Snart dags för juldagsmorgon ett barn är fött och det är nästan nytt år

Två hundar ligger utslagna en i soffan den andra på fönsterbrädet. Runt omkring mig lyser ljus en blandning av levande och el. Jag förnimmer att det är en sådan stor glädje över att ha två barn (vuxna idag) att få haft möjligheten att resa med dem i deras liv till vuxna. Nu delar vi vår resa vid olika tillfällen och möjligheter ges. Ibland finns deras pappa (min fd man) med och vi reser i tysta minnen och i nutid. Jag beundrar min fd man som trots att han är pälsallergiker med andningsproblematik står ut i alla timmar med mina två minst sagt pälsiga hundar.

Det är lätt att vara missnöjd och tycka att livet är inte alltid vad man vill, jag upptäcker att det är svårt att glädjas med de små tingen det lilla i tillvaron. Att inse att tillfredsställelse är så mycket mer än bara materiella saker. Värme o medmänsklighet kostar så oerhört lite och tankar till den som saknar det vi har tar inte ens plats. Ett barn föddes enligt bibeln på julafton, var det Jesus eller var det barnet i oss som  återföddes. Att tolka bibeln och Julevangeliet kan göras antar jag utan att vara teolog, på många sätt. Om vi ser barnet i krubban som hoppet och visionen om det goda som skall komma kan också den mest rabiata ateisten vara med. För vem kan säga att det är fel om godhet, värme och kärlek föds och ges en chans åtminstone en gång om året. Om detta ryms i ett barn ryms det då inte i alla barn. Det kanske är så vi skall tänka…att det är vi de vise männen/kvinnorna som inte förmår att förvalta det goda som föds åtminstone en gång om året.

Nej jag är ingen övermänniska, jag är en i mina kritiska stunder oerhört långt ifrån det jag skulle vilja vara. Men om jag inte trodde att det fanns något gott, något bra, något ljus, något som rör vid mitt innersta skulle jag troligen ge upp eller gett upp för länge sedan. Tänker på att jag likt en fe skulle svinga mitt spö och låta tusen gnistor av stjärnor spraka runt spöt samtidigt som jag skulle önska att du och jag fick möjlighet att uppskatta om än bara lite av det goda. Att världen i ett slag blev det vi alla skulle vilja att den var – jämlik, varm, omfamnande och respektfull mot allt som inte är som just du och jag. Att vi kunde se olikheter som möjligheter, det annorlunda som en del av regnbågen, att vi kunde inse att varje människa förtjänar respekt och om vi alla under fens magiska spö plötsligt upptäckte att alla vapen bara smalt ner, att det som naturen ger och gett oss får leva i harmoni med evigheten. Egentligen är det så att vi aldrig kan föreställa oss den paradisiska bilden av världen…men väl önska att den fanns.

Nu skall jag ägna mig åt att lyssna på musik, läsa en bok, krama mina hundar och hoppas att någon däruppe – ute vakar över mig och vill mig väl. Att någon vakar och skyddar dem och de jag älskar, men också alla ni som känner att ni inte hittat hem. Hemlöshet är inte en fråga om fyra väggar utan också att känna att man bor i sitt hjärta. Detta är mitt julevangelium fritt att tolka för var och en.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s