Var ligger solidariteten inom Samhällets Styvbarns förbundsledning

Följande lilla brasklapp har publicerats på öppen plats på http://www.styvbarn.se

Klargörande från kvinnorna i Styvbarnen
Det har sedan en tid bloggats om att det numera skulle finnas en odemokratisk maktordning i Riksförbundet för Samhällets Styvbarn. Det talas om en ordförande med ”dispotisk härskarteknik”, och om ”härskarteknik ett vanligt sätt för män att kväsa kvinnor”. Det talas om ”manschovinister” och om ”mesallianser, fraktioner och skvaller”.
Undertecknade tar starkt avstånd från dessa anklagelser och dessa försök att misskreditera Samhällets Styvbarn som kommer från Anne Skånér, tidigare ordförande i riksförbundet.
Vi vill göra klart och tydligt att det som påstås i dessa bloggar om riksförbundets ordförande Benny Jacobsson, hans arbetssätt och styrelsens arbetsformer är fullständigt taget ur luften.
Vi kvinnor tar ett stort ansvar. Vi har en självklar plats i styrelsen och i Styvbarnen. Vår nyvalda styrelse består av tio kvinnor och sex män. I våra fem lokalföreningar är kvinnor ordförande.
När detta nu är sagt, så vill vi fortsätta att lägga all vår kraft och energi på det som är viktigt och det är Samhällets Styvbarns verksamhet.
Och det kan vi bara göra tillsammans för tillsammans är vi starka.
Yvonne Palm, Anne Sundel och Gunilla Wahlén, ordförande i Göteborgs, Malmös och Stockholms lokalföreningar.

Så startades en debatt som jag trodde lagt sig genom att de tre stora lokalföreningarna inom Styvbarn fortsätter det arbete som den nyvalde ordförande startade 8 mars på sin blogg på Styvbarnssidan. Jag skrev till samtliga inom styrelsen ang den och frågade om det var förenligt med stadgar och människosyn att skriva som gjorts. Ingen behagade svara, men Yvonne Palm en av undertecknarna i klargörande från Kvinnorna i Styvbarn, ringde mig och klagade på att jag smutskastade organisationen. Det  gjorde jag inte,  jag har mycket noga skilt mellan organisation och ledning och vill så göra även i det här fallet.

Det utlägg som nu ligger som försvarstal till den nye ordförande verkar i mina ögon en aning märkligt. Dels ligger det på hemsidans första sida, dels är det inte möjligt att besvara vilket är en policy inom Styvbarns ledning att man inte skall kunna kommentera. OBS att under min tid som ordförande o bloggare på vår hemsida var sidan öppen för kommentarer.

Min kritik kvarstår vad gäller ordförandes beteende, detta efter nästan fyra års arbete med personen i fråga. Min företrädare avgick ur styrelsen som ordförande i förtid på grund av att det inte gick att samarbeta med organisationssekreteraren. Hon orkade inte ta de strider som det ofta innebar. När jag blev ordförande trodde jag att det skulle kunna fungera eftersom jag är en person som vill att allt skall hända igår. Ständigt hittar nya ideer, en del bra en del mindre bra o ej genomförbara. Sekreteraren som är en skicklig organisatör trodde jag skulle kunna bli ett komplement till min mer desorganiserade person. Det var också något som jag gärna lyfte fram både inom styrelsen och till nämnda person.

Från min sida var det ärligt och öppet erkännande om en annan människas förmåga och kapacitet. Att sedan den personen bakom min rygg spelar ett annat spel, styr på ett som som håller mig utanför vissa saker, är exakt vad som hände under förra ordförandes tid. Kommunikationerna gick oftast till manliga ledamöter i styrelsen och ibland till dem som inte ens fanns med i styrelsen. Ordförande fick ofta kännedom om det långt efteråt. Inom den styrelse jag verkade i som ordförande ringde ledamöterna till sekreteraren istället för till mig vilket innebar att det som sas ofta var i tredje person. En vanlig fråga var alltid när jag diskuterade ”vad tycker Benny om det”.

Under min tid som ordförande hade jag många informella kontakter, detta ifrågasattes av organisationssekreteraren, som ansåg att alla kontakter som togs skulle sanktioneras av Arbetsutskottet. Jag har aldrig hört att inte en ordförande kan sondera och göra informellt arbete i syfte att det kan leda till något bra i slutänden. Vi får väl hoppas att nye ordförande inte tar några kontakter som inte godkänts innan.

Jag har en hög tilltro till kvinnors solidaritet, men i det här fallet måste jag börja ifrågasätta den tilltron. Två av undertecknarna tillhör ett parti som bygger sin verksamhet på solidaritet och feminism. En har suttit i riksdagen den andra är kommunalpolitiskt aktiv. Den tredje är en person som kallat mig mentor och förebild.

För mig är solidaritet mellan kvinnor att våga se sanningen om hur manssamhället är uppbyggt. Och inte minst de tendenser till förtryck och härskarteknik som döljer sig bakom till synes jämställda män. Ordförande i Samhällets Styvbarn är organisatoriskt geni, jag vet fler i den rollen och märkligt nog deras beteende var exakt lika. Manipulationer och vägran att underordna att kvinnor har en framträdande plats. Smickrande och intagande mot vissa, kylig och avståndstagande mot andra. Främst dem som ifrågasatte och sa ifrån. Goda organisatörer är ofta förenade med kontrollbehov och överjag. Det finns just i personligheter där man haft en en otrygg eller osäker uppväxt.

Trygga människor behöver inte kontrollera och ständigt bevaka vad andra gör. Faktum är att under min tid som ordförande undvek jag att kontrollera och lägga mig i föreningars och enskilda ledamoters uppgifter. jag litade på att var och en skött sitt jobb.

Kvinnor i Samhällets Styvbarn har alltid haft en självklar plats men det är inte det samma som att vara självständiga och ifrågasättande. Jag har suttit på styrelsemöten där kvinnliga ledamöter kränkts och tryckts ner fullständigt, jag har hört tillmälen och plumpheter som borde få vilken kvinna o man som helst att reagera. Men man valde att sitta tyst och inte säga något. Tidigare inom Styvbarn pratade vi om givetvis kvinnor emellan, om att starta en kvinnosektion eftersom kvinnorna inom vanvården bär på så mycket dubbel skuld och skam. Detta var något som den nyvalde ordföranden, inte ansågs behövas. Och skulle det bli en sådan så skulle det till handlingsprogram, etc som sedan skulle antas av styrelsen, som bestod just då av tre kvinnor och resten män.

Det försvarstal som läggs upp för ordförande i Styvbarn är sjukt så tillvida att samma människor gick bakom min rygg inför val till styrelse vid Riksstämman i Göteborg. Yvonne erkände att hon känt till det, de två andra har inte hörts av. Valberedningens ordförande samarbetade med organisationssekreteraren inför val till styrelse, vilket jag anser vara bara det ett övertramp. En valberedning skall stå fri från styrelsen. Ordförande i Valberedningen sa till mig inför nomineringarna att hon inte förstod varför styrelsen skulle ha nomineringarna till den nya styrelsen, vilket dock är inskrivet i stadgarna.

Jag sa också att jag aldrig förstått varför, men jag inser att med personer som har stort behov av kontroll är det viktigt att veta i förväg.

Samhällets Styvbarn består av många sköra och skadade kvinnor. Kvinnor som i barndomen inte orkat sätta gränser eller värja sig för övergrepp. En del av de kvinnorna känner samma sak inom Samhällets Styvbarn, detta borde tas på allvar och inte förkläs i försvarstal till en negativt manligt beteende.

Min styrka som ordförande var inte organisation, men väl empati, medkännande och engagemang. Timmar i telefonen med medlemmar icke medlemmar som berättade om sina liv, ville ha stöd och ork att gå vidare. Kramar och värme vid möten, humor och skämt. Skratta med och inte åt. Jag vågar också påstå även om ordförande vill ta åt sig äran, att jag efter åtta har ganska bra kunskap om vanvårdsfrågan, lagstiftning och det som händer idag. Jag har tillskillnad från ordf. kontakt med människor dagligen som utsätts för förnyad vanvård av samhället, det som Samhällets Styvbarns ledning påstår sig arbeta för förbättringar. Jag behövde inte sekreterarens råd och hjälp för att prata med media. Är det något jag är så är det mediatränad, dels i egenskap av fd journalist, dels i egenskap av lärare och utbildare inom media.

Jag har troligen större mediaerfarenhet än vad någonsin den nyvalde ordförande har. Och jag vet också att slätstrukna uttalanden, inlindade i bomull sällan leder till något. Jag fick kritik för att jag skrev på min blogg. Att jag skrev om kritik mot regeringen, att jag var partipolitisk. Sekreterarens värsta skälsord var ”SÅSSE”. DETTA  trots att två var aktiva inom  ett parti till vänster om S. Jag var dessutom inte aktiv inom S men har mitt nätverk där liksom inom V, MP och FP mfl. Till skillnad från styrelsen i Styvbarn förstår aktiva politiker att skilja mellan sak och person. Jag kritiserade inte politikerna för deras person utan i deras roll som just politiker. Jag skrev också rent ut att hade jag varit Maria Larsson hade jag avgått istället för att lämna det besked hon gjorde den 10 sept 2011. Det vet Maria Larsson för vi har pratat om det. Att lägga sig på rygg i alla lägen och leka taktiska spel leder inte alltid till framgång, det innebär också eftergifter och kompromisser. Det senare inte alltid till fördel för frågan. Jag accepterade en eftergift när ersättningsfrågan hängde löst, jag insåg att vi inte kunde slåss för 1980 och samtidigt driva ersättningskravet för den andra gruppen.

Tyvärr måste jag erkänna att det just då var ett riktigt beslut i annat fall hade tappat hela ersättningen. Samhällets Styvbarn är en bra organisation med ett gott syfte och god vilja. Det finns ett antal medlemmar i landet som gör den här organisationen till vad den är. Men skall Styvbarnen leva upp till det som står i programförklaringar, stadgar och inte minst utifrån FNs deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen, måste man nog bli lite ödmjukare i tonen i sitt ledarskap. Det är tveksamt om jag i nuläget skulle lägga mitt liv i ett förbund där det är fritt fram att fortsätta den vanvård och kränkning som man arbetar emot. Jag är kvar som medlem och skall så förbli men mitt liv och det som är min ryggsäck behåller jag för mig själv.

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDN,SVT,TV4 Nyheterna Alliansfritt SverigeNewsmill kulturbloggen,

6 svar till “Var ligger solidariteten inom Samhällets Styvbarns förbundsledning

  1. Reblogged this on RosenRasande and commented:

    Klargörande från kvinnorna i Styvbarnen
    Inlägget med den rubriken är nu bortagen från Styvbarns Hemsida. Hur och varför spelar mindre roll. Jag vill därmed tacka de person som haft modet att stå på min sida och stå upp för mig.

  2. Lars Lundberg

    Hej, alla kära föreningsmedlemmar i Samhällets Styvbarn!

    Vi kan inte hålla på att strida inbördes, det kommer att äta upp föreningen inifrån! Istället måste vi fortsätta den gemensamma kampen för fortsatt upprättelse genom den ekonomiska kompensationen och aktivt arbete för att förbättra för de barn och ungdomar som idag omhändertas för samhällsvård.

    Det sämsta vi kan göra är att göra det till en könsfråga och kasta skit på varandra på olika sätt. Öppna ögonen och se till föreningens bästa, alla behövs i den kampen!
    Eniga vi stå – söndrade vi falla!

    • Hej Lars instämmer i allt du skriver, men märk väl att jag inte startade den här uppgörelsen. Att förneka genusfrågor också inom Samhällets Styvbarn är att vara blind. Styvbarnsförbundet är inte annorlunda än andra förbund som organiserar sk klientgrupper. Jag arbetar dagligdags att förbättra för dagens grupper inte minst genom telefonsamtal och det jag skriver om. Det kommer jag att fortsätta med, eftersom jag anser precis som du att vi inte kan eller får upprepa gårdagens historia.

  3. Lars Lundberg

    Hej Anne!

    Nej, jag är inte blind. Jag är en föreningsmänniska sedan unga år och har arbetat såväl inom idrottsrörelsen som inom politiken. Har bl a varit ordförande i Omsorgsnämnden i min hemkommun. Arbetar sedan 10 år tillbaka som Personligt Ombud för psykiskt funktionsnedsatta, genom det fantastiskt givande jobbet hjälper, stöttar, stärker och bidrar jag till att livet fungerar bättre för mina klienter och deras barn. Det är allas vårt gemensamma ansvar!!!

    Har tyvärr sett alltför många exempel på när könskamp förstör en hel organsiation eller förening och tar kraft från det gemensamma arbetet!
    Låt inte Samhällets Styvbarn gå samma väg. Bedöm människor efter deras handling och inte efter kön! Vi är alla människor med våra olika styrkor och svagheter. Det ska vi utnyttja för föreningens bästa, inte tvärtom! Jag har mina bilder kvar på näthinnan varje dag trots att det är 45 år sedan jag behandlades som något som katten släpat in och alla beslut om mitt liv fattades långt över huvudet på mig. Som 15-16åring förstod jag att ingen tror på mig och att de vuxna håller ihop! Vi har alla våra fruktansvärda bilder att bära med oss. Låt oss använda dem på bästa sätt! Beskriva för våra beslutsfattare hur vi kan bidra till att göra vardagen bättre för de barn och ungdomar som samhällsvårdas idag.

    • Helt sant det du skriver. Vi gör alla våra resor och du har gjort en bra resa mot bakgrunden sett. Vi bidrar alla så mycket vi kan o orkar. kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s