Lagrådsremiss om ersättning till vanvårdade – efter 1980 inte med

I dag tog regeringen beslut om lagrådsremissen som skall ligga till grund för ersättning till gruppen vanvårdade inom den sociala barnavården. För många i gruppen vanvårdade var detta ett välkommet besked och att nämnden som skall besluta om våra öden skall starta 1 januari 2013 är klart.

Det har varit år av väntan och diskussioner. Utredningar och debatter. Många har velat äga frågan om ersättningen till vanvårdade, men faktum är väl att ägandet ligger hos var och en som är drabbad. Flera organisationer har under åren arbetat med ersättning och upprättelse, Stulen Barndom (nerlagt) Vanvårdad och Bortglömd – en avlöpare till Stulen Barndom som verkar bortglömd. Maskrosbarn och Samhällets Styvbarn. De senare är den organisation som fortfarande kan räknas till de mest aktiva och seriösa i frågan. Men det innebär inte att Styvbarn äger frågan, Styvbarn har ca 1 500 medlemmar, vanvårdsgruppen är betydligt större än så och många har sett antingen med misstro på organisationernas förmåga eller inte ens känt till att det finns företrädare.

Jag har jobbat med Samhällets Styvbarn sedan starten, varit ordförande för förbundet i två år, följt debatten och fört debatten. Utifrån att vi så sent som i sept 2011 fick avslag på ersättningen känns det ändå som ärendet hanterats relativt snabbt. Regeringsarbete och byråkratarbete är inga informella instanser utan består av regelverk och lagar som måste följas även i vårt fall.

Jag är glad över att remissen finns men mindre glad över att hela 1980 års frågan exkluderats. Det innebär att minst 20 år hamnar i ett vacum utan möjlighet till upprättelse mer än den som gavs i Stadshuset i 21 november. Gruppen efter 1980 är stor och år av utsatthet och bristande tillsyn sopas under mattan.

I en debattartikel i DN skriver Maria Larsson o oppositionspartierna,  bl.a ”Bland dem som utsatts för vanvård finns dock personer som utsatts för särskilt hänsynslösa och upprörande fall av övergrepp eller försummelser. För att ge dessa personer en personlig upprättelse träffade vi, företrädare för regeringspartierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, en ram­överenskommelse i september förra året om att införa en extraordinär möjlighet till ersättning. Den lagrådsremiss som regeringen beslutar om i dag bygger på denna överenskommelse. Förslaget ger de personer som blivit utsatta för övergrepp eller försummelser av allvarlig art när de varit omhändertagna för samhällsvård i fosterhem eller institution rätt till ersättning. Ersättningen utges med ett schablonbelopp om 250.000 kronor. Möjligheten till ersättning gäller för övergrepp eller försummelser som inträffat under tidsperioden 1920–1980.”

Vidare noteras dagens barn inom socialvården ”I upprättelseprocessen behöver vi även rikta blicken mot dagens barn och unga. Barn och unga som är i behov av stöd och insatser från sociala myndigheter har rätt inte enbart till en säker vård, fri från övergrepp och försummelser, utan också till en vård av god kvalitet som ges med god omsorg.

Vad gäller den senare delen återstår oerhört mycket och jag är tveksam till om det verkligen blir en förändring som radikalt ändrar hanteringen kring omhändertagna barn i Sverige. Där räcker inte vackra ord, mindre lagjusteringar och tillägg i en en sliten och gammal SOL/LVU det krävs en total revolution.

Samhällets Styvbarn krävde i första omgången att alla fall som gick inom preskribtionstiden skulle omfattas av ersättningen. Det kravet finns informellt kvar, men frågan är hur det skall kunna få liv igen. Oppostionspartierna har så här långt förbundit sig att jobba vidare med det nuvarande förslaget om de hamnar i regeringsställning. Men lite raffinerat är det att ansökningstiden går ut 31 januari 2014, huruvida vi har en ny eller gammal regering då återstår att se.

Innebär den överenskommelsen också att inte vidare diskutera eller ta upp gruppen efter 1980. Jag tolkar det som att oppositionen har bundit sig för att inte göra det, men där är det möjligt att jag har fel.

Det ligger en djup orättvisa i att exkludera mer än 20 år av försumlighet från samhället och det ligger en öppen fråga om hur och i vilka fall dagens omhändertagna kan resa krav mot kommunerna om de utsätts för felaktig hantering. Många har försökt att rättsligt komma åt kommunerna i modern tid, men kommunerna har än så länge gått vinnande ur striden. Men oberoende rättsläget idag hamnar några tusentals människor utsatta för vanvård i ett tomrum där just deras lidande och samhällets försumlighet inte räknas.

Min förhoppning är att det finns modiga krafter som kan ta upp och driva frågan exklusivt för den här gruppen. Inte bara kohandla eller lobba i korridorerna och spela på byråkratins strängar utan att gör det på ett som synliggör och öppnar debatten.

Innan jag läst lagrådsremissen skall jag avvakta med kommentarer, men hur man tolkat allvarlig art av övergrepp skall bli intressant att se. Göran Johansson fd utredare i Vanvårdsutredningen skriver på sin blogg att förslaget till stor del kommer att likna det som Kerstin Wigzell lade fram i Upprättelseutredningen.

Vi har vunnit en milstolpe men det återstår några fler innan vi når ända fram.

Andra bloggare i ämnet: Frihetssmedjan, Göran Johansson, Jonas Wikström

 

UNTNystart Ekonomi och JobbSR AftonbladetExpressen, SVD, DNSVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

3 svar till “Lagrådsremiss om ersättning till vanvårdade – efter 1980 inte med

  1. Ja det var sagt så från början från 1920 och t.o.m 1980 berörs och kan söka ersättning för vanvård. Det är andra som har trott att det kunde möjliggöras att även de efter 1980 kunde komma i anspråk. SoL kom 1982 och de har andra möjligheter att söka upprättelse på, med vissa undatag.

    • Nej Lena flera av de ärendena har testats i domstol och fallit till följd av preskriptionstiden. Faktum är att vanvård eller rättare sagt försummelse skedde även efter SOL 1982. Du kan ta sexuella övergrepp ingen ur den gruppen kan driva detta rättsligt, inte heller misshandel etc som förekom i fosterhem o på institutioner. 1980 har hittills inte kunnat förklaras av någon på ett sätt som får det att verka trovårdigt.

  2. vanvårdade eller fängslade barn(tvångsomhändertagna enligt LVU) idag får inte skadestånd av JK. De barn som ”tvångsomhändertogs enligt LVU” av påhittade grunder,på förtal av deras föräldrar olagligt eller dött i kommunanställdas hem får inte skadestånd. Varken de barn eller deras föräldrar. JK tycker att socialen och polisern som kränker,trakasserar och förtalar barn och föräldrar och även om de får kritik från socialstyrelsen ,behöver inte betala skadestånd. Kanske de alla de kidnappade,förtalade och trakasserade av tjänstemän ska få skadestånd om 30 – 50 år? Vi får väl hoppas.Man vet ju aldrig. De från 20-80 talet inte visste heller att de ska kunna få skadestånd idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s