We will always love them – Billie, Janis o Whitney

Jag minns när jag lyssnade på Billie Holliday,  men inte första gången. Jo jag minns nu, det var när jag läste boken om hennes liv. Om hur hon i den mörka amerikanska rasismen turnerade runt, blev avvisad från hotell på grund av sin hudfärg. Hur hon slets mellan hopp och förtvivlan. Dålig självkänsla och föga känd. Det fanns inget internet, ingen TV som speglade det livet. Vi fick läsa om det långt senare. Billies musik var stor, hennes röst var otrolig. Märkligt nog kunde hon vara som bäst när hon var som mest avtänd, sprucken men oerhört känslosam och närvarande.

När jag gick på Ljud o Bildskolan i Varberg var ett slutprov att göra en dokumentär. Jag gjorde en film om adoption och funderade länge vilken låt jag skulle använda, jag valde God Bless the Child. Den representerade på något sätt alla världens barn och gör än idag. Lyssna på den.

Mellan 1933 och 1944 gjorde hon över 200 skivsidor, men lär aldrig under den tiden ha fått någon ersättning  från dem. Trots att hon totalt saknade röstträning, gjorde hennes unika diktion och dramatiska intensitet att Billie Holiday blev den enastående jazzsångerska, som hon var under sin livstid. Hon dog 1959 till följd av drogmissbruk. Billie hade en dröm att få göra film, hennes önskan gick i uppfyllelse, hon fick en roll i filmen New Orleans där hon spelade hembiträde eftersom tjänstefolk var i princip de enda rollerna svarta fick spela på den här tiden.

Varför skriver jag om Billie när media i dag söndag den 12 februari skriver att Whitney Houston dött. Kanske för att det de två hade gemensamt var rösten, sången och drogerna. Men deras liv var för övrigt så väsenskilt.

Whitneys mamma,  Cissy Houston, var gospelsångerska. Kusinerna Dionne Warwick och Dee Dee Warwick hade båda vid den här tiden blivit kända namn. Och hennes gudmor varAretha Franklin. Så att Whitney skulle ägna sig åt musik stod klart ganska tidigt. Hon gjorde filmer som lät tala om sig inga hembiträdesroller utan huvudroller  som i Bodyguard, där I will always love you blev en världshitt. Framgångar och storhet, uppbackning och kärlek från publiken var inte nog, något saknades, Whitney fyllde det med droger, droger som fick allt annat att bli andra hand. Man kan givetvis skylla på hennes man, Bobby Brown, och av intervjuerna kring det förhållandet verkade drogerna det enda som paret hade gemensamt förutom sin dotter. Bobby Brown säger i media att han älskade henne,  det kanske var en kärlek hon aldrig skulle ha mött. Men å andra sidan ingen tvingar någon att börja med droger, omständigheter, situationen  avgör. I ett liv där allt var testat fanns bara drogerna kvar och de blev hennes död.

Billie hade nog valt bort drogerna om det funnits alternativ. För henne var drogerna ett sätt att orka, i en värld där man knappat accepterade hennes röst för att hon var svart. Där en strålande talang blir lycklig över att spela hembiträde när drömmen om  att få göra film gick i uppfyllelse.

Janis  Joplin blev min ikon i mina tonår och finns fortfarande kvar som en av de stora i sin tid. Hennes hesa men inlevelsefulla röst, kanske inte den absolut bästa, men väl helt klart så fylld av känsla och innerlighet att vi bara måste älska henne. Hon föddes 1943 och dog 1970 och blev 33 år. På höjden av sin karriär var hon känd som ”The Queen of Rock and Roll” samt ”The Queen of Psychedelic Soul”. Hon var också målare, dansare och musik arrangör. Janis var vit, amerikanska,  men med en rebellisk och okonventionell livsstil. Hon ville bli en beatnik poet. Skillnaden mellan de tre är att Janis ville vara avvikande och inte passa in i systemet, klassiskt för den tid hon verkade. Whitneys liv var glittrande och starlikt. Men Billie som dog utan några större spår,  skulle kanske kunna ha sjungit duett med Whitney i,  I Wanna Dance with Somebody (Who Loves Me). 

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt SverigeNewsmill kulturbloggen

Ett svar till “We will always love them – Billie, Janis o Whitney

  1. Ping: Duger vi – älskar ni oss – Eurovisionsschlagern ställer viktig fråga | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s