Myten, lögnen och sanningen.

Vänskap är ett märkligt ord. Jag hade några få som jag trodde, vänner, men de har hastigt desarmerats under senare tid. Tiden som ordförande i Samhällets Styvbarn har varit rolig, omväxlande och lärorik. Det är ofrånkomligt att vara något av en exhibitionist, trivas i rampljuset. Offentlighet ger bekräftelse, Styvbarn är som många andra som växt upp under dysfunktionella förhållanden i behov av bekräftelse. Det är inte fel att trivas i ljuset och offentligheten, men det är lätt att tappa kontakten med den bas som är grunden till det och jag har haft en strävan att aldrig glömma den enskilda medlemmen. Vi är lite eljest många av oss i Styvbarnsgruppen, en del är trasiga, brister totalt i tillit, avsaknad av självkänsla. Andra är starka och framgångsrika. Det innebär att de starka och framgångsrika också blir ledstjärnor för den svagare grupperna, jag brukar kalla det självhävdelse.

Som ordförande tar man en hel del informella kontakter, skapar nätverk och kanaler. Detta är en del i att bygga broar mellan förening och intressenter. Inom den närmaste kretsen inom Samhällets Styvbarn ansågs detta vara regelvidrigt och ifrågasattes av vissa. Men vad det egentligen handlade om, var inte det som är naturligt i ett ordförandeskap, utan om kontroll och maktbehov och framför allt oförmåga att samarbeta med en kvinna. Min företrädare på ordförandeposten också en kvinna hoppade av innan mandatperioden gick ut.

I min mailbox ligger gamla mail från medlemmar i Samhällets Styvbarn, det är väldigt mycket tack och uppmuntran. Det är medlemmar jag stöttat och backat upp, som kalla mig för sin mentor. Varit glada för att jag alltid haft tid för dem i telefonen, gett tips och råd när det efterfrågats. En dag skall jag publicera delar av det men inte på bloggen. Det är samma medlemmar som nu sprider rykten om att jag är alkoholist, dricker sprit, inte klarar mitt sociala liv, berättar vitt och brett om mitt privatliv vilket de inte vet något om. Möjligen att jag är arbetslös, arbetssökande och lever på begränsad inkomst vilket vi är några hundratusen som gör i det här landet. Skall väl sägas att Förbundet aldrig betalat en krona i telefonersättning och det sista beslutet som togs var att alla resor måste betalas i förskott av ledamöterna i Styrelsen. Det drabbade mig och ytterligare en i styrelsen.

När avslaget om ersättningen kom i sept, visste jag det ett dygn innan. Men jag var bunden och kunde inte berätta om det innan det blev officiellt. De närmaste dagarna efteråt talade jag med åtskilliga medier, deltog i TV och talade väldigt noga om att kampen för vår ersättning handlade om kollektivet och att vi skulle kämpa tillsammans. Jag minns inte hur många samtal som kom från medlemmar efter den perioden men de var åtskilliga.

Jag hade en vana att bolla ideer och tankar med några som jag trodde stod väldigt nära, det var väl vad som skulle sägas vara vänner i det sammanhang vi jobbade. Men det var också där som Judaskyssen utdelades. Det är ofrånkomligt att människor som sticker ut hakan, tar plats och syns blir offer för någon form av myt. Det hette ofta att det var jag som räddade ersättningsfrågan, vilket jag aldrig sagt. Det var vi tillsammans som vann den kampen. Lögen om mitt privatliv, spridande av bisarra rykten irriterar mig. Inte minst då jag tillhör lågkonsumenterna av alkohol. Jag tror också att jag med den erfarenhet och kunskap jag har om droger vet mer om hur jag lever än dem som sprider lögner.

Sanningen är den att ingen vågar stå upp för vad de tycker och tänker. Det gör mig riktigt arg. Människor som inte vågar se mig i ögonen och säga till mig vad de anser utan måste gå till tredje person, skapa rykten och låta sig korrumperas är bara att betrakta som förlorare. Skapar allianser och mygel som inte ligger de politiska partiernas sätt att jobba efter. Att jag skriver om det på min blogg gör jag i den förvissningen att jag nu är fri att skriva vad jag vill och om vad jag vill. Det är ofrånkomligt att det blir konflikter i en klientorganisation. Samhällets Styvbarn har klarat sig länge. Men att hänga ut medlemmarna i offentlig beskådan på förbundets hemsida är väl magstarkt. Det har skett en gång tidigare i ett nyhetsbrev, med namnet fullt utsatt, författat av en ur styrelsen. Nyhetsbrevet delades ut vid en tillställning i Kungsträdgården. Jag har kvar det nyhetsbrevet.

En av de första blogarna jag skrev på Förbundets Hemsida handlade om kritik mot hanteringen av ersättningsfrågan till vanvårdsgruppen. Detta var saker jag inte fick skriva om. Det var heller inte tillåtet att kritisera sociala samhällerliga problem som arbetslösheten, social nedrustning eftersom detta skulle förknippas med mig som ordförande för Samhällets Styvbarns organisation. Vi skall vara snälla mot politikerna och inte göra dem till våra ovänner. Eftersom jag har allt material kvar som skrivits vågar jag nog påstå att det mesta ligger inom ramen för normal yttrandefrihet. Styvbarn skall inte stå med mössan i handen och tacka och buga, det har man gjort tillräckligt.

Men det är fullt tillåtet att hänga ut medlemmarna på hemsidans blogg, visserligen finns inga namn, men tillräckligt många känner igen händelserna och de personer det berör ändå. Och när det gäller beskrivningen av vad som hänt enligt ”styrelsen” är det en förskönad och tillrättalagd version av händelsen.

Jag älskar Samhällets Styvbarn, det är den enda kvarvarande föreningen idag för våra frågor. Men Samhällets Styvbarn förtjänar bättre än så här. Det handlar inte om mig som ordförande, det handlar om ärlighet och att vara sann mot sig själv och andra. Det finns tendenser till blockpolitik inom förbundet och det är illavarslande. Jag fick lära mig som barn ”som man själv vill bli behandlad, skall man behandla andra”. Det är en bra ledstjärna och jag använde den bl.a när jag jobbade inom hemtjänsten. Varför skriver jag om detta öppet? Jo för att det varit så många slutna rum och låsta dörrar den sista tiden att det är dags att öppna dem och vädra ut.

Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT,TV4 Nyheterna Alliansfritt Sverige, Newsmill kulturbloggen

2 svar till “Myten, lögnen och sanningen.

  1. Friskt och ärligt utav dig Anne. Det är skamligt vad du berättar om. Att en förening som bildades för att stå varandra nära med att stötta och vara språkröret för de vanvårdade visar samma tendenser som övriga föreningar gjort och fortlöpande gör är inte förvånade för mig då jag sett eländet sedan vi drog igång vanvårdsfrågan. Trots att Upprättelsen är i sin slutfas då det gäller vanvården i gången tid är vad du skriver både skamligt och ifrågasättande vilket borde ge signaler till beslutfattare om att bidrag till föreningen bör prövas så att det gagnar dem som är behovet och inte för dem dem som sitter i föreningens styrelse.

    Samhällets Styvbarn kommer inte att erhålla samhällets förtroende som förening om man inte får in opartiska människor till föreningen. Detta borde skett för länge sedan. Kravet borde även varit redan tidigare om att man borde ha gjort upp med sitt förflutna för att få sitta i styrelsen. Tydligt kan jag läsa mellan dina rader här att föreningens agenda inte är att stötta dem som farit illa då de inte kan hantera skadade och traumatiska människor. Till detta hör att man har utbildning samt att man vet vad humanism är för något. Klarar man inte detta ska man göra något annat. Problemet som sådant är vilket jag alltid sagt. Agendan har alltid varit mer att kritisera än att bidra med samhällsbärande insatser samtidigt som man mest gapade om vad vi ska ha och inget annat.

    Problemet är därför fortfarande vad jag sagt till förbannelse och som jag säger fortfarande. ”Man kan inte lösa ett problem så länge man själv finns mitt i det”.

  2. Ping: Mesallianser och fraktioner hör inte hemma i demokratin | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s