Kräv specialkompetens av HVB och Familjehem som jobbar med ungdomar

Fick en skrivelse angående ett LVU ärende som överklagats och som handlade om olagafrihetsberövande av två 12-åriga barn. De låstes in på ett behandlingshem för missbrukare där genomsnittsåldern på de intagna ligger runt 15 år. 12 åringarnas ”brott” var att de inte vill stanna på det av socialtjänsten utsett familjehem och följdaktligen rymde. Det var rymningsbenägenheten som gjorde att socialtjänsten i Filipstad på lösa grunder placerade barnen. I ett svar från JO skrivs att hanteringen var rättsvidrig och att barnens placering på ett låst behandlingshem inte var motiverat.

Så här ser det ut inom Socialtjänsten idag. En djungel av familje- och HVB hem kallar sig experter på olika barns behov. Ofta är expertisen mångfasiterad, allt från Aspberger till ADHD, missbruk och andra sociala problem lyser i annonserna som skall ge beslutande myndighet ett urval att välja bland. I princip kan vem som helst idag som driver behandlingshem utge sig för att vara expert på olika områden, vare sig Socialstyrelsen eller Kommunerna gör några grundligare undersökningar om vad som döljer sig bakom dessa sk experthem.

Å andra sidan Behandlingshem som uttalat säger sig inte klara svåra neuropsykiska barn får dem i alla fall tillskickade.  Någonstans skall dessa barn göras av. Sak samma var de hamnar bara placerande kommun får ett problem mindre. Priset betalas av de barn som placeras. Vare sig det gäller missbruk eller neuropsykiska problem. Men den här gruppen utgör ett rättslöst område där de saknar alla möjligheter att driva sina ärenden eller få upprättelse av sin hemkommun. Många av ungdomarna vet inte ens om sina rättigheter, eller är i status att klara av att begära ett juridiskt ombud. Detta vet de placerande kommunerna, därav kan det fortsätta.

Det var länge sedan tidningsrubriker som suspekta och inkompetenta familje- och HVB hem gav till resultat kontroll eller i bästa fall nedläggning. Många av de kritiserade verksamheterna lever kvar efter mindre justeringar för att tillgodose minimum av krav. Därför skriver sällan tidningar eller Etermedia om detta längre, det leder ingen vart. Inte till vare sig djupare granskning eller krav på upprättelse för de drabbade.

Så här skrev Nils Helgesson i tidningen Socialpolitik 3/2010,  ”Jag har kontaktat SKL (Sveriges kommuner och landsting), länsstyrelsen, Socialstyrelsen och kommuner för att få information kring antal familjehem och placeringar som tillhör ideella eller privata aktörer. Men det finns inga uppgifter att få. Den enda som finns är de uppgifter Socialstyrelsen har om hur många barn och unga under 18 år som finns placerade i familjehem. Vuxna placerade finns ingen samlad information om över huvud taget. Senaste tiden har det även kommit många ensamkommande flyktingbarn till familjehem.
Ingen myndighet vet alltså hur många eller vilka de här konsulenterna eller privata och ideella utförarna är. Uppgifter saknas därför också om deras kompetens, utbildning, uppföljningsrutiner och antal ärende per konsulent. Eller vilken utbildning, stöd och handledning de erbjuder familjehemmen. Att jämföra med ett fullkomligt rimligt önskemål om att familjehem borde genomgå en föräldrautbildning motsvarande den som de som vill adoptera måste göra.”

All familjehemsverksamhet som inte är kommunal har konsulenter som sköter kontakten med familjehem och den placerade. Dessa konsulenter granskas aldrig – mer än vad kommuner kräver i upphandlingar, och där kan skrivas vad som helst. Ofta kollas det inte ens om uppgifterna stämmer.
Konsulentens uppdrag är att stötta både familjehem och klient. De är många gånger erfarna socionomer, socialarbetare eller behandlingsassistenter. Men det kan faktiskt vara vem som helst eftersom det inte finns några uppsatta krav. En del som driver denna typ av verksamhet har outbildad personal och för många klienter per konsulent för att det ska kunna vara kvalitet i arbetet.”

Idag skriver vi sept 2011 och inget har hänt, mer än att Socialstyrelsen skall öka tillsynen för barn på HVB hem och att familjehem skall ha besök minst 4 gånger per år varav två oannonserade av den placerande kommunen. Faktum är att hembesök i familjehem eller HVB hem inte ger någon som helst inteckning i att placeringen är kvalificerad för sitt uppdrag. Ett gammalt talesätt säger att man inte skal bland äpplen och päron, men barn och ungdomar med olika behov kan blandas lite hur som. En vuxen fd vanvådad man ringde mig och berättade hur han för 40 år sedan placerades på en Ungdomsvårdskola, trots att han inte hade gjort något kriminellt eller som han sa annat ”sattyg”. Men han lärde sig snabbt av de mer erfarna grabbarna och tappade därmed några år av sitt liv under bristande insyn av det trygga samhället.

40 år sedan.. det skulle kunna vara nu. En kompis till mig berättade hur hon placerades på behandlingshem för unga missbrukare utan att vara missbrukare. Hon hade däremot en del konflikter med sin familj och var oerhört utåtagerande. Men att placera henne på ett hem för missbrukare var det den optimala lösningen för kommunen.

Barn och ungdomar med symptom på ADHD eller diagnostiserade placeras gärna på institutioner med sk ”vanliga” ungdomar. Kombinationen skapar problem för såväl personal som de placerade. Det jag kallar vanliga ungdomar  med social problematik har sällan förståelse för diagnostiserade och de ramverk och den pedagogik som behövs för diagnosbarnen stämmer inte överens med den andra gruppen.

När det gäller ADHD barn  brukar man tala om svårhanterliga barn. Barnen är i regel överaktiva, men vissa barn med ADHD kan också vara underaktiva och de underaktiva barnen kan lära sig gå något senare. De barn som senare får diagnosen ADHD har oftast varit tidiga i sin motoriska utveckling, till exempel börjat gå tidigt. Det gäller framför allt för de barn som tidigt visar överaktivitet. Dessa barn har också ofta svårt att komma in i en regelbunden ät- och sovrytm. De uppfattas ofta som irriterade och bråkiga under småbarnsåren. Det är vanligt med försenad tal- och språkutveckling. Under förskoletiden uppstår ofta svårigheter i kamratrelationer. Det blir konfliktfylld samvaro med kamrater, mycket aggressivitet och svårigheter samspela med andra. Från skolåldern märks koncentrationsbristen tydligare och barnen uppmärksammas ofta på grund av inlärningsproblem. Barnen är ofta ”dumdristiga”. De utsätter sig för fara genom att klättra upp i träd, på tak och liknande aktiviteter.  Det talas om tre former av ADHD där de viktigaste problemen är

  • bristande uppmärksamhet
  • överaktivitet och impulsivitetsproblem
  • uppmärksamhetsbrist, överaktivitet och svårt att kontrollera impulser, så kallad kombinerad form.

Den kombinerade varianten bedöms vara den svåraste gruppen. Enbart bristande uppmärksamhet kallas för ADD. Dessa barn kan tendera att vara underaktiva, det vill säga de verkar lugna och stillsamma.

Aspergers syndrom är en diagnos inom autismspektrum och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.  Sammanfattningsvis kan sägas att personen har normal eller hög intelligens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen.   Aspergers syndrom är en genomgripande störning i utvecklingen. I Sverige har Christopher Gillberg lanserat begreppet neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, där Aspergers syndrom ingår tillsammans med bl.a ADHD. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom.  Aspbergersympton kopplas ibland ihop med autism. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser. Personer med Aspergers syndrom kan uppvisa ett annorlunda beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade eller bägge. Ungefär fyra promille av befolkningen har Asperger, ofta i kombination med andra neuropsykiatriska funktionshinder. Orsakerna är biologiska och till stor del genetiska.

Problem som personer med Asperger har rör ofta relationer till andra människor. Socialt umgänge är för många en påfrestande ansträngning som kräver stor anpassning. Andra typiska drag är specialintressen, annorlunda språkhantering och svårigheter med snabba förändringar. Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom. Det kan vara ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier. I rätt miljö kan många av de egenskaper som är vanliga hos personer med Asperger vara en tillgång. Till exempel stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga.”

Om vi ser bara till beskrivningen av ovan nämnda grupper kan man även som amatör förstå att den här grupperna inte fungerar på institutioner tillsammans med ungdomar som har andra problem. När man arbetar inom skolan med Aspbergerelever, är det små klasser, få lärare. Allt för att ge kontiniutet och så lite rörelse som möjligt kring gruppen. Tillsammans med ADHD är Aspberger defenitivt två grupper som måste få helt andra resurer. Vare sig där finns missbruk eller eller ej kan man inte blanda dem med andra problemungdomar.

Inom Socialtjänsten finns en skriande okunskap om barn med diagnoser, men det finns också brist på familjehem och institutioner som kan hjälpa de här barnen.  Men istället för att slentrianmässigt omhänderta och skicka barn med diagnoser till olika placeringar borde kommunerna i första hand hitta lösningar på hemmaplan i avvaktan på att man hittar fungerande placeringar. Diagonostiserade barn skall tex inte bo i familjehem med många ”syskon” eller andra placerade. Familjen måste få hjälp och stöd i vad som krävs för att stötta den unge. Institutioner som anser sig klara allt från Aspberger till ADHD, måste ge garantier och visa vilka kunskaper som finns och inte minst jobba med små grupper.

Nu har jag uppehållit mig kring diagnosbarnen, men faktum är att man idag från samhällets sida lättare omhändertar de här barnen än ger familjen stöd för att kunna fungera ihop. Det är min övertygelse att med stöd av LSS, hemmahos, avlastningsfamilj, generösa regler från Försäkringskassan, personlig assistans och riktiga insatser i skolan skulle ge betydligt bättre resultat än att  placera i familjehem och på institutioner.

2 svar till “Kräv specialkompetens av HVB och Familjehem som jobbar med ungdomar

  1. medhåller föregående talare som det heter. Håller med och stryker under

  2. Tack, och det behövs massor med vidareutbildning på våra socialkontor avseende dessa barn och ungdomar. Mer resurser i skolan och mer avlastning till föräldrarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s