barn placeras.

Metoder behöver utvecklas för risk- och händelseanalyser. Hur skall det gå till i en Socialtjänst där man anser sig aldrig göra fel och där politiker slentrianmässig följer utredarnas underlag.

4 Vi vet att det i ett antal kommuner förekommer missförhållanden i vården, flertalet kända fall finns i familjehem. Regeringen avser därför även att se över möjligheterna för Socialstyrelsen att stärka uppföljningen av den sociala barn- och ungdomsvården på nationell nivå. Den sociala barn- och ungdomsvården har fått mycket uppmärksamhet för sina problem. Ett särskilt fokus har riktats mot barn och unga som är placerade i familjehem och HVB. Regeringen påbörjade därför redan förra mandatperioden ett systematiskt arbete med att stärka den sociala barn- och ungdomsvården.

Socialstyrelsen fick i uppdrag förra året att kontrollera HVB-hemmen och att i den kontrollen också samtala med de ungdomar som fanns på hemmen. Än så länge är det på sk startnivå, och anmälningarna till Socialstyrelsen om granskning av LVU-ärenden och ev fel begånga i Kommunen tar tid och faller oftast ut till Socialförvaltningens favör. Anledningen till detta är att Socialstyrelsen inte har någon feedback till anmälaren och avgör ärendet utifrån de handlingar som kommer från Socialtjänsten. Dessutom underlåter Socialstyrelsen att meddelanär ärendena är utredda och vilka resultat man kommit fram till. Att Socialförvaltningarna vinner beror oftast på att man har en egen kommunjurist och större resurser samt att anmälarnas inlagor inte alltid är skrivna på ett sådant sätt att de förklarar hela skeendet. Socialstyrelsen skulle erbjuda muntlig redovisning som ett komplement. Den som vill anmäla skall också ha rätt att anlita ett juridiskt ombud för att göra sin anmälan.

5 Socialtjänstlagen har ändratsför att ge barn och unga bättre möjligheter att komma till tals. Regeringen har också stärkt förutsättningarna för att vården alltid ska ges i enlighet med kunskap och beprövad erfarenhet. Socialstyrelsen är numera tillsynsmyndighet och HVB för barn och unga ska tillsynas två gånger om året, ett besök ska vara oannonserat.Lex Sarah har förändrats, så att alla som arbetar inom socialtjänstens verksamheter ska vara skyldiga att rapportera om missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden. Allvarliga missförhållanden ska rapporteras vidare till Socialstyrelsen oavsett om de avhjälpts eller inte. Ytterligare lagändringar har genomförts som innebär att vid inledandet av en barnavårdsutredning ska socialnämnden kunna tala med ett barn utan vårdnadshavarens samtycke, och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Att unga får komma till tals fungerar inte, ytterst få av de ungdomar och barn jag träffat har sällan fått komma till tals eller framföra sina åsikter. I vissa fall sker de med familjehemsföräldern bredvid tillsammans med en socialsekreterare som sköter själva familjehemmet. Det gör att placerade säger det som förväntas, eller tillrättavisas av familjehemmet. Maria Larsson skall här också ang en ålder för när barn anses ”mogna” att utan bevakning framföra sina åsikter eller uppfattningar. Lex Sarah har när det gäller åldringsvården inte lett till några hisnande resultat, att en socialsekreterare skulle anmäla sig själv med risk för att få en tillsägelse eller krav på ändring har jag svårt att tro skall hända. Med få undantag är socialsekreterare idag en grupp som anser sig själva ofelbara och hänvisar problem vid placeringar till den biologiska familjen.

Att prata med barn utan samtycke från föräldrar och vårdnadshavare är på gott och ont. Det ställer stora krav på lyssnaren och framför allt att man inte styr barnet/ungdomen i den riktning man själv vill. Regeln är bra för familjer där det förekommer hedersrelaterade situationer och där ett lands kultur krockar med svensk lag. Det är också viktigt vid fall där det kan finnas misstanke om sexuella övergrepp. Men det finns också en uppenbar risk i andra fall att man utesluter den biologiska familjen och då tänker jag på alla ärenden som idag borde omprövas och utredas på nytt där de biologiska familjerna desarmerats helt. Det jag saknar i Maria Larssons förslag är den rättsliga hanteringen. Barn skall kunna ställa kommunen till svars juridiskt med ekonomisk kompensation som möjlighet. Detta är en av de uppgifter som barns juridiska ombud skulle vara behjälplig med.

MEN jag anser också att Kommunerna skall ställas till svars för bristande ingripanden. För faktum är att sker det många omhändertaganden på felaktiga grunder, så sker det också motsatsen där Kommunen avvaktar tills det inte längre finns någon återvändo.

Det är också därför som jag anser att det måste finnas en nationell helhetssyn och grundläggande regler för hela landet när man skall omhänderta eller ej. Maria Larssons förslag skall ses som ett evigt plåstrande på en lag som för länge sedan tjänat ut. Istället borde hon tillsatt en översyn av Socialtjänstlagen och LVU och utrett möjligheterna att införa en särskild Barnavårdslag frikopplad från övriga Socialtjänsten.

Slutligen vad gör Maria Larsson för gruppen som varit omhändertagna när de kommer ut i samhället. Om man saknar familj och relationsanknytning vart vänder sig då den Ungdomen. Varför anslogs inte pengar till insatser för Barn som lämnat Samhällsvården i ett HVB alt Familjehem.

Var finns utbildningsfrågorna att skärpa kraven på utbildningen inom Socialhögskolorna, Lärarutbildning och Mattepaket fick stort utymme i Höstbudgeten, men kanske den viktigaste frågan utbildning av socialtjänstens personal nämns inte med ett ord. Var finns kravet på utökat Tjänstmannaansvar. Var finns möjligheten för den biologiska familjen att begära hjälp och stöd när deras barn rätt eller fel omhändertas. Var finns den nya synen överhuvudtaget inom Barn och Ungdomsvården. För mig ser det ut som ett paket som Reinfeldt släppt ifrån sig med ett minimum av förpliktelser och kostnadskrav. 500 miljoner låter mycket i vår privata ekonomi, men ur Kommunalt perspektiv eller myndighetssådant utslaget på 3 år är 500 miljoner en piss i missisippi bara lägger nya plåster på gamla sår, istället för en helt ny operation.

Var finns kravet på Utbildning av ledamöterna i Förvaltningsrätterna som handar SOL och LVU ärenden. I dag dömer man regelmässigt till socialtjänstens utrednings favör, framför allt när det gäller yngre barn. De traditionella Domstolarna har också brister i kunskapen kring Socialtjänstlagen och skulle behöva mer utbildning och kunskap i Social lagstiftning.

 

LVU-lag, Barnskyddsutredningen, Socialbudgeten, Höstproposition, Juridiska problem

2 svar till “Barnskyddsutredningsförslag – bidde en tumme i Höstbudgeten

  1. Pengar löser inga problem utan visheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s