Viggbyholmskolan hade inte platsat i Björklunds Skolsverige

Har haft den stora förmånen att få gå på Viggbyholmskolan, ett riksinternat  i Täby, bland de sista åren skolan fanns. Kom dit som dagelev och bodde hos Sven Richter som var lärare på skolan. Sven var en märklig person, gift med Joan och hade sönerna Theo och Christian. Närmaste granne var Sven Tumba och Mona. Jag lärde känna många fantastiska lärare på skolan och att jag hamnade där var uteslutande KA Westerbergs förtjänst. Han hade i många år varit mattelärare på skolan innan han flyttade till Hassela 1969 för att starta Hasselakollektivet. Många av hans kolleger och vänner från skolan kom ofta på besök och jag tror att KA var oerhört inspirerad av grundidén kring Viggbyholmskolan.

Skolan bestod av en salig blandning elever från utlandssvenska barn till dem som placerats där med stöd av Stockholms Barnavårdsnämnd. På hemisdan http://viggansvanner.se/ finns skolans historia och beskriven den idé som bar skolan.

Jag har knyckt nedanstående från Viggans Vänners Hemsida, men om vi tog bort årtalen och förflyttade till idag skulle den här skolan inte haft en chans i det högpresterande och björklundska sk kunskapssamhället.

”De ledande principerna för skolans arbete äro: Individualiserad undervisning och fri flyttning.  Stort utrymme åt praktiskt arbete. Härdande friluftsliv. De studiebegåvade eleverna föras fram
till student- eller realskoleexamen, de praktiskt begåvade till för dem lämpliga skolor för vidare utbildning.

Det var egentligen Per Sundbergs skola, han var initiativtagaren med nya idéer om barnens skolgång och fostran. Per Sundberg var ursprungligen lärare vid Matteus folkskola. Han tog tjänstledigt därifrån, 1927, då han var med om att grunda en samskola i Stockholm kallad Olofskolan. Den skulle fostra barnen till ”sunda, harmoniska och handlingskraftiga” människor, vara en skola utan läxor, klasser och kvarsittare.

Viggbyholmsskolan representerade den s.k. ”nya skolan” med psykologiskt  motiverad individualisering och en fostran av eleverna till självständiga och socialt ansvarskännande medborgare. Per Sundberg ansåg det helt naturligt att det skulle vara ett saminternat. Många betraktade detta som
alltför djärvt och det fanns i skolkretsar en stor tvekan till experimentet. Det gällde kanske också proportionerna mellan ”teoretisk” undervisning och ”handens arbete” som skulle vara likvärdiga. Skolan blev i början av 1940 talet öppen för många, som på grund av förföljelse blev tvungen att fly. Den största insatsen gjorde man 1944-45. Då togs många flyktingar emot från inte mindre än 17 länder, ett 50-tal danska, 40-tal norska och 30-tal finska skyddslingar fick en fristad i Viggbyholm.”

Det som slår mig är att det idag inte finns mycket kvar av de tankar som bar Per Sundbergs skola, i en tid då auktoritet och att barn skall synas men inte höras, var hans skola unik. Men den är unik idag också så till vida att kunskap inte bara var att läsa innantill i böcker utan också att kunna diskutera, tycka och tänka. En intellektuell frihet.

På Viggan gick Jan Guillou, som tydligen älskade Viggan lika mycket som han hade sin gamla internatskola, Solbacka, och var så raka motsatsen till Lundsberg en skola kan bli. Så här kan man läsa om Viggan i Arbetarbladet

”Nej, precis tvärtom. De vuxna behandlade barnen med respekt. Inga dörrar hölls låsta. Elever och lärare kunde sitta och dricka te och diskutera tills mitt i nätterna. En lektion i geografi kunde förvandlas till ett engagerat undersökande av fysikaliska lagar sedan skolans centralvärme börjat bullra och påkalla klassens uppmärksamhet. Musik, konst, slöjd och teater räknades som lika viktiga ämnen som matematik. Beslut togs på stormöten där såväl elever som kökspersonal var representerade. Många av lärarna saknade formella meriter. Viktigare ansågs deras demokratiska ideal och humanistiska livssyn. För några elever blev skolan mer hemma än hemma. Kanske särskilt för de som blivit ditplacerade genom barnavårdsnämnden. Viggan räddade mitt liv. Inte bara en person säger det. Regissören Suzanne Osten, musikern Simon Brehm, artisten Lill Lindfors, författaren Sandro Key-Åberg, författaren och kändismamman Anna Wahlgren, Expressens kulturskribent Pia Zandelin, scenografen Lotta Melanton, tv-filmaren Peter Torbjörnsson. Där har ni ytterligare några som gått på Viggan. Börjar man titta närmare på saken ser det banne mig ut som om hela svenska kultursvängen har gjort det.”

Om Lundsberg fött fram Finanseliten (vilket är tveksamt) har Viggbyholmskolan fått fram kulturpersonligheterna. Det senare lär vi lida brist på i framtiden, eftersom kultur inte längre betraktas som en nödvändig del i skolutbildningen.

Så KA tack för att jag fick möjligheten inte bara till där jag befinner mig idag utan också fick gå på Viggan om än kort.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s