Resande och Styvbarnsfrågan har en gemensam nämnare – Upprättelse

Sverige är inte känt för att göra upp med det förflutna. Under flera år drevs under socialdemokratin kravet på att bl.a.  Tyskland skulle göra upp med med den judiska historien. Vi har tidigare varit oerhört solidariska mot andra nationer vars befolkning utsätts för förtryck. Vi har hela tiden alltid gått utanför våra egna gränser när det gäller historien, Sverige har varit ofelbara och vi har i byråkratin gömt vår egen svarta historia.

Vanvårdsfrågan – om svenskar som varit placerade på barnhem- och i fosterhem tvingade Sverige att öppna ögonen till en del av det förflutna. Nu har vi som grupp fått vår upprättelse muntligt och avvaktar det ekonomiska beslutet. Men jag instämmer i DN där Bo Hazell tar upp Resandefolket och Romerna. Det är en skandal att Sverige inte fullföljer sitt historiska reningsbad. Bo Hazell skriver,  ”En ny offentlig ursäkt är inte tillräcklig. Tillsättandet av en sanningskommission och beslut om ekonomisk gottgörelse för 500 års förtryck – till exempel i form av en fond för att stötta resandekulturen – är avgörande för att de resande ska återfå självrespekt och känna stolthet både som individer och som grupp. Om inte regeringen ändrar inställning är det ett stort svek mot Sveriges romer och resande. I förlängningen kan det innebära dödsstöten för resandefolkets egenart.”

Efter att ha arbetat med Vanvårdsfrågan i över åtta år, inser jag med all tydlighet att vi trots allt inte hade kommit där vi är idag om inte Morgan Johansson (S) som sista insats i den socialdemokratiska regeringen tillsatt vanvårdsutredningen som därmed kunde fortsätta under den borgliga regeringen. Vad som fick Morgan Johansson att ta det steget har jag inte riktigt fått klart för mig för det var inte många ur hans partiled som klev fram och ställde sig bakom.

I det läge som vi befunnit oss i har frågan om Vanvård blivit en oppositionsfråga och troligen starkare i det läget än den skulle varit med oppositionen i regeringsställning.

Den borgliga regeringen har tillsatt en vitbok för att utreda Resandefolkets lidande, ”En vitbok är en skrift som med viss auktoritet sammanfattar idéer eller ambitioner inom ett område; det kan också benämnas policydokument. Vitboksbegreppet används inom såväl politiken som inom företagsledning.” Man kan alltså se det som ett dokument till intet förpliktigande även om det heter att det i slutänden skall bli en offentlig ursäkt. En offentlig ursäkt skulle Svenska Staten kunna ge utan Vitbok, dokumentationen finns redan.

”Av regeringsdirektiven framgår att vitboken inte ska lägga fram förslag om ekonomisk kompensation för det lidande som romer och resande utsatts för. Vitboken ska endast leda till en offentlig ursäkt. Det blir med andra ord en repris på den socialdemokratiska framviskade ursäkten år 2000 vars budskap varken nådde resande eller övriga svenskar. Och inte heller till några konkreta resultat.”

Det är samma direktiv som gavs Utredningen om Vanvård, som heller inte fick diskutera ekonomisk ersättning. Det är tveksamt om det ens blir en offentlig ursäkt mot bakgrund av hur långdraget Upprättelsefrågan för vanvårdade inom social barnavård har tagit. Kravet på ekonomisk ersättning för Resandefolket i form av en stiftelse är i mina ögon en självklarhet. Inom gruppen finns en kultur på väg att dö ut, låg utbildningsnivå och stora sociala problem. Ute i kommunerna finns en generellt en dålig kunskap när det gäller människors bakgrund och behov utifrån detta. Om jag utgår från okunskapen om att hantera människor ur den sociala vanvården, så skulle jag tro att kunskapen om Resandefolkets behov och särart är ändå sämre.  Jag skulle också vilja veta t.ex hur många av de omhändertagna barn vi har idag som har en bakgrund bland Resande och Romer. Som en ur Samhällets Styvbarn och vanvårdsgruppen känner jag djup solidaritet mot förtryck av minoritetsgrupperna i Sverige och jag vet att en del av dem som intervjuades i Vanvårdsutredningen också tillhörde Resandegruppen. Den ersättning som vi väntar på för år av försummelse och vanvård, skall självklart omfatta alla oberoende etnisk och kulturell bakgrund. Den måste också omfatta gruppen utvecklingsstörda som hade ett än sämre läge som placerade inom institution- och fosterhem. Gemensamt för samtliga grupper är att de kom ur fattiga sociala miljöer, ur grupper som inte förmådde föra eller hade någon talan. Idag finns fler som talar för,  men gehöret högre upp är dåligt och symptomatiskt i en regering där humanistiska frågor har degraderats till en icke fråga. En minister bär utåt hela den samlade regeringens humanansvar  – Maria Larsson – men hennes makt är lika med noll och stödet för hennes arbete slutar innan ens partiledarens namn hinner uttalas.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om vikten av att Sverige måste göra upp med sin historia. Lyfta på varje sten, analysera och lära. Vi måste mer diskutera i skolorna och i undervisningen om människors olika ursprung i Sverige, hur det sett ut och varför. Vi behöver betydligt mer humanism än vad som är idag, jag är inte säker på att den regering vi har kan svara upp till detta.

Jag instämmer i kravet på en sanningskommission som Bo Hazell reser ”En sanningskommission kan  arbeta oberoende om den består av representanter för olika riksdagspartier, organisationer för mänskliga rättigheter, historiker, andra forskare och sakkunniga samt – framför allt – företrädare för resande och romer.”

Detta borde väl vara en självklarhet liksom en självklarhet att den politiska oppositionen också driver den här frågan till sin spets. Jag förväntar mig att V, S och MP också agerar för Resandefolkets rätt till Upprättelse.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige