Maria Larsson gör det igen – sviker barn och ungdomar

Maria Larsson barnminister,  ger med ena handen men tar med den andra. För några månader sedan stod hon i Stadshuset inför TV-kameror och över 1000 vanvårdade i den sociala barnavården och bad om ursäkt vid Upprättelseceremonin. Temat var att detta inte får hända igen. Maria Larsson, må vara en person med stort hjärta, men hon har oerhört svag politisk trovärdighet. Den som hade hoppats att erfarenheterna från oss inom gruppen som varit med om den svenska vanvården som barn, skulle leda till förändring kanske måste tänka om. Barn utsätts idag, nu och i morgon för övergrepp och kränkningar från vuxenvärlden. Mycket lite har hänt. Barn och Ungdomar är en utsatt grupp som saknar röster, företrädare (Barnombudsmannen torde stå ganska ensam i sin kamp) det gäller i allt från socialvård till utbildning, skola etc. Barn och Ungdomsrättspartiet är kanske inte räddningen för gruppen men kan väl bli en politisk nagel i ögat på vuxna politiker.

Expressen har den 14 april en ledare som borde väcka den mest sovande. Men jag undrar om rubriken Förödmjuka inte barnen räcker. Det är oroande läsning att barnminister Maria Larsson utökar rätten för personal att kroppsvisitera barn och ungdomar på SIS hem hur ofta de vill. Kroppsvisitation används vid misstanke om att en person gömmer eller smugglar in otillåtna produkter som t.ex droger. Att det förekommer droger vid SIS-hemmen är i sig inte märkligt. Bara idén att klumpa ihop varierande typer av problem är direkt att ge barn nya problem utöver de redan befintliga.

Barn med sociala trauman utan drogmissbruk, skall självklart inte vistas i miljöer eller institutioner där det finns missbrukare. Men detta lär sig aldrig staten eller forskarna. Barn behandlas i klump som ”problem” sak samma vilka problemen är. Att man idag placerar barn utan drogproblem, men med bokstavsdiagnoser på inrättningar med tyngre grupper är ett direkt brott mot FNs Barnkonvention. De flesta politiker vill idag införa barnkonventionen som lag, jag stödjer det, men utifrån hur uselt de redan nu är när det gäller lagar och rättssäkerhet för barn undrar jag om Barnkonventionen tillför något nytt.

” Ca 20 000 barn omhändertas varje år i Sverige. De som är värst däran hamnar på Statens särskilda ungdomshem. Där sitter ett tusental barn mellan 11 och 18 år. Antingen för att de själva har allvarliga problem med missbruk, våld eller annan självdestruktivitet eller för att deras hemmiljöer är helvetiska. Oftast är det både och – barnen bär på ett blytungt socialt arv som redan har tagit sig grova uttryck.”

Barn och ungdomar skall ha rätt till en trygg uppväxt, utbildning, stöd och hjälp. Barn och ungdomar som far illa, mår illa skall få all den hjälp de behöver för att få ett ordnat liv. Barn och ungdomar behöver trygga vuxna, trygga förebilder och trovärdiga insatser. Visitering, inlåsning eller sk konsekvenspedagogik skapar inte trovärdighet utan förstärker det man redan känner misstro.

Många av de ungdomar som omhändertas har straffats på olika sätt innan de kom till institutionen. Det kan vara allt från stryk i hemmet till övergrepp i familjehem, gatuvåld etc. Att den gruppen skulle bry sig nämnvärt om ”straff” och se det som en tillrättavisning på en institution är naivt att tro. Den som vant sig med stryk och övergrepp överlever hur illa det än är. Det är först när man bryter ner försvaret, murarna, sorgen och kommer in på skinnet som det kan ske en förändring. 

Man måste från Barn och ungdomars sida känna att det är genuint och äkta, att vuxenvärlden menar allvar. De flesta som arbetar inom barn och ungdomsvård saknar pedagogisk ryggrad, de är mer plitar och bestraffare än förebilder och ledare. De har en egen moral som ligger till grunden för hur ungdomar behandlas, en moral som sällan har något gemensamt med samhället i övrigt. Straffmoral.

De behandlare som bryter mot de här reglerna blir inte gamla eller långvariga i jobbet, de mobbas ut och betraktas som illojala mot kollegerna. Det tar nämligen ganska lång tid att bygga broar och förtroende. Den tiden finns sällan på de statliga ungdomshemmen.

Var finns de vuxna som vågar stå upp för Barn och Ungdomar och lyssna till deras röster.

Expressen avslutar sin ledare med  ”Utredningen om de så kallade barnhemsbarnens fasansfulla öden rekommenderade regeringen att vidta åtgärder för att se till att övergreppen aldrig upprepas. Det viktigaste man kan göra är att se till att institutionernas makt balanseras av en långtgående insyn. Maria Larsson vill göra tvärtom. Det är oacceptabelt.”

Kan ju inte låta bli att undra var finns oppositionen i de här frågorna. Ni tiger och jag hör inte ett ord från partiledningen inom det nu så populära S om barn och ungdomar som far illa. Det spelar ingen roll om S-ordförande varit fosterbarn, han har aldrig varit i närheten av den utsatthet som dagens många omhändertagna drabbas av eller den som vi utsattes för.

2012-04-13 | Debatt: Regeringen presenterar i en snabbremiss lagändringar som försvagar rättssäkerheten för barn i samhällsvård genom att tillåta rutinmässiga tvångsåtgärder. Barnombudsman Fredrik Malmberg är kritisk till förslaget.”

Nystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressenSVDDNSVTTV4  Nyheterna Alliansfritt SverigeNewsmill

2 svar till “Maria Larsson gör det igen – sviker barn och ungdomar

  1. Reblogged this on RosenRasande and commented:

    Barnläkaren Lars H Gustafssons blog är att rekommendera. Läs den röster för barn inte om – röster för ungdomar inte om…https://larsh.wordpress.com/2012/04/13/barnets-rattigheter-i-retorik-och-praktik/#comment-1608

  2. Göran Grauers

    Barnkonventionen tillåter barnaga.

    Detta är den information en semestervikarie fick när hon skulle börja sin ansätllning vid Ljungaskogs flickhem, en SiS institution.

    1. Ingen beröring, mer än vid speciella tillfällen
    2. Beröring är bra, men inte här på träningsboendet. Det är här för kort tid, de är inte mogna för det.
    3. Tjejerna har antingen ett stort avstånd eller en väldig närhet. De kan inga mellanläge.
    4. Håll alltid distans.
    5. De manipulerar och utnyttjar all personal som inte markerar att detta är deras arbete och ej något personligt.
    6. Se på dessa tjejer som om de kom från Mars och du från jorden.
    7. De är inte som andra.
    8. Jag, som personal, kommer aldrig att kunna sätta mig in i deras värld.
    9. Ljungaskog är en ”sopstation”.
    10. Dessa flickor är ”hopplösa fall”.
    11. Betrakta dem som en ”sak”.
    12. Betrakta alla som missbrukare, kriminella och smittade av någon dödlig sjukdom.
    13. Misstänk alla.
    14. Allt engagemang är ett o-professionellt beteende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s