I Sorg och Glädje med dem vi älskar

Det är snart måndag. Måndag den 21 november, Upprättelsedagen. Den dagen betyder något för mig, dig och våra anhöriga. Anhöriga som under flera år funnits vid våra sidor, ibland ovetande, ibland väl medvetna. Men de har funnits där och de finns där. Några av dem finns med på måndag bredvid oss. Min son, din dotter, din man. Det är vi som ska få upprättelsen och ursäkten, ursäkten för att så många barnaliv gick till spillo och allt för snabbt in i en vuxenvärld alla långt ifrån var mogna att möta.

Några av er är 80-talare, dem som inte inte finns med i det nuvarande förslaget till ersättning, men ert lidande var inte mindre. Er utsatthet förtjänar samhällets ursäkt inte bara i en Ursäkt för förlorat liv utan också rätt till ersättning för samma barndom som ni liksom vi förlorade. Ni finns där också i Blå Hallen och delar den stunden med oss alla. Men där finns också organisationer som BRIS, Rädda Barnen, Röda Korset, FACO (Familjehemmens centralorg.), FR (Familjehemmens riksförbund) 

Jag kan förstå BRIS och Rädda Barnen, i viss mån Röda Korset, men inte FACO och FRs inbjudan att delta. Vad har Familjehemmen gjort för vanvårdsfrågan, var finns de idag i den här debatten. Vem eller vilka representerar de. En medlem sa att i de organisationerna finns också våra förövare.

Det var inte de som väckte frågan om den svenska vanvården, det var inte de som stod främst och berättade att barn mer än 70 år utsatts för vanvård i den sociala barnavården. Det var en grupp fd barnhems- och fosterbarn som som 2004 beslöt att nu fick det vara nog av tystnad. Filmen Stulen Barndom, Tomas Kanger, gav vittnesmål om hur det varit. Det är vanvårdsbarnen som skall äras för att de fäst ögonen på hur barn inte får behandlas. Men det slutade inte vid 1980 det fortsatte och det fortsätter. Det är fortfarande vanvårdens barn som för kampen och skall fortsätta för att ge också gruppen efter 1980 ersättning.

Skall talet i Blå Hallen handla om hur bra alla etablerade organisationer är eller skall det handla om vår upprättelse och vår trovärdighet,  att regeringen i själ och hjärta tror på vad som berättats av 900 och som väntar på att berättas av ytterligar flera hundra. Skall talet handla om att Ursäkten är en vändpunkt och en markering på att detta inte för upprepas. Att barn i samhällets vård har rätt till all den trygghet, stöd och kärlek som andra icke omhändertagna barn får ta del av. Förlåt alla barn hemma får heller inte trygghet och kärlek. Jag tänker på er och ger er min omtanke – i vilken mån det nu hjälper. Men här skulle självklart Rädda Barnen och Bris ha en viktig funktion att fylla, att se till att Samhället idag tar hand om de barn som far illa.  Att de påverkar de myndigheter som påstår sig värna om barnen. Kevin Rudd

frustrationen var lika stor där som här. Många var glada och lättade andra förbannade över att inget hände eller hade hänt mer än en ursäkt.

20 feb 2008, då Aboriginerna fick sin officiella ursäkt. Detta var kort deras historia,  under en period från ca 1869 till ca 1969 fördes ca 100 000 barn bort från sina familjer och sattes i internment camps (hittar ingen bra översättning), barnhem och andra institutioner. Flertalet barn utnyttjades som gratis arbetskraft och fick arbeta under slavliknande förhållanden och många utnyttjades sexuellt. Få återsåg sin familj igen. En ursäkt från regeringen har efterfrågats i många år men har motarbetats bla av den tidigare premiärministern, John Howard. Han menade att dagens regering inte kan be om ursäkt för vad tidigare regeringar har gjort. Många tror dock att motståndet beror på att en ursäkt öppnar upp för möjligheten för ekonomisk kompensation vilket är en kontroversiell fråga både hos allmänheten och på regeringsnivå.

Rudd kommer tre gånger att säga ordet ”sorry” (förlåt) i sitt tal. Han har varit mycket noga med att konsultera formuleringarna i talet med representanter för aboriginerna.

”For the pain, suffering and hurt of these Stolen Generations, their descendants and for their families left behind, we say sorry,
To the mothers and fathers, the brothers and sisters, for the breaking up of families and communities, we say sorry.
And for the indignity and degradation thus inflicted on a proud people and a proud culture, we say sorry.”

Den påminner om svenska vanvårdade barns historia och den debatt som förevarit tidigare i Sverige kring vår fråga.

Kevin Rudds tal är ett av absolut vackraste och mest känslosamma tal jag hört.

Kommer Maria Larsson att säga att hon vill göra Barnskyddsutredningen till ny Barnavårdslag, att Barnkonventionen blir en svensk lag för barn. Att hon tror på alla som sitter där vare sig de berättat eller inte berättat sin historia.

Kommer man att prata om barnhemsbarnen i riksdagskorridorerna. Kommer fler fd barnhemsbarn träda fram i riksdagskorridorerna. I Direktörsrummen, i de fina salongerna. I kulturspalterna. I Konst- och musiksammanhangen. Skall barnhembarn bli något accepterat som vi säger lika självklart som halvsyskon, något vi talar öppet om och ingen vänder sig bort.

Gör 21 november till en årligen återkommande Upprättelsedag precis som We are sorry day i Australien.

 

Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, Amnesty Press


 

 

Annonser

Ett svar till “I Sorg och Glädje med dem vi älskar

  1. ”Kommer man att prata om barnhemsbarnen i riksdagskorridorerna. Kommer fler fd barnhemsbarn träda fram i riksdagskorridorerna. I Direktörsrummen, i de fina salongerna. I kulturspalterna. I Konst- och musiksammanhangen. Skall barnhembarn bli något accepterat som vi säger lika självklart som halvsyskon, något vi talar öppet om och ingen vänder sig bort.”

    Det var oerhört vackert skrivet.
    Men nä, så tror jag aldrig det kommer att bli.
    I mitt fall räcker det med att ha haft kontakt med de som ska ordna biljetter för resan – Congrex Sweden – för att konstatera att den här ceremonin är tänkt som en budgetvariant.
    Nu när utredandet som pågått i fem-sex år gått över till det skede när det ska börja handla om de vanvårdade – då börjar pengarna vara slut och man måste börja hålla igen.

    Jag fick flygbiljetter och ringde för att be att istället få tågbiljetter – eftersom jag är väldigt rädd för att flyga.
    Det verkade mer än kaotiskt.
    Jag fick ringa runt ganska mycket, innan jag slutligen slussades rätt.
    Och jag tvingades därmed också lämna ut mitt namn till flera olika personer.
    Vilket gör att jag starkt ifrågasätter den här utredningens löfte om 60 års sekretess.
    Den sekretessen har redan flugit all världens kos.
    Efter att ha ringt åtskilliga gånger – och som sagt bollats mellan olika människor – så kom iaf tågbiljetterna.
    Jag fick plats i mixad liggvagn.
    Jag hade kollat upp tågtider noggrant för anpassa dom på bästa sätt till mina sömnproblem – för att slippa vara död av sömnbrist vid själva ceremonin – och för att hinna i tid till ceremonin.
    Men om jag haft sovvagn så hade jag också kunnat duscha.
    Med liggvagn måste jag gå till en ceremoni som kanske är en av mitt livs viktigaste – efter att ha tillbringat 14 timmar på tåg sovande med kläder på i liggvagn.
    För i liggvagnar sover man med kläder på; i synnerhet om man hamnar i mixade liggvagnar där män och kvinnor sover tillsammans.
    Något som jag i sig tycker är ganska obehagligt.
    Och om de som arbetade med bokningarna inte varit helt hjärndöda – så skulle de möjligen ha kunnat tänka sig att just alternativet att sova i mixad vagn kunde vara olustigt.
    Värst av allt var att chefen för Congrex påstod att hon sagt till resebyrån som ordnade biljetter att dom skulle ordna det bästa alternativet till mig.
    Det var inte sant.
    Jag ska åka idag.
    Och eftersom jag förstått att det inte var sant så ringde jag och kollade.
    Trots att jag alltså ringde så sent som idag så fanns det ännu idag kvar två damplatser i sovvagn på resan ner.
    För min tillbakaresa imorgon fanns det så mycket som 28 lediga platser i sovvagn – för män och kvinnor.
    Av någon anledning är jag starkt övertygad om att de som arbetat med utredningen – och som varit på nödvändigt studieresor/arbetsresor i andra länder – inte behövt nöja sig med att resa i mixade liggvagnar där man sover med kläderna på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s